Gunnar Olof Hyltén-Cavallius & George Stephens, Sveriges Historiska och Politiska Visor, Första Delen. Från Äldre Tider Intill år 1650, Lindh, Örebro, 1853

Digitized by

Digitizéd by

■ //r/.r.z

SVERIGES

HISTORISKA •> POLITISKA VISOR.

SAMLADE OCH UTGIFNA

OCH

FÖRSTA DELEN.

nio Xldré tider intill Ir IIH.

ÖREBRO

N. M. LINDH. 1853.

Digitized by LjOOQle

- gitized by v^ooQle

Närvarande samling är till plan och syfte så enkel, att
den knappast tarfvar något vidlyftigt förord. Dess utgif-
vare hafva tagit för uppgift, att till ett helt sammanföra
och sålunda åt hågkomsten rädda de visor (i ordets äldre
mening), hvilka stå i något inre samband med fädernes-
landets historia, utan egentligt afseende på dessa visors dikt-
art eller rent poetiska halt. Vår samling har således i sist-
nämnde hänseende blott ringa anspråk, äfven om ej bör
nekas, att åtskilligt deruti är af poetisk förtjenst, och att
densamma utom dess lemnar bidrag för en litterär-histo-
risk öfversigt af språkets och smakens skiftande lynnen
och utvecklings-former.

Den synpunkt, hvarifrån vi tagit vårt ämne, har så-
ledes i första rummet varit en historiskt nationel. Vi
hafva trott det icke vara utan sin vigt, och minst för en
nation med häfder som de Svenska, att i den historiska
visan omedelbart lära känna det sätt, hvarpå folket sjelft,
under vexlande yttre öden, uttryckt sin innersta känslo-
stämning och sin uppfattning af tids-förhållanderna. Ty
om det eljest ej kan nekas, att historien först då blir fullt
sann, när den skådar handlingar och personer vid det
ljus som utgår från en noga kännedom af tidehvarfvens
sedliga lynne, så måste h varje hi s.t orisk källa äfven ega
ett högre värde, just i den mån hon sannt och troget å-
tergifver det för hvarje tid egna i känslodaning och upp-
fattnings-sätt. Och hvar sker detta renare än i den hi-
storiska folk- visan, detta omedelbara uttryck för nationens
mäktigaste gemensamma känslor och lidelser? — Det är
väl sannt, för den historiska real-kunskapen blir på denna
väg endast föga att hemta, ty folk-visan likasom folket
sjelft skådar gerna tingen i stort, och visornas episkt-histo-
riska grunddrag äro knappast att betrakta annorlunda, än

\»

Digitized by LjOOQle

IV

såsom den fasta botten, ur och öfver hvilken den lyriska
känslo-strömmen bryter fram. Men äfven dessa enkla huf-
vud-drag väcka nu ett högre deltagande, ty de besjälas af
en lefvande anda, och afspegla i en samlad bild icke blott
den yttre skickelsen, utan äfven ett inre sedligt lif i kän-
slor och bevekelsegrunder.

De flesta utländska författare, — och, såsom kändt
är, kunna Britannien, Frankrike, Tyskland med flera af
Europas mest bildade länder uppvisa värde-rika arbeten
i denna litteraturgren, — hafva äfven hållit fast vid just
denna rent nationela sida af den historiska folkvisan. Det
har nemligen icke kunnat undfalla någon, och minst per-
soner med historisk och litterär odling, hvilken betydelse
folksången alltid egt, både såsom historisk exponent af ett
folks anda vid någon viss tidpunkt och i dess återverkan
på denna anda under kommande skiften. Detta inflytande
har i alla tider och ibland alla folk varit omätligt, och
häfden talar derom på h varje blad, ända ifrån Moses * se-
gersång öfver Pharao — det äldsta qväde af denna
art som historien känner — till Tyrtcei ryktbara sånger
emot Messenerne; ifrån la Chanson de Roland,
som af Normanden Taillefer uppstämdes före slaget vid
Hastings, till Marseillaisen; ifrån Starkodds qväde
om Bråvalla-slaget till Bjarkamål det forna, hvar-
med Thormodr Kolbrunar- Skald väckte kämparne vid
Stiklastad; ifrån Sankt Örjan s Visa*) som qvads af
Svenska hären före det stora slaget på Brunkeberg, intill
Kon. Carl XII:s Fält-marsch. Likväl har denna all-
männa inverkan hos intet kändt folk varit större eller
mera genomgripande än hos våra egna nordiska förfäder.
Icke nog att qvädet och sången var deras äldsta och enda
historiska urkund (likasom hos de Götiska folken i ge-
men), utan den ingrep tillika i folkets hela lif, var dess
heligaste egendom och fortplantades ifrån slägte till slägte
hos landets förnämsta ätter. Hvarje vigtig tilldragelse i
det offentliga eller enskildta lifvet blef besjungen; och
sångarena, skalderna, voro ibland folkets yppersta, så att
Konungar höllo för en ära att räknas till deras antal.
Hvarhelst de uppträdde, i konungens hof eller höfdingens

*) Meddelad af Geijer och Afzelitts. Sv. Folk Vis. II, N:o 60.

Digitized by LjOOQle

V

sal, visades dem den största heder; i striden slodo de, om-
gifna af en sköldborg, på ett ställe der de bäst kunde öU
verse det hela, och deras qväden upprepades i alla sam«
qväm, på ting, vid gillen och gästabud, ja, såsom ännu
på Faeröarne, till dans. Det historiska hjelteqvädet har
sålunda ända ifrån urminnes tid varit ett gemensamt ut-
tryck för de nordiska folkens allmänna nationela medve-
tande, och ännu i sin nyare form, den s. k. «Kunga-
visan», hyllas det alltjemt med samma förkärlek af den
Svenska allmogen.

Ett försök att åt fäderneslandet bevara hvad som
ännu finnes q var af äldre och nyare historisk sång, kan
under dylika omständigheter icke alldeles vara utan vigt,
och sådant än mera, i samma mån ogynnsamma förhållan-
den hos oss inskränkt antalet af detta slags nationela öf-
verlemningar. Sverige har nemligen att klaga öfver för-
lusten af alla sina fornqväden ifrån hedniska och äldre
christna tider; qväden, om hvilkas beskaffenhet vi kunna
döma af de prof, som, bevarade i Eddorna och Hjelte-
Sagorna, under alla tider skola utgöra ämne för våra brö-
ders stolthet. Att likartade fomsånger en gång lefvat äf-
ven hos oss är emedlertid historiskt afgjordt, och enstaka
lemningar på våra runstenar, i landskaps-lagarne, ja, \
ännu bibehållna ordstäf och minnes-verser, styrka till fulla
att de gamla Svenska skalderna begagnat samma uråldriga
versform med bokstafs-rim, som det öfriga nordens sån-
gare. Af de qväden, h vilka besjunga vårt lands blott till
hälften historiska sago-konungar, hafva således endast tren-
ne öfvergått till vår tid, och äfven dessa författade eller
omarbetade under en period, som redan antagit slut-rim-
met jemte det för Riddar- visan utmärkande omqvädet.
Den märkvärdigaste ibland dem, Eriks- visan, har hit-
tills varit betraktad som ett undantag, eller såsom en re-
dan i 13;de århundradet författad paraphras af ett urål-
drigt Svenskt qväde; men nyare forskningar ha gjort san-
nolikt, att äfven denna är af yngre datum, och skrifven
omkring år 1449 eller 1450 *). Hela den äldre forn-sången

*) Jfr. JP. A. Mtinch , Om Kilderne (ill Sveriges Historie i den
Forekristelige tid, uti Annaler for Nord. Oldkyndighed og Hi-
slorie, 1850. Sidd 330, 331.

Digitized by

Google

VI

har således för oss gått förlorad, och vi ega deraf intet
qvar, om icke spillror, hvilka af granskaren betraktas
med saknad och vemod.

Det är, såsom nämndes, först med den sednare me-
del-tiden som öfverlefvoma bli mer talrika, ehuru på-
tagligen mycket, eller rättare det mesta, äfven här försvun-
nit utan spår. Af visor ifrån denna tid återstår oss så-
lunda ännu ett antal, behandlande landets politiska till-
dragelser efter början af 1200-talet. Åtskilliga af dessa
sånger äro författade helt och hållet i Riddar- visans ton-
art, med slut-rim och omqväde eller «ordstäf», andra äro
skrifna på rimmad latinsk vers, såsom skick var hos kler-
ker och lärda lekmän under medel-tiden, och åter andra
bära en nyare form. Men ibland dem alla träffas styc-
ken af en skönhet som är oförgänglig för hvarje tid.

I den mån som vi nalkas vår egen tids-ålder ökas
samlingens rikhaltighet, ehuru styckena bli mycket skilj-
aktiga till inre värde. Det gifves således knappast någon
dikt-art eller bildningsgrad som här saknar representanter,
ifrån det trohjertliga, men ofta pedantiska lof-qvädet till
den stolta kunga-visan, den öfverdådiga kämpa- visan,
den ädla riddar-visan, den hänförande fält-visan, den
glada segersången, den bittra ni d-visa n, den lidelse-
fulla par t i- visan och den fromma böne-visan. Till-
sammans bilda de ett dyrbart galleri af historiska tids-
taflor, och återgifva med en oefterhärmlig egendomlighet
och sanning alla det nationela lifvets skiftande intryck
och rörelser.

Huruvidt den total-bild af vår nationela personlighet
som på denna väg erhåiles, blir för Svenska nationaliteten
smickrande och for vår egen känsla tillfredsställande, är ett
nytt spörsmål som här mindre kommer i undersökning.
Hufvudsaken blir dock alltid att bilden är sann, och vi
vilja desto mindre gå läsarens eget omdöme i förväg, som
vi tagit för uppgift, snarare att lemna materialier för ett
bedömande än att sjelfve uttala ett sådant. Emedlertid
äro vi öfvertygade, att ingen Svensk, som besitter nog
bildning för att icke störas af det möjligen föråldrade i
språk och yttre form, skall kunna genomläsa de här med-
delade stycken, utan att ofta känna sig sympathetiskt fat-
tad af den oskrymtade Gudsfruktan, den varma fädernes-

Digitized by

Google

VII

lands-kärlek, den krigiska hänförelse och det djupa manliga
alfvar, som i dem funnit ett ofta sannt, stundom pedantiskt,
men i sjelfva sitt pedanteri rörande uttryck. Han skall i
och genom dem lära bättre förstå sitt folks häfder, och
måhända högre uppskatta de framfarna tider, hvilka, min-
dre än vår, förstodo att tolka hjertats känslor i ord. — De
voro handlingens män, dessa gamla Gustavianer och
Caroliner, och deras sångare synas alla ha följt den go-
da grundsats som uttalas i qvädet äfver konung Gu-
staf den I:

Hwadh fehlar raedh penne eller tunge,

Wil iagh som en ärligh Soldat,

Förbättra medh mitt iijff unge,

Mitt hierte blodh hafuer ospart.

För ett tidehvarf med dylika tänkesätt låg det i sanning
icke så mycken vigt på formel fulländning.

Om visornas yttre form ännu en anmärkning! — -
Det är tydligt att denna måste icke blott i allmänhet
vara ett uttryck af sin tids språk, smak och herskande
bildnings-ton, utan framför allt bestämmas genom sjelfva
djupet, kraften och gemensamheten hos den i sång fram-
brytande lyriska känslan. Endast i mån som denna är
omedelbar och ger sig luft utan något medium af re-
flexion, eger den förmåga att efter så många århundraden
ännu lefvande tilltala oss, emedan just det för alla tide-
hvarf gemensamma och rent menskliga ligger mera inom
känslans än begreppets område. Häraf finna vi äfven för-
klaradt, hvad som redan a priori kunnat antagas, att
just de stycken äro utan jemförelse bäst, hvilka uttrycka
tänkesätten i tids-åldrar, då någon allmän hänförelse på
en gång gripit hela nationen. Sådana äro t. ex. Engel-
brekts- visorna, sångerna från slutet af unions-krigen, öfver
K. Carl den XII o. s. v. Det är sannt, att icke blott här,
utan ifrån hvarje tidehvarf möta oss stycken af värde;
men ofta tillhöra de likväl en konst-form, som en gång
beundrad, icke längre håller stånd inför vår tids sestheti-
ska kritik, och gemeniigen finna vi, huru skalden arbe-
tar, svettas och slutligen dukar under, vid försöket att
kufva ett ännu hårdt och obildadt språk. I de förra der-
emot bryter den lyriska känslan på en gäng fram, och
uttalar sig i toner af den kraftigaste nationela egendom-

Digitized by

Google

VIII

lighet. Det är gnyet ifrån den stora folk-rörelsen, som af
en nordan-vind bäres ut kring berg och skogar. —

Detta i allmänhet om beskaffenheten af närvarande
arbete. — Hvad åter angår materialiernas tillkomst, haf-
va utgifvarne, i och för dessas samlande, hvarken skytt
möda eller uppoffring. Icke nog således att vi rådfrågat
äldre och nyare verk inom beslägtade grenar af litteratu-
ren (Geijer och Afzelius, Sv, Folk-Visor, Arwidsson, Sv.
Forn-Sånger m. fl.), så vidt dessa kunnat lemna bidrag
eller ledning för vårt föresa tta syfte; vi hafva tillika un-
dersökt fäderneslandets förnämsta, offentliga och enskildta
bok-förråder och genomgått de flesta hittills kända hand-
skrifna Vis-böcker, utom en otalig mängd Dissertationer
och Strö-skrifter af alla slag. Men i synnerhet hafva vi
beskattat den samling af sällsynta, och till stor del uniqua
tryckta flygblad och skillin gs-visor, som den ene af oss,
G, Stephens, under en följd af år med betydlig ansträng-
ning lyckats hopbringa; en samling, som, bevarad inom
fäderneslandet, länge kommer att vittna om sin grundläg-
gares kärlek för den litteratur, hvaråt han så länge och
oförtrutet egnat sina forskningar.

Det ligger i sakens beskaffenhet, att, medan vi så-
lunda sökt sammanbringa allt som kunnat bestämdt hän-
föras till det slags nationela öfverlemningar vi här velat
bearbeta, ha vi måst förbigå mycket, som, dermed befryn-
dadt, kunnat ur annan synpunkt vara af interesse. Hit
höra i första rummet de rimmade års-böcker, berättelser
och andra rent historiska källor, hvilka med visan icke
hafva något gemensamt, utom en möjligen likartad yttre
form, äfvensom hela den oändliga massan af litterärt till-
fä liighets-kram, hvaruti den historiska bestånds-delen helt
och hållet underordnas den poetiska, begge gemenligen af
lika ringa värde. Ännu en klass kunde tilläggas: den la-
tinska medeltids-hymnen öfver Svenska Helgon. Al dessa
Hymner äro en del redan utgifna uti Script. Rer , Suecic.
Vol. II och i J. H, SchrÖders afhandling De Poesi Suec,
Med, Mm m. fl.; men åtskilligt ligger ännu gömdt uti
gamla hittills föga begagnade handskrifna källor. Hela
arten tillhör också egentligen den rent kyrkliga litteratu-
ren, och vi nämna den här, endast för att fästa uppmärk-
samhet vid de skatter af den skäraste poesi och den re-

Digitized by

Google

IX

naste fromhet, hvilka, förvarade i dessa Hymner, göra
dem förtjente att af kommande forskare ur en omfattande
synpunkt bearbetas och utgifvas.

I afseende på det skick hvari vår samling nu fram-
träder för allmänheten, få vi endast tillägga, att dess tryck-
ning i en landsortsstad, jemte den ene Utgifvarens flytt-
ning till Köpenhamn och den andres bosättning utom huf-
vudstaden, föranledt åtskilliga inadvertenser, dem vi villigt
erkänna. Emedlertid ha vi alltid troget följt original-
handskrifterne, så vidt dessa äfven för äldre trycka visor
varit att tillgå, och tro oss ha lemnat en allestädes till-
förlitlig text. Hvad slutligen angår melodierna, så äro
de harmoniskt behandlade af en på detta fält väl hemma-
stadd musiker Hr Direktör J. L . Höijer med undantag af
de få, serskildt uppgifna, der han bibehållit den redan be-
fintliga harmonien.

Stockholm, Årstaholmar, Juni 1853.

G. O. H. C.

Digitized by v^ooQle

Digitized by

uppppspp ppp pes

Innehåll

2.

3.

4.

5.

6 .

7 .

8 .
9.

Eriks- Visan sid.

A. Schroderi Uppteckning 2 .

B. Waltrangii Uppteckning 4.

C. Verelii Uppteckning 5.

D. Lnndii Uppteckning 6.

E. Hadorphs Uppteckning 7.

F. Ioannis Magni Latinska Ofversättning .... —

G. Elai Terseri Svenska ÖfversäUning 10.

H. Afzelii Svenska Ofversättning 12.

I. Säves ÖfversäUning : 14.

K. Försök till återställande af den gamla texten 16.

Handing Kung och Hading Kung 18.

Habor och Signild 25.

Kung Sverker och Slaget vid Lena, 1208 .... 46.

Minnes -rim, 1208 — 1456 53.

Vreta Kloster-Rof 1210 55

Mordet pä Hertigarne Erik och Valdemar, 1318 . 79.

Kung Birger och Brunkes Förräderi, 1318—1319 . 82.

Elisif Nunna i Risberga Kloster, 1380—1390 ... 96.

Kung Albrekt och Drottning Margareta, 1389 . . Iö7.

Faxehus intages och nedbrannes, 1433 112.

Biskop Thomas* Visor, 1436, 1437.

I. Thet war en man han heet Engilbrikt. . . . 114.

II. Friiheeth är thet betzsla Thing 121.

III. Thet märke med sik 123.

Gotlands Visan, 1449 129.

Thord Bondes mord, 1456 140.

Karl VIII Knutson.

I. Karl Knutsons Rim 143.

II. Grafverser öfver Karl Knutson, 1470 .... —

Slaget vid Brunkeberg, d. Il Okt. 1471 145.

Vid Sten Sture den äldres död, 1503 154.

Slaget vid Brännkyrka, d. 22 Jul. 1518 157.

Stockholms Blodbad, d. 8 Nov. 1520 161.

Slaget vid Brunnbäck, 1521 164.

Konung Gustaf och Dalkarlarne, 1521 165.

Grafskrift öfver Nils Backe, 1542 . 174.

Konung Gustaf den förstes död, d. 29 Sept. 1560.

I. Ach liwad för Sorg! Ach hwad för Gråt! . . 175.

II. Alle som byggia i Sweriges Rijke 177.

III. Tå man ra. d. Lx. skred 178.

Digitized by v^ooQle

XII

Sid

24. öfver K. Gustaf I 180.

25. Segern vid Bornholm, d. 7 Juli 1565 186.

26. Hertig Karls Formälning, d. 12 Maj 1578 .... 187.

27. Prinsessan Elisabeths formälning med Hertigen af

Meklenburg, d. 4 Julii 1581 189.

28. Grafskrift öfver Prinsessan Lucretia, d 4 Jan. 1585 191.

29. Nid-yisa öfver Hertig Karl, 1594, 1595 193.

30. Väl- önskningar till Kon. Sigismund, 1598 .... 195.

31. Om Hertig Karl och Stångebro slag, 1597, 1598 . 199.

32. Om Konung Sigismund, ocn Stångebro slag, 1598 203.

33. Bonden Olof vid Stångebro, d. 25 Sept. 1598 . . 207.

34. Stångebro slag, d. 25 Sept. 1598 208.

35. Parti-visor om Tåget till Liffland, 1601.

I. Hertig Karl viU dölja sin förlust vid Kåkenhusen. 216.

II. Hertig Karls krigs-tåg 218.

36. K. Kristian IV:s infall i Sverige, 1611 ..... 222.

37. Parti- visor vid K. Karl d. IX» död, d. 30 Okt. 1611.

I. Grafskrift öfver Hertig Karl 228.

II. Hertig Karls Begrafning, d. 16 April 1612. . . 230.

III. Hertig Karls wapen, 1612 232.

38. Sigismund till Sveriges Rike, 1617 234.

39. Visa om K. Gustaf Adolf, 1626 241.

40. K. Gustaf Adolfs krig.

I. Krigarens Afsked 250.

II. Fält-visa, 1628 252.

III. Krigsmans- Visa 257.

41. Kon. Gustaf Adolfs Krigs-Psalm, Nov. 1632 . . . 264.

42. Öfver Kon. Gustaf Adolfs död, d. 6 Nov. 1632.

I. Ach, thenne klagan qwijdher 268.

II. Gvstaff Adolph then Edle Hielt 274.

III. Waker up Dalar sköna 280.

IV. För Papisters Hoot, Wåld och Tyrannij . . . 299.

V. Ach, Ach hwadh qwidh och jemmerllåt . . . 301.

43. Sjö-slaget vid Femern, d^l3 Okt. 1644 312.

44. Segern vid Jankovitz, d. 24 Febr. 1645 . . . 321.

45. öfver Westfaliska freden, 1648 —

I. Lika som ljus hjelper andra upländt .... 325.

II. Then Tyska nation och ädla land 330.

46. Oda Eucharistica, d. 1 Jan. 1649 336.

47. Hungers-Nöden, 1649 . . . 343.

48. Varnings-rop till Sverige. Omkring år 1650 . . 353.

18 ii 63

Digitized by v^.ooQle

1 .

Eriks-V isan.

Minnet af en forntida folkvandring frän Götalandet till någon
ort söderut, troligtvis Jutland eller någon annan del af nuvarande
Danmark, har länge bevarat sig i Sverige, och ligger till grund för
de föreställningar, som innehållas uti Mindre Rimkröni-
kans, Prosaiska Krönikans, m. fl. berättelser. En af
de äldsta Källorna för detta folkminne, nemligen ERIKS- VISAN,
är lyckligtvis ännu qvar, och i en ganska ålderdomlig, fastän icke
alldeles ursprunglig form.

Visan, sådan vi nu hafva den, tyckes vara ifrån 1200-talet, e-
huru hon ej utgafs förr än år 1620 och med den då brukliga bar-
bariska rättskrifning. Likväl hade den, före denna tid, två gån-
ger varit öfversatt: på latin af Johannes Magnus , tryckt 1554
men författad 1540, och på svenska af Terserus före 1611, men
först tryckt af Sdve år 1849. Troligen nedskrefs visan först med
runbokstäfver, hvilket förklarar de runska former, som ännu äro
qvar i stafningen.

Hela traditionen är lika urgammal i Danmark som i Sverige
(se Saxo Grammaticus m. fl.) och ansågs ej såsom förnärmande för
Danmark. Deremot tyckes den sista, 10:de versen vara tillagd i
sednare tider, då visan fick sin nuvarande form, troligen i afsigt
att bevisa Danmarks ursprungliga undergifvenhet och fortfarande
skattskyldighet under Sverige (Göta-Rike).

Af visan finnas ännu qvar 5 mer eller mindre fullständiga
men alla af hvarandra oberoende uppteckningar, hvaribland 4 från
gamla handskrifter och en från allmogens sång. Då hon är den
äldsta Svenska folkvisa, som vi ännu ega i behåll, och af stor vigt
både för dess innehåll och i språkligt afseende, tillåta vi oss att
meddela dem alla, jemte en öfversättning på nu-svenska och ett
försök till återställande af den’ prsprbngligäi språkformen. För öf-
rigt hänvisa vi till : Eriks-V isan. Ett Fornsvenskt

Qväde, behandlad t i språkligt afseende a t Carl
Sdve, Stockholm 1849. 8:o.

Hist . och Polit . Visor , I. I

Digitized by v^.ooQle

2

ERIKS- VISAN.

A. SCHRODERI UPPTECKNING.

Ifrån Jo h. Magni Svea och Götba Crönäta

— — vthtålkat aff Erico Schrodero. Stockholm 1620.
Folio. ss. 9, 10. — Denna text är omtryokt af Säve y anf. st.,
ss. 8, 9.

”Vli hela wårt fädernesland är nästan vthi hwars mans hän-
der och åsyyn någre Swenske rijm för mång hundrade åhr sedan
dichtade om hans [Konung Ericks] bedriffter, ther ibland mycket
annat finnas och effterföliande rijm, och lyda sålunda först uppå
Latijn

På Swensko lyda the sålunda:

1 .

In Eiriker fyrsti Knnnnge[r] war
I Göthalandinu widhu
I bragd uk i bnghi sniäller ma[djr,

I Wighi swa nk 1 fridhi.

Han war nk er fyrst vthi Vätalnm ärdi.

%

Rangnm nk ylrnm war han läid,

Täim gat han nk aldrighi liuta,

In spaknm nk siäwnm aldrigh wreid.
Twi mnn han nk frägdern ninta
Han war uk er Fyrst uti Wätalum ärdi.

3 .

Medhir Laghnm styrdin Rikiena sitt,
Sakläusir turfdi äigh qwidha,

Tan gärdi han kärum frälst uk quit,
In rangä gatu äigh bijdha.

Han war uk m. m.

Digitized by LjOOQle

EBiKS-VISAN.

3

4 .

Äigh war vthi Wätalum nåkorn til
Er plughin mnndi ta wända:
Götana ginstan Eiriker mild
Togh vtan Knnnnge vthsändir.

5 .

I Rijklno Eirikz margher war
Er diärffdise Lagbum äigh säta,
Twi han nk therfiri ahngha bar,
Tan mani han tingat utälta.

Swa sendi han teim i Sndhnr land,

Er fyrst thäir byriadha bna,

Vk medhir the mäghin sniällan en man
Er teim skall) halda i rna.

7 .

Täir warn telr vndi Haffdingia wald
I marghnm wettrum vtändis,

Thes Hnmlin hin ille uk omilde kall
Täim Dan til Knnnnge sändir.

8 .

Daner Fädnrin allnne lijk
Hans dngd han snielt muni nimma,
Åtåf hans namni Danamark fick
Frägd swa uk orhäfwa sinnar.

Täir gatu togh äigh wära firij
A skatta Götha mannnm,

Äigh ädha turdu täir skiffta wigh,

Twi teim war litit åff Landum.

1 *

Digitized by v^ooQle

4

ERIKS- VISAN.

1 °.

Twi hugsi no Dana Knnngi wäl
Om thät mun plicht Dana wära,

Med her äwughum rätt uk fnltaka skäl
Götha Kunungi skatt äghä gära.

Han war uk er Fyrst vthi Danamull ärdi.

B. WATTRANGII UPPTECKNING.

Ifrån Theatridium Sveogothicarum antiquita-
tum: Textam å Michaele Johan . Wattrangio. Ubsalis
1647. 8:vo. ss. 23, 24: —

”Unde Sveogothico sermone & caractheribus conscripti, ante
multa secula, de rebus ejus [Erici] praeclar© gestis, plurimi sunt
Rythmi: quos etiam saxis quibusdam insculptos, de legibus ab ipso
scitis, non ita pauci videran t, imrnb legerant.”

3 .

Medir laghum stijrdin Rigena sitt,

Sagläusir turfldi äigh quidha,

Tan gärdi han kärum frälst nig quit,

In rangä gatu äigh bijdha:

Han war uig er fijrst uthi Wätalum ärdi.

5 .

I Rijgino EIRIGZ margher war,

Er diärf disse laghum äigh säta,

Twij han uig therfijri ahugha har,

Tan muni han tingat u tälta:

Han war uig er fijrst uthi Wätalum ärdi. 1 ’

Digitized by LjOOQle

SJUKS-VISAN.

5

C. VERELII UPPTECKNING.

Ifrån Herv arar Saga På Gammal Götska Med
Olai Verelj v t tolk ning och notis. Upsale 1672. Folio.
s. 113: —

Verelii text är omtryckt: —

Vers 1 hos A. A. Afzelius , Sv. F. Sago-häfder, I,2:dra
uppl. Stockh. 1844, 8: vo s. 38.

Versen 1 & 4 hos F. , Törner , Diss. de Praestantia
Linguae Veteris Gothicae Resp. C. Enström. 8:vo
Ups. 1707 ss. 12, 13.

Vers 4 äfvenledes hos F. TÖrner : Diss. de Gothorum
h. e. Japhetidarum in Scandiam primo access u.
8:vo. Upsal. 1706. 8:0 s. 32. Han tillägger:

”Procul dubio hae [maris Balthici] istae fuerunt insula quas
hodierno tempore regi parent Danorum ; verba pervetustis inscripta
membran is ita habent.

Alla tre verserna af Geijer , Sv. R i k e s H ä f d e r, I,s. 113,
Strinnholm , Sv. Folkets H i s t. I, s. 90, Wieselgren , Sveri-
ges Sk. L i 1 1. II, s. 77, samt Säve , anf. st. s. 62.

”Prima enim é Scandia in insulas Vitaslet dedueta est colonia
Vitarum, auspieiis Erici Gothorum regis, ejus nominis primi, jux-
ta carmina vetusta:

[i.]

Enn Erikur fyrsti Konungar var
I Gauta landinu vida,

I bragd oc i hugi sniallr madr,

I vigi sua auk i fridi.

Han var auk er fyrst i Vitalum «rdi.

[ 4 .]

Eig var i Vitalum nokorn til,

Er plugin mundi £ar vaenda,

Gautana ginstan Erekr mild

Digitized by V jOOQle

BRIK S-VISAN.

f>och utan Konunge utsendir.

Han var ank er fyrst i Vitalnm erdi.

[ 6 .]

Sna sendi han £>em i sndnrlannd
Er fyrst tar byriadn bua,

Ank med |>eim margan sniallan man
Er &eim skylldi hallda i rna,

Han var ank er fy[r]st i Vitalnm aerdi.

Carmina sunt plura, alibi commodius exponenda; haec autem
excerpta, quod de Vitarum deductione in Insulas Vitaslet monui,
satis probant.”

D. LUNDII UPPTECKNING

Ifrån Zamolxis Primus Getarum Legislator,
Academioa Dissertations L u c i publicas restitu-
tus. Auctore Carolo Lundio. Upsaliae 1687, 4:0 s. 44: —
”Primi Gotbis é portu solventibus appulsus terrarum insula;
maris Balthici fuerunt. Yerba sunt pervetustarum membranarum
numeris hunc in modum adstricta.

[4 °

Äig war i wätalnm nåkor til
er plngin mandi tha wända:

Göthana ginstan Heirikr mild
Togh ntan Knnnng nthsändir.”

Digitized by LjOOQle

KB (KS- VIS AN.

7

E. HADORPHS UPPTECKNING.

Ifrån Scriptores Rerum Srecicarum. Upsal. 1818,
Tom. I, sect. 1; s. 240, not. d. Den är hemtad från en af Joh .
Hadorph år 1690 färdig-redigerad upplaga af Gamla Sven-
ska prosaiska Krönikan, hvilken aldrig hann utkom-
ma. Enligt Hadorph , sjöngos dessa verser ännu på hans tid
af allmogen i VestergÖtland och Dalsland — ”cantilenam, quam
adhuc in Vestrogothia et Dalia plebeii homi nes canunt.”

[i.]

”In Eriker fyrsti Konunger war
I Götha landom widbu

I bragd ak i bughd sniäller war
I wighi swa uk j firidhl.

Han war uk en fyrst utbi Wätalum ärdi.

[ 4 .]

iEigh war utbi wätalum nakom til
Er plughin mundi ta wmnda;

Götbana ginstan Eirikir mild
Togb utban Kununge utsundir.

Han war ukir fyrst utbi Wätalum ärdi.”

F. JOANNIS MAGNI LATINSKA ÖFVEBSÄTTNING.

Ifrån Historia Joannis Magni Gothi Scdis A po-
st o l i c ® L e g a t i , 8 v e t i © & Goti® Primatis ac
Archiep. Upsal ens. de omnibus Gothorum Sve-
onumque Regibus &c. &c. Rom®, 1554. Fol. ss. 27, 28.

Denna öfversättning har blifvit omtryckt af Schroderus , anf.
st. ss. 9, 10, men så att åttonde strofen är Öfverhoppad, samt af
Såve 9 anf. st. ss. 63, 64.

”Circumferuntur in tota patria ante publicum omnium conspec-
tum carmina patrio sermone de eius [Erici Regis] gcstis ab anti-

jd by V ^.ooQle

8

ERIKS- VIS AN.

quissimo asuo ffidita in quibus praeter cetera mulla, sequentium
uersuum sensus habetur.

ERICVS.

(Carmina patrio sermone sedita in Latinum traducta )

I.

Primus in regnis Geticis coronam
Regiam gessi, subiique Regis
Munus, & mores colui sereno

Principe dignos.

II.

Horrui qnicquid furor aut libido
«.Suasit, & nulli grauis aut molestus,
Sed probus, viuens timui prmesse
More tyranni.

III.

Legibus iustis populos gubernans
Praefui: nullus pauor innocenteis
Terruit: iudex procul est iniquus

Me duce pulsus.

IY.

Dani® regnurn caruit colonis,

Donec illius regionis agros
Gottbicas gentes habitare iussi,

Sed sine Rege.

V.

Non erant pauci populi rebelles,
Quos metus legum vetuit morari
Gottbica in terra, vel babere sedeis
Inter bonestos.

Digitized by

Google

ERIKS-VISAN.

9

VI.

His ego pulsis procul in remotas
Cimbricas terras, reliquis quietem
Prastiti flrmam: nec erat timenda'
Turba nefanda.

VII.

Iudices illis adhibens tributo
Subdidi iusto: nec erat potestas,

Qua iugo tali poterat resisti

Tempore multo,

VIII.

Donec Humelo Gothico tyranno,
Natus est Danus similis parenti:
Qui dedit nomen titulumque regni
Gentibus illis.

IX.

Non tamen Danos potuit tributo
Debito Gotthis liberare, quorum
Maximas vires metuebat ipse

Viribus impar.

X.

Hinc satis iusta est ratio, coarctans
Danicos Reges, quöd in omne tempus
Gotthico Regi referant tributa,

Collaque subdant.

Digitized by )OQle

10

BRIKS-VISAN.

O. ELAI TERSERI SVENSKA ÖFVERSiTTNING.

fcke sednare än år 161 1. Efter en handskrift förvarad på
Kongl. Riks-Bibliotheket.

Aftryckt bos Säve , anf. st. ss. 58, 59.

1 .

Erich han war den förste Kong
I Göthe landett wijde
Aff sinne och modh dhå war han from
Som någon dher knnne rijde
Så låther han först ergie vthi Juthland

2 .

Wanart och wrenske war honom leed
Den knnne han icke lyde
De spakom war han aldrig wred
Ty monde han säller bliffwe

3 .

Med lagom rådde han landett sitt
Saklöse tarfde ey qwijde
Hin giorde han kärom frij och qwitt
De wanne finge ey bijde

Ey war i Danmark någon till
Som ploger monde wände
Sitt Folck straxt denne Konurag mild
Dogb vthan Konge dijtt sände

5 .

Vthi hans Ryke mången war
Som lag eij wille sköta

Digitized by ' ^oogle

ERIKS- VISAN.

11

Ty war han dhem försnill och snar
Der från månde han dem stöte

6 .

Så sände han dem åth Jnteland
Först beröyede de der hygge.

Och med den hoop så wijs en man
Som dem skole hålle trygge

7 .

Så wore de vnder rättare hand
I mange åhr fast klände.

Till thes Kong Himmel den onde man
Sin son Kong Dan dit sände

8 .

Han war sin Fader med allom lijk
Hans dygd knnne han snart läre
Alf sig då kaller han Danmarkz rijk
Ded har af honom sin ähre

Dogh knnne han icke blifwe frij
Att skatte Göthe mannom
Eij torde han heller fhöre krig
Ty han hade lithet af landom

10 .

Ty skole dhe Konger i Danmark väl
Besinne sin plicht och ähre
At de med rätt och fnlgod skäl
De Swenskom skatt skole bäre
Så låther han först ergie vthi Jnthlandh.

Digitized by

Google

12

ERIKS- VISAK.

H. AFZEL1I SVENSKA ÖFVER8ÄTTNING.

Se A. A. Afzelius Svenska folkets S a g o-H ä f d c r
D. I, 2:dra uppl. 1844, ss. 38—40.

1 .

Erik den förste Konung var
I Götalandena vida:

Till bragd en hng så båld ban bar,

I härnad så ock i fride.

Han var ock den först uti Vetala erj’de (plöjde).

2 .

Vrångom och ondom var han led;

Dem gat han ock aldrig lida:

Dem redligom var han aldrig vred;

Ty månd’ han ock frejdero bida.

Han var ock den först uti Vetala erj’de.

3 .

Med lagar styrde han riket sitt;

Saklöse tarfde ej qvida:

Från våld han gjorde dem frälst’ och quitt;

Men arge djerfdes ej bida.

Han var ock m. m.

4 .

Ej var uti Vetala någon till,

Som plogen månde då vända:

Götiska folket Erik, så mild,

Dock utan Konung, utsände.

5 .

I landena Eriks mången var,

Som djerfdes lagbrytare blifva:

Digitized by vj -oogle

ERIKS- VISAN.

13

Derföre han ock åhoga bar,

Han månde nr landet dem drifva.

6 .

Så sände han dem i Söderland,

Som först der började bygga;

Oek med dem mången så godan en man,
Som dem sknlle styra och trygga.

7 .

Der voro de, under Höfdingars våld,

Så mången vinter till ända.

Tills Humle, den envåldsherren så båld,
Dem Dan till Konung utsände.

8 .

Dan sina fäder i allom var lik,

Hans dygd man snart måtte nimma.-

Utaf hans namne Danemark flck
Frejd sin och urhåfvor sina.

9 .

Danamän voro ej fria då
Att skatta åt Göta mannom:

Ej heller torde de skifta vig.

Ty dem var litet af landom.

10 .

Betänkte nu Dana Konungen väl,

Det Dana-pligt månde blifva,

Af evigan rätt och fnlltaka skäl,

Att skatt till Göterna gifva.

Han var ock den först uti Dana-mull erj’de.

Digitized by v^.ooQle

14

ERIK8-VISAN.

T. SÄVES öfversIttning.

Från Carl Säve, Er i k s-v isan, ss. 12, 13: —

1 .

Men Erik förste konungen var
I Göta-landet det vida;

I bragd ocb i bug en kloker man
I striden så ock i friden.

Han var ock den som först nti Vätalum ärjde.

2 .

V rånge ocb onde var ban led
Han ville ock aldrig dem bruka;

Men vise och stille aldrig vred;

Thy skall ban ock ära jemt njuta.

Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.

3 .

Med lagar styrde han riket sitt;

Den saklöse ej tarfvade qvida,

Han frälst honom gjorde för tvister och qvitt,
Men vrånge flngo ej bida.

Han var ock m. m.

4 .

Ej var uti Vätalum någon till.
Som plogen månde der vända;
Men Götarne genast Erik så mild,
Dock konung förutan, utsände.

5 .

I Eriks rike mången var
Som djerfdes lagen ej böra,

Digitized by LjOOQle

ERIKS-VISAN.

15

Tby han ock åhåga derföre bar
Att dädan honom ntköra.

6 .

Så sände han dem till Söderland,

Som först de begynde bebygga,

Och med den styrkan kloker en man,
Som skalle hålla dem trygga.

7 .

Der voro de ander höfdingars våld
Så många vintrar i ända,

Till’s Humle, den onde och omilde karl,
Dem Dan till konung ntsände.

8 .

Dan, sin fader i allo Jik,

Hans dygd han snällt månde lära.
Utaf hans namn (se’n) Dannemark fick
Sitt upphof som också sin ära.

De flngo dock ej vara fri,

Men jemt skatta till Göta-männen ;
Ej häller tordes de föra krig,

Ty dem var litet af länder.

10 .

Thy minnas må Dana-konnng na väl
Om Daners pligt det tillhörer,

Med evinnerllg rätt och fullgoda skäl,
Göta-konungen skatt att utgöra.

Han var ock den som först nti Dana-mnll ärjde.

Digitized by LjOOQle

16

ERIRS-VISA?!.

Ännu en 5:tc översättning af denna visa kan väl svårligen
behöfvas. Vi sluta derföre med att lemna, efter jcnoförelse och
granskning af de olika text-uppteckningarne, följande försök till
textens återställelse, uppfattad efter ungefär 1200-talets
vanliga bok- och run-språk. Ett dylikt, sällan afvikande, försök
läses hos Säve 9 1. c. ss. 10, 11.

DEN GAMLA ERIKS-VISAN.

1 .

En Eiriker fyrsti kununger var
I GjJta landinn vita;

I bragt nk i hnghi snlaeller matr,

I vighi sva nk i frit>l.

Han var nk er fyrst nti Vaetalnm serjji.

2 .

Vrangnm nk illnm var han leit,

|3eim gat ban nk aldrighi linta;

Gn spaknm nk siaevnm aldrigh vrett,
£>y mnn han nk fraegtar ® ninta.

Han var nk er fyrst nti Vaetalnm aerpi.

3 .

Meter laghnm styrti’n rikinn sit,
Sakljiser tnrfti eigh qnita;

£>an x gaerti han kaernm fraelst nk qnit,
En vrange gatn eigh bita.

Han var nk m. m.

4 .

Eigh var i Vaetalnm naknr til
Er plnghin mnndi ta vaendae:

Digitized by v^.ooQle

BMKS-VISAIS.

Gjftaua giustau Eiriker mild,

(30 nian kunange, atsendir.

5 .

I rikinu Eiriks margher var
Er dierf£>is laghnm eigh seta;
(3y han nk ter flri ahngha bar,
(3an munni han (ringat ntelta.

Sva sendi han (»eim i Snl>er land,

Er fyrst t>eir byria£>u bna;

Uk met>er t eim marghan sniellan man
Er t>eim skalli halda i rna.

7 .

£>er vara fieir andi hjjfjringia vald
I marghnm vettrum atendis;
f>ess Hamlin, hln ille ak amilde kall,
(Delm Dan til kannngs (wt)sendir.

8 .

Daner, fefDurin allnne lik,

Hans dngl> han sniellt munni nimma,
Utaf hans namni Danamark flk
Fregt> sva nk orheva sinna.

9 .

£>elr gata J>o eigh vera fri,

JE skatta Gjfta mannam;

Eigh ej>a tarjsa J>elr skifta vlgh,
£>y t>eim var litit af landam.
Hist. ock Polit. Visor, I.

Digitized by v^.ooQle

18

HUNDING KUNG OCH HADING KUNG.

10 .

py hogsi no Dana knnunger v»l
Um t^aet mon plikt Dana va?ra,
Mefcer aevughum raett ok fulltaka ska*l
Gjita knnnngi skatt aegha g«ra
Han var ok er fyrst nti Dana moll »rjM.

2.

Hunding Kung och Hading Kung.

Den hos Saxo Grammaticus, Johannes Magnus , m. fl. omla-
lade urgamla berättelsen om Svenska Konungen HUNDING och
Danska Konungen HADING, samt deras fostbrödralag och trofast-
het in^ i döden, intager ett högt rum i Sveriges gamla minnen. De
äldre qväden, hvilka utan tvifvcl blifvit diktade härom, hafva lik-
väl försvunnit, och en enda visa, men af en sednare författare, är
allt hvad numera är bekant i detta ämne. Den utgör en märke-
lig öfvergång ifrån gammal till nyare folk-diktning, och kan här
lyckligtvis återgifvas efter en af de första, om icke den äldsta upp-
lagan. Om det deri uppgifna författare-namnet är verkligt eller
diktadt kan numera svårligen afgöras.

Visan är förut utgifven af A, A . Afzelius , uti hans Sven-
ska Folkets Sagohäfder, Del I, 2:dra uppl. Slockh. 1844,
ss. 63—66, men efter en moderniserad och stympad upplaga.

Texten tryckes här efter ett exemplar i liten 8:vo, 8 ss., med
följande titel:

”Sanferdigh Berättelse om den vnderlighe och Berömlighe Tro-
fastheet, the Stormächtigstc Monarker Her Hunding Sweriges och

Digitized by LjOOQle

HUNDCNG KUiNC OCH HADIISC KUISC.

19

Göthes, Och Her Hading Dannemarks Konungar, Åhr cffler Werl-
denes vphooff 2983. hwar andre in i sielfwe Döden bewiste. Kan
vthföras såsom, Hahor Konung ocb Siger Konung etc. I hastigb
Gnfaldigbeet stält Af! David Sithon [1 Sam. 18. V. I. Tå förbandt
sigb Jonatbans H ier ta medh Davidz Hicrta: Och 7onathan wardt
kiär åth bonom såsom sitt egit Hicrta.] Tryckt Åhr 1646.”

[Job 8. v. 8. 9. 10. Fråga tbe Släcbter som j Förtijden wa-
rit hafwa, och tagh tigh före att fråga theras Fäder (ty wij äre så-
som j gåår komne och wettc intet) Tbe skole lära tigb och säja
tigh thet ocb gifwa sitt laal före vthaff sitt Hierta.]

1 .

Hunding Konung, oc Hading Konung
Aff Swerie oeti Dannemarck,

Swore hwar andre Wänskaps Förbund,

Thet war både krafftigt och starkt.
Wänner så såte i Döden doch aldrigh förlåtas.

2 .

At när then ene thens andras Dödh,

Kunde förnimma någorlunda,

Skulle han strax aff Ängslan och Nödb,
Förgöra sigh sielff samma stund.

Wänner så såte i Döden doch aldrigh förlåtas.

3 .

Omsider fördes Tijender falsk,
Hunding til Jämmer och Wådhe,
Hading nu wara bracktan om Hals,
Och dräpnan vthaff sin Måger.
Wänner m. m.

2 *

Digitized by LjOOQle

20

HCNDIPiC KONT. OCH HADIISC KUXC.

4 .

Mist harwer iagti na min gode Wän,
Migh twingar wår kärleeks Förbnnd
Til döödz, ey får iagh honom igen,
Lefwa vil iagh rätt ingalnnd.

5 .

O Hading, Hading hwi hastar tn
Wil tn min Troheet så pröfwa,

Til tigh skal iagh och komma rätt nu,
Wil tn doch en tijma töfwa.

Til Graffööl iagh nn binder tigh,
Een Dryck låter oss bereeda,
Lnstige skal oss göra i tijdh,
Hwar annan willia wij leedha.

7 .

Hnnding strax tå itt Gästabndh stoort,
Lät lagha och Wänner kalla,

Men ingen tänkia knnde thet Moord,
Honom i sinne mond falla,

8 .

När Hnnding hade drncklt sigh Rnns
Som töfrade icke längie,

Binder han godh Natt thet heela Hnns,
Lådes wilia gåå til Sängie.

9 .

Haaff tack Skäpna och Lycka så godh,
J hafwen migh till en Kongz Mann

Digitized by

Google

HUNDING KUNG OCH HADING KUNG.

21

Vpsatt, iagh wäl boos edher här stodb,
Regerade Städer och Land.

10 .

J hafwen gifwit migh een godh Wänn,
Til honom iagh och wandra wil,

Ty tagit ha j honom igen,

War mig Dödh intet blidh och mild.

11 .

Bestält för doch war vthi en Wråå,

Ett Kaar öfwerflödigt medh Miöd,

Ther inspringer Hunding lustigt tå,

Sigh dränckier för Hieltarna högh.

12 .

Häl Säl o Hading Wäu så godh,

Hnrn sööt är migh thenna Dödh,

(För tigh nu lärer och iagh mitt Blodh:)
Ja sötare än thenna Miödh.

13 .

O Hading tu wast migh een troo Wänn
J Döden, iagh ey förlåter,

Betala trooheet lika igen,

Jagh hör tu effter migh gråter.

14 .

The drogo Hnnding vthur thet Kaar,
Medh Jämmer och mycken Klaga,

At Lijfwet så hastigt ändat war,
Ynkeligh tagit alT daga.

15 .

När Hading desse Tiender flck,

Hunding wara lagdan på Båår.

Digitized by v^.ooQle

22

HIKNDING KUiNC OCU UADISC KUNG.

Thet honom bittert til Hierta gick,
Vpreste sigh doch ey itt Hårr.

16 .

Ach, ach ta trofaste Hading min,
Hafwer tn nn druckit migh til,

Huru stor moot migh war Kiärleek tin,
Beskeed iagh lustigt göra wil.

17 .

O Hunding Hunding Wänner så hull,
Äst tu för migh lagder i Jord,

Jagh skal tigh wedergälla then skuld,
önskar thet redo wara giordt.

18 .

Sitt Rådh at sammankalla strax bödh
Hading, och till sigh fort komma
Lätt och snart byggia en Galga högh,
Ther han ville sielfwer somna.

19 .

Sant är thet wist som säies gemeent,
Jagh klagar thet aff Hiertans Brist,
Een trogen Wän dödher står vp seent,
Döö är bättre än sin haa mist.

20 .

Sådan Wäns Trooskap är aldrig hördt
J werldeu, som Hunding haar giordt,
För migh hafwer sigh i Döden fördt,
Blifwer och aldrig mera spordt.

21 .

Hading tå Hustrun sade godh Natt,
Sampt Barnen och Herrarna fljn,

Digitized by LjOOQle

HUND1NG KUNG OCH HADING KUNG.

Springer så vp i Galgan medh faart,
Sigh hängier i allas åsyn.

22 .

O Hnnding Hnnding nn kommer iagh,
Tu tränckta icke så swåra,

Betala Kärleek haar ey fördragh,

Min Ögon fälla ey Tårar.

23 .

O Hnnding Hnnding Wännen så fljn,
Aff Hierta iagh för tigh lider,

Ey achtar nu bittra dödzens Piju,
Hwadh thet werker eller swider.

24 .

The togo Hading neder medh hast,
Thet war stoor Jemmer och Mödha,
Twå Wänner genom Lögnenes Last
Så såte, wore nu dödhe.

25 .

Hnnding och Hading Exempel är,

At hoo een troo Wän wil wara,
Sitt Lijff skal han ey hafwa så kär,
At han thet Wännen skal spara.

26 .

Men sådan Kärleek i thenna Tijdb,

J Werlden ey finnes meer til,

Then ene then andre listellgh,

Hängia, sluda och steka wil.

Digitized by LjOOQle

24

UUNDING KUNG OGU HADINC KUNG.

27 .

Spöör tn och hwarföre så tilgåår,
Jagh och wäl tigh säja måå,
Lögnarens Tnnga nn Sanning fåår,
Och Klaffarens Mun yppen ståår.

28 .

Klaffare sachta iagh råder tigh,

Stick in Listighetenes Swärd.

Lögnarens Pipa än ställ i tijgh,

Heller tn faar Haamans Ofärd.

Wänner så såte i Dödhen doch aldrigh förlåtas.

[2. Sam. I. Y. 23. Liuflige och Utcke medan the leffde, ähro
och så icke åthskilde i Döden.]

Digitized by v^.ooQle

25

3 .

Habor och Signild.

Vetta gamla, vackra kärleksqväde upplages här såsom en Svensk
historisk visa i följd af den från aflägsna tider ärfda föreställning,
hvilkcn ledde Johannes Magnus att anse ämnet för Svenskt och
utförligt behandla det såsom sådant.

SVERIGE. — Visan synes i Sverige först hafva varit omtalad
af Messenius , i hans Sveopentaprotopolis, Ups. 1611, s. 62: ”De Ha -
boris Signes vulgatissimis amoribus, plurimis ante seculis concin-
nata et publicata cantio.” Den äldsta oss bekanta upplagan är den här
aftryckta, af år 1638, sedan hvilken tid den bar varit otaliga gån-
ger upplagd. Den är äfven utgifven af Geijer oeh Afzelius ,
Svenska Folkvisor, I, 137 — 47, samt af Afzelius , Sven-
ska Folkets Sag o-h ä f d e r, I, 2:dra uppl. Stockholm 1844,
ss. 81 — 9, men begge gångerna efter en moderniserad upplaga.

DANMARK. — Visan är här först omnämd af Anders Soff-
rensen Vedel , i följande anmärkning till hans öfversättning af
Saxo Grammaticusy utgifven år 1575, s. 146: ”Om denne efter-
folgende Hagbarts Historie er lagd en Vise, som siungis endnu
almindeligen paa denne Dag.” Den utgafs först af nyssnämde Ve-
del i Tragica Eller Gamle Danske Historiske E 1-
skaffs Vjser, 8:vo, Kiebenhaffh 1657,* derefter mångfaldiga
gånger såsom skillingsvisa j och sedermera af Sandvig , Levnin-
ger af Middelalderens Digtekonst, Kjobenhavn 1780,
och Nyerup och Rahbek Udvalgte Danske Viser fra
Middelalderen, III, Kjobenhavn 1813, 3 — 18, ”Hafbur og
Signe.”

Digitized by LjOOQle

26

ti Å BOR OCH SI O' ILD.

RYSSLAND. — En visa med samma grundtanka förekommer
uti Stimmen des russiscben Yolks in Liedern.
Gesantmelt und uberselzt von P. ron Goetze. 8:vo.
Stuttgart 1828, ss. 131—3, ”Das Königsfräulein in Lit-
tbaue n.”

Joannes Magnus, hvars Historia fulländades år 1540,
kallar HAGBART en son af Amund den 51 :le Svenska konungen,
och Sigar , SIGNES fader, konung af Danmark. Danska historie-
skrifvaren Saxo Grammatictis (död år 1204), hvilken berättar
Signesagan nära nog i visans egna ord. öfverensstämmer hufvud-
sakligen med J. Magnus. Landndmabok (ifrån 12:te och
13:de årb.) och andra norska källor förlägga händelserna till Norge,
och göra Stgar till en Norsk konung. Såsom sägen är berättelsen
lika allmän, och i alla tre länderna visas en mängd ställen, hvilka
påstås varit skådeplatsen för de timade tilldragelserna. Sålunda
är visan, i ordets strängaste bemärkelse, en gemensam Skandi-
navisk egendom; de Svenska och Danska uppteckningarne äro
vanligen i bufvudsaken instämmande, och hvarje opartisk granskare
måste förena sig med Nyerup , Danske Viser, 111,403: ”Det
Faktum, som ligger till Grund for dette i bele Skandinavien saa
almeen yndede Sagn, skjuler sig langt borte i den fjerneste Oldtid,
hvor man raver i et tykt Morke uden at kunne med Crilikens Fak-
kel belyse de forekommende Gjenstande. I Landnama og de eddiske
Sange, hos en Saio og en Snorro, altsaa bos Forfallcre, som har
levet i 11 — 13 Aarhundrade, er Talen derom som et Echo der
gjenlyder fra liine laengst henrundne og uraindelige Tider.”

Sjelfva visan, i dess nuvarande form en lycklig bearbetning
af ännu äldre qväden, liänföres af Sandvig , i bans Levninger,
till 1200-talet, och detta som det tyckes med rätta, fast den na-
turligtvis har undergått flera förändringar under så många århun-
dradens lopp.

Ämnet har varit behandladt af ganska många nyare Skandi-
naviska författare, hvaribland må nämnas Messenii ”Tragoe-
d i a” S i g n i 1 1 såsom den äldsta.

Digitized by

Google

II A BOR OCH SIGNILD.

27

A.

Texten är efter ett flygblad, 16 sid. 8: vo, under titel:

En Lustigh doch ynkeligh Wijsa, Om Habor Konung och stoltz
Signil liten. Huruledcs thcras Kärligheet och stadel ighe Lofwen
[bleff] igenom Falskheet ändat. Tryckt i Stockholm Åhr, 1638.

1 .

Habor Kong och Siwar Kong,

The begynte sigh itt kijff,

Thet war om stolten Signil liten,

Hon war så wän ett wijff,

Fast heller hafwer Habor achtat winna sigh then al-

dra sköna.

2 .

Habor drömde en dröm om natt,

I Sängen ther han lågh,

Aarla om morgonen han waknade,

Han sadhe sin Modher ther aff,

Fast heller hafwer Habor achtat winna sigh then al-

dra sköna.

3 .

Migh tyckte iagh vthi Lunden war,

Alt medh min Brynia tnng,

Ther rann een Roosend på min Arm,

Hon war bådhe skön och vng,

Fast heller hafwer m. m.

4 .

Ther rann en Rosend på min arm,
Hon war bådhe skön och vng,

Hwar och en Fogel på Quiste såto,
The monde för henne siunga,

Digitized by LjOOQle

28

HABOR OCH SICftILO.

5 .

Ingen vthi Konungas Gård,

Then drömen rådha kunde.

Vthan Habors Modher,

Hon sörier så margelunde,

6 .

Är ihet tigh til Glädien lagdt,

At tu skal winna then Möö,

Så är thet migh til sorgen lagdt,

För hennes skul skalt tu döö,

7 .

Är thet tigh til Glädien lagdt,

At tu skal winna then Wijff,

Så är thet migh til) Sorgen lagdt,
För hennes skull läter tu titt Lijff,

8 .

Habor lät sig wäxa håår,

Och Jungfrw Klädher skära,

Så seglade han åt fremmande Landh,
Ther wille han slögder lära,

9 .

The hyste vp theras silke Seghel,
Vnder theras förgyllande Råå,

Så seglade the åt fremmande Landh,
Fast mindre än månadher twå,

10 .

The kastadhe vth sin Ankar,

Vppå then hwite Sand,

Thet war Habor Kongeson,

Han trädde ther först på Land,

D igi fe ed by Google

HABOR OCH SIGNILD.

28

II.

Habor stlgher öfwer stäte,

Hans brynia hon war nyy,

Thet ringer vtlii thet kalla Jern,
Thet giorde så stort ltt gny,

12 .

Mitt vppå medie Gårdar,

Ther axlar Habor sin skinn,
Så gåår han i högha Lofft,
För Frwer och Jnngfrwer in,

13 .

Här sitten j stolten Signil iiten,

Bådhe j och edhor Qwinnor,

Min Fadher hafwer migh til eder sendt,
Jagh skalle här slögder nimma,

14 .

Haar edher Fadher til migh sent,

J skolen här slögder lära,

J skolen äta vhr faat medh migh,

Och sofwa hwar natt boos min tärna,

15 .

Jagh är waan sofwa på Swana dyn,
Jagh är itt Konnnge Barn,

Skalle iagh hoos edher tärna sofwa,

Så dooge iagh vthi harm,

16 .

Tiänen i qwar min stålten Jnngfrw,

J gifwen edher ingen qwljda,

J skolen äta atr faat medh migh,

Och sofwa hwar natt hoos min sida,

Digitized by LjOoq le

30

HABOR OCH Sicnrij).

17 .

Alla såto ståltz Signil litens möör,
Tbe hade Sööm på Knä,

Föruthan Habor Kongeson,

Han skaar vth Rooser aff Träå,

18 .

Alla såto stoltz Signil litens möör,

The sydde thet bäste the kunde,

Föruthan Habor Kongesone,

Han leeker medh sin Nåål i munne,

19 .

Ther satt Signils litens tjenste möö,

Hon hadhe twå hender så slögha,

Aldrigh sågh iagh ingen stålten Jungfrw,
Hafwa tw dierfware öghon,

20 .

Så leeka Habors ögon,

Som Solen öfwer andra Stiernor,

Ehwart som stolten Signil liten war,

Tijt sågh Habor så gerna,

21 .

Aldrigh sågh iagh ingen stålten Jungfrw,
Kunne mindre sy medh Nåål,

Aldrigh sågh iagh ingen stålten Jungfrw,
Kunde bättre dricka aff skåål,

22 .

Tijgh tu Signil litens tiäneste möö,

Tu achta intet på migh,

Ehwart som iagh min öghon wänder,

Så litet achtar iagh tigh,

Digitized by LjOOQle

HABOR OCH SIGINILD.

31

23 .

Jagh år tröt aff fårdan möödh,

Jagh hafwer farit en wägh så lång:,
Hören j stålten Signil liten,

Lyster edher til hwile gåå,

24 .

The åto och drncko en liten stnnd,
Thet war intet myket långe,

Vpstodh stålten Signil liten,

Hon fölgde Habor til sänge,

25 .

J sittien här alla mina Möör,

Syyn edhra Gärning till ända,
Medhan iagh går i höge Lofft,

Och folier then Jnngfrw til senge,

26 .

Habor satte sigh i sängen nijdh,

Och Tärnan drogh aff hans skoor,
Thet måtte höras så långan leedh,
Hnrn habors hierta thet Jogh,

27 .

Ther lågho the then natt så lång,
Alt wedh hnar annars sidho,

Arla om morghonen the waknade,
The sadhe hwar annan sin qwijdho,

28 .

Hören j stålten Signilla,

Hwadh iagh edher spöria må,

Är här någon i wärlden til,

Edher hugh han leeker vppå,

Digitized by LjOOQle

32 .

UABOR OCH SIGNILD.

29 .

Här är ingen i Wärlden til,

Min hngh han leeker vppå,

Vthan Habor Konnngeson,

Honom kan iagh aldrigh få,

30 .

Är thet sant j sälen för migh,

J hafwen Habor så kär:

Thet wil iagh sanningen säya,

Han är edher ganska när,

31 .

Hören j Habor Konnnge Son,

Hwi wilien j migh så skämma:

Hwi ridhen j icke i mins Fadhers Gård,
Medh edher höök på hender,

32 .

Jagh war i edhers Fadhers gård,

Medh min höök på hender,

Edher Fadher är migh worden wredh,
Han wil migh läta vphängia,

33 .

Hören i Habor Konnngeson,

J snacken doch icke så,

Här ligger widh mina fötter,

The falska Tårnar twå,

34 .

Ligger ther widh edhra fötter,

The falsk[a] Tärner twå,

Så ligger här widh min höfTdegård,

Min skarpa Brynia blå,

i

Digitized by LjOOQle

HABOR OCH SIGNILD.

33

35 .

Vpstådh Signil litens tlenste Möö,

Hon axlade Kappan blåå,

Så gick bon i böge Låfft,

Tijt vnga Konnngen Iågb,

36 .

I waken vp Herre Konnng,

1 hafwen sofwit för länge,

Här är Habor Kongeson,

Han hafwer edher Dotter i sänge,

37 .

Vpstodh vnga Konnngen,

Han ropte öfwer all sin Gård,

1 stånden vp all mina Hoffmän,

1 klädhen edber i jern ocb ståål,

3a

I stånden vp alla mina Hoffmän,

I klädhen edher icke falsk,

Thet wil iagh för sanning säya,

Habor är en Wågehals,

39 .

Thet war stolten Signil liten,

Hon sågb sigb vth för Säng,

Här klädhes i min fadhers Gård,

Så mången rasken Hoffdräng,

40 .

Klädes ther vthi eders fadhers Gård,

Så mången rasken Hoffdräng,

Thet wil iagh för sanningh säya,

Litet rädz iagh för them,

Bist. och Polit. Visor, I. 3

Digitized by LjOOQle

34 .

HABOR OCR SIGNILD.

41 .

Här ligger wldh min Höffdegärd,
Min Brynia och godha Swerd,

Migh tagher ingen här vth i dagh,
Vihan han fåår ofärd,

42 .

Här ligger wldh min höffdegård,
Mitt Swerd, silifbodda kniff,

Migh tagher ingen här vth idagh,
För än mången täter sitt Lijir,

43 .

Thet war Signil liten tienste Möö,
Hon lydde ther vppå,

Staal hon bort hans godha Swärd,
Och så hans Brynia blå,

44 .

The stötte på Dören,

Bådhe medh Swärd och spiut,

Höre tu Habor Kongeson,

Tn gack för Dören vth,

45 .

Thet war Habor Kongeson,

Han togh til sigh sin höffdegärd,
Borto war tå hans Brynia,

Och så hans godha Swärd,

48 .

Bår to är min Brynia,

Och så mitt godha Swärd,

Hören j stolten Signil liten,

Här blifwer en ynkeligh färd,

Digitized by v^.ooQle

nAROR OCH SIOMLI).

35

47 .

The stötte vppå Dören,

Medh spår spenten Foot,

Hwar then nagla i Döran war,

The roko Habor emoot,

48 .

Sombligha han medh fotterna span,
Sombligha medh Henderna slogh,

Thet war femtio aff Kongens Hoffmän,

Som för hans fötter dogh,

49 .

The Iadhe på Habor the hårdeste band,

The woro alla nyy.

Hwar thet band på honom kom,

Thet sleet han sönder i try,

50 .

Ther stodh Slgnil litens tlenste möö,

Och hon them thet rådhet kände,

I taghen itt håår aff Slgnils hnfwndh,

I blnden om Habors hender,

51 .

The togo itt håår aff Signils hnfwn,

The bnndo om Habors händer,

För wille han för henne döö,

Än han wille slita thet sönder,

52 .

The togho Habor Kongeson,

The ledde honom vth för By,

Ther flck han see the Galge trää,

The woro alfa ny,

3 *

Digitized by v^.ooQle

36

H A BOR OCH SIC.MI.B.

53 .

Hören j stålten Signll liten,

I låten godh Kärleek finna,

När j seen min Kappa hängia,
Läten eillier i Baren brinna,

54 .

I hängen vpp min Kappa,

Hon är aff Skarlakan rödli.

För the Frwer och lungfrwer see,
The ömke sigh öfwer min Dödh,

55 .

Ther war stolten Signll liten,

När hon sågh Kappan hängia,
Tände hon Elden på Baren sin.

Och lät sigh ther inne brinna,

56 .

Thet war Habor Kongeson,

Han mälte itt Ord medh skää).

Är na Signil inne bränd,

Som migh war ganska kär,

57 .

I taghen na nidh min Kappa,

Hon må na på Iordenne Iiggia,

Fast om iagh hadhe trytosend lijff,
lagh wil icke ett aff them tiggia,

58 .

Thet war vnga Konungen,

När han sågh Baren brinna,
Sombligha bjelpa Habor nedh,

Och sombligha hielpa stoltz Signil,

Digitized by v^.ooQle

HABOR OCH SIGNILD.

37

59 .

När the kommo vthi Rosenlund,
Så war tå Ha bor hängdt,

När the kommo til Bnren,

War Siguil inne bränd,

När the kommo vthi Rosenland,
Så war tå Habor dödh.

När the kommo til Bnren,

War Siguil bränd i glödh,

61 .

Hadhe iagh thetta förra wlst,

Theras kärleek hadhe warit så starck,

Icke skulle Habor hengdt i dagh.

För hundrade tusend Marek,

62 .

I taghen nu Signils tiänsta möö,

I sättien henne qweek i Iord,

Hon hafwer skildt migh widh Dotter mijn,

Och så een Mågh så godh,

Fast heller hafwer Habor achtat winna sigh then al-

dra sköna.

H. H. U. V.

Digitized by LjOOQle

38

UABOR OGU SIGNILD.

B.

Uti O. O. Hyltén-Cavalltl Samlingar finnes en uppteckning
af. denna Visa, ifrån medlet af 1600-talet, kvilkcn erbjuder följande
olikheter:

I. Uåbård konungh och Siuegrd konungh
dee beghynte wp ett kiff
alt om then stolten Signelin
hon war så weent ett wilf

fast heller hade håbård achtet
att winna sigh then skiöne

V. 9, r. 3: och arle war thetl ara morgonen

3. Migh drömde huru Xagh i lunden redbe
alt medh min bryneher så tung
ther waxte en Ross vppå min arm
hon war spSdh och vngh

F. 4, 5 och 7 fattas.

7 I / 2 , Ähr thez migh till Glädie
att iag skall winna then möö

Jagli holler then för ingen rettsinegh man
som redder ähr han skall döö

F. 6, r. 3: så drager han till Jsser konunge land
F. 9 fattas.

V. 40, r . i: sine — T. 9: och Bryggian på hwite sand —
r. 4: han stiger then först i land
F. ii fattas.

F. 49, r, 3: så gånger han i frustugu in — r. 4: för slåltcn
signelin

F. 43, r. 9: terner — »\ 4. lära
F. 44, r. 3: tå skolen i sitlia om bord medh mig
F. 45, r. 4: sofua j silke — r. 4: så giordc thett migen stor
harm.

16. Och ähr j wan sofua j silke
ocli ähr ett konunge barn

Digitized by - )OQle

il. \ BOR OCR SIGNILD.

30

tå skollen i äta a (T faalt medh migh
och sofua vppå min arm

V. 1? ( här v. i8) 9 r. 4: han skar en hiort af trä

17 I / fi . Han skaar vth hiort och skaar vlh lund
och andra diur ther medh
vpstod stålten Signelin
hon kunde icke thett

I stället för v . i9—2i finnas hår:

thett war kirstin Tieneste qwinna
hon talade orden så hård

Och aldfrig såg jag konunge barn
som mindre kan sy medh nåll

Aldrig sågh iag konunge barn
som mindre kan sy med nåll

Och aldrig sågh iag konunge barn
som bättre kan dricka af skåll

Aldrig såg iag konunge barn
som mindre kan slögde

Och aldrig såg iagh ett konunge barn
som så dyrt seer wth medh sin öghe

22 . Tijgli qwar kerstin tjeneste quinne
tu aetha rätt innthz. wppå migh

ehuart iag min Ögon wender
tå seer iagh inthz vppå tigh

23. the åte Och dee drucko
thet war icke måst länge

hören j stolten Signelin
och wylle wij gå till sänge

24 . the ginge sigh till sänge
thet war tbem alt för brått

hören j stålten Signelin
all huadh iag spor eder ålh

Digitized by

Google

40

HABOR OCH SIGNILD.

V. »6-97 fattas.

V . 30, r . 4: han ligger cdher her nar

V. 3i, r. i: €rudh förlåthe Edher Håbård konunge son —
T. 9: hwij achte j migh sä skemme

V. 39, r. 1: Jagh torde ey ridä vlhi Ederz faderz gård —
T. 4: mig sä illa wredh

33. J tijen Håbord konunge son
J säen icke såå
her ligger widh wåra föter
the falske ternor tuå

34 I / 2 . skam fa kirstin Tieneste quinna
hon hörde ther yppa

hon stall bort hans goda swerd
och så hans brönier blåå

35. hon stall bort hans goda swerd
Och så hans bryner Blåå

Ooh så gånger hon i högeloft
för Siwerd konunge ståå

36. Står vp Siuerd konung
i SofTuen alt för lenge

her ligger Håbord konunge son
med edherz dotter i sienge

V. 37 , r. 3: raske Hwfmän

38. J stånder vp alla mina raske hofuemän
J klädhen edher icke falsk

her speeler en hiört J Signelinz bur
han haffuer så hårdan halz

V. 39, r. 9: hon seer sigh ofuer sienge — r. 3: iagh seer vlhi

40. see J vthi edherz fadhers gård
så månge stålte håfvemän
ta ligger her vthi wår hufdegerde
Både bry nier och fulgodh wärn

V 41-44 fattas .

Digitized by v^.ooQle

HABOR OCH SIGNILD.

41

F. 46, r. i: brynier bliå — T. S: theU råde gud fadher i
liimmelen.

F. 47 fattas.

49. The borde på honom b&ior
och hwar och en war ny
thet wil iag för sanning säia
han sleet them i stycken try

V . 50, r. i: Och fram kom kirstin Ticnsleqwinnu — r. 2:
hon kunde them råden kenna

F. 6i, r. 8: för skall iag låta mitt vnga lif — r. 4: än iag
skall slita [thet] svnder

V. 52 fattas .

53. Hören j stol ten signe lin
J låta Edherz godhe wilia känne
När j see min kappa hängie
J låten edher inne brenna

53 1 / fi . Thet gläder sigh så månge vthi min faders gård
dhe sågo gerna att håbord wore dödh
iagh skall göra them en sorg idagh
för theriz fäste möö

53 J / 5 . Så togo the håbord konungc son
och leden i rosende lund

ther skole the honom vp hänngja
vthi then samma stund

V. 54, r. i: sätten wp — r. 8: När fruer och Junfrur få
henne sce

F. 56 fattas.

F. 57, r. 2: hon årkar ful wel liggia

F. 59, 59 fattas .

60. Somblige loppo till buren
och tå war hon i glöd

och somblige luppo till lunden
och tå war håbord dödh

61. Hade jagh thelt för wetat
therez kärlek hade waridl så slarck

Digitized by v^.ooQle

42

HA BOR OCH SIGNILD.

håbord skulle icke hafwe dödi i dagh
for 15000 marek

61 I / fi . Hade jagli thet för welat

the hade warit huar annan så hull
håbord skull icke have dödt i dagh
för tusende Tynna gull

62. J lagen nu kirstin tienest quinnc
i sätten henne quik vthi jord

hon hafluer skilt migh från min dotter idag
och så min magh så godh

fast heller hade håbord achtat
vvjnna sigh then skiöna.

c.

Uti Riks-Bibliothekets handskrift En Vijsebook, från
1500-talet, finnes cn mycket gammal uppteckning af denna visa, på
47 vers, hvars flesta olikheter öfverensstämma med B. Vi lemna
dess hufvudsakliga läsarter: —

1. Håbart och sivorrt konungh son
the begynt te kiff,

Alt om stålten signelin
hon war så went e wiff

fast heller hafluer han achtat
winna sigh then skiöna.

I stället för «?. 2—15 har C:

Håbort låter sitt harr waxa,
och iungfru kläder skära

så drager han i siwert konungz land
han skule ther slögda lära

Ar degh till glädien lagt
at tu skal winna then möei.

Digitized by LjOOQle

II A BÖR OCH SICKILD.

43

så ära degh till sorgen lagt
tu ska] för bcnnc döö

Ar det migh glädieliigt
at iagh skal winna thet wiff
så kaller iagh [tben] for ingen konungh
som rädes om sitt lif

Han drömde som han i lunden redh
Alt mz sin brynia så lungh
der waxte en ros på hans arm
hon war bade spet och wngh

han kasta wtk ankar
och brydde på huilan sand

och det (?) war håbarl konungh son
han steg der först i land

Och det war håbort konung son
han axla skadel och skin
så gånger han i buren in
till stålten signelin

’J siltien i gudz fred stålten signelin
både i och edra tärnor

min fader bafuer sändt migh hil
iag skal både slögda och lära’

'bafuer edr fadr sendt eder hit
i skolen både slögda och lära
så skolen i äta till bordz mz migh
och solTwa hos mina tärnor'

Jagh är wan sofua i silker
och är et konungha barn

skal iag sofua hos edra lärnor
thz är mig een stor skam

16. Instämmer med B.

17 (här v . i3) r. 4: han skar een hiort af trä

Digitized by

Google

II A BOR OCH SICIN ILD.

17 1 / 2 . steg för stod annars lika med B.

19—21. Instämmer med B. Men pä * vers.

22 — 24. thu talar icke om mig — iag ser dom icke pä dig

annars lika med B.

25—27 fattas.

28. 2. Alt huad iag spör eder åt

29. 4. then iag eij kunde få.

30. ’Ar det i saningh wist
iag håller honom kär

eder will iag för saningen säia
han ligger eder när’

31. i riden, annars lika med B.

32. ’fcke tår iagh rida i eder fader gård
och hök på mina händer

eder far han är så wred
han låtha mig wp henghia’

33. wåra för mina

34. ligger här wid wåra fötlcr
the falska tärnor tuå

så ligger här i wor hufuu gäll
både swerd och bry nior blå

43 I / a . Och thz war kirslin tieneste quina
hon achta t her wppå

först stal [hon] hans goda suerd
och så hans brynia blå.

35. 1. först stal hon h. g. s. — 4. ther sibort konung lågh

annars lika med B .

36. *Wake åp i sibort konungson
i haflue suui een tid för länge

och thz war habort konung son
han souer hos eder dotter i sängen.’

37. 1. Och det war sibort konung son — 3. i stånden
min ståltc håmen

Dic ~ :ed by Google

HA BOK OCH SIGNILD.

45

38. springer för speeler annars lika med B.

39, 40. Instämmer med B .

41—44 fattas.

45. Och del var håhort konunge son
han togli i bufdegel

bår i a war hans brynia blå
och så hans fulgod sucrd.

46. hans f. min, mitt — fulgod f. god ha, annars l. m. B.

47 fattas.

48. såmt han mz handen slog
och somt han spirna mz folen

fem tusen war siverl håmen
som för hans föler låg

49. de sette på honom boior och snaror
och eet war nyt

och eder will iag för saningen $8 ia
han sliter them i try.

50. 1. Och det war kirstin tieneste quina — 2. hon fan på
eet oråd

51. 3. för will iag låta migh wphangie

52. The togo håbort konunge son
the ledde honom i rosen de lund

ther skule the honom wphengia
wthi then samma stund

53. Instämmer med B.

54. 3. möer — 4. the gråta

55. 56 fattas .

57. 2. hon må nu wäll liggia — 3. fast iag åtte fem tusen liflT
— 4. iag will inthz thera tiggia

58, 59 fattas.

60. somliga låp i brunn
och tå war signelill glöd

och somliga låp i rösende lund
och tå war håbort d öö

Digitized by

Google

46 KUNG SVERKER OCfI SL \C.ET VID LENA.

Gi. 50 tusen annars lika med B.

G1 */ s . 2. theras kerlek ha wari sä stor — 2. icke skulle
liåbårt wari död i dag — 4. för 50 tunor gull.

G?. 2. grafucr för s. — 3. som skilde mig ifrån min goda
dotter — annars lika med B .

4 .

Kung Sverker och Slaget vid Lena,

1206 .

lisorna härom äro väl egentligen förkortade bearbetningar af den
Danska Visan om Kong Sverker, hos Nyervp , Il s. 107, men
ega dock tillräcklig egendomlighet för att i viss mån kunna anses
såsom sjelfsländiga Svenska skapelser. De äro förut tryckta hos
Arwidsson, II, 346 — 352 .

A.

Ifrån Riks-Bibliothckets handskrift i 4:to: Myt his ka sånger ,

Däth var vnge Herr Suerchiel
gåhr för Dana konung att ståå
Herre låhna migh dina Männ
Jagh vill på min broder slå.

Dhe Svenske dhe bryta den Dablebergs skyiden
Dy gråta så månge.

2 .

Jagh vill låhna digh mine Männ,
både Hallands fahrer och Juter

■ ed by Google

KUNG SVERKER OCU SLAGET VID LENA.

47

Dee äre så ypperligh stridbare Män
som kunna både spänna ocli skiuta.

Dhe Svenske dhe bryta den Dahlebergs skyiden
Dy gråta så månge.

3.

Däth var om en heligh Söndagh
at Messan var godh at höra

Kung Swerkel sanker sit folck ihop
och låter öfwer öhrsund föra.

Dhe Svenske dhe bryta m. m.

4.

Däth var vnge kong Suerckel
han kommer mitt i sund

Wiste Jagh skulle icke winna j dagh
Gudh gifve jagh siunke i grund.

5.

Medh honom Herr Ebbe mot Sweriges land
tänchte winna store Ähra

Men blef doch slagen medh all sin häer
at ingen kunde boden hembära.

Herr Lorentz hans broder tenchte och väl
sin lycka moth Giötherna sökia
Men blef slagen i samma ferd
och kund’ eij sin skiepnad vndlöpa.

7.

Emellan Berg och Iehna
där såsom striden stodh
En häst som kåster 1200 mark
han flyter i Manna blodb.

Digitized by LjOOQle

48

KUNG SVERKER OCH SLAGET VID LENA.

8 .

Emellan Berg och Halla*)
der gieller både Örn och Rambn
Där gråta så månge Enckier
sine fattige faderlöse barn.

Frwerne stå i höga lofft

dhe wänta sine herrar hemkomma
Hästarna komma blodige hem
och sadlarne äro tomma.

Dhe Swenske dhe bryta den Dahlebergs sky Iden
der gråta så månge!

B.

Efter samma handskrift.

1 .

Däth var vnge Herr Suercklingh
han gåhr för kongen at stånda
Jagh hafwer lust allt Sverige vinna
Om J willje raigh bijstånda.

Vth rijda ryttare för Danmarks skiöld
För dem så gråta så många.

2 .

Digh vill Jag låhna mine Män
dertill 12000 Jirter
Som alle äre varachtige krigsmän
och kunna bådhe spänna och skiuta.
Vth rijda ryttare för Danmarks skiöld
För dem så gråta så många.

*) I kanten af haudskriften står tecknadt: forsan Dahl a.

Digitized by LjOOQle

KUNG SVIRKSK OCH SLAGET VIO LENA. 40

3.

Däth war bittid om en söndags morgon
att messan war godh til at höra,

Däth war unge Herr Sucrckell
han låtte sitt folck vtbföra.

Vth rijda ryttare för Danmarks skiöld, m. m.

4.

Så rijder han för Wardberg
och öfTwer Hallands åhser

Dhe wore alle warachtige krigsmän
Där ståhr hwarken dörrar eller låser.

5.

Så rijda dhe sigh bettre fram
och ihn för — — thorne

Där falla Juter för Suerckling
som bönder skiera korne.

6 .

Däth war den Svenske höfdingsmann
han satt på hästen hwita

Däth haar Jagh tilförende spådt
att wi skulle Suerckel bijda.

7.

Der war vnge Herr Suerckling
han rijder på hesten grå

Så rijder han öfvver 100 mihl
Ihnnan han sigh tillbakas sågh.

8 .

Emellan Berg och dahla
där liggia dhe krigsmän döde

Vti Danmark effter dem Barnen små
som gråta fast effter sin föda.

9 .

Där dhe Danske fruarne
wänta sine herrar hemkomma,

HM. och Polit. Visor , I. 4

Digitized by v^.ooQle

50 KUNG SVERKER OCH SLAGET VID LENA»

Hestarne komma blodige hem
Och sadiarne äre tomme.

Vth rijda ryttare lör Danmarks skiöld
för dem så gråta så månge!

c.

Efter ett flyg-blad, 8 sidor 8:vo, hvarpå årtalet (ungefär 1710 — 20)
är bortskuret, under titel:

Twenne Nya Wisor, Then Första. Heij lustig Camraht, Heij
dfcc. En lustig Soldaht Wijsa. 8j unges som: Faar wäl werld faar
wäl, &c. Then Andra. Thet war bittid om Söndagz-morga-nen,
Swartingen &c. Stält i en Krijgs-Wjsa om en behjertat Dansk
Riddare med thet Namnet Swarting.

1 .

Thet war bittid om Söndagz Morgonen,
Swarlingen upstod af sin Säng,

Wiste iagh intet skulle på Swenskingen winna,
Christ gifwe iagh siunckte til Grund.

Op rider Riddare från Dantie Marek, sky,

För them gråter mången.

2 .

Thet war then unga Herr Swartingen,

Han gånger in för Konungen stånda,

Nu lyster migh åth Swerige draga,

Om Konungen wille medh migh hålla.

Op rijder Riddare från Danne-Marck, sky,

För them gråter mången.

3.

Hafwer tu lust medh Swenskingen strida,
Så måst tu tigh kläda i Järn och Ståhl,
Swenskingen han är intet rädder för tigh,
Han tör wäl bida tigh än då.

Op rijder Riddare m. m.

Digitized by v^.ooQle

KUNG SVERKER OCH SLAGET VID LENA.

4 .

Konungen gaff honom Krijgz män starck,
The bäste som i Dannemarck war,

Så rijder han ifrån Konungens Gård,

Och så emot Swenskingen draar.

5 .

Thet war seent om en Afftonstund,

Den Svenske kom marscherande*,

Så rijder han til Walabergs Lunden,

Och lägger sigh där i Läger neer.

6 .

Thet war bittid uppå Söndagsmorgonen,

De Svenska skulle Mässa giöra
Thet war then unga Herr Swartingen,

Han låter sina Fahnor fram föra.

r.

The redo sigh uth ora Wahlaberget,

Alt uth om Wahiabergs Åsar,

Ther rijda op the starcka Krigzmän
Them hölt hwarken Dörar eller Låsar.

8 .

The redo sigh uth om Wahlaberget,

Alt uth om Wahlabergz Tornen,

Ther komma Pijlar från Swänskingen,

På lijka Sätt som Bond’n kastar Kornen.

9 .

The redo sigh uth om Wahlaberget,

Alt uth om Wahlabergz Äng iar,

Ther kommo Pijlar från Swenskingen,

På lijka sätt som när det hårdt rägnar.

10 .

Thet war then unga Herr Swartingen,

Han sticker sin Swärd i sin Slijda,

Aldrig hade iag för detta trodt,

At Swenskingen skulle mig så blijda.

4

Digitized by LjOOQle

52

KUNG SVERKER OCH SLAGET VID LENA.

11 .

Utbe slå de Danske Fruerne,

The wänta sine Herrar heem komma,
Hera kom Hästarna blodiga,

Och Sadlarna woro alle toma.

12 .

Ulhe stå the Danske Fruerne,

The wänta sina Soldater heem komma,
hem komma Pijkarna förandes.

Och Fahnorne wore afslagne.

13 .

Ulhe stå the Danske Fruerne,

The wänta sina Skeppare heem komma,
Heem kom Bräderna kanckandes,

Och Masträna woro afslagne.

14 .

När som the redo till Wahlaberg,

Så woro tbe Tolf tusende Krigsmän
Men när the komnto til baka igen,

So voro the intet meer än Fyrelije fem.

15 .

Thet war then unga Herr Swartingen,

Han springer vppå Hästen then grå,
Fämbton Mihl han rijder fram,

För än han tilbaka såg.

Op rider Riddare från Danne-Marck, sky,
För them gråter mången.

16 .

Hemma sittia Enckior och Fader lösa Barn,
The gråta fast efter sin Föda,

Thet är en Krigs- Herre i Himmelen,

Han är en Krigs Herre öfver alla,

Han hielper sina Barn,

Som på honom troo, och trolig påkalla.

Digitized by LjOOQle

\

53

5 .

Minnesrim,

1208 — 1456 .

Ur Johannis Thonue Agrivillensis Buret Collectana»,
hdskr. in 8:o å Riks Bibliotheket under sign. F. a. 12., skrifven
emellan åren 1602 och 1637. 1 stallet för titel läses å hand-
skriftens första sida endast följande distichon:

Pro verbis vanis Sveci dant munera Danis
Cordibus insanis credunt laudatur inanis.

Af en anteckning öfverst i kanten af s. 504, hvarest hosföl-
jande verser förekomma, får man veta, att de af Burens blifvit
hem tade ”af her Christ. Clasons Krönika 01at?i Petrf främst.”

Cronicorum qvftdam versua mevuorathl.

Contigit in Lenum — Inpo 15 danska för enom
Af Svenskom Svennom — togho dorsum verbere plenum.

Qnam plnres Holevedh — Dani vordo slagna widh
Dat flnem rix« — Dacis the Svenskas pålyxe.

Lis stans Octobris — quina lnce lit Holmis
Es Christierne bone — tristis feriente Stenone.

Scanea calcata — per Gothos igne cremata
Garole carpe vias — custodit castra matthias*

Digitized by LjOOQle

54

MINNESRIK.

Calum lustratur — Birgitta carne soluta.

Tord est secure — stertens, tu Jusse securi
fallax fregisti — caput ut Judas posuisti.

Holmis villa valens — fleuit ab igne caleus.

Gum tribus aurorat regibus una benignis
Sicbtunm plorat conventus vi rutus ignis

Arus est villa — qu» nunc flet et weller illa [?].

Läsarter.

Rad. I, 2. (Slaget vid Lena, Jan. 31, 1208.) Uppteckningen
bos Ericus Olai , p. 55, har duo för 15, och t o k o för t o g h o.
Texten i S c r i p t o r e s R e r. S v c c. II, 50, har t w a för 1 5. *)
Rad. 3, 4. (Danskarnes nederlag vid Holveden, 1452) lyda
hos Ericus Olaij p. 200,

Complures Holevedh
De Dacis föllo döda nedh:

Dat finem rixae

Dacis den Swenskc Polyxe.

*) Danska uppteckningen, hos Hvitfeltdt , Danm. H i s t. I,
178, är:

Contigit in Lsena
thero Jutta löpa för ena
Af Swenske Swenna
thogo dorsa verbere plena.

Digitized by LjOOQle

55

6 .

Yre ta Kloster-Rof.

1210.

Ofver Prinsessan HELENAS, Konung SVERKEBS äldsta dotters,
bortröfvande ur Yreta Kloster, hvilar mycket dunkel. I sjelfva
verket har den egentliga källan till denna berättelse varit M esse-
nii korta anmärkning (Scondia Illustrata, II, s. 22), ”Post
oaedem vero Suercheri, Suno Folchonis filius, claustrum, violenter
ingressus Yretense Monialium, inde Helenam, mortui regis filiam,
sub cura amitiee, illic officio antislitae fungentis velut loco tuto mo-
rantem, in absentia parentis, abduxit; Quae in matrimonium ducta,
genuit marito YII filias, quarum una cessit postmodum rcgio con-
jugio, prout cantio, koc de raptu Hclenee pervetusta, testatur.” Men
allt detta tyckes vara hemtadt ifrån den gamla Folkvisan
härom, och, säger Lagerbring , Swea Kikes Historia,
II, 305, ”twifwelsutan efter gamla Folkunga-släklens Handlingar.”
Säkert är, att Prinsessan HELENA och hennes gemål Östgöta
Lagmannen SUNE FOLKE JARLS SON lefde ännu år 1240, ty
i detta år utställde de ett gåfvo-bref på flera hemman och lägen-
heter till Alvastra Kloster. (Se Liljegren , Diplomatarium
Suecanum, Holmice 1829, 4:o s. 293.) Visan kan der före icke
vara äldre än ifrån medlet eller sista hälften af 1200-talet. Men
i fall den äger någon historisk grund, kan förändringen af namnet
SYERKER till MAGNUS icke förklaras på annat sätt, än att man
i en nyare tid, då minnet af de verkliga personerna försvunnit,
insatt det sednare i folkvisorna så vanliga namnet.

Digitized by

Google

5 «

VRfiTA KLOSTER-ROF.

SVERIGE. — Den äldsta hänvisningen till visan är i Messe -
nii Scondia, II, utgifven år 1621. Se ofvan; ”proat cantio,
hoc de raptu Helenas pervetusta, testatur.”

DANMARK. — Danska visor härom finnas i Visböcker ifrån
1600-talet. En dylik är tryckt hos Syv, P. IV, N:o. XIII, och
hos Nyerupy D II,. s. 182.

A.

Denna uppteckning är hemtad ifrån Arwidssom Svenska
F o r n s å n g e r, II, s. 393 — 406, hvilken i sin inledning anmärker:
— ”Vid aftryckningen af denna sång har utgifv. begagnat en nog-
grann afskrift, efter en uppteckning i kongl. bibliolheket, kallad:
En gammal Wijsa huru såsom en Svensk fröken är vorden
af dhe fordum här i Sverige nambnkunnoge Folckungar
uthur Wreeta Closter i öst er g iöt hland med gevalt uthta -
gen, oansedt dess fadhers namhn med siellfva Crönikan
tyckes intet komma Öf ver ens, utan lijkare at haffua varet
konung Sverkers dhen trijdies dotter . De vigtigare olikhe-
terna, upptagne i noter, äro hemtade från tvenne andra handskrif-
ter, med påleckning, det ena: uthur sal . I. Bur cei handlingar;
samt det andra: e collect . fragm.l . Bur cei. Prcesertim notatu
digno propter mentionem Ymseburgij. De med kursiv ut-
märkta orden saknas i dessa handskrifter.” Uti Riks-Bibliotheket
i Stockholm är en Dansk visbok K. 9, hvars 8:de visa närmast
öfverensstämmcr med den här upptagna.

1 .

De hielther de ligge slagne,
Så vitt om Sveriges landb,
Alt sedan Hr. Sone Folvarson,
Borttog det lillievand.

Der ligge de hjelter slagne!

2 .

Det var stor yncke i Sverge,
Och helthene mera vrede,

Digiti;-

oogle

VAKTA KUMTU-MT.

S7

Alt sädan the herrar af Folcknngars ätt,
The brnthe Wretta kloster aeder.

Der ligge de hielter slagnel

3 .

Kongh Magnns han bodde 1 Snerie,

Han var både rick och kått,

Så sköne åtte han döttrar två,

De vackraste man med ögon såg,

Der ligge de m. m.

4 .

Kongh Magnns lather en herre dag hålla,
Och de rådde alle så,

Stolts Elin sknlle j Wreta kloster,

Och stolt Karin för landhe råå.

5 .

Stolt Elin sknlle j Wreta kloster,

At blifva der t några åhr,

Sedan sknlle hon hafva konnngen af Spanien,
Och alt det goda han äger.

6 .

Det var Hr. Sone Folckvartson,

Han talar tfl sin broder Hr. Knnt:

”Ville vlj ridå till Wreta kloster,

”Och taga stolt EHn der ntl” —

7 .

”Drage vlj oss till Wreta kloster,

”Och vinna vlj den möö,

”Får det kongh Magnns hennes fader veta,
”För hennes sknld moste vlj döö.”

Digitized by v^ooQle

58

VRETA KLOSTER-ROF.

8 .

Det var och de ädele herrer:

”Och bldie vij the sala sina hästar,
”Vij ville rida till Upsala,

”Kongh Magnus hemma att gesta.”

9 .

The herrar the rede till Upsala,

På slåtte tå monde the gästa,

The frågade fast efter kong Magnus,
Det var icke för hans bästa.

10 .

Inn kom och then lithen hofdräng.

Var kläd i kiortilen gråå:

” Kongh Magnus ligger i höge loft,
”Alt i en så long en trå.”

11 .

Det var kongh Magnus,

Han dödde den samma natt,
Så bråt då blifve de tidender
The adellga riddare satt.

12 .

Thett var Hr. Sonne Foickunge son,
Och beder han sala sina hästar:
”Nu ville vij rida till Wreta kloster,
”De rika jungfru gästa!”

13 .

”Draga vij oss till Wreta klåster,
”Och vinna vij det vif,

”Veta må du min broder Hr. Knut,
”Den jungfru skall vara min!

Digitized by LjOOQle

TUTA KLOSTEK-KOF.

5 »

14 .

Stolt Elin bon drömde en dröm om nat,

I sängen der bon lågh,

Arla om morgon bon vacknade,

Hon sade sin moster deraff.

15 .

”Jagh drömdbe at min faders falkar,

”De vore icke flere ähn två,

”The satte sig på vårt kloster tack,

”Så ynckelig låthe the.”

16 .

”Jagh drömde at min faders falkar,

”At the för östan flngo,

”Jag frncktar jagh får sorgen nti mit bryst,
”Den mig gås send t af hage.

17 .

”Jag drömde alt om den villande örnn,
”Och så om den villande gam,

”De böriade sig en träta emillan,

”Och flngo nti min fam.”

18 .

Thett var och den abedisa,

Hon skalle den drömmen råda:

”Det ähr de herrar utåt Folcknngars ätt,
"The hafna tigh så myckijt i hage.”

19 .

”Drömde tig tin faders falkar,

”The vore icke flere ähn tre;

”Det blifver Hr. Sone Folckvarson,

"Han gifver dig både ångest och ve.”

Digitized by v^ooQle

eo

VMTA BLOrrn-ROF.

2a

”Drömde t!gh att ttn faders falkar,

”A t the för östan flage;

”Det ähr Hr. Sone Folckvarson,

” Han hafver tig dagelig t hage.”

21 .

”Drémdhé tn om den villandhe örnn,
”Och så om den villande gam,

”Tbet ähr Hr. Sone Folckvarson,

"Han gör tig både ångest ocb barm.

22 .

Sin gångor då rede the ädele härrar,
Klosteret omkring,

Och mitt npå den kloster mar,

Ther bruto de herrar sig in.

23 .

Här kom och then kloster möö.
Kläd i kiortilen blå:

”Hvem bryter på vår klåster mur,
”Heller hvem då buldrar så?” —

24 .

”Hörer dn lithen kloster möö,

”At hvad iag säger dig,

”Hvar då sofver stolt Elin,

”Dn döll det icke fÖT migh!

25 .

”Dett hnset det ähr aff marmorsten,
”Det taket ähr tägt med bly,

”Den sängen hon ähr med silke lagd,
”Den jungfru sofver utij.”

Digitized by v^ooQle

V It ETA ILMTSI-Mr.

61

26 .

Wacknade och den abedijsa,

Hon talthe till tärnor sin.

”Hvem bryther pi vår kloster mur,
”Heller hvem doch vill hir in?” —

27 .

”Hr. Knnt han bryther vår klåster mur,
”Hr. Sonne han vil här in,

”Hr. Sone han släcker the store vaxlins,
”Som brunne öfver stålt Elin.”

28 .

Wacknade jnngfrnns ypperst ridder.

Han talthe till sin broder så:

”Och vij ville våga vårt nnge lif,

”För käre inngfru vår!”

29 .

Icke knndhe de stålthen Elin,

Med godh ordh utfå,

Alt för ähn hennes tolf riddare,

De dödde för dören lågh.

30 .

Barhnfntt och barfött
Thå förde the henne af dör,

Och aldrig hördes någon konga dotter,
Så ynckelig blifva fördh.

31 .

Så kastade the öfver hennes gala hår,
En kappa och hon var blå,

Så lyfthes hon på gångaren grå,

Och förde henne der i frå.

Digitized by v^.ooQle

02

VBETA KLOSTKR-ROF.

32 .

The rede sig åt vägen fram,

Och öfver Vretha broo:

"Hören I, Stålten Elin lille,

"J lofren min broder eder troo!” —

33 .

”1 tigen Hr. Knnt Folckvarson,

"I sägen inthe så,

"Jag hafver thett ofta tilförrende svurit,

"Hr. Sone skulle mig aldrig fåå!"

34 .

Thett var stålthen Elin,

Hon talthe iet ordh för sig:

"Får thetta min fader kongh Magnus spörja,
"Han hemnas det vist för migh."

35 .

Thett var Hr. Sone Fulckvarson,

Han yppade all hennes sorgh:

"Kongh Magnus ligger i höge loft,

"Alt på förgylthe båår.” —

36 .

"Ähr thett sandt i sägen för mig,

"Kongh Magnus min fader ähr döö,

"Så ähr det jngen i värden till,

"Som mig lösar af min nödh."

37 .

Thett var Hr. Sone Fulckvarson,

Han förde henne på sin bäårgh,

Och dett vill iag för sanning säia,

Hon lefve sig till dagelig sorg.

- d by Google

VRETA KLOSTER-ROP.

63

38 .

The våre till samman i femthon åhr.

Och lefde the nu så,

Att ingen till den andra med glädie sade.
Antingen neij eller iaa.

39 .

Det var om en onsdag,

Stolt Elin flck hol i sin side,

Hon badh till Gudh så innerlig,

Then tiden motte snart lida.

40 .

Thett var stålthen Elin,

Hon talthe till tärnor två:

”1 bedie Hr. Sone Folckvarson,

’T stnfun in till migh gåå!

41 .

In komme och the tärnor tvåå.

Vore kläd i kiortill röö:

”Hr. Sone, ville I till stålt Elin gå,
”lag frnctar hon hafver sin dödh!

42 .

In kom Hr. Såne Folckvarson,

Var svept i skarlakan skin:

”Hvij sände i mig bndh så brå t,

”At iag skall gå från gester min?”

43 .

”Iagh hafver iet tingh i min sida fått,
”lag hoppas at iag skal dö,

”lag tacker gndh fader i himmelrick,
”Som mig låsar af min nöd!”

Digitized by v^ooQle

VIMETA KLOSTER-ROP.

84

44 .

Thett var Hr. Sone Fockvarson,

Han klappar henne vidh sin kin:
”Förlått mig all min sknldh och brit,
”All käresta min!”

45 .

”Jag kan Eder aldrig förlåtha,

”Alt för then stora harm;

”Så toge i min tienste möö,

”Och lade henne på eder arm.”

48 .

”Så togo i min tienste möö,

”Och lade henne på bålster blåå,

”Män mig hade I både banuatt och slage,
”Och drage mig i mit hår.”

47 .

Thett var Hr. Sone Fnlckvarson,

Klappar henne vidh bloma kin:

” Ack förlåt mig all min sknld och brått,
”lag beder tig käresta min!” —

48 .

”Jagh kan Eder aldrig förlåtha,

”Alt för thett stora ve,

”Sin dötrer tå hafver jag med Eder fåått,
”lag motte them aldrig se.”

40 .

”Sin dötrar hafver iag med Eder fååt,
”Alt med så mycken möde,

”The tre inngfTnr de lefva ähn,

”De fyre ähre döde.

Digitized by LjOOQle

VRETA KLOSTER-ROP.

50 .

Så snart blef den väggen
Medh t hett silke bredh.

Så snart då blefve the iungfrur,

In för sin moder ledh.

51 .

”Tu var välkommen Stålt Karin,

”Och elsta dotteren vår,

”Tu var välkommen Stålt Kirstin,
”Konungen i Spångens vänna måll.

52 .

”Tu var välkommen Stålt A delin,

” Och yngsta dotteren min,

”Gif tu tig i kloster in,

”Bedh gott för käre moderen din!”

53 .

”Hörer tn Stålthen Karin,

”Tu lydh tin moders ordh;

” Tu lofva tigh aldrig Magnus Benedichson,
”Han blifver dig aldrig godh.”

54 .

Tett var Stålthen Karin,

Hon svara sin moder så:

”Thet kan Gud gifva at iag lefver,

”Så länge iag ser huru mig vill gåå.”

55 .

Thett var Stålthen Elin,

Hon svarade henne så snart:

”Thet säger iag för sanning,

”Tu brår på tin fädernes art.”

Hist. och Polit. Visor , I.

Digitized by LjOOQle

VRETA KLOSTBR-ROF.

56 .

Thet var Stålthen Adelin,

Hon svor nppå sin san!

"Inthe gifver iag mig i klåster,

"Jag tager mig fast heller man."

57 .

Thett var Stålten Elin,

Hon vredh sin hånder i' harm:

"Må iag icke blifva hörd,

"let ordh af mit egit barn."

58 .

Thett var Stålthen Adelin,

Och henne ran tårar på kin:

"lag gifver mig gerua i kloster in,

"Efter eder villie käre moder min!” —

59 .

"Iagh blef i klåster gifven,

"Med en silkes särck,

"Ther nt tå blef iag tagen,

"Med en stor hiertans värck.”

60 .

Thett var Hr. Sone Fnlckvarson,

Han feller tårar på kin:

"Förlåt mig all min sknldh och bråt,
"Hiertans aldra käresta min!”

61 .

"Förlåther mig all min sknldh och bråt,
"Och alt thet iag hafver giort eder emott,
"Så vill iag mig till Rom at gå,

"Uppå min bara fott.” —

- ioogle

vreta kloster-rof.

67

62 .

”Gå I eder till Rom,

”Och så till Jerusalem,

”Förgäther och icke mina tolf riddare,
”Förgäther och aldrig them.

63 .

Fram stege och the iungfrur tre,

Och them ran tårar på kin,

Så flydde the sin fader venskap,

Af käre moder sinn.

64 .

”1 läggie nu bort eder skarlaken skin,
”1 slithe väl kappa blåå,

”Tagen nu eder enn riddare dotter,
”En konge dotter 1 aldrig mera får.

65 .

Thet var Stålthen Elin,

Hon vender sig åt väggen så brått;

Thet må iag för sanning säga,

Hon dödde then samma natt.

66 .

Thett var Hr. Såne Fulckvarson,

Han låt henne ährlig begrafva,

Så låther han hennes kista beslå,

Med förgyltha bockstäfver.

Der ligge the bielther slagne!

Arwidsson tillägger följande Anmärkningar: ”På baksidan af
här ofvan aftryckte manuskript, finnes en anteckning med så oläs-

5 *

Digitized by v^.ooQle

68

Vll£TA KL08TBR-R0F.

lig handstil, att afskrifvaren deraf kunnat utreda endast följande:

H(bc cantio raptce Helenee filirn R. Svercherl S a

Sunone Folchonis et fr. Canuto , coenobio vre -

tensi. Neque fuit illa R. Magni filia, ut liquet ex genea *
logia .

Namnet Magnus är i urskriften öfverallt utstruket, och Sver-
ker insatt i stället, samt uti v. 14 ordet moster förändradt till
faster .”

B.

Denna uppteckning är först tryckt af Jok. Ihre i hans Disp.
De Arce Ymseborg. R e s p. 2V. J. Drysén. 4:lo Ups. 1755,
ss. 19 — 23. Han anmärker: — ”qu« omnia Cantilena perantiqua
adhuc celebrantur, quam animi caussa heic inserere iiceat, raihi
communicalam ab lllustri Cubiculario Regio & Assessore Collegii
Metallici, Dom. Gustavo Gabr. Bonde.”

Den har varit upptagen bland Geijer och Afzelius, Sven-
ska Folk- Visor, I, s. 182, öfversall bland Altschwedi-
s c h e Balladen, Märchen, m. m. von Mohnike , s. 40. —
Danska lids. K. 13, i K. Riks-Bibl. har cn visa (N:o 42) härmed
nära öfverensstämmande.

1 .

Konung Magnus han bodde i Upsala
han ät te de döttrarna fäm,
de tre de äro döde,
de två dc lefva än.

Der ligga de hjcltar slagne.

2 .

Konung Magnus han lät en härredag skrifva,
Pä den de slutade så,

Fröken Elin skole vi i Wreta kloster gifva,
Fröken Karin skall riket förestå.

Der ligga dc hjeltar slagne.

— Bigitized by Google

VRETA KLOSTER-ROP.

»9

3 .

Och det var Herr Sune Folckungc,
han talte till sin broder Herr Knut,
Wi vilje nu rida till Wieta kloster,
och ta Fröken Elin der ut,

Der ligga m. m.

4 .

Oeh det var den ädle Herre,
han svarade sin broder så:

Vi vilje rida till (Jpsala,

och se huru Kung Magnus han mår,

5 .

Så redo de sig til Upsala,

Konungen der ville de gästa,

Och det vill jag eder för sanning säga,
det var ej för fröken Elins bästa,

6 .

Utkom der en liten smådräng,
var klädd i skarlakan röd,

I riden bort Herrar af Folckunge slägt,
Konung Magnus han är nu död,

7 .

Och är det sant du säger för mig,
Konung Magnus ligger på bår;
så är det då ingen i verldene til,
som oss nu kan emotstå,

8 .

Och det var nu Fröken Elin,
hon drömde i sängen der hon låg,
när hon om morgonen vaknade,
bon sade sin mormor deråf,

9 .

Jag drömde om min Faders falckar,
de voro inte mer än tre,

Digitized by V ^ooQle

VRETA KLOSTER-ROF.

de sålo uppå vår kloster mur,
så ynkelig låto de,

to.

Jag tyckte ock om den flygande örn
och så den villande gam,
de begynte sig allt up en träta,
och flögo så i min famn,

11 .

Drömde du om din Faders falckar,
de voro ej mer än tre,
det bodar din Far Kong Magnus
är anten sjuk eller död,

12 .

Och tyckte dig om den flygande örn
och så den villande gam;
det betyder de Herrar af Folkunge slägt,
de göra dig sorg och harm,

13 .

Och det var Herr Sune Folckunge,
han talte till brödren sin,
vinnc vi nu Fröken Elin,
så skall hon vist blifva min,

14 .

När som de kommo till Wreta Kloster,
så redo de det tre gånger omkring,
och mitt uppå den klostermur
begynte de bryta sig in,

15 .

Utkom der en liten smådräng,
var klädd i kjortelen röd,
hvilken bryter på vår klåstermur,
oeh gör Fröken Elin stor nöd,

16 .

Herr Knut han bryter din kloslermur,

Digitized by

>ogIe

VRETA KLOSTER-ROF.

71

Herr Sune ban vil der in,
och körer du liten smådreng nu,
hvar sofver väl fröken Elin,

17 .

Hennes säng hon är af röda guld
och silke der rundt omkring,
och det vill jag eder för sanning säga,
där slipper ingen riddare in.

18 .

Dören är af Elphenben,
så väl står hon på sin hakar,
det vill jag eder i sanning säga,
tolf riddare för Fröken Elin här vaka.

19 .

Och det var nu Fröken Elin
hon gjorde sina kinder så blek,
gud nåde mig i denna dag,
här blir en ynkelig lek,

20 .

Hörcr i Fröken Elin

i görer eder ingen nöd,

förn de sku ta er ur klästret i dag,

förr sku vi alla ligga död,

21 .

De Herrar både af Folckunga slägt,
de gjorde Fröken Elin emot,
de slogo ihjäl hennes riddare toll*
så de lågo döde för fot.

22 .

Fröken Elin hon fördes barfota
och barhufd utaf Wreta gård,
aldrig hörde man at Konunga barn
så ynekelig färd månde få,

Digitized by v^.ooQle

72

VR£TA KLOSTER -ROF.

23.

Och det var Herr, Sone Folckunge,
han förde henne til Ymsaborg,
hon fick der tåla både ondt och godt
och hafde qvido och sorg,

24.

Och det var Fröken Elin,
hon klagade all sin nöd,
viste min Fader Kong Magnus det,
vist hämna han riddarnas död,

25.

Och det var då Herr Sune,
han fruktade ingen nöd,
för sanning vil jag er Fröken säga,
kong Magnus är redan död;

26.

Och är det sant, j sägen för mig,
Kong Magnus är redan död,
så är det då ingen i verldene till,
som mig kan hjelpa af nöd,

27.

Tillhopa voro de i 15 år,
ja 15 år och dag,
och alldrig de sig emellan talte
ett godt nej eller ja,

28.

Och det var en gång, den ädla Fru
hon talte till sraådrengen sin,
du skal gå i stenstugan fram,
och beda min Herre koma in,

29.

Det kom då in Herr Sune,
han stante vid hennes sängfötter;
kära hvad han i för brådt alt säga,
att i ropen mig från mina gäster,

Digitized by

>ogIe

VRRTA RLOSTER-ROF.

73

30.

Jag bar na fått så hårdt ett sting
uti min vänstra sida,
jag hoppas til Gud Fader i himmelrik
min tid lärer na snart lida,

31.

Vi ha varit ihop i 15 ftr,

ja 15 år oeh tid, ,

med eder har jag ock tro döttrar fått,

jag fick dem än aldrig si,

3?.

Så snart breddes at det silke röd
och sammet der runt omkring,
så leddes derpå de Fröknar tre
allt för sin Frumoder in.

33.

Hörer du Fröken Karin,
du äldsta doltren min,
dig bjudes Kongen af Frankerik,
den äran har du för mig,

34.

Hörer Du Fröken Maria,
du medlersta doltren min,
dig bjudes Kongen af Engeland,
och honom gifver jag dig,

35.

Och hörer du Fröken Elin,
du yngsta dotteren min,
du skal gifva dig i Wreta Kloster,
och ärfva kär Modren din,

36.

Och det var Fröken Elin,
hon svarade sin Moder i harm,
intet har jag något nunnekött,

I ärnen mig ock en man, «

Digitized by

Google

74

VRETA KL09TBR-ROF.

37.

Ocb det var den ädla Fru
hon vred sina händer i harm,
och skall jag icke vara hörd en hön
af mina egna barn,

38.

Och det var då Fröken Elin,
hon svarade med tuckt och fagert sinn,
jag skall gifva mig i Wreta Kloster,
och ärfva kär Modren min,

39.

Och hörer Herr Sone kära Herre min,
och kläden er i sammetet blå,
det vil jag eder for sanning säga,
en Kongsdotter i alldrig mer få,

40.

Och det var då den ädla Fru,
hon vände sig åt väggen dervid,
och det vill jag eder för sanning säga,
hon talte alldrig ordena fler t
Der ligga de hjeltar slagne.

c.

Efter ett visblad, 8 ss. 8:vo, från slutet af 1600- eller början
på 1700-talet, under titel:

Twänne Nya Kiämpa Wijsor, Then första: Om Rid der Tyne,
huruledes han frälste Drottning Armelin och henne til Acktafiek.
Ridder Tyne han boor uppå Hallans &c. Then Andra: Thet

war rijka Konung Magnus han låter &c. Sjunges bägge under sin
behagelig Melodie. Tryckt i Ahr.

]. Thet war rijka Konung Magnus
Han låter en Herrdag hålla,

Digitized by

GoO£ 2

VRETA KLÖSTE R-ROF.

75

Thet war alt om hans Döttrar twå
The woro Fröknar så bålde,

Har liggia the Hieltar slagne.

2. Then Herrdagen låter han hålla

[Pä then the slutade ] så
At Fröken Elijn skal Drottning i Swerie wara
och Rijket föresti,

Här liggia m. m.

3. Fröken Catharina skal sig ålh Klostret gifwa

och wara i några åhr,

Sedan skal hon sig til Konungen i Spanien begilwa
Med alt thet hon äga må,

4. Thet war Fröeken Catharina

5. ’Jagh drömde om min Faders Falckar

6. ’Jagh drömde om min Faders Falckar 7,

7. drömde j om eders Faders Falckar

the woro intet flere än 3.

Thet betydar at Sune Folckunge son
Skal giöra eder Sorg och we.

8. 'Drömde j om eder Faders Falckar 7,

9. Hör hwad nu Sune Folckunge Son

Talar til sin Broder Herr Knut
*Jagh wil nu reesa til Wreta Kloster
och taga then Fröken ther uth.’

10. Nu reescr tu til Wreta Kloster

11. Thet war nu Sune Folckunge Son

12. ’Jagh wil nu reesa til Upsala

och see huru rijka Konung Magnus måår.’

13. Thet war Sune Folckunge Son

Digitized by

Google

VRBTA KLOSTER-KOF.

76

14. 'Hör tu lilla Smådräng

15 . [Swarade t hen lithen ho f dräng

i kiortelen blå war klädd ,]

'Min Herre ban ståndar i högan Saal
På en förgyllande Båår död b.’

16. Tå war Sune Folckunge Son

17. Tå war Sune Folckunge Son

18. Waknade Fröken Catharina

19. Uth kom then lilla Tårna
♦

20. Thet war Sune Folckunge Son

21. Thet war Sune Folckunge Son

22. Saalen är af Marmorsten

23. Dören är af Marmorsten

24. Sängen är af Silcke beredh

25. Thet war tå Sune Folckunge Son

sig in genom Dören steg,

Så sleckte han uth the stora Waxlius

26. Så slog han ihiäl the trettijo Riddare
så jämmerlig mördade han them,

27. Thet war Sune Folckunge Son
Taar Fröken af Klostret uth
Förde henne til Tawastaborg,

28. Thet wil jag eder för Sanningen säija
Hon lefde i dagelig sorg,

Digitized by Vj ooQle

VRfiTA KLOSTER-ROF.

29. The woro ti Isammans

30* Tliet war then ädla Förstinna

31. Thet war Sune Folckunge Son

32. ’Jagh hafwer så ondt i mitt Hufwud„fått

33. ’Haar j så ondt i edert Hufwud fått

34. 'Willen j mig tilgifwa

all then Sorg och Haat'

35. 'Huru skal jagh eder tillgifwa

36. Tå war tå Folckunge Son

lätte breda fram gyllende Duuk
'Ther skola the ädela Fröknar framgåå/

37. 'Willen j migh tilgifwa then Sorg och Haat?’ —

38. 'Willen j migh tilgifwa

39. 'Resen j til Påfwen

40. 'Hörer tu Fröken Catharina

41. Hörer tu Fröken Christina

42. 'Hörer tu Fröken Elin

yngsta kiär Dotteren min
Tu skall reesa til Wreta Kloster,
och ärfwa Fru Moderen tin,’

43. Swarade Fröken Elin

44. Swarade then ädela Förstinnan

45. Swarade Fröken Elin

medb höfliga tucktiga sinn.

Digitized by LjOOQle

78

VAETA KLOSTER-ROF.

'Gierna wil jagli reesa til Wreta Kloster
och ärfwa Fru Moderen min.’

4G. Thet war then ädela Furstinnan
wände sig til Wäggen thcr wid,

Thet wil jagh eder för Sanningen säija
Så sachteligen somnade hon af,

Här liggia the Hiältar slagne.

Anm. — Denna uppteckning är, som läsaren ser, högst för-
virrad. Uteglömda ord och rader göra ofta 2:pe vers till en.

V. 2, r. 2. Orden inom [ ] äro tillagda
V. 7, r. 4. Originalet har Harm i st. f. we.

V. 9, r. 3. Här och på alla andra ställen i visan, slår Bre-
da i st. f. Wreta.

V. 15. Orden inom [ ] äro tillagde.

Digitized by LjOOQle

79

T.

Mordet på Hertigarne Erik och Val-
demar. 1318.

Denna latinska visa bar förut varit tryckt uti Scriptores Rerum Sueci-
carum, Ups. 1828, Tom. 11, Sect. poyt. pag. 172, efter en afskrift i
Palmskölds Samlingar (N:o 23 4:0 s. 180), hvars läsarter vi bilägga.
Den här meddelade texten är ifrån en annan afskrift i W i c h t i-
ga kyrkiosaker, Testamenten, Jorda-breff och
ffwssaker af Martinus Aschanceus , en handskrift i 4:to i-
från 1600-talet å Kongl. Riks-bibliotheket. Stockholm.

CANTILENA.

Coramiserationis Inhabitatorum bonorum Regni, de Ducibtis
Regni Susecia?, Erico et Waldemaro, qui in Arce Nycopensi, Su-
dermannia, fame et siti macerati et mortui sunt, Per fraudem &c.
fratris B1RGER1 Magni 2:di, R. S.

Vide Cronicam Jobann. Magni S. fol.

1 .

0! quam dolet gens Svecornm
Poenam videns. Dominorum,

Qnos deceplt vir iniquus,

Salvatoris inimiens

Birgerns Rex Sueciae.

Digitized by LjOOQle

80 MORDET P& HERTICARiNE ERIK OCH VALDEMAR

2 .

Qnando Duces invitavit,
Frans in corde latitavit,

Fel pro melle propinavit,
Fratres suos captivavit,

Recludens in carcere.

3 .

Ferro manus atque pedes
ligat tenet alla sedes,
Fameque siti macerati,
Moriuntnr sic gravati,
Innocentes opere.

4 .

His ') deflinctis, arma ferunt,
Militesque bella gerunt,
Invicemque devastantur,

Rnstici depauperantur

Infra 2 ) flnes Sueciae.

5 .

Tandem titaent pro rnina
Rex et Brunco, cum Regina.
Regno carent cum dolore,
Fugientes cum pudore

Partes petunt Dacia* 3 ).

6 .

Post hoc altum scandit equum,
Brunco nec non 4 ) duo secum,
Qui fuerunt proditores
Dominorum nequiores

Rota pendent corpora.

Digitized by v^.ooQle

MORDET PA HERTIG AR NE ERIK OCH VALDEMAR. 81

7.

Christo Regi Dux Ericns
Nunc et semper sit 5 ) amicus,

Dominusque Waldemarns
Regnabit 6 ) cum Deo charus
Nunc et omni tempore.

8 .

Juva Pater Jesu Christi,

Ut salventur duces isti.

Hora loco propulsato,

Valeant cum tuo Nato

Sine omni tempore.

*) Hi©. — c ) Intra. — 3) Danis. — 4) cum. — 5^ est. ■—
regnat jam. — 7) Hela 8 versen är olika, sålunda:

Pater Jesu Christe Juva,
et salutem fide pura,

Et laeti cum tuo nato
vivimus in coelo grato

Sine fine temporis.

Uist och Polit. Visor, I.

6

Digitized by LjOOQle

82

8 .

Kung Birger och Brunkes Förräderi.
1318-19.

Detta Smne tyckes varit vidt besjunget fordom i Skandinavien, fast
de ursprungliga visorna numera äro qvar endast i en nyare form.

SVERIGE. — Den Svenska uppteckningen är efter all sanno-
likhet en bearbetning, i folkvisans tonart, efter en gammal visa.
Öfversättning eller eflerhärmning tyckes den icke vara. Den är
försedd med ett Slags Inledning och slut-ord, och då i det sednare
Sveriges Kron-Prins GUSTAF ADOLF omtalas, kan den icke vara
författad innan år 1778. Om bearbetaren Eric L. Fahlberg y af-
skedad Gardes-Soldat, är intet bekant. Yisan är förut tryckt, med
en och annan ändring, af Geijer och Afzelius, I, s. 189. Den
der förekommande uppgiften, att den ofta trycktes ”i medlet af
1700-talet” är ett misstag, h vilket också tillräckligt vederlägges af
ofvannämde antydningar uti Epilogen.

DANMARK. — En sjelfständig men i det hela instämmande
visa om Kong Byrge og hans Brod re förekommer hos
Syv, D. II, N:o 39, och hos Nyerup , II, s. 167.

NORGE. — Enligt Nyerup , II, s. 369, finnes en dylik visa
”paa Isländsk i det Arneemagnaeanske-Haandskrift N*o 147 i Octavo.”

Sjelfva visan är tryckt efter en upplaga på 4 blad 8:vo un-
der titel:

Digitized by v^ooQle

KUiNG BIRGER OCfl BRUiNKES FÖRRÄDERI,

83

San färd is; och Historisk Berättelse, Uti en ganska öm Wisa,
Huru som Konung Birger, Sr efter Ckrisli börd 1317, uti Nykö-
pings Stad, med den falska Herr Johan Brunkes Råd och list, ISlo
twenne sina bröder, Hertig Eric och Hertig Waldemar, uli fängel-
set swälta ihjäl, hwarföre han sedan med sin Drottning, måste rym-
ma til Dannemark, hans äldsta Son blef halshuggen, och Brunke
steglader på Brunkeberg i Stockholm, Som i wisan widare förmä-
les. Kung Birger han war en Herre så båld &c, Sjung, som:
Himmelriket liknas wid tio Jungfr. Till Trycket ingifwen af Eric
L. Fahlberg. Afskedad Gardes-Soldat. Tryckt i Ge (le, 1784. Hos
E. P. Sundqvist.

1.

Kung Birger Han vvar en Herre så båld,
uti de förra års tider,
hela Sweriges Rike han hade i våld;

Hans vvälde så måste de lyda,

Men trohet beskyddar så mången.

2 .

Han hade en Syster både fager och fin,

Hon war kär hållen af alla,

Hon war både tucktig och wänlig i sin,
Fröken Ingebor de henne kalla,

Men trohet hon älskas af mången.

3 .

Konung Eric Meneved utaf Dannemark,
en Herre i Höghet och wärde,
han flek til den Fröken en kjärlek så stark,
med ähran han henne begärde;

Ty troheten älskas af mången.

Hans Syster war dygdig, och däjlig försan,
at månge dess skjönhet berömde,

6 *

Digitized by v^.ooQle

84

KUINC BIRGER OCH BRGMCES FÖRRÄDERI.

Fröken Sophia, så war Hennes namn.

Til henne Kung Birger bud sände;

Ty troheten fägnar så mången.

5 .

Han tog sig den Danska Printsessan til wän.
Hon Drottning i Swerige månd biifva,
gaf Konungen i Dannmark sin syster igen,
til Drottning, at med sammanlefwa,

Ty trohet fägnar så mången.

6 .

Drottning Ingeborg hade de bröderna tre,
den äldste han Knng månde wara,
men twenne af dem deras lif låto de,
igenom förrädares snara,

Men otro förråder så mången.

7 .

De Herrar de wille til Swerige rida,
de woro i högen så glade;

Fru Ingeborg bad dem hemma bida,

I wet ej af nöd eller skada,

Ty troheten warnar så mången.

8 .

Fru Ingebor ståndar uti Helsingborgs port,
Hon bad dem med wänliga ord,

Mina ädela Bröder i riden ej bort,

Ty det går mig swårlig emot,
men trohet förmanar så mången.

Digitized by v^.ooQle

KUNG BIRGER OCH BRUNKES FÖRRÄDERI.

85

9 .

Då sade de bagge bröder tillika,
och swara vvi det gjöra kunde,

Men wi länges til wårt fädernes Rike,
så dagar, som timar och stunder,
men troheten tryggar så mången.

10 .

Wi hafwe så länge hos eder nu warit,
och lefwat i lust med godt nöje,

Hos eder wi mycket godt fått, och ärfarit,
wår resa wi intet fördröja,

Men troheten trygger så mången.

11 .

I töfwen och biden i dagarna fem,
jag beder j willeii mig lyda,
medan jag förtäljer, er min starka dröm,
mig undrar hwad han månd betyda,
men trohet beskyddar så mången.

12 ,

Jag drömde edra kappor de woro af bly,
til tyngden de woro nog dryga,
mine ädele bröder woren där uti,

Er sjelfwom til oro och qwida,
men trohet åtwarnar så mången.

13 .

Ock de woro spände omkring eder hals,
de wore både tunge och trånge,
så wist betyder det eder stor falsk,

Gud löse Ehr af sorg och wånde
men trohet åtwarnar så mången.

Digitized by LjOOQle

86

KOSG BIRGER OCH BRC1NKES FÖRRÄDERI.

14 .

De Herrar lydde intet Fru Ingeborgs råd,
de låto sin resa anlända,
de redo til Swerige nppå samma dag,
trodde dem ingen motgång skull hända,
men otro beswiker så mången.

15 .

Och de redo sig så långt nppå land,
de kommo på den wita sand,
där mötte dem Brnucke den otrogna man,
söta ord knnde han wäl föra fram,
men otro beswiker så mången

16 .

I waren wälkomne i bröder både,
som nu til wår fägnad wil komma,

I skolen få dricka Jul med wår nåde,
wår ynest skal blifwa Ehr fromma,
Men otro bedrager så mången.

17 .

De Herrar wiste intet utaf någon sorg,
de redo til Nyköpings stad;

Och när de kommo sig när intil torg,
där mötte dem det falska Råd.

Men otro beswiker så mången.

18 .

I waren wälkomne i bröder så kjära,
lägg brönjorna uti wår by,
så kunneu i gå med lust och ähra,
på slottet i Hof-kläder ny,
men otrohet swiker så ntången.

Digitized by LjOOQle

KC;NG BIRGER 0€B BRUNKES FÖRRÄDERI.

19 .

De Herrar de gingo på Slottet då fram,
och stälte sig för breda bord,

Men Knngen stod npp och han fägnade dem,
så wäl han framförde sin ord,

Men otro förråder så mången*

20 .

I waren wälkomnc mine bröder båda,
jag wil Ehr tilfråga med ähran,
mån jag icke ensam för landet skal råda,
som Spiran och Kronan månd bära,

Men otro förråder så mången.

21 .

De bröder tilsammans med enighet swara,
de wille de ord intet höra;
wår kära broder må han wäl vara,
men ej ensam i landet regera,
men otro förråder så mången.

22 .

De Bröder de woro så glade til mod,
de åto och drucko de stunder,
och Bruncke han gaf dem mång wänliga ord
med list otro och falska funder,

Men otro bedrager så mången.

23 .

Mine gode Herrar; han til dem sade
hwad tänker j nu wilja göra,
willen I hålla er lustig och glade,
at dricka, och dantsen at röra,
Men otro inbillar så mången.

Digitized by LjOOQle

1

88 KUtSG BIRGER OCU BRUINKES FÖRRÄDERI.

24 .

De daiitsade ut, och de dantsade in,
de blefwo helt glade til mode;

Och Bruncke han skjänkte dem klaraste wiu,
om falskhet de honom ej trodde,

Men otrohet swiker så mången.

25 .

De Herrar de stogo på gålfvet och qwad,
sin frihet de mente få njuta,

Men Kungen och Brunke de gingo til råd;

huru de sin list skulle sluta,

Men otro förråder så mången.

26 .

Hertig Waldemar talade til broder sin;

wi akte oss för Brunkes swänker,

Erik wi nu dricka alt för mycket win,
ty han kan många skalka ränker,

Men otro beswiker så mången.

27 .

Hertig Erik han slog upp med inöhwitan hand,
wi är komne uppå tro och lejde,
skole wi oss fruckta i fädernesland,
wi wet ej af krig eller feid,

Men otrohet fäller så mången.

28 .

De drucke och dantsa den dag til ända,
tils mörkret och natten kom på;
så månde de ljus och blåss uptäuda,
som lyste i hwar och en wrå,
men otro bedrager så mången.

Digitized by LjOOQle

KUISG BIRGER OCH BRUMSES FÖRRÄDERI.

29 .

När såsom det något på natten måud lida,
och sömnen han kom dem uppå,

Då wille de Herrar hafwa ro och hwila,
på silke och bolstrar de blå,
men otro beswiker så mången.

30 .

Men Brnnke han fölgde dem i tornet in,
de trodde i sängkammaren komma,
ock Knngen gick med uti skarlakan fin,
de Herrar til slätt ingen fromma,

Men otro bedrager så mången.

31 .

De Herrar de trodde at det war stor gamman
de wiste ej af någon fara,

För än de slog alla dörrar tilsamman,
då sågo de sig fångne wara,

Ty otrohet narrar så mången.

32 .

Hårtig Eric sig wärjade såsom en man,
så wäldelig månde han strida;
til dess han ej stol eller sängstolpe fann,

Han nödgas i tornet sen blifwa,
men otro förråder så mången.

33 .

Kung Birger war färdig af landet utfara,
Johan Brnnke i har min gunst ock nåd,
om j tagen nu mina bröder til wara,

Men jag hör Kung Eric Menveds råd,
men otro bedrager så mången.

Digitized by LjOOQle

00

KUNG BIRGER OCH BRUNKES FÖRRÄDERI.

34 .

De Härtigar blefwo bedröfwad til mod,
den tiden ban gjordes dem lång;
så illa på trohet då gick dem emot,
af kjöld, frost ock stor hnngers twåug.
Men otrohet swiker så mången.

35 .

Wi gifwe dig Brnnke det gnidet så röd,
wi äre af hunger så kryste,
du gifwer oss wattn och det torra bröd,
vvårt hjerta wil i wårt bröst brista
Men otrohet dräper så mången.

36 .

Han svarad’ rätt hastigt, det går mig ej an
för mig at beklaga Er nöd,

Ty j får nu intet här i Svveriges land,
kalt wattn, eller det torra bröd,
men otro hon dödar så mången.

37 .

Wi tro wår kära broders husfru så god,
wi tro den fromma Drottning så wäl,
hon gifwer oss halmen att sofwa nppå,
och låter oss ej swälta ihjäl,
men otro fördärfwar så mången.

38 .

Herr Brnnke han blef rätt hastig och oud,
han harmades wid desse orde,
han tog de nycklar uppå samma stund,
och kasta dem i saltan fiode,
men otro will döda så mången.

— Digitized by v^.ooQle

91

KCJHC BIRGER OCH BRDINKES FÖRRÄDERI.

39 .

Det war en stor ynka at höra uppå,
det war en stor jämmer och qwida,
när bröder åto hwarannan skuldrorna frå,
ock kjött ntaf hwarsannars sida,
men otro hon dödar så mången.

40 .

Det war ändå en större ynka och harm,
det war större jämmer och qwida,

Ty bröder iågo döde på hwarsannars arm,
och bredewid hwarsannars sida,
men otro hon dödar så mången.

41 .

Det stod altså uti månader fem,
at Kungen från skåne kom hem;
hwar are mine bröder? hwi skjänkte j dem,
hwar måltid icke klara win,
men otro hon dårar så mången.

42 .

Det swarade då en så liten småswän,
de Herrar har lidit stor möda,
ty Brnncke han satte dem i tornet in,
jag tror wist at de are döda.

Men otro hon dödar så mången.

43 .

Kung Birger han in genom vvindglaset såg,
han lät sig det icke förlida;
stor yncka war då där soin hans bröder låg,
de lågo döde wid hwarsannars sida,

Ty otro hon dräper så mången.

Digitized by LjOOQle

92 KUiNC BIRGER OCU BRU.NKES FÖRRÄDERI.

44 .

Ack hör nu (lu Brunke hwad jag frågar dig,
du som desse dörar sidst läste,
hwar äro de nycklar som du tog af mig,
när jag utaf landet bortreste,

Men otro bedårar så mången.

45 .

Herr Bruncke han swarade med falsker fund,
de gjorde mig wreder til mode,

At jag tog de nycklar uppå samma stund,
och kasta dem i saltau flode,

Men otro bedrager så mången.

46 .

Skam få dig därföre, du din arga dåre,
så illa därmed du mig swikit,

Nu blifwer jag för denna gjerningen swåre,
qvitt nycklarna til Sweriges Rike,

Men otro misshagar så mången.

47 .

Harwer jag förrådat edra bröder båda,
så kan jag med sanning bedyra,

Att nu får ni ensamma för landet råda,
det sjelfwer Regera och styra,

Men otro inbillar så mången.

48 .

Men detta förtröt de Härtigars wänner,
de -kunde den sorg intet lida;

De wille de Härtigars död wäl fullhämna,
för ähran begynte de strida,

Ty otro hon träffar så mången.

Digitized by LjOOQle

93

KUNG BIRGER OCH BRUNKES FÖRRÄDERI.

49 .

Kungen måtte rymma med Drottningen sin,
och långt bort til främmand land lända,
Halshuggen blef Magnus, Kungens äldsta Son,
så skamligt fick hans lif en ända,

Ty otrohet dödar så måugen.

50 .

Men Bruneke blef lagd på fem stegel och hjul,
för otrohet måste han falla,
han fick då sin lön som han hade förskyldt;

Den platsen de Brunkeberg kalla,

Ty otro afiifwar så måugen.

51 .

När många Regenter wil styra et Rike,
då händer det ofta altså,
at de där om sällan sig kunna förlika,

Ty ingen wil då undergå,

Ty otro bepröfwar så mången.

52 .

Ty den som med otro och falskhetens art,
wil komma sin nästa i fara:

Tor hända, dess Herre han kan wäl rätt snart,
inweckla sig sjelfwer i snara,

Ty otro hon fäller så mången.

53 .

Men at älska Gud, och lyda wår Kung,

Gud fruckta och Konungen ähra,

Den dygden bör wara hos gammal och ung,
som skriften oss tydligt kan lära;

Ty trohet berömmer så mångom.

Digitized by v^.ooQle

94 KUNG BIRGER OCU BRUAKES FÖRRÄDERI.

54 .

Wälsigna o Jesu, med din milda Nåd,
wår Konung ock stora magt dyra;

GUD ware med honom I wisdom och råd;

Stad, Land, och Folk, fridsamt at styra,
och trohet må finnas hos mångom.

55 .

GUD se wår Drottnings dyra Person ann,
med nådens allseende öga:
från all olycks fahra henne förskon,
Wålsignelsen gif af det höga,
och låt henne få trohet af mången.

56 .

Wår Kron-Prins jag icke förgjåta må,

GUD honom så nådigt bewara:

At alt ondt må wika Honom ifrå
GUD fräls honom utur all fara!

Så finner han trohet hos mången.

57 .

Gud gifwe vår Arf-Furste och Höga Gemål,
at I Gnds beskydd bo och blifwa;

Gud gif dem wålsignelsen år ifrån år,

Gud alt ondt långt från dem bortdrifwa,
at de finna trohet hos mången.

58 .

Wår unga Arf-Furste, Printsessa ock så;

Gud wackta dem från syndsens snara;
at de i wälsignat stånd, wäl lefwa må;

Gud dem nådeligen bewara
Gud gifwe dem trohet hos mångom.

Digitized by LjOOQle

KUNG BIRGER OCH BRUNKES FÖRRÄDERI.

95

59 .

Gud styre vårt Kungliga swea Ricks Råd,
som högmåla magt har i händer:
endrägt och fridsamhet; genom Guds Nåd,
samt trohet för Kung och för ständer,
för trohet wälsignar Gud mångom.

00 .

Gud gifwe at högre ock ringare stånd,
med rolighet kund’ sammanlefwa;
i broderlig kärlek, förutan alt twång;

och Enighet fast efter sträfwa
at trohet må winnas hos mångom.

61 .

GUD låte också all den menige man,
sin skyldighet icke fördölja,
at wisa sin lydna för Kung, ock de stånd,
som man bör, med wördsamhet följa,
at trohet må finnas hos mångom.

62 .

GUD låte också både gammal och ung,

Gud frukta, och Konungen ära,
och älska hwarannan med hjerta och mun,
samt hafwa hwarannan rätt kjära,
at trohet må mötas hos mången.

63 .

Gud låte oss alla få lefwa förnögd,
med Christelig kjärlek tilsamman;
at wi uti Himlen, med glädje och frögd
bland Helgon, få mötas med gamman,

Där trohet blir glädje för mångom.

Digitized by v^ooQle

96

9 .

Elisif Nunna i Risberga Kloster,

1380 - 90 .

Sidan Konung ALBRICHT fick alt Riikcl rada,
Finge Swänske mere onada.

Swänske Jomfrur ok Enkior bade

Gaflf han the Tydske uthan Fränderna rade;

Hwilken Swänsk iher wågade sik moot tala
Han leed therföre nöd ok qwala.

Then gambla R i j m-K r ö n i k a n, Utg. af Hadorph .
s. 164, 5.

De här uppträdande personer äro: —

ERIK PUKE, Rikets Marsk. Hans slott benämnes Ladhära
port.

ELISIF QElisabet ) hans dotter, härstammande på mödernet
från den Norske Konung HARALD GYLLE. Hon dör i Ris-
berga, ett kloster i Nerike.

Herr BENGT, prest i Varnemo, ett kloster i Vermland.

Fru CARIN ( Catarina ) S. BRIGITTAS dotter; gift med Herr
EGHARD ( E g hinkar d von Kyrnen) men under kyskhets-löfle.
Dog i Vadstena Sr 1381.

ALBREKT, Sveriges konung. Slagen vid F a 1 k p i n g (Fal-
köping).

Digitized by LjOOQle

ELISIF KUNNA I RISBERCA KLOSTER.

97

LÅ.NGE BERNHARD, en Tysk äfventyrare af låg bord, och
konungens gunstling. Han träffar ELISIF efter att hafva ridit ge-
nom den mörka skog (Kolmården.)

Herr HUGO, prest i Kurablabo Kloster, i Nerike.

URBAN VII, afskrifvare-fel för URBAN VI, Påfve i Rom.

MARGARETA, drottning i Norge och Danmark.

NILS HERMANSSON, kallad den helige, biskop i Lin-
köping, död år 1391. Han var en af sin tids utraärktaste män,
författade många vigtiga arbeten, och öfversatte flera dylika på
Svenska. — Denna visa bevittnar hans skicklighet i Svensk dikt-
konst och, hvad mera är, hans frimodighet och fosterlandskärlek.

Detta qväde är ej allenast högst rörande, ulan äfven af stor
vigt för uppfattningen af tidehvarfvet och af orsakerna till konung
ALBREKTS* fall. Sjelfva behandlingen, oaktadt sin halft krönike-
iika enfald, förråder både smak och känsla. Det är förut om-
tryckt, af Geijer och Afzelius , I, ss. 181 — 192, efter Hallmans
upplaga i 4:to, då både Biskop Nils* original och Laurentii An-
drete afskrift numera äro förkomne.

Visan hår blifvit lagd till grund för en nyligen utkommen
Svensk historisk Roman, Wadstena Kloster, Stockholm
1848, 2 bd. 8:o.

HALLMANS upplaga (sedermera omtryckt, Strengnäs 1817,
8:o) bär följande titel:

Then Högborna Nunnan Elisif Eriks Dotter Af Risberga Klö-
ster, Til the I hennes lefvverne sig tildragne Lycks och Olycks
Händelser, Under sångwis författade Rim, wid pass för 342 Åhr
sedan beskrifwen Af Biskop Nils then Helige i Linkiöping, Hwilka
Rim A. C. 1520 blifwit afskrifne Af Laurentius Andreae En Fran-
siscaner Munk j Men nu Igenfunne och til then Swenska Konunga
.och Kyrckio Historiens uplysning, Med bifogada Anmärkningar
Utgifne Af Johan Göstaf Hallman Göstafsson. Stockholm, tryckt
bos Peter Jör. Nyström Åhr 1732.

1 .

I Östgiötha bodde en Herre swa bold,

Herr Erik han sig månde kalla,

HM. och Polit. Visor, I. 7

Digitized by LjOOQle

08 ELISIF MJNNA I niSBEBCA KLOSTER.

Många byar och godz han ägde i wåld,
Som honom med rätta tilfalla, _ r
Herre Christ radi fyr oss allom.

2 .

Han ägdl ena Dotter Stolts Elisif hon hiet,
Swa mikliga fromman och fager,

Den wyrdlika Herr Bengt uthi warnemo
Han spådde henne sorglika dagar;

Herre Christ radi fyr oss allom.

3 .

Herr Erik han sala sin gångare grå
Han månde sig åt Risbärgha fara,
Stoltz Elisif war då på sitt sinnde åhr,
Hon sknlle där til dödaga wara,
Herre Christ m. m.

Wår heliga Fm Carin war då förder dith,

Till Jomfru Maria och hennes Sons ähra,

Nähr hon den fagra Elisif flck si.

Hon hölt henne så hiärtllga kära,

5 .

Den heliga Fm Carin och Stoltz Elisif
De lefde i swa gndlika gamman,

Aldrig man såg så fagra wif
Så kärlika lefwa tilsamman,

6 .

Sina lekesystrar de ey skötte om förwist,

Som barnalekar dem wille lära,

Men wår Jomfrn Maria och nådigba HErra Christ,
I mässan de llitelika ära,

Digitized by Google

ELISIF ISUIHNA V RISBERGA KLOSTER. 90

7 . ’

Den helige Moder i Klösteret war.

Det wittnismålit om dem sade,

Att den heligha klösterätt i alla sina dar
De aldrig öfwerträdt hade,

8 .

Deth led så frain l manga åhr, h
Frn Carin Herr Eghard flck, .

Elisif blef i klösteret qwar

* Som tidast 1 Ottesång gick.

* •

9 .

Deth war p» den* Helige likamadag ,

Hon sknlle till mässan gå,

,Den Tyske Konung Albrect kom ridandes i mak
Stoltz Elisif han skåda får;

10 .

Den lange Bernhard en tysker man
War med 1 Konungens* föllja,

Til stoltz Elisif den lusta han fan
För Konung Albrect han ey wille dölja,

‘ 'It.*

Konung Albrect och Bernfhard de rida så fort
Alt öfwer den mörka skog,

När som de komma til ladhära port
Deras hierta det lekte och log,

12 .

’I rike Herr Erik i sitten i roo\

Kong Albrect til honom sade,

'Än alla de Herrar i rikena boo,

Wi kärare ingen hade.’

7 *

Digitized by v^.ooQle

100

ELISIF NUNNA I RISBERGA KLOSTER.

13 .

’Wid Risbärgba. kloster wi woro t gåhr
Stoltz Elisif Ebr dotter wi sågo,

Herr Bernhards begähr til eder nu står,

Om han henne kunde få ägha;’

14 .

Tå Herr Erik Kdhg Albrect förstått.

Han buga sig fyr honom deth mästa,
'Hwadan kommer mig fyre sa brott.

Att Kong Albrect will Östgötha gästa.’

15 .

’ Aldrig kan Herr Bernhard Stolta Elisif fa
På denna här werldenes öö,

Deth löffte hon gordt gåhr hon aldrig ifra
I klösteret måste hon döö,’

16 .

’Hon är och födder i werldena fram
Af ädlasti stämma och* rot,

Om hon Herr Bernhard skulle taga til man,
Deth woro wår ordning emot;’

47 . ‘

'Hennes Moder den rika Fru Anna
Af Norske Gylleroten är,

Och jag des Fader så sanna
Min härkomst af Iarlarna bär,’

18 .

Det war den tyska Kong Albrect
Swa wreder blef han til modz,

'Och jag skal förgöra all din släkt
Och bortaga alla dina godz,’

Digitized by

Google

ELISIF NUNNA I RISBEKCA KLOSTER.

19 . ’

Kong Albrect stiger uppå sin häst,

Hans sadel och sporrar woro ny,

• Om morgonen förn de Vassan läst
Han framkom til Hisbergha by,

20 .

Kung Albrect och Bernhard den lange man
Sa gndelikan sig stälte,

Så mången nthi klösteret försan
Sin förbön för dem fälte,

21 .

Men när som mässan war, siungen til slnt,
Och bönen hon hade en ända,

Då Elisif träder nhr kyrckian nth^

Herr Bernhard åt henne sig wande.

22 .

Så satte han henne på gångaren grå,

§om sadlad och sölfspänder står,

Och reser så hastigt det Kloster ifrå,

Fast hoH*fäller så mången tåhr.

•

23 .

•

Stoltz Elisif flck så bedröflikan wérld,

Hon blifwer så* sorglik i ho£en,

.Nade Gnd den arma Knng Aibrects siähl
Han fölgde och med öfwer skogen,

24 .

De färdas så fram i fullo godt mak,

- Til Knmblabo Kloster de rida,

De bndo Herr Hngo i Klösteret war, .

Han wille dem tilsammans wia.

Digitized by v^ooQle

102

ELISIF NUNNA I HISBERGA KLOSTER.

' 25 .

Den- Gudlika man han swara swa brott:

’Beware mig Gud fyr dätta,

Stoltz Elisif deth helighe löffte ingått
Deth lärer hon aldrig oförrätta.’

26 .

Kong Albrect frå Kumblabo kom
’ia wånde’ sa han ’hwad deth kostar,

Den heliglte Fader, som sitter ^ Rom
Stoltz Elisif Herr Bernhard gifwä måste.*

27 .

Til Urban den siunde yil. ha’n ydmykelika skref,
Han nåcfelika wille tilstädia,

Uti ett efterlatilse bref »

Herr Bernbarå Stoltz Elisif äga,

28 .

Hastigt kom bod fyr Kung Albrect
Att feigd kom på Swea land, a

Deth walte den ädli Stoltz Elisifz släkt,

Som upSagt sitt trohetz band. * •

29 . . .

Kung Albrect swa wredlika swor:

Han skulle hennes främlar betala,

Swa snarlika han til Falkping for,

At föra krig mot deig alla

30 .

Den rika Drottning Margareta hon swara swa snart,

Hon wille dem alia* förswara

• *

Och alla hans tyskar ville hon dräpa fart
Och Drottning öfver Swerike vara

Digitized by LjOOQle

ELISIF NUNNA I RISBBRCA KLOSTER.

103

31 .

Nade Gud dem alla som orsaken war
Att Swerlge kom i den wanda,

Swa nog blod de utgntit bar
Fqrrn landet kom Drottning Margareta tilbanda

' 32 .

Den lange Besnhard qwar i Stockholm blef,

Att där förbida t»ch wänta,

Den beligbe Urbans tillatilse bref,

Dir pa ban llitelika trängta.

33 .

Men när han flck deth sorglika bod,

Att Kung Albrect matte fangen wara,

Swa snarlika han fatte deth rad
Uch gaf sig i Hättebrödra skara,

' 34 .

Men maste sendftra Stockholm fly,

Stoltz^Elisif han med sig tog,

Ogn gaf sig på en skuta ny,

Och yfwir deth salta hafwit drog.

35 .

Bernhard han seglar i böljorna blå
Hans segel de stodo swa spände,

Stoltz Elisif fäller swa mången tår
Alt 'yfwir sitt stora äläpde.

36 .

Den Bernhard later sik stränglika höra,

Han henne til — swa swåre - - talar
'Menar du jag skal skona din ära,

Alt fyr dina många tårar.'

Digitized by v^ooQle

ELISIF WJMSA I RISBERGA KLOSTER.

104

37 .

Han tog henne uti sin famn,

Han hafdi swa ondan wilja,

Hon ropa til Gud Fader och then Helige And
Han wille henne från honom skilja,

38 .

Hastelik uppkom swa hlåsande währ
Och skutan hon brakas all shnder,

Den lange Bernhards syndighe jsitfhl
Til bålfwetis hamna den stunden*.

39 .

Swa underlika Stoltz Elisif allena kom til iaud,
Deth war alt wid Gottlandsöd,

Hon tacka swa ydmykelika Gud och Helige And,
Som frälste henne af den nöö.

40 .

En Fiskare som stod och laga siifcnoth
Han bar henne i sin öka,

Och förde henne til YVissby Kloster fort.

Att henne torka och sköta,

* 41 .

Biskop Nils i Linköping war der hos
Han blef swa swåra förskräckt,

Bedröfwad han såg den fagra Ros,

I den helighe Klösterdräckt,

42 .

Fyr honom hon talar all sin nöd,

Och all sin olycka klagar,

Hon hade hellre welat warit döö,

Än haft swa orolika dagar,

Digitized by LjOOQle

♦

ELISIF NUNNA I RISBERG A KLOSTER. 105

43 .

Biskop Nils hon swa kärlika bad,

Han wille henne til Risbergha föra,

4 Ty der jag med Gudz heligha nad,

Mitt Jöffte til fnllo göra;

. 44 .

Til Klösteref som hon hade begärt,

Han dp henne warlika förde,

Om sitt bföst och hnfwud swart
Mai\ henne klaga hörde,

• 45 .

När som de kommo till Risbergha by,

<• Hon sade swa sink som bon war; *

’Hähr har jag lofwat att jag skal dö,

Deth sker innan' twänne daar.’

* . 46 .

Biskop NiisT han stod och lydde där pa,

Han såg hennes bTeka hyy,

’Gud du ydmykeliga tacka må
Dn framkom til Risbergha by.’ *

47 . »

Hon bars swa in i Klösteret där
Swa litet hon wånda»sin möda,

’N4J»r jag här skal lemna min siähl,

Swa far bon i himmelriks öde.'

48 .

Deth war då morgonrådnan röd,.

Sig wiste swa arla och tida,

Til den fagra Elisifs död,

Deth mande swa maklika skrida,

Digitized by LjOOQle

106

ELISIF KUNNA I RISBERCA KLOSTER.

49 .

Deth wil jag sägla för wist,

Twå dagar förlldne woro,

Sen bennes siahl nn bos Iesnm Cbrist,

In t Risbergba Kloster wl bore.

50 .

Detb wil jag sägla försann,

Detb alt mitt bierta rörd$, * , .

Jag Biskop Nils är samme Man, *

Som detta skref och hörde. »

Herre Cbrist radi fyr oss allom.

* *

Anno D:ni nostri JEsu Christi MDXX ego Laurentius Andrea;
ord. Fratr S. Fransisci hoc apographum scripsi. qvod de pulcequ-
ma & castissima ElisaJjelha virg. Risb. ornalissime composuit S.
Nicolaus Epis. Lincopensis, Patronus notter in crelis optimus orat
pro nobis infelicissimis his temporibus, q vibus gloria & honos
omnibus Sanctis impie absumilur. $ ♦

*

Digitized by v^ooQle

107

10 .

Kung Albrekt och Drottning Mar-
gareta, 1389.

Efter Riks-Bibliothekets handskrift En Wijsebook från 1500-
talet. Förut tryckt hos Arwidsson, II: s. 367. *

En motsvarande Dansk visa finnes hos Wedel , nr. 45. och
Nyerup , II: s. 293, hvil^en är fullständigare och utgör Sfr vers.

♦

1. f

, i ' ^

En ståndande Stad i Swerige,
och så j Norgie, » + *

kong Albrecht och bans gode hofmän
dhe achtade dhen till alt skjöfla.
förty ligger swenen^ boijor! *

%

> 2 . ,

Kong Albrecht sitter på^Axevold,
han klagar sin högeligh wånda,

’er munkedeija hafwer mig vndsagt, ^
hon wil mig drifwa af lande.’
förty ligger swenen j boijor!

3.

Kong Albrecht sitter på Axewold,
han låter dhe lönde bref ‘skriftva,
dhem sender han drotning Margreta,
han låter henne striden biuda.
förty ligger m. m.

Digitized by LjOOQle

KUNG ALBREKT OCH DROTTNING MARGARETA.

4 .

Swarade drottning Margreta,
när hon dhe lönde bref sågb,
’råde Gud fader j himmelrijk,
huru monde dhel skall tillgå.’

5 .

Hon skref honom et annat igen,
som Gud gaff henne till råda:

’J Medelby j NorreJuthland
der skohlen J finna wår nftde.’

6 .

Han skref henne il annat igen,
som Gud gaf honom i sinne,

’det skall aldrig min fästemö spörgia,
jag rädes för någon qwinna.’

7 .

Hon skref honom it annat igeij,
som Gud gaf henne till lycka, *

’en ståndande «trijdh j NorreJuthland
bestelle — — — — ’

* * 8 .

Kong Albrechl sitter på Axewold,
alt öfwer sit.hwida bord,
han talade så månge skiemptz %>rdh,
till sine gode hofmän.

9 .

’Wij willia förlofwa wår klädeseedh,
och aldrig med swerd vthrida,
förän wij hafvve wunnit all dannemark,
och legat boos drotningefts sida.’

10 .

’Wij willia förlåfwa wår klädeseed,
och hettan willia wij icke bära,
förähn wij hafwc wunnit alt dannemark,
dhe Swenske män till stor ähra.’

Digitized by LjOOQle

KUNG ALBREKT OCH DROTTNING MARGARETA. 109
11 .

Han skref henne it annat igen,
effter sit sinne och houge,

'iagh skall winna alt danneniark,
från dhen danncmarks frw.’

12 .

Dhe rede vth ifrån Axewold
med ader[£on]tusend hästar,
dhet war så stadigt vtj dheres hog,
dhe Danske wille dhem gästa.

13.

Dhe rede vth ifrån Axewoldh,
ader[fon]tusend i skare,
dhe hörde icke messa dhen signade söndag,
dheröfwer finge dhe skade.

14.

Dhe redé öfwer dahlar,

alt öfwer#dhe gröiie Engiar,

kong Albrechl och hans raske hofmän,

låhte dheras hästar springa.

15 .

Dhe rede in till Dannemark,
med 18000 hästar *

der stoog folk och vndrade på,
och mente jorden skulle brista.

16.

Mälte det Tykesin Olufsson,
han såg dhe danske män komma,

'icke willia wij strijda moot dhem j dag,
dhet giörs oss till lijten fromma.’

17.

Mälte dhet konung Albrecht
han red vnder gröna lijda,

'dhen fremsta man då will iag wara,
dhen först skall gifwa sit lijf.'

Digitized by LjOOQle

110 KUNG ALBREKT OCH DROTTNING MARGARETA,
18 .

'Aldrig sägen J mig wara så red,
iag torde full wäll bijda,
ästu rädder alt för dijt Kjf,
så rijdh bort vnder en sijda.’

* 19 .

'Aldrig sågen J mig wara så rädd,
iag torde full wäll skielfwa,
kong Albrecht see wäll till j dag,
j kunne förwahre ehr sielfwa.'

20 .

Melte det Herr Jfwar Lyckc, *

han såg dhe Swenske män komma,

'J Danske män riden fast fram,
j må nu frideiigh stånda.’

21 .

Dhe Danske dhe trädde Suenske emot, *

Deras glafwer ginge j stycke, * *

'J träder fast fram j Danske män,
effter Herr Jfwar Lycke.’

22 .

Melte det Konung Albrecht,
hap hölt vnder gr^jna lijda,
han ropte 'dhen aldraförste man,
will iag mig fången gifwa.'

23 .

Grepe dhe konung Albrecht,
dhe spente honom böijor om foht,
förde dhe honom til helsingborgh,
den danske drotning emot.

24 .

Det war konung Albrecht,
han in åth dörren treen,
dhet war drotningh Margreta,
hon togh honom vp igen.

' Digitized by LjOOQle

KOiNG ALBREKT OCH DROTTNING MARGARETA. 111

4 25 .

’J waren wäll kommen kong Albrecht
iag hafwer fast efter eder lefigtat,
j skohlen wara fadder åth delta barn,
iag hafwer med munken funnit.’

26 .

’J fiohl bödh iag eder till barnsöhl,
tå willo. J intet k^mma,
nu äre J kombne til kyrkegång,
eder till lijten fromma.’

27 .

’J kallade mig Margreta munkedeija,

[derom ville jag icke veta;]
det somer ful illa en fattig qwinna,
än sedan en drotning wil heta,’

28 .

’J kallade migh Margreta munkedeija,
det monde J på mi^ liuga,
deP kom' aldrig i min hog,
så nåde mig wår fruga.*

29 .

’J hafwen försacht eder klädeseedh,
hällan skulle J icke bära, #

förän J hafwe wunnit alt Dannemark, s

dhe Swenske män till ähra.’

30 .

’J hafwen försagcht eder klädeseed,

J skulle eij med swerd vlhrijda,
förähn J hafwen wannit alt Dannemark,
Och sofwet hoos wår sida.’

31 .

Swarade konung Albrecht,

*J ären en Wälbördig frwga,

J nåde mig drottning Margreta,
så liten är min förmågo.’

Digitized by v^.ooQle

I 12 FAXBHUS INTAGES OCH NEDBRXnNBS.

32.

’J hempten mig 15n allnar walmar,
låter skiära dlien herre en hätta,’
så förde dhe honom till Mechelburg,
och läthe dhen struten tillsettia.

33.

Kong Albrecht han går åth Kiöpenhambns gata,
honom nekas både prijs och äjira, *

15. af dhe Swenske hofmän,
struten effter honom bähra.
förty ligger swenen j boijor.

11 .

Faxehus intages och nedbrännes,
1433.

Faietiolms ' Skans, nära Söderhamn, hade varit i Danskarnas våld
allt sedan drottning Margaretas tid, år 1398. Besättningens våld-
samheter uppväckte ett allmänt hat, och under Konung ERIK af
Pommern satte sig Erik Puke i spetsen för krigsfolk och bön-
der för att uppbränna och förstöra detta röfvare-näste. Anfallet
lyckades, och en visa diktades om Svenskarnes seger. Häraf haf-
va 4 vers blifvit bevarade genom Sven Beelters nit, och med-
delas här, ifrån hans Disputation De Helsingia, Pars Pri-
or, Praes. El. Frondin. Publ. ccns. subm. Sveno Bcel-
ter. Ups. 1735, 4:o; s. 21:

”Partem cantilenee, hac occasione confect*, inter alia, benig-
nissime mecum communicavit Vir Max. Rev. Daniel Diurberg ,
cujus adeo summum favorem venerabunda mente exoscolor. Ejus
autem haec est indoles:

[Jigitized by Google

FAXBHUS INTAGES OCH NEDBRANNES.

113

1.

Det hände sig om marjemässdag
Och rätt om middags tid,

De sknto elden på Faxehns,

At lågan stod änd’ i sky;

Faxehns ligger 1 swartom brandom.

2 .

Der bor så mången man 1 Helsingland,
I så storan wånda,

Fyra för åhl och sex för harf.

Och otta för plogen stånda.

Faxehns ligger 1 swartom brandom.

3 .

De gingo sig ifrån Delsbo,

Och in til Delsbo rå,

De höggo fläsket af knokarna,

Så långt de knnde nå.

Faxehns ligger i swartom brandom.

4 .

Tröster man 1 Regnslö
Sammalnnd i Mo,

De togo deras båtar bort
De kund’ int’ nndan ro.

Faxehns ligger i swartom brandom.

Hist. och Polit. Vitor , I.

8

Digitized by v^.ooQle

114

12 .

Biskop Thomas’ Yisor,

1436, 1437.

I.

T HET WAR EN MAN HAN HEET ENG1LBRIKT.

Ifrån en Pappcrs-handskrift i 4:Lo ifrån 1440-talet, i Rikt-Biblio-
theket, signerad B, 42., blad 174, recto.

Denna och de två följande visorna äro förut utgifna i S c r i p-
tores Rerum Svecicarum, II, Pars post. Upsala 1828, •.
161 följ., men icke noggrannt.

1 .

Thet war en man han heet Engilbrikt
aff honom nw börias thessa dikt
j Swerghe war han föddir
Han fördhe nm land klubbo oc swerd
han fåktade fast forytan flerd
oc ther til war han nöddir

2 .

Uthlänske rädho swerighe tha
thet kunne ey wärre i rikit sta

Digitized by LjOOQle

BISKOP THOMAS VISOR.

115

the styrde land oc feste
Swenske men hafde tolka nöd
the willo tha hellir wara dödh
än liidha lengre slika geste

3 .

The lidhn waald oc stoor armoodh
the gnthn nth thera swett oc bloodh
thz knnde engen bota
lTor än Gudh mz sinne nadh
gaff thörn ther til hielp oc radh
then orätt nidher stöta

- 4 .

Israels folk under pharao
kunne ey mera liidha oroo
än swenske tha forsöktho
engom man kan vara swa klook
at skriffua thz i breff eller book
hwat armodh them tha tröcktho

5 .

Konung Eric thz ey akta will
skatt och tunga ökadhe han till
oc landhit läth han häria
han läth swa raadha onda men
at swerghe bär stor skadha än
han wille thz ey wäria.

Guld och sölflr thz fördhis alt bort
lagh oc rätt elskadhis ey stort
rooff oc waaldzwärk öffdhis
han leet thz wara sith testament

8 *

Digitized by LjOOQle

116

BISKOP THOMAS 1 VISOK.

att then flk wärst som bätstz hafde tlenth
thz kunde tha mz sannind pröffdhis

7 .

Mangen man ward tba swa arm
at han forwart aff sorg oc harm
ther honnm kom tha til handa
vnger oc gammal ä hwo thz saa
oc än thz barnit i waggona laa
matte wäl graata then waandha

8 .

Thz bleeff swa i femthighi aar
at tolken owerwelle staar
thz war nogh haart at liidhä
Gndh ther wägher mz jempne wikt
han gaff thz til tin synda plikt
tok giorde han nadhe um siidhe

9 .

Han väkte up Engilbrikt then litzla man

som til thz ärende litid kan

han gaff hannm makt oc snijlle

slott stedher folk län oc land

the glngo honnm fult snart i hand

Gndh fögdhit som han wille

10 .

Hwat Gndh wille thz matte alt skee
han utdreff endogh alla the
som riket wille argha
war han beem oc war han rydz
war han paall oc war han prydz
han älskadhe thöm som wargha

Digitized by v^.ooQle

BISKOP THOMAS’ VISOR.

11 .

Tha han hafde swa manliga striit
oc ryktid gik ower werldina wiit
tha fik han thz til löna
een tiidh han foor aff Örebro
tha wart han slaghen i godha tro
swa pläghar man troskap röna

12 .

Han wart kernat som then fisk
som Stekara leggia a sin disk
thz war en omildh gerning
han fik vti sik wel xv skutt
thz war een sorghfull erffuelntt
hans hnstru fik till werning

He rr magnus benkts on et pate r.
13 .

Göksholm ropadhe badhe wa oc we

at the gerning skulle skee

thz war thy nidher brutith

Alle the som galTuo ther till raadh

och hulpo til thz ondo daad

thz haffna the litid nwtidh

14 .

Ther togs up the meenlösa been
oc fördhis swa til orebro j gen
Gudh gör ther stora nadha
mangen pelegrim sökir tith
han wardher ther sin waanda qwit
oc gaar heem uthan waadha

Digitized by Google

118

BISKOP THOMAS’ VISOR.

15 .

Sidlian Engilbrikt war tha dödh
tha stoodh än riikii som for i nödb
thy konungen wille ey kalla
thz kan kafde mz dektingkan jätt
at kalla riikit wid lagk oc rätt
Gudh wille at kan skulle falla

16 .

Han gjordke sik vppa Swergke wreedk
til Danmark giordke kan samuleedk
till Norge oc tkess liika
tkz spordkis om landit siit oc wiitk
at kan wart fult snart try riike qwiit
kwar flnnmr kan annar sliika

17 .

Han lagde tker til sinne oc akt
oc brukade badke konst oc makt
at tw^ådrekt matte komma
kan flk alt tkz kan epter foor
twädrekt wexte i riikit stoor
tok konom til litkin froma

18 .

Niels Stensson giordke kan til Marsk
tky kan war en man til ordk swa karsk
kan fördke in Danabroka
Karl Knwtsson wille tkz ey städkia
vtan ellers moot tben orätt wädkia
han sätte sik mot tke kloka

19 .

Man ma tkz sighia forvtan fals
han bögde mangau hardhan hals

Digitized by Google

BISKOP THOMAS^ VISOR.

110

som ej wille styrit lydha
makt pläghar opta klokskap winna
oc nöd kenner nakudha kona spinna
thz hauer togh noghot tydha

20 .

Karl waghade ther om gotz och liiff
oc satte sik til prang oc kiiff
at Swenske skulle foreenas
Gudh gaff honum ther til makt oc sin
at köra then som wil eij sielfuer in
at riikit skulle ey greenas

21 .

Riddara oc swen ä hwo han är
han hafde thöm alla liika kär
som ey wille epther fölghia
liiff oc gotz han engom spar
thess wordho riike oc fatighe war
the kunno sik ey swa dylia

22 .

Huilken wille ey ellers fram
han matte fly mz last oc skam
han sökte tha thz bätzta
at hwa mz friihet bliffua wil
gotz oc gaffuor loot han till
gul sölffuer oc godha hesta

23 .

Ää hwem Gudh giffuer ther lykko til
han ma wel öffua wagha spil
tok skal han altid tenkia
at engen hauer nu swa stort wald

Digitized by v^.ooQle

120

BISKOP THOMAS* VISOR.

ey swa riikir oc ey swa bald
at gudh ma tbz altiid krenkia

24 .

Äå hwo thz gör han bliffuer widh makt
thz laat tik wara for sanna sakt
hnilkin thz oc wil glöma
han ma wel liknas widh ith fää
oc widh eth fruktsa mpt fallande trä
swa withna Danielis dröma

25 .

Slipper en foghil aff snara eller quist
han tagher sik wara for tolke list
Swerghe thu äst nw sluppit
wilt thw j the snara igen
som for war bundhin vm thin been
thz ma wel sta tik vppit

26 .

O edhla swensk tw statt nw fast
oc bätra thz som förra brast
Thw latt tik ey omwändlia
tw wagha thin halss oc swa thina hand
at frelsa tith egliit fädhernesland
Gudh ma tik tröst wel sända

27 .

Een foghil han wäär sin eghin bwr
swa gör oc all willena diwr
nw märk hwat tik bör göra
Gud hauer tik gifuit sin oc skäll
war heller frij än annars träll
Ä raedhan tw kant tik röra

Digitized by LjOOQle

BISKOP THOMAS 7 VISOR.

II.

FR11HEETH ÄR THET BETZSTA TH1NG!

Ifrån samma handskrift, blad 175 recto.

Narratio de libertate.

28 .

Friiheet år tliz betzta thing

ther sökias kan all werlden omkring

then friiheet kan wel bära

Wilt thu wara tik sielffuer hull

tu älska friihet meer än gull

thy friiheet fölgher ära

29 .

ffiriheet ma wei liknas widh eth thorn
ther en wäktar bläsir aff sitb horn
tw tak tik wel til wara
nar thw aff thz tornit gaar
oc en annan thz i hendir faar
ther fellir tw om thaara

30 .

Ok är friihet lik then stadh
ther all tingh fölghias wel i radli
ther är fullgott at byggia
wardher friiheet fra tik wilt
tha är thz betzsta nidherspilt
swa later jak mik hyggia

Digitized by v^.ooQle

122

BISKOP THOMAS 1 VISOR.

31 .

The gambla script oc swa the ny
the biwdha fridh i hwariom by
togh kan ey fridher blilTaa
ffor utan friiheet är ther när
som fridh oc frelse vppe bär
oc ofridh maa fordriffua

32 .

Haffuer tw friiheet i thinne hand
tw lykt wel til oc bint om band
thy friiheet liknas widh en falka
Ath hwo som friiheet giffaer vp
han skulle taghas widh sin twpp
oc säthias i bland skalka

33 .

fflyger friihet bort fraan tik
hon kan väl sidhan wakta sik
ä hwart tw reedh eller rände
tw kant ey giffna swa stort roop
tw sither togh qwar i kapo snoop
oc bort flögh hökir aff hende

34 .

jak radher nu tik haff friiheet kär
om tw kan märkia hwat friiheet är
hon är ey godh at mista
fridh oc frelse dragher hon heem
hugnat oc glädhi allom them
som skylas vnder henne quista

35 .

ffrijhet är en sigber hampn

Bigitized by LjOOQle

BISKOP THOMAS 9 VISOR.

123

thz wlisar friihet mz sith nampn
thöm som henne knnno lydha
een hampn wåär for windh oc wagh
friiheet beskirmar badhe högh och lagh
thy bör man friiheet prydha

Haec Thomas piae memorim
quondam Episcopns Strengnensis.

Libertas perdnlce bonum bona cetera condit
Qua nec condita nil sapit esca nobis
Libertas animi cibus est et vera voluptas
Qua qui dives erit dicior esse nequit
Non bene pro toto libertas venditur auro
Hoc coeleste bonum praeterit orbis opes.

III.

THET MÄRKE MED SIK!

Ifrån summa handskrift, blad 179 recto.

1.

Thz merke mz sik
Swa fatigh som rik
ä hwo som wii/

Han sigle oc roo
han flndir ey troo
j werldinne til/

2 .

Som mik är sagdt
tro hauer vtlagdt

Digitized by LjOOQle

BISROP THOMAS VISOR.

j thz willena half/

Ther bleste swa fast
mz owerkast

hon sank i qwaff/

3 .

Throo gik sik til strand
oc skött fra land
j swa hårde stund/

Thz är stoor waande
henne komma til hande
hon sank ther i grund/

4 .

Thro hauer sik holt
oc inne dolt
j swa hardhan steen/
Thz är stort meen
tro är nw seen
at finna j geen/

5 .

Thro hauer sik fäst
oc inne läst
j swa tiokkan mwr/
Thz är stoor skam
hon tör ey fram
hland herrar och frwr/

War thro thöm käär
hon booddhe thöm näär
hon halzt for spott/
Man borde ey swiika

• Drgrtizedby LjOOQle

RISROP THOMAS 1 VISOR.

125

fatigh eller riika

thöm man sigher gott/

7.

Thro är bort wend
oc flerran sändh
1 fremedhe land/

Thw riidh oc sök
mz hwnd oc hök
badhe skogh oc strand/

8 .

Thn sök mz makt
oc alle tine akt
ä hwar tw far/

Hon findz thy wär
ey flerre ey när
tw wardher thess war/

Thro är nn minna
mz frv oc qninna
swa tykker mik än/
Thro är forwnnnen
fals är oprwnnen
bland quiaaor oc män/

10 .

Thz skedde i flord
tro giordhe eth mord
hon rymde swa bort/
Hon sitter oc gråter
hon komber seen ater
thz haner jak sport

Digitized by

Google

126

BISKOP THOMAS** VISOR.

11 .

ffals oc swik
the finnas for tik
i liwarie wraa /
the finnas först
tber makten ar störst
hwo som meer forma/

12 .

Thöm faller fast
sees i hwart kast
sink qwatwor thernäst/
Een troya forgaas
oc dws oc ass

thöm kaster hon måst/

13 .

Hwar fals kombir widher
hon bryter ther nidher
sannind oc tro/

Är hon a tingom
hon spar tngom
ey oxa eller ko/

14 .

Gaar fals till retta
oc böriar träta
mz hweem thz år/
Henne kan engen winna
ey man eller qninna
här eller thär/

15 .

lfals swik oc flerd

Digitized by

Google

BISROP THOMAS’ VISOR.

127

the drogho sin swerd
oc gingo 1 strid/
Sannind oc tro
the magha ey boo
i werldina wiidh/

16 .

Thro krypir i skiwl
oc warder swa fwll
som rykande träk/
Ootro gaar in
mz zabelskin
oc peninga sak/

17 .

O fals tw snödha
tw gör thöm mödha
tik thiena mast/

Thro gör thöm ära
som henne haffna kära
hon löner thöm bäst/

18 .

Driiff ffalskheet bort
som tik haner giort
swa stoor orätt/

Tak Gndh til hielp
oc nidher stielp
then fula w ätt/

19 .

Falskheet sik öffuar
hon stiel hon röffnar
badhe strand oc riidh/

Digitized by v^.ooQle

BISKOP THOMAS* VISOK.

A thro tw sköna
lat tw nw röna
thz är wel tUh/

20 .

Han är jw säll
som fals ey qwäll
ewinnerligh/

Hallir tw tro
thn faar wist roo
i hymmerlk/

Amen

Hsc Thomas Episcopns Strengnensis.

Digitized by LjOOQle

129

18 .

Gotlands Visan,

1449 .

Efter Riks-bibliothekets handskrift En Vijsebook ifrån 1500-
talet. Förut utgifven af Gei jer och Afzelitts, II, 280, efter
Stjerneldska handskriften, hvars få läsarter här tilläggas.

Gotllandia a Swecis ablata anno 1444.

1 .

wij klaghe thett alle
för herrar och welle,
och för wttlendsche staeder
hwad Swerighe ®r scheed
medh swech och falscheetf,
som danar fara medh.

Swenske msew
j aethe thett ®nn,

n*r 1 hörenn thett quedhas.

2 .

Hnrn thett börias
thett må weell spörlas,
öffner konnngha riche thry,
liist. och Polit. Visor , I. 9

Digitized by LjOOQle

GOTLANDS VISAN.

130

altt huru the danar
Swerigis venner
the flngo wisby
Swenshe men,
the inonde och eij [aen]
for daner fly

3 .

Wisby war belagdt,
medh Swerigis macht,
för Stadzens portt,
theris werio wåre harde,
the manligha sigh warde,
theris hiertta war stortt,

S ivenske m aen
j wachte eder aenn,

for falscheett eder aer giord*

4 .

The waro thes rösthe
på muren the trösthe,
på torn och borgh,
thett hende sigh så,
the lwpu ther ifrå
medh ångest och sorgh.
St censke rnaen
the komo sigh aenn,
på Stadzens torgh.

5 .

The flngo till tanchar
och stigho theris planchar,
thenn mur så widh

Digitized by LjOOQle

GOTLANDS VISAN.

131

bode vthan och innan
the kunde eij winnan,
med her skold eller strijd
S ivenske maen
the wuno honom aenn
för midnats tijd

6 .

Thelt wåro eij riddara,
thee waro theri* swenne
som stiglio thenn mvr,
man skal thern prijsa
med lioffhwltzsko wijsor
bland riddara och frwr
Swenske men
j wachtenn eder sen
för danskes natwr.

7 .

The satte vp blidor,
på alla sidor,
bodhe skerm och skragha,
thett lotte the herrar,
och thett war thes werre,
medh dagtinghann bedragha.

Swenske men
the må aenn

nw thett hoghelighenn klagha.

8 .

The fattigha swenua
tbe wåro offuer ena,
the stridde med troo,

9 *

Digitized by LjOOQle

COTLAISDS VISAN.

the warde thenn stad
som konungh Karll them badh
till land och sio.

Swenske maenn
j wachte eder aenn
som j Swerighe boo.

The herrar kommo
till alz ingen froma,

sidan flch thett wäre lagh,
the gripo till semio,
och meenthe sigh fremia,
och satte j dagh.

Swenske men
j wachte eder enn
för itt epter slagh.

10 .

Her Oloff Axelsonn
hann dagtingha må
för iuncher christiernn,
the Swenske thet soghe
att the daner på lade
bode harnisk och iem
Swenske men
thet ångrar them aen,
the togho eij til waernn.

11 .

Her mons greenn
han fruchtade för meen
hwi daner så glaeddes,

Digitized by LjOOQle

GOTLANDS VISAN.

133

her Oluff flch swar
’j tarffuen eij fara,
eller nogott redas’
Swenske maen
tenchenn j thett aenn
naer j hören thett göras.

12 *

’Thett aer konungha sedh,
naer her hann tarffuer wed
leggia harnisk vppå,
thett må så skee
hans tienare see,
the göra och så.’

Swenske maen
the fruchtadhe aenn,
som blotthe monde stå.

13 .

The Swenske the stridde,
med byssor och pilar,
med harnisk och swaerd.
danska manna ordh,
aer werre aen mord

the daghtingha medh flerd.
Swenske maen
j wachtenn eder [aen]
för tolchin ofaerdt.

14 .

The daner aero kloche,
the föra dane broche,
the ryckia sin breff,

Digitized by

Google

134

GOTLANDS VISAN.

som otroo men loffua
the daner fögho dogha,
medh falscheeit aer ther/s schrifft
Swenske men
j tenchen thett senn,

hwad falsclieett a?r skeed.

15 .

Wjj scholom bortt fly,
the flngo Wisby,
med dagtinga falsch,
the wåro thess wärde,
att med ltt sw[er]dh
slogos offner theris hals.

Sivenske mcm
j tenchen thett anm,

na?r j kommenn till tals.

16 .

Jagh will thett tro,
hwad swenske men seya,
the bliffua ther wedh,
the plegha inghen swicha,
hwarchenn fatigha eller rijcha,
thett ehr enn godh ssedb.

Swenske msen
j wachten eder sen,
thett råder iagh eder.

17 .

Wåra Men sehro slaghne,
wåra werior borttagne,
bodhe skep och skott,

Digitized by

Google

GOTLANDS VISAN.

135

thett ar for Gudi kartt
thett ar intett wartt,
daner göra cdher medh spott.
S wenske me»
j late» eder ay an,
annan tijd loffue så gott.

18 .

Dauers tro ar bortt giffuen
på papper schrilTue»
beseglat medh wax,
[nthau] the oss åther få,
thet te togh oss ifrå,
honn aldrigh åther dagx.
S wenske men
the holla henne an,
her epter tro icke strax.

19 .

Tronn ar innelycht
på paper trycht,
med lagh så starch,
the få henne eij ighen
atf Swenske me»

för twsend twsende march.
S wenske menn
beholla henne ann
på papers arch.

20 .

Bettre ar dö
j eldhen rödha

ann ahra löss leffua,

Digitized by v^.ooQle

136

GOTLANDS VISAN.

troiiii satte sigh panth,
the sade iche sant
slicht plaeger daner bedriffua.
Swenske men
j wachtenn eder aenn
för breff the schriffwa.

21 .

Migh tycker thett så,
thett kan n wäll bestå,
thett aer monghe lundo/n skifft
danskorn aer gott,
haffua land och slott,
wij haffnom enn schrifft.
Swenske maen
j wachtenn eder aenn,
för tolchenn wthgifft.

22 .

Troo giffuer brödh,
falscheett o dödh,
som nw giorde the,
the monde oss swijche,
och Gottland bortrijche,
så monde thett ske
Swenske maen
her epter skwle j aenn
edher well om see.

23 .

Danska manna ord,
vthi herra hoff,
skall man så k aera.

Digitized by LjOOQle

GOTLANDS VISAN.

137

the föra eenn strima,
så illa the rima
the haffna henne så keer.

S wenske mamn
j waehten edher mnn,
edher högholigha mhro.

24 .

The wilie trogha
och neder bwgha,

Och hiolla os för wrack.
the göra oss wånda,
till watn och land,
för ingen wår saach.

S wenske m»n
j waehten edher ®nn,
for tolchitt omach.

25 .

Herrar och förstår,
bodhe minste och störsthe,
bode Riddara och Swenna,
bönder och borgarska,
bodhe sentt och arla,
j håller offner ena.
Swenske men
j wachtenn eder aenn,
och warer icke seena.

26 .

VVarer edher land,
medh weriande hand,
som daner wilia tagha,

Digitized by

Google

138

CIOTLAISDS VI SA il.

Gudh giffue fredh
som j tarlfuen wedh
j wåra lijffdage.

Swenske me un
j lathenii edher amn,
offwer ena dragha.

27 .

Scorpio pleghar lekia
med tungone smekia
med stierttanom stinga,
så göra the danske,
så Gud dem wanske,
altt naer the dagtingha
Svenske menn
j vachtenn eder *nn,
the wilia eder twingha.

28 .

Alsmechtigh Gudh
hann haffue them wisth,
som Swerighe sehro tro,
bodhe nw och förra,
förwthan altt twisth,

Gudh gilfue them roo.

Swenske me»
j seyen Amen,

såsom j Swerighis riches boo. Amen.

Uti J. Rödings afiiandling om Kr ig s-konstens l il-
si ä n d i Swerige i K. Gustaf den Förstes tid, K.
Svenska V i 1 1 e r b.-A c. H a n d 1. I, Stock. 1755, s. 185, före-
komma de första raderna i v. 6 och 7, ifrån en handskrift instäm-
mande med den ofvantryckta.

Digitized by LjOOQle

COTLAINDS VISA*. | 39

Stjerneldska Handskriften, i 4: o, från 1500-talet, bar följande
olikheter:

V.

5.

1.

the tankar

J7

11.

3.

kläddes — 4. svara — 5. haffwen

?7

14.

3.

loof

J?

15.

5.

allt

?)

17.

1.

vänner — 2. vänner

11

18.

6.

återtag’s — 8. bekolla

11

20.

1.

dödh — 4. sättes i

22.

5.

bortwika — 9. fullwäl

11

25.

4.

bokarla

11

26.

5.

wi tarffwa

11

27.

1.

lekra — 2. smeckra

?)

28.

2.

haflfwer.

Riks-Bibliolhekets handskrift Harald Olvfssons Visbok
ifrån 1570-talet, har en uppteckning af denna sång, som begynner
med slutet af v. 5 och slutar v. 20. Den erbjuder följande o-
likheter:

v. 6. 1, 2. Thett war — 4. ma» skulle — 6. I bland —

8. ij acte» — 9. the danskes

„ 7. 4. the låthe herrer — 5. thes fattas.

6. m. d. bortagha

S, 9. the må thett sn, högligha klagha
„ 10. 2. h. d. måån — 4. thå för tliet
5. att the d®ner wplade

„ 11. 1. Magnus G. — 3. hwi daener så klsddis

4. swara — 6. fattas . — 9. quedas f. göras

„ 12. 2. her fattas. — 4. well f. så

5. holfme» the f. tienare

„ 13. 9. för locken ofTerd

„ 14. 4. sora otro loffuade — 5. O ähra dietade

6. falskheten skreflf — 9. bsvad falskkete» bedreff

„ 15. C. slads

„ 16. 5. höfluiske f. hw.

„ 17. 3. både skip och wergior — 5. war f. «r

6. the dener monde sweria

9. en annan tid sneria

Digitized by LjOOQle

140

THORD BCMDES MORD*

v. IS. 9. till domedags

„ 19. 3. widh f. med — 6. otalighe tusend — 9. på ett
„ 20. 2. then rödha — 4. tron sattes ij pant

C. the suora ganska rifTua

14 .

Thord Bondes mord,

1456 .

Ifrån Riks-Bihliothekets handskrift En Vijsebook, ifrån 1500-
talet. Förut utgifven af Geijer och Afzelius II, 287, ifrån Stier-
neldsha handskriften, hvars läsarter här hiläggas.

Her Tord bonde huru ha» ynckeligha förrodder bleff.

1 .

The beligha trefaldigheett medb sinn nådb,
the werdigts till att wara j wårtt råd.
Jhejus christ wår frelsare kaer.

2 .

tu prijsar tbett biertta som trofasth «r.
Gud giffue wårt måll enn godh enda,
bodhe vthe och inne ehwar wij oss wende.

3 .

Åreun epter Gudhs födelse tijd,

well fiortton bundrad tbenn longbe rijdh,

och sex och femyttijo wij legge tber till.

Digitized by v^ooQle

TUORD BOISDES MORD.

141

4 .

I Swerighe war woxen enn rosende quisth,
then honom fördreff fördriffwe honom christb.
then war well planterad j rosenne gård.

5 .

Ther frwor och Jungfrur the sittia wid bord.
ther wexer en annan hwass tistell ibland,
på borch holm vppå Öland.

Thenn annan hwass tistell flch mycbin framgongb,
hans stora falscheett giorde honom förlongh.
the danske maen the Slottit bestaltte.

7 .

The Swenske men, the lastade them,
men icke förtij the reddes for nödh,
menn mest för thett att marschenn war dödh.

8 .

Her marschenn war trött aff storm och strijd
thett war och honom giordes mesth till hwila.
han [trodde] Jons Bosonn fasth att stonda.

9 .

’Migh lysther nw till hwilo gå,

iagh tror tigh besth aff alla mina swenner

aff raettann kerlech iagh thett till tigh menar.’

10 .

Hann lönthe honom illa sinn kerlech ighen
han kloff hans hwffwd j axlenn nedh.
all Sweriges macbt hann gaffs ther widh.

Digitized by v^.ooQle

142

TIIORD BONDES MORD.

11 .

Elin gwll och penningar togh hann med sigb,
skep och skencbkor så sades för migh.
så seglade hanu j dann march inn.

12 .

Ther grrntho the frwghor wnder sin skindh,
som Judas förrodde wår herre christ,
så förrodde Jons bosson marschenn forwisth.

13 .

Gudh förbarma sigh thett yncheligh mord,

Gud fader. Gud Sonn och thenn Helghe and,
hann styre och rådhe offuer Swerigis landh. Amen.

Olikheter i Stjerneldska handskriften:
v. 1. 2 . vara vårt rådh
„ 2. 2. Och f. Gud

J} 3. 2. tiidh — 3. Än f. och — wij lägge

„ 5. 1. The f. Ther — the fattas.

„ 6. 2. förfång — 3. the f. maen

„ 7. 1. then f. them

„ 8. 2. Thct war gjordt mest

„ 10. 3. hon

„ 11. 3. åth f. j.

Digitized by v^.ooQle

143

15 .

Karl YIII Knutson.

Följande trenne stycken äro af intresse såsom målningar af det
fordna tänkesättet i Sverige om denna konung, och intagas der-
före, fastän de icke egentligen äro visor.

i.

KARL KNUTSONS RIM.

Efter en afskrift i Palmsköldiana, i Upsala Universitets-Bi-
bliothek, N:o 23, 4:o s. 259.

Någre Rijm som Konung Carl Knutson be-
rättes hafwa brukat till ordspråk om sig sielf.
Medan Jagh war Herre till fuglewijk,

Så war Jagh både mächtig och Rijk,

Men sedan Jag blef Konung öfwer Swea och Götha landh
Så wardt Jag een arm och olyckelig man.

ii.

GRAFVER8ER ÖFVER KARL KNUTSON.

1470.

Efter en afskrift i Palmsköldiana , i Upsala Universilets-Bi-
bliothek, N:o 23, 4:lo, s. 255:

Digitized by LjOOQle

144

KARL VIII KNUTSON.

T hen stormächtigste furstes och Herres
Her karls S w e r i g i s Göt li is och Norigis
Konungi Grafskrift.

Medh stoor oroo Jach Konung war öfwer Swerige och Göthe Rike
Jach hade och Norige under min hand i Otte åhre tillijkc
Seden kom Jach i myckin sorg, så sannerlig Gud mig nåde
Ty Erchebiskop Jöns then otro man månde mig så ille förråde
Ifrå Swerige, Göthe och Noriges land
fördreff han migh säger jagh for sann,

Then förste gång thet så hende
Att Jach till Pryssen monde lende,

The seden then Danske kong Christiern införde

Han lönte thcm, som them wäl tillhörde

Erchebiscop Jöns och andre raånge

Togh kong Christiern til fånge

Seden finge the till honom stoort mishag

för storan skatt och mycken olagh,

som kong Christiern brukade i samme sinn

Ty loge the migh ålher i Rijkil in,

The falske månde emot migh ware
Men the monde mäst alle ille farc,

Annen gång måste jach wijke
Till findland och umbäre mitt Rijke,

The untte migh ett Slott heter Raseborgh
Ther lefde iach med harm och sårgh,

Seden i theres store nödh thet hende
Att the budh efter migh igen sende,

Jach kom om the anamraedc migh
för theres Konung igen fast gladeligh
Regerede så i Two åhr med spect
Och giorde gärne thet Gudi war tächt
På Stockholms Slott jach soot doo
Befalte Gudi min siel, till ewig roo.

Digitized by Google

145

16.

Slaget vid Brunkeberg,
d. H Okl 14T1.

Följande visa (A). ar aftryckt ur Riks-Bibliothekets handskrift En
V i j s e b o o k ; ifrån 1500-talet. Den har förut blifvit meddelad af
Oeijer och Afzelius , II, s. 264, men med- många fel. En an--
nan uppteckning (B) är hemlad ifrån en ungefär lika ^gammal
afskrift uti * samma Vijsebok: En vijsa om Bruntba-
bergi slagh anno 1471.

A.

Een Wi9« om konnung Christiern +

1 .

Willen Ij höTa

buädb jagh will göra, *

jagh quädher förty, ' . ,

huru the Suenske strldde '

och manneliga bidde,
för Stochol[m]s by,
the Suenske hoffmän,
the sadhe thz än,
the wllle icke fly.

2 .

Konung Christiern,
låth résa en wärn,

Hist . och PoUt. Visor , I.

*

10

Digitized by

Google

SLAGET VID BRU>KEBERC.

på bärg och högher,
bösser och.pijler,.
hadhe Ingen hailej
thé skottho till. nöie, .
the Suenske hoffmän, ^ *

thesäya-thz än

the falla ey. till fögha, ••

3 .

1 ^ ‘ J*

- ' * . t

Bössor och slangor,
giorde gatornar trånga,

ij konung ^Christlerns krljgh
the' fattige Suenske,
the måtte thz såya-
onr.hans partij, * •

The Suenske Mäj»' .
the séya thz ån,- ; . J ,
thz, war -een hår, dan strijdh.
» ’ / ' ' . *

v ‘

Tug hundradhe. bösser, • ; •

leth konungen Jossä,

/-hån håller’ stort fyr,' '

Her Ertek Karlsoon, ;

..kan månde thett såya
. och' hans .party,

The S ilens ke Män
the sttya \hz än > , . - •

the willeéyför danske fly.

■'

5 Riddare • och Suänér
’ thewille förmena,

Digitized by

Google

SLAGET VID BRU.NKEBERC.

147

medh wärlande hand,
the hadhe thz spordt,
att falshz war giort,
på Suerigis land,

thee snenske män, ' • -

.thz hiälpe thew» än,

. Gndz wäldiga hand. v

* ’ ; 6 .

Thän ädle her Sten,

- hån war ey seen,

' ty han hade thz sagdt,
han ville thenf wäria,.
the danske wille häria,

. thes hadhe the tröst,

The Suenske Män . .

them.görs och än,
hoghen så stark.

Thän Edele herre, en Ridders man.

Herr Göstaff hether han
' en man så tröst,
han snerdett rörer^ _

han- baneret förer, ■ .

han 'ropar så högdt,

’ij Snenske hoffmän, .

jj waren nn alle [än] :
ij hogge» full tröst.’ ,

Thz begynte fast bläsa,
ij fönnng Ghristlers näsa,

- . ' . | 0 ?

Digitized by

Google

SLAGET VID BRGNBEBERC.

ra ed b baka bysse lod
[fyra fram tänder]
rako bort all i sänder,
tber efftér ringer blodh,
Tbe S uenske Män
the* sadhe thz än,

tbe tidender voro fullgodb.

9 .

The togo honom op,
och ledde honom bort,
alt till sin hålk,
the dane Snener,
honom månde tiäna,
the foro så wille,

T he Suenske Män
thz sade [än]

thz wille sigh ey stilla.

10 . *

Daghen ledh fast,
och winde bron brast,
them gaffs ey well åth,
800 folk,

thz ridher sig ij sänk,
theres jacka wart yåth,
The Suenske M än
the sade thz än

thz war en ynkeligh låtb.

11 .

Tngh hnndradhe män,
hadhe han igän,

Digitized by v^ooQle

SLAGET VID BRUINKEBBtlG.

149

han trodde them wel,
tbem kom ij hogli
att hngga sljn togh,
och segla så hem,

The Suenske Man
the sade tbett än,

the hadhe well vnnnet sin harnesk lgän.

12 .

Thän Edle Herr Steen,
han stodh ther igän,
alt medh sina fånger,

Nn haffue j funnit
hnadh j haffne wnnnit,
thz j effter långe,

The Suenske Män
the säya thet än,

thz hadhe vell mz them gångit.

13 .

Nu haffuen j bördt,
hnadh Herr Sten haffner glordt,
mädan jag så quädher,

’Gudh nådhe theres siääl
ther slogos j hääl,
jagh trolighen bidher»
j Svenske Män
j waehten idher än

j torffnen idher well vedher.’

Digitized by v^.ooQle

150

SLAGET VID BKUNKEBERC.

B.

En vijsa om Brunchabergx slagh anno 1471

1 .

' Weienn j höra,

hwad iagh' will göra,
iagh queder aff ty,

* . hwru' Swenske stridäe

och monga bidde *
för Stocholms by,

Swennske m®n
the seya tbett eenn, *

* the wile icke fly.

2

Konungli Chi^tiernn; *

* . l®tt resa enn w®m,

på bergitt högha,

* byssor och pijlor,

the hadhe ingom hwila, ' '

. the skwthu til nöye.

Swenske mien
the witde icke [&*]
falla ther iffå till fögho. ’ v

3 *

' * Byssor och slungor,

\giorde«gatunMa trånge.

- Kont/figh Christiern
the fattighe swenske,

. the monde thetr finna
som raisthe sijtt lijff.

Swenske m ®»

^the sadhe eehnn

tiie wille icke flj. *■

4.

. Tw hundrade byssor,
lalter konu/igh låssa

Digitized by v^.ooQle

151

SLÅGET VID BRUJMKBMAG.

the giorSje stoörtt skrij.

Her Erich Karlson
monde the wolla
ooh ail hans pårtiji
Swenske maen
hör aenh .

att achta edhfer strijdh.»

5 .

Riddara* och Swenna, ,

* *

* wille för mana

medb wseriande hand,
the hade thett» sporlt
att falscheett war giord, *

vppå Swérigte lind, -
S wenske m$n \ ¥
hielpe nw ®nh ' k ,

Gudhs weldighe hand.

6 . '

. Thenn ©dle^Herre / v

her Stenn sture,

hanif var eij seen* hann^ sagtt, - *
han ville them tiseria, -

som daner wille heria,
thes hade han macht. ♦
r Swénske men . ^

nw göris them,

therts högher så starcb. ~

^ * -

7 .

En asdle herre een Riddarsman,
Her Gostaff heett han,,

[en man så tröst]
hann banerid förde, * . * .
och swerdet rörde,
han war så röfth.

Swenske m©n
. the wåro [®n]

frimodighe på ttfafcb.

Digitized by LjOOQle

SLAGET VID BRUNBEBERC.

8 . “

Thå begynthe blåsa
j kontmgh Christierns n«$a,
itt hacba bysso lod,
fyra framtender,
wttrycko j sender

aff honom rann blodh.
Swenske maen
the seya thett aenn
att tijdhenifr war godh.

9 .

The honom togho
och lade honom enn stadh,
altt innan sin hölch,
hans goda swenna,
honom wåre wane tiena,
the stigho så wille.

Swenske maei*
the sade [aen]

the wille sinn wena eij stille.

10 .

Daghenii leedb fasth,
och winde broon brasth,
them galhe eij w®ll åt,
otto hondrade maen
ther fwllo j ström,
thert* iacka war wått.

S iv ens k e maen
the sogho aenn,

thå enn yncheligh lått.

11 .

Thu hundrade men
hade konungen igen,
hann trodde them well
them kom j hogh,
och hwggo sin logh,
så seglade the lieem.

Digitized by v^.ooQle

SLAGET VIO BRUNKEBERG.

153

S wenske men
the bade [sen]

welbundit sin harniske rem.

12 .

Thenn aedle her Steenn,
hann stod ther ighen,
han fich sina fongar seya,
Nw haffu en i funnid
hwad j haffwen wunit,
komme så longh wegh
Swenske men
the monde them en
j fengelse fly a

13.

Nw haffuen j hördt,
hwäd her Steen haffuer giord,
Medan iagh nr så queder
Gudh nåde ChristierO siel,
ther b)iffuo slaghne j hiell,
iagh troligha bedher
Swenske men
j wachtenn eder enn,
thett tarffwenn j wed er.

Uti J. Rödings ofvanföre, sidan 138, anförda afhandling om
K r i g s-k o ns t e n s tillstånd i Sverige, i K. Gustaf
den Förstes tid, förekomtna (s. 164, 165) några rader ur
denna visa, nemligen: ur v. 3. raderna 1, 2 och ur v. 4. r. 1 — 3.

Hatf hemtar detta ur ”en gammal visa om Brunkebergs
slag, sammansatt på samma tid”, men utan att vidare omnämna
sin käfta. Utdragen Öfverensstämma med uppteckningen B.

Digitized by LjOOQle

154

IT,

Vid Sten Sture dén äldres död,

1503.

Ur Burti Collectanea, hds.'& Äikä-Bibliotheket, «. 504.

ejuxtjSiov -SienOBls. .

- ■ /

1 .

Turba dolet Gotha '
I.acrymarnm tnrbine mota.
Morte dncis notd
suspirat Svecta tota. .

2 .'

Fit dolor in Rama,
morlente pio dnce clama.
Svecia nomen ama,
cnins fult inclyta farna;

3 .

Hen, Steno fortis .
gnstabat pocnla mortis.

Digitized by Google

VID STEN STURE DEN ÄLDRES DÖD.

155

NobiIls in portis,
regno praclarior ortns.

4 .

Cnm sic eassatnr •
vita, caro dnm tnnrnlatnr,
Srecia grassatnr,

UV® vix. damnls reievatnr.

*■ *

5 .

Anno milleno

qningentnm non tria pleno
Transit hinc Steno,
corjente mense' noveno.

6 .

Hostibns ejectis
. annis triginta vigebat.
Svecia correctis •
bic legibos, ipse regebat,

Hen, mors ingrata,
fera mors, mors insnperata!
q nä fnit ablata
proceris rosa flore beata.

«• .

Paris >dilector,
dlscretns ad omnia sector,
Terra protector, •
in bellis. inclytns Hector.

Digitized by LjOOQle

156

VID STEN STORE DEN ÄLDRES DÖD.

9 .

Hoc ln sarcopbago
proceris iacet alta propago.
Dignum sl qnld ago,
falt hlc pietatls lmago.

10 .

Gandeat atbleta
dux Steno pace quletå
ln regiå l«tå,

hlc cnm Cbristo slne metå!

Digitizeel by v^.ooQle

157

18 .

Slaget vid Brännkyrka,

d. n M 1518 . *

En er Riks-Bibliothekets handskrift En Visebook från 1500>
talet. En annan uppteckning (B) meddelas efter ett pappersblad,
skrifvet i första hälften af 1500-talet, och infästadt fol. 644 ibland
Burei Gollectanea (Sumbla) hds., under sign. F. a. 12., å
Riks-Bibliotheket. Visan är förut tryckt af Oeijer och Afze -
lins, II, s. 302, efter Stjerneldska handskriften, hvilken nära öf-
▼erensstämmer med A.

A.

En wijsa om brennekirchio slagh
anno noatrte salulfc 1518.

1 .

Swerighis menn acbtar iagh att loffwa,
om Gudh will migh nåd giffwa,
therls dygd framföra medh acbt och bogh,
thenn stand iagb må leflba,
thett kann migh ingen förmena,

Herre Gnd medh thinn nådh migh hjelpe ther till.
han ser minn trösth allena.

2 .

Thett «r epter thenn födelsetijd,
fempten hundrade och adertonn man talde,
Konungh Christiern aff Danmarch förde eenn strldb,

Digitized by v^.ooQle

158

SLAGET VID BRÄNNKYRKA.

och sigh för Stocholm ladhe,
then stadh vilde hann förderffaa,
medh storm och skott bodhe natt och dagh,
sigh achtade hann prijs forwerffwa.

3 .

iEhra och ioff alswoldigh Gndh,
som gerna hielper j nödhe
han stiltte wthaff hans hetzskelige trwg,
the danske spiltte ther sina möde, *“ *-
alt thett the ther bedrelTne,
tbett kom them altt till skadha och sorgh,
och folier så lenghe the leffwe.

4 .

Ner danske förnnmmo wthan fördeel att wara
altt thett the för them togho _ .

till brennekirehio med storan skara
till best och foott the drogho
the Swenske men ther före them wåre, .
the slogho the danske air marchen så
the llngo både dödha och såra. .

5 .

Snarllgha funno the danske till rådha,
om natten till skipen dragha.

The rytter bliffwo qnar j storan wådha,
thett war therts bogheligha claghe,
altt om enn aftonn stnnde,
thå bleffwo 3å monge bodhe gripne och fongne,
som icke ryma knnde. - *

6 . ' . \

Thenne wljsa lyder så, och qwedes
att danske men thett wel kende,

Digitized by LjOOQle

159

SLACET VID brännkyrka.

thett ‘her Steenn stwre’ war hoffwitzman thå,
naer thetta j sanningh hefffle,
hann gaff sigh bodhe medhmaQht och sinne,
-och stonda emott *ieah w Swenske *majjis hielp.

the danske s)cwlde Ä eij tå winpa.

\

. • ; ' ’ 7 .

Vthseifde Konwngh 'Christiern dagtingen falz
och «bad*bod^ titt' och offta,
sitt rådh med ..her Steenn stwre till tals,

'att fredh’ mellan them wara motthe
och thet . war eij aff hiertans grund,
tbeSwqnske bleffwo draghne ther med
och .beswekne så monghe lunde.

r 8.

Ronmidh ther till beråmadt war.

•Konwngfi Chrfttisrre skwlde att komma,
medh her Steen stwre att wara j tall, '
om ; beggM therts froma
KOnungjen. Gislemen för sigh sende,
hann -gréep. them j een feligh dagh,
och neder 'till Danmarch sende.

' . ’ ‘ 9 -

Ewinttertigh tijd hann ser så longh,
ho thett will rett betenckla,
ho falskheet brwkar han komber j twongh,
och j syndéne sencher
Gudh Swenske maen beware,
och låthe them så j werdenne leffwa, '
och finnes "bland Gudz englar skare. .Amen.

Digitized by LjOoq le

160

SLAGET VIO BRÄNNKYRKA.

B*

[ 6 .]

«r

[Wij] scole lhz alle bekenne/

Ath b er sten stwre war höffwitzman ibaa n«r/
tbz ta i sanningh saa hendhe/

Han gaff sig baadhe mz makth och synne/

Ath staa eraoth mz swensche mens bjélpf ,
the danske skwlle ecke saa wynne

[7.]

CJth sendhe konungh Grisiarn ath dagtingka göra /
siith raadh baadhe tyth och offtha
Och gaff thom thz för h er sten in föra/*

Millan thom fredh blifwa motthe/

Tbz war ey aff al hiaertans grwndhe/

the swenske me» blifTwe bedraghne ther mz/
Ok swekne saa margelwndbe

[ 8 .]

Tw meth ther til berameth war/

kwnungh Crisiarn schulle ath komma/
medh h er sten Sture ath wa*7* i tall/
paa begges thera fromme/
kwnwnghen gyslemen for segh hendhe/

Han grep them alla j en feligh dagh/

Och ned her tijl dan mark sendhe

[9.]

Ewinnerligh tidh han ser swaa longb/

Hoo thz wil raeth betaenkia/

Then falskheet brukar for honom aer twang
j pinone nidher sencthe/
gwdh swenske men weljjeuare

och wnne thom her saa lefFwa tberte tidh
msaeth glaedhes j aengla skarå Amen.

Digitized by LjOOQle

161

19.

Stockholms Blodbad,
d. 8 by. 1520.

Frän en gammal afskrift i Riks-Bibliotheket ”ex schedis Burei ”
härmed instämmer en afskrift bland Palms köldiana, i Upsala Univ.
bibi. N:o 23, 4:o, s. 339. Läsarterna äro ifrän en annan af-
sknfl i Wichtiga kyrkiosaker, Testamenten, m.
m. af M. Aschanteus, handskrift i 4:to frän 1600-talet i Riks-Bi-
bliothekct.

Ca n tio flebilis

DE REGE CHRISTIERNO II, TYRANNO,
Anno M D XX.

1 .

Natns quldam Rex est Dacns
Omnes pungens velut acns
Christiernus vocitatus
Verbls biandis triumphis falsis
Regnum vicit Sueciae.

2 .

Is per dolum militäres
Congregavit ad suos lares
His t. och Polit. Visor, 1 .

Digitized by v^.ooQle

STOCKHOLMS BLODBAD.

Virtuteque nobiles captavit
Et dira nece damnavit
Intra flnes Sueciae

3 .

Centum sexaginta decem
Primo die subeunt necem
Suspenduntur, decollantur
Et [in] igne concremantur
lubente Rege Sueciae.

4 .

O quam dolent mente gentes
Snis cbaris condolentes,
Contristantnr, congementes,
Rninam tunc timentes
Imminentem Sueciae.

5 .

Lupus ferox est in grege
Cui declamat se pro Rege
Suis charis inimicus,

Judex semper est iniquus
In omni parte Sueciae.

6 .

O Sal vätor oppressorum
Horum flnem fac mcerorum
Ut in coelis vivant l»ti
Cur privati sunt quiete
Ab omni parte Sueciae.

7 .

Vivat Christo Regi tersus
Praesul Arvid aqua mersus

Digitizechby v^.ooQle

STOCKHOLMS BLODBAD.

163

Sex cum eo sant damnati
Vlvant Deo semper grati
Dicant gentes Suecia»

8 .

Sit lans, honor Deo Patri
Lans perennis ejns nato
Jnbilus sit Deo sanetns
Salns eterna defnnctis,
Pax sit Regn» Sneciae!

V. I. 4. truphis —

„ 1. in dolo —

» y) 2 — 4. convocavit atque cives

praesules et nobilislas
captitavit condemnavit
„ 3. 4. In upptaget ur B i st. f. Infra

j, 4. f. omnes f. mente — 4. pro ruina

„ 5. 2. qui confisus est p. R. — 5. omni gente S

„ 6. 1, 2 . Alme pater salvatoris

Hdjus finem fac moeroris
n jy 3. lstfi *— 4. Qui

„ 7. 2. Abbas — • 3. S. c. e. suffocati

yy 8. 3. J. spiritui sancto.

11 *

Digitized by LjOOQle

164

20 .

Slaget vid Brunnbäck,

1521 .

Ifria J. B. Schultze’s Minne af Glorwörd. i åmin-
nelse Swea Rikes Konungs, Konung Gustaf Is
wistande i Dalarne åren 1520 och 1521, infördt i Swe-
deri Stockholms Magazin, Januari 1780; s. 63, 4.

”Öfwer detta segersamma tillfälle, hafwa ock Dalkarlarne, efter
et gammalt bruk, författat en kämpevisa, sedermera dal-wisa*
kallad, några och tjugu werser lång; hwilken ock skal hafwa warit
tryckt. Men oacktadt all anwänd möda och efterfrågan att få den
fullständig, är den dock i sednare tider så uti förgätenhet kommen,
at knapt mera deraf nu är öfrigt, än at de allenast weta tala om
henne. Twänne verser minnas dock någre än, nu, som til inne-
håll så lyda:”

1 .

Kung Gustaf uti halmskrinda låg,
Falewilom;

De förde honom kring Dalkare-land,
faliwiliwiliwom;

Så körde de Dansken ur Swerge. Faliwilom.

2 .

Brunnbäcks Älf är wäl djup också bred,
Falewilom.

Digitized by LjOOQle

SLAGET VID BRUINNBXCR.

165

Där sänckte wi så månge Jatar ned,
faliwlliwiliwom;

Så kjörde de Dansken nr Swerge. Fallwllom.

21 .

Konung Gustaf och Dalkarlarne

1521.

Eft er en handskrift från 1600-talet i Riks-Bibliotheket. En an-
nan afskrift af denna visa finnes i Palms köldian a, i Upsala Uni-
versitets-Bibliothek, N:o 24, 4:o, s. 285.

Förut tryckt hos Oeijer och Afzelius , II, s. 266 — 270.

A.

Om Konung Göstaf och Dalekarlarne.

1.

Konung Göstaf rijder till Dalarue,
han tingar medh Dalekarlar sin,
Men Christiern ligger för Söder Malm
han äter stulin Swijn:

Christiern sitter i Stockholm

han dricker både Miödh och VVijn.

2 .

Hören i mine Dalekarlar,
alt hwad iag biuder uppå
Welen J mig föllia till Stockholm

Digitized by v^.ooQle

KONUNG GUSTAF OCM DALKARLAR NE.

att slå the Jun tar åf?

Welen i mig föllia & c.

3 .

Då swarade dhe Dalekarlar,
the swarad’ all’ i sänder:

Tbet stodh ett Slagh om långfredag,
Wij minnoms tbet alle än.
tbet stodb &c.

4 .

Tå swarade ocb Konnng Göstaf,
han swarade för sig så:

Wij bidie Gndb fader i himmel rijk,
oss må lm fnll bettre gå.

Wij bidie Gndb fader &c.

5 .

Tå swarad’ ocb the Dalekarlar
tbe swarad’ alt för dy:

Welen i wara wår höfwitzman
alt inför Stockholms by?

Welen i vara &c.

6 .

Sniöskräfuer och fnrunatten
rätt pijlen råkar uppå;

Christier bin blodhe räcken
må nn eij bettre gå.

Christier hin blodhe räcken
gif gndh eij bettre gå.

7 .

Girna är iag edher höfwitzman
Konnng Göstaf swarar så;

Digitized by v^.ooQle

KONUNG GUSTAF OGU DALKARL ARNE.

le*

Welen i wara mig trogne
alt nnder min fana blå.
Welen i wara mig trogne &c.

8 .

Tå swarade the Dalekarlar
tlie swarad’ all’ een man:
Wij blodh och lijfwet wåga
moth en så grym tyran:

Wij blodh och lifwet wåga
alt för wårt fäderneslandh.

The Dalekarlar begynte sig rusta,
the ruste sig i dagar twå,
the willia föllia Konung Göstaf,
hwart uth han lägger på.
the willia föllia &c.

10 .

Så gladelig rijdef Konung Gösta
uthöfwer Tahna bro o,
fler’ ått’ han the dalekarlar
än danske monde troö.
fleer ått’ han the dalekarlar &c.

11 .

The dalekarlar böria sig sträckie
alt öfuer then Tuna heedh
flere wore the dalekarlar
än Konung Göstaf ku[n]d’ öfwerse
fleere wore the &c.

12 .

The dalekarlar böria sig hasta,

Digitized by LjOOQle

168

KOMJIXCJ GUSTAF OCH D ALKARL A RIS Ej

alt inför Stockholms Stadh,
flere wore the dalepijlar
än hage] faller på haaf.
flere wore the &c.

13 .

The dalekarlar böriade wanka
alt inför Stockholms bye
fleere wore the dalepijlar
än hagel faller af Skye.
flere wore &c.

14 .

The dalekarlar begynte at skiuta,
the skutt’ och all en man
tiockare röke the dalepijlar
än Sanden på Siöestrandh
tiockare &c.

15 .

The dalekarlar monde så skiempta
och pijlarna hafna sin gång,
twå jntar bära dhen tredie,
nppå sin spetze stång
twå jntar bära &c.

16 .

Uthkommer en Möllnare hustru
alt wijd thet samma sin,
The Säckier äro malne
hwij dragen j dem här in
the säckier &c.

17 .

The äro icke Maldre Säcker

Digitized by LjOOQle

KONUNG GUSTAF OCH DALKARLARNE.

fast j na sei je så ,
thet är then ypperste Juute
som stodh på Malmen i går:
thet är then ypperste Juthe
som stodh för Pijle i går.

18 .

Jag hafuer så ondt i hofwud,
iag| gitter eij lemmarna rördt:
iag hafuer druckit dhet starka porsoöl
som är ifrån dalarna fördt
jag hafuer druckit &c.

19 .

Thet wärker och i min sijda,
iag gitter mig icke wändt
iag hafuer smakat then härske Strömming
som är ifrån dalarne sendt.
iag hafuer &c.

20 .

Uthkommer Man af huuset
på Stockholms gatan long;
thet war stor lust att skåda
hur’ Juten från hättan språng
thet war stoor lust &c.

21 .

Thet war en Ryttare Erich
Så swarad’ han som fleer:
Herre Gudh nåde oss Juutar
Wij see eij Juuthlandh mehr
Her Gudh nade &c.

Digitized by v^.ooQle

170

KONUNG GUSTAF OCH DALKARLARNE.

22 .

Konung Göstaf rijder på högan häst
i fältet af och an:
tacka will iag mine Dalekarlar,
för eder trooheet sann
tacka will iag &c.

23 .

J hafnen medh mig ståndit,
som trogne Swänske Män
will Gndh mig iifnet unna
iag giör ehr godt igen
will gndh mig lijfuet Vnna
iag giör ehr godt igen.

B.

Upptecknad i Wenjans socken i Dalarne och införd i Commi-
nister J. R. Schultzes Minne af GlorwÖrd. i åmin-
nelse S w e a Kikes Konungs, Konung Gustaf I : s
wistande i Dalarne åren 1520 och 1521, intaget i
Swederi Stockholms Magazin, Januari 1780, sid. 64 — 67.

Uti Brage og Idun , Kjobenh. 1839. Bd. II, s. 363 finnas
versarne 13 — 16, upptecknade af Mag. Fr. HanmteTichj efter sång,
i Dalarne. De öfverensstämma fullkomligt med nedanstående.

Förut tryckt hos Geijer och Afzelius > II, s. 271 — 273.

1 .

Kung Gjösta han reser i Dalarne opp,

Han sade till Dalkarlar sin:

Kung Christiern ligger på Stockcloms slott.

Han dricker båd* mjödet och win. :|:

Digitized by v^.ooQle

SLAGET VID BRCNNBXCK.

171

2 .

I hören nu mine Dalkarlar ehwad,

Jag eder skall bjuda uppå,

Om I wiljen följa til Stockeloms stad,

At Jutarne med mig nedslå. :|:

3 .

Då swarte Dalkarlarne ej til behag,

Men sade Kungen igjen:

Det stod et slag om Långefredag;

Wi minnas det alle wäl än.

4 .

Kung Gjösta han swarade åter på slikt,
Och sade til dem altså:

Wi bedje Gud Fader i himmelrik,

Så lärer wäl bättre Oss gå.

5 .

Straxt annat sinne i Dalkarne ran,

De sade til Gjösta Sin Kung:

Om Du will blifwa wår Härhöfwidsman
Så följer båd* gammal och ung.

6 .

Sniöskräfworna och Fuhrufnatten i trä
Rätt pilen råkar uppå;

Ja, Christiern den bloderacken och med
Skall ingalund’ bättre nu gå.

7 .

Helt gerna är jag eder Härhöfwidsman,
Straxt swarade Konungen då,

Allenast I ären mig trogne hwar man
Inunder min fana blå.

8 .

De Dalkarlar swarade med friskaste mod,

Digitized by LjOoq le

172

SLAGET VID BRONNBXcK,

som alle de warit en man:

Wi wåga wäl gerna båd’ lifwe och blod
Mot en så grymraer Tyrann.

9 .

Så låtom Oss alla i Herrans Guds namn,
På wägen oss gifwa nu snart,

Sad’ Kungen att frälsa wårt Fädernesland
Från Jutarnas grymma medfart

10 .

Så foro Dalkarlar med bågar åstad,

Alt öfwer den Tuna-Bro,

Flere då woro Dalkarlar i rad,

Än Konung Gjösta månd’ tro.

11 .

De Dalkarlar skynda sig fort i sitt lopp,
Alt neder til Tuna-hed,

Större nu blef Dalkarlarnes tropp,

Ån Konungen kund’ öfwerse.

12 .

De rasta där något, men foro sen fort,
Med ifwer och fullsintan håg,

Att komma ju förre til den samma ort,
Där hopen af Jutarne låg

13 .

Dalkarlarna hinna til Brunnebäck fram,
Där fingo de Juthar i syn,

Straxt flere Dalpilar i wädret man fann,
Ån haglet nedfaller i skyn.

14 .

Dalkarlarne börja at skjuta alt mer,

De skjuta: alla en man;

Tjockare rykte Dalpilar där ner,

Än sanden på sjöge-strand.

Digitized by v^ooQle

SLAGET VID BRUN1NBÄCK.

173

15 .

Så kjörde de Jutar i Brunnebäcks Alf,

Så wattnet dem porlade om,

De sörjde deröfwer at Christiern sjelf,

Han ej där tillika omkom.

16 .

Så togo de Jutar nu alle till flygt.

Och leto slikt Ömkeligt quäd:

Hin må mera dricka det porsöhl de brygdt,
:|: I smedjan wid Dalkarlens städ.

Digitized by v^ooQle

174

22 .

Grafskrift öfver Nils Dacke,

1542.

Skiifven bakcfter ett handskrifvet exemplar af Laur. Petri C h r ti-
ni c a, uti v. Engeströmska Bibliotheket i Stockholm (sign. B. III,
1, 2). Handskriften är i folio och daterad 1559.

EPITAPHIUM N1COLA1 DACKE.

Åhr effter Christi födelse tijdh
femton hundrade, then longa ijdh
Tu och fyratijo vij legge ther til
j Swerige begyntes it vnderligh spil.

Af migh öffuerste förrädare Nils Dacke,

Swenske men må migh så lithet tacke.

It vnderligit spel jagh begynte driffua
Jagh meente, jagh ville en Konungh bliffua
Huilken som iag nu worden är,

Ther eflter som iagh nu for Calmare crono bär.
Huilken Crono mz retta then skulle bära
som sigh artar genom mitt regemente en större ähre
Ner gudh vil, thz så wel skeer,

Jagh wil ther om icke tala mer.

Digitized by LjOOQle

175

23.

Konung Gustaf den forstes död,
d. 29 Sept 1560.

I.

ACH HWAD FÖR SORG! ACH HWAD FÖR GRÅT!

Förekommer hos Mgidius Girs , Konung Gustaf fs den
I. Och Konung Erichs den XIV Chrönikor, Stock-
holm, 1670, 4:o, s. 237. Arbetet författades 40 år förut. Sjelfva
visans författare och ålder äro icke uppgifna.

”Hwadh sorgh och bedröfwelse Rijket sigh aff hans frånfälle
tiltogh, war aldeles lijkmäfigt effterfölliar^de Threaodi#.

”SWERIGES R1JKES KLAGESÅNG
WIDH KONUBfQ GUSTAFFZ BEGRAFMNG.

”Ach hwad för Sorg? ach hwad för gråt
Är migh medh bast påkommen!

Min Frögd är wänd i Sorgelåt;

Min Glädie platt förswnnnen.

Then Hielten Gnstaff lägz i Graaff/

Som aff manhafftigh Wijsdom/

Har warit migh en troofast Staaff/

Och hnlpit aff stoor Tråldom.

Digitized by v^.ooQle

176

KONUNG GUSTAF DEN FÖRSTES DÖD.

Then migh aff högden bleff tilsend/

Migh i mång Åhr så hägnadt;

At all Olycka är affwänd/

Och alt godt migh tilägnat.

Hans härkompst aff högh Adligh Stamm/
Hans Dygd i alla deelar/

Kan här aff migh ey säyas fram/

Aff Sorgh migh Måhlet feelar.

Men hoo är then ey wetta kan
Ehuru Kongligh Ähra/

Haar yppat sigh i thenna Man?

Hans driffter Witne bära?

Alt annat låter iagh beståå
Allenast wil iagh röra
Om fyra ting/ och them altså
Här korteligen fram föra.

Först hafwer thenna Hielten Boldh
Thet Träldoms Ook förbråkat/

Som iagh aff en Tyrannes wåld
War jämmerligh i råkat.

Ther hoos fördrijfwit Påfwens flärd
Aff Schola och aff Kyrckio/

At iagh är bleffwen bättre lärdh
Min Saligheet til styrckio.

Och sedan hulpit til then Krafft/

At iagh migh kan förswara
Emoot hwad wåld och fremmand Macht
Migh flendtligh kan anfahra.

Och sidst migh kommit thet i Iagh/

At Swenskt Blod min Thron ärfwer.
Then näpligh effter thenna Dagh/

Til någon frembling hwerfwer.

Medh thetta genom Gudz försyn

Digitized by v^.ooQle

KONUING GUSTAF DEiX FÖRSTES DÖD.

177

Så herligen begåfwat/

Haar migh beprydt/ then Herre fijn
Hans Nampn ty wari lofwat.

Och fast tu Gustaff Edler. Mann/

Nu lägz i Jordh och gömo/

Så skal titt Loford/ troo försann/

Migh aldrigh gåå i glömo.

Gloria Soli Deo.”

II.

ALLE SOM BYGGIA I SWERIGES RIJKE!

Förfaltad af Sylvester Johan Phryyius, och utgifven i
hans tillökta upplaga af Biskop Peter Svarts ( Niyrf) Ähra-
predikning/ öffwer then fordom Stormechtiga-
ste/ oöffwerwinnel ige/ och Högloffligaste Fur-
stes och Horres H. Gostafs/ Sweriges / Göthes/Wän-
des &c. Konungz och Faders/ Christelige Lijk/
Holmias M. D. C. XX. 4:o, s. 100.

Swerges Rijkes Fadhers

HÖGTPRIJSLIGH KOIVUNG GÖSTAFFZ

Rättmätige ihngkommelse.

Alle som byggia j Sweriges Rijke/

Höga och låga / alla tillijka/

Måste en sådan witnesbörd bära/

Heemma/ borta/ eller hvar the ära:

At Rijkzens wälfärd/ rollgheet och fridh/
Lades medh K. Göstaff j graffwen nidh/
Gwdh giffwe lycko och framgång godh/

At thet effterleeffde Konglige blodh/

Hi st. och Polit. Visor , I. 12

Digitized by LjOOQle

178

KONUNG GUSTAF DEN FÖRSTES DÖD.

Som nampnet ärffwer/ och nu Cronan bäär/
Beflljler sigh både Herran och när /

I all sin lijffztijdh både dagh och natt
At vptaga thenna ädle Skatt.

Gwdh förläne Honom ock godh anslagh/
Land och folk regera effter sin Lagh/

At vndersåter och öffwerheet/

Måtte prijsa Gwdh j Ewigheet. Amen.

III.

TÅ MAN M. D. LX. SKREFF!

Af samma författare, och ifrån samma bok, s. 101.

Een annan

H. K. M:tz. Sampt H. K. M:tz. Högborne Drotningars
wälförtiente åminnelse.

Tå man M. D. LX. skreff/

Högtsaligh Konung Göstaff döder bleff: 1
Hans Majestetz och Drotningars been/

Hwijla vnder thenna steen:

Siälerna skilde ifrån all sorgh/

Glädia sigh j Himmelens borgh;

Hwarest the häffteliga åtråå/

Snart sina kroppar till sigh fåå.

Theras nampn j thetta Gwdz Tempel/

Stå beskreffne till exempel/

Allom them/ som så flijteligh/

Om Gwdz ähra wårda sigh.

Här skulle icke warda förgäät/

Handla om theras höga äät/

Digitized by t^ooQle

KONUNG GUSTAF DEN FOHSTES DÖD.

179

Dyder/ wijsdom och deygeligheet/

Som många haffwa hördt och seedt:

Man borde ock j synnerheet
Skriffwa om Konungens gudeligheet/
Mandomswärk/ Seger och förstånd/

Som vthspridt är j landzskap mång:

Men effter rummet ey kan Ujda/

Någet meer här om beskriffwa.

Sammaledes och Läsaren käär/

Som j sitt kall förhindrat är:

Will man förthenskull korteligh
Besluta och förmana tigh/

Fattigh och Rijk/ gammal och vngh/
Högwijs och wansnäll/ snar och tung/

Som altijdh säkre tanckar haar/

Och är för Dödenom owaar/

At tu gör tin Register reen
Så a t j them flns ingen meen:

Ty Döden haffwer jämpt sådan lagh/

At han mäst kommer på then Dagh/ *
Som man hadhe minst på honom tänckt
Och hans tillkommelse förwänt.

Ty när han haffwer befunnet/

Glaset wara vthrunnet/

Vthan åtskildnat dräper han
Så wäl en vng som en gammal man.

Så snart han en Drotningh tager
Som then blagarns kiortelen drager
Så snart grijper han then Cronan bäär/
Som then j walraar klädder är.

12 *

Digitized by LjOOQle

180

24 .

Öfver K. Gustaf I.

Efter ett flyg-blad, 8 sidor 8:o, under titel:

”Een nyy Wijsa / Giordt S. Konungh gustafvo i. Och hans
Mayt. Effterkommande til älira / För then rätte Rclighion H. Mayt.
kom i liuset vtlii Swerighe. Siunges såsom then Wijsan:
”Wilhelmus von Nassowen/

Bin ich von Deudschem blut.

”Han vvar aff Gvdh wälsighnat/

Fruchtsam som en Wijnqwist/

Hans Sädli vvar och vthsprijdat/

Oss till stor frögd förvvist/

Som haffuom än then frijheet/

Igenom hans Söners hie[l]p/

At leffua j sådana Trygheet/

Som tå han leffde sielff.

2 .

”Een lijten Dagzwijsa på Jesu Nampn/ Siunges såsom:
”Herre Jesu Chrisl/ &c.

”Tryckt j Calmar/ Hoos Christopher Gtinthery Anno 1626.”

1 .

Ach Göt ha Konungarijke/

Kan du betänckia rätt /

Huru Gvdh aff Himmelrijke/

Ther tu war förgäthen slätt/

Digitized by v^ooQle

ÖFVER K. GUSTAF 1.

181

Ythwalde och vthkorade/

En Hiälte starck och båld/
Eliest hadhe tu warit forlorat/
Vtlii Tyrannes wåld.

o

Gustaff Ihen Konung mechtigh/
War then Monarchens Nampn/
Beskärd aff Gvdh Alzmechtigh/
Regera Swerighes land/

Hans heligh Orda til ähra/

Som lyser och skijn så klar/
At alle Swenske lära/

Prijsa Gvdh vppenbar.

3 .

Hans Öghon Gvdh hadhe öpnat/
Aff sloor nådhe och miskund/
Honom så ock bewäpnat/

Medh Troon then faste grund/
Christus för honom striidde/

Som ingen moot stå kan/

Alla wåre fiendher flydde/

Vtbi wårt fädernesland.

4 .

Thet war een ynckeligh plåga/

Och itt stoort Syndastraff/

At både höge och låga/

Wore vndherkuffuat platt/

Inghen torde Gvdz ordh bekänna/

I wåra förfädhers lijdh/

Ey heller diärffdes sigh wända/
Widh straff theras godz och lijff.

5 .

Hwar någon begynte förkunna/
Then sanna helige Schrifft/

Ther medh gaffs ingalunda/

Ythan som een Dieffuuls dicht/

Digitized by

Google

ÖFVER K. GUSTAF I.

Een styggelse ther til hadhe/

Och thera marterade så/

At Röstan emellan sigh sadhe/
Medh oss gåår lijka så.

6 .

I mörkret hadhe the wandrat/

I mång otaligbe åhr/

Wore ynkeligh förskingrat/

Som andhre Slacht fåår/

Een Speghel monde Ihem wara/
Så mången oskyldigh man/
Som stecktes vthan fahra/

Dräptes och lystes j band.

7 .

Wår Skapare ick[e] vviile/

At thenna här vselheet/

Eller thenna falske willan/

Skulle dyr[k]as j ewighcet/
Han wil wara tilheden/

Ad' sine Creatur/

Och afT then samma sed her/

Som han skoop reen och puur,

8 .

AfT mildheet han vpwächte/

1 Tydzland en Predicant/

Then honom sielfT bäst täcktes/
Och honom gaff förstånd/

At lära och vthsprijda/

Sitt helgha Evangelium/
Andoch han moste lijda/

A1T hans Heligheet j Rom.

9 .

Lijka som cen Morghonstjerna/

V th i thet Tydska Land/
Begynte Gudz Ord at brinna/
Ther aff glädes hwar man/

•Digitized by LjOOQle

ÖFVER K. GUSTAF I.

183

Gudh lät sigh ock förbarma/

Vlhöffuer wår Nation/

Förlänle oss Syndare arma/

Then samma Helgedom.

10 .

Gudz wärck lät sigh påskijna/

At thet hade större krafft/

Än Påwens Disciplin[a]/

Och alla Papisters macht/

Ther om the sigh beflijtadhe/
förgöra och ombringe/

Som Herren Gvdh åkallade/

Medh hans rena Ordh vraginge.

11 .

Konungh Gvslaff war then förste/
Vptuchtat och vplärd/

Bleff och then aldrastörste/

Genom Gvdz macht och sitt swärd/
Som fächtadhe riddherligha/
för then Christeligh Troo/

Kämpade manneligha/
för oss j Swerighe boo.

12 .

Orsaken haifuer han warit/

Igenom Gudz heliglie försyyn/

At Gudz Ordh är förklarat/
Bortdriffuit then Moloskyyn/

Som mörckte och igenlychte/

Wår rätta Saligheelz wägh/

At wij ärc alle vthrychte/

Vhr Sathans förgifftige Näät.

13 .

Ken Tyran Swerige regerade/

Som allom witterligh är/

Then medh sitt anhang fexserade/
Och Krönikor witne här/

Digitized by

Google

184

ÖFVER K. GUSTAF I.

Han lät mörda och dräpa/

Sä raongen Swensken man/

Och kunde sigh aldrigh mätta/

I)och theras blodh altijdh ran.

14 .

Then ordning togh en ände/

Och war j grund h förstört/

Tå Gvdh sigh til oss wände/

Och oss hade försörgd /

Medh then höghbornc furste/

Konung Gustaff saligh boos Gudh /
Som sigh på Herren förtröste/

Och wandrade effter hans Budh.

15 .

Han war alY Gudh wälsignat/
fruchtsam som en Wijnqwist/

Hans Sädh war ock vthsprijdat/

Oss stor frögd förwist/

Som haffuom än then frijheet/

Igenom hans Söners hielp/

At leffua j sådana Trvgheet/

Som tä han leflfde sielflf.

IG.

Hwar thet så icke wore/

At allom witterligt är/

Tlier kämper och strijder swårl/

Hans Barn och Söner kär /

Haffue uthslådt och wunnit/

Effter theras Herrfaders dödh /
Skulle iagh wijdare siungha/

Huru Swerige war j nödh.

17 .

Men Gudh skee lofif och ähra/
Konung Carl then kämpe godh/
Togh Rijksens Crona at bära/
Forswara thet Swenske blod /

Digitized by

Google

ÖFVER K. GUSTAF I.

185

Haffuer påskijna låtit

I månghe daghar och å hr/

At han sorgh för oss dragher/

Och folier sin Fadhers Footspor.

18 .

Frögdher idher alle Swenske/

Frögdom oss i thenna dagh/

Frij äre wij the uthländske/

Ock så the papisters lagh/
oss bör ingen annan åkalla/

An then helige Trefaldigheet/

Wår öffuerheet aldrigh undfalla/

Medh all förmögenheet.

19 .

Then Konungzlighe Familia/
är wärd en bättre Schribenl/

Aff större Förståndz och Subtile/
Beskriffua theras Excellent/

Hwadh fehlar medh penne eller tunge/
Wil iagh som en ärligh Soldat /
Förbättra medh mitt lijff unge/

Mitt hierte blodh haffuer osparl.

Digitized by LjOOQle

186

25.

Segern vid Bornholm,

d. 7 Juli, 1565.

Efter en gammal, ofullständig, afskrift i Palmsköldiana, i Upsala
Universitets-Bibliothek, N:o 27, 4:o, s. 371:

THE SWENSKES TACKSEYELSE.

1 .

Loff prijs och ähra wari gudh thenn sägeren giffuer
The enfållige Swenske lijte fast ther widher
Medh trofast hiertta theres fädhernes land försware
För theras Rätta infödda Konnng icke lijffnet spare

2 .

Gndh som Dawid emott then grymma Goliat halp
Frelste oss Swenska, till Jägaren fånga, och Christoffer ! )

stalp

J grund medh Niels trulla s ) medh mongen fljn man

och heltt

The Danske ey qwedha ther medh haffaa speltt.

i) Ett Danskt krigs-skepp. — i) 2 ) Danska Under- Amiralen Nil»

Trolle.

Digitized by v^.ooQle

187

26.

Hertig Karls Förmäl ning,

d. 12 Maj, 15T8.

Frän ett samtidigt handskrifvet blad i G. O. H. Cavallii samling.

EN FROI JDEFULL WI JSE FOR H. F. N. HERTUGENS BRULLOP,
AN[N]0 1579.

Så fröijdes alle båd gamraell och unge
Så fröijdes ij war leffneds långe
Och prijser hertugh Carells Brudh
szå deijeligh ij sin fursteligh skrudb
Fran Falltz ähr hon kommet medh stoor skare
Att sigh medh hanns Nade sammenpare
det månde och brullopet fnrsteligh stå
medh gästebudh, Ränning och annat uppå
som ded alle hertuger richticht höffues
förnn the ij brude sängkammer sö/Tues
Guudh ware hanns fursteligh Nåde hull
ij kärlek ther ähr som prendtedt gull.

Thå skall hanns Nade eij löppe ij wånde
Och klaghe sigh utöfTuer Swea lande.

Neij west tu well Riddare Knecht och Suenn
Att alldrigh hanns Nade togh annen för wänn

Digitized by v^.ooQle

188

HERTIG CARLS FÖRMÄLMJNG.

Än then som hans hiertte stateligh fäghner
Att ther eij slicbtt kann fånges för pängher.
Enn deijligh Fruge ähr och hennes Nade
Medh kosteligh ögonn szom skijne både
Och änne ther ähr szå hwitt och fijn
Och håår som ähr aff ett kosteligh Lijn
Thå kann Printzessan wijrke mångh ände
Och giffne hanns Nade medh egne hande
Att han måa sättije thet inn på sin bröstt
Ther han doch haffuer then kierestan mest
Noch blijr ther aff endlich glädije och lijcke
så att hanns Nade måå Gudij tacke
Och szom enn rätter herre uthij sin lähn
Stijre till rätte och eij till mehn.

Thet önskes nu och hanns Nade så höffuisk
Gudh signne honom att han eij ähr paffhisk
Och togh sigh an en Christeligh brudh
som fruchter och ährer then milldhe Gudh
doch eij will leffue enn bedije sijster
Och lese sin messe ij nagre kloster
Men trachter att giffue sin herre och mann
Enn lijckesambt liffnedb och furstlighe barnn.

Amen.

Digitized by LjOOQle

189

27.

Prinsessan Elisabeths förmätning med
Hertigen af Meklenburg,

d. 4 Julii 1581.

Fi-Sn en nära samtidig afskrifl i G. Stephens ’ ego.

E1V WIJSO ANNO 1581.

Thet spörijes ij landhet gode rådh

och therlijll månge härlige dådh

så väll bland fattige och gemeene

som ock bland Riddere och suenev

och thertijll furstar som kommet fram

där uthi Swcrge fråå fremmende Land

pa andra sidhan um vvijdha haffuel

Att taghe sigh Bruudh och suerije på glaffuen

Och sidhen bijdhe ij rijkelt än

Att ther gånge ij brudhe sängh

som alle christeligt sinnedhe göra

Ther wilije ij stadigh lycke wara.

Säg west tu wäl Ihå hwad här för sann
gåår för een sägen hoos quinna ok mann?
um Konungz dötlren ffröken Elijsa
att hon uill stadigh älskogh wijsa
och haffua sitt sinn ij lust ok sorgh
widh herrtughen utafF Mechelborgh

Digitized by v^.ooQle

190 PRINS. ELISAR. FÖRM. MED HERT. AF MEKLENBURG.

Ther kommen är med fölije szå roächta
Att tagba hennas Nadhe tijll ächta
Thett ocb skall skiee på Konungzligh vvijs
Gudhi till ära och mycken prijs
att sedhan uattne thet furstelighe trädett
att ther måå grönska ij månghe leeder
ocb bära ena kosteligb frucbt
som frodbcs ij Christo till allan tucht
såå att ther blijr fröijd ocb månghe gamman
aff alle the barnn the fånga samman
Gudb giffue tbertill sin mildbe nådhe
Att ingen ofärdb månde rådhe
Män tbetta fursteligh förbundh
Blij stichtat ij en lyckosam stundh
Att aller rijket så mächtige ocb gemene
måå sigh therått ewinnerligh gledije
Amen.

Digitized by v^.ooQle

191

28.

Grafskrift öfver Prinsessan Lucretia,

d. 4 Jan. 1585.

Efter en afskrift ibland Palmsköldlana, i Upsala Universitets-
Bibliothek, N:o 29, 4:o, s. 197.

Epitaphium ock Grafskrift thens Högbyrdige
Jomfru locreti/E Konung Ja hans dotter som her
i Stockholm ganska Christeligen afsompnade i
Herranom then 4 dagh Januarij om natten då
ett ett slog åhr efther Gudz byrd 1585.

Här hafwer sin lägerstad roligh

Lucretia then Jomfru högbyrdig

som war gudfruchtig dygdig ock from

Och hölt Gudz ord för sin högste Rijkedom

henne een Yng Herre trolofwet war

Män siukdom kom henne på hastig ock swår

Efther Gudz helige willie

som täcktes nådig henne skillie

lfrå denne wärdz älendigheet,

till ewig ährc, frögd ock saligheet,

Ynder samme Gudz willie helig ock godh
gaf hon sig med ödmiukt tåhlemodh
Åkallade Gud både natt ock dag
och ställte lijff och siäl i hans gode behag

Digitized by v^.ooQle

192 CRAFSKRIFT ÖFVER PRINSESSAN LUCRETIA.

hollendes sig fast med een sann troo

in till Gudz Sohn liennes siäls högste frögd och roo

såsom till hennes ende ock rätte frälserman

och förlät sig på hans hecle förskyllan

och ändock siukdomen war henne beswärlig

hölt hon sig doch ganske tröstelig

wed thette Christi lyfte hugnelig

1 som nu bär en lijten tijd lijde

ther öfwcr sörge och qwijde

skole komme till oseyelig herlighet

och sedan prijse Gudh i ewighcel

Sedan giorde hon sitt Testament

af thet gode Gud hade henne förlänt

bad Gud för sin kiäre herfader ödmiukelig

och för hans Nådes heele huus kongelig

för hennes Moder ock syskene alle

hennes förwanter dem hon månde befalle

then milde Gud aff hiertat ödmiukelig

Till all wällfärd andelig och lekamlig

Sedan befalltc hon Gudz Son Jesu Chrisl

hennes siäl hwilckens brud hon är nu wist

Och bär nu lijfzens ewige Crone

den hon här wenttede eflher i trone

Gud förläne henne nådeligh

enn Vpslåndelse gladeligh

Amen. Amen.

Dtgitized by v^.ooQle

103

29 .

(Parti- visa.)

Skam fa Hertig Karel i tide!

1594 , 95 .

Ur Riks -Bibliothekets hds. D, 38, a, 4: o. Om ^{.Abrahams
Y isi ta tion i Swerige A:o 159 5. Visan står på baksi-
dan af första bladet, men är öfrerstruken af en samtidig hand.

1 .

Då lian til lifland kom
giorde han der Buller och bång
medh sin löngachtige ande,
brnkade han der försanne
skam få Hertig karel j tide
hawe Jesebel sorj och kfwjida.

2 .

När han hade trage der om en liten stund
wende han til Jesabella om
han sade åf stormodigt sinne
wi halfa snart hela Lilland inne
skam få m. m.

3 .

Hon swarade s. krok och tå
det är en side spek vthi wår
Htst och Polit. Visor , I. 13

Digitized by v^.ooQle

194

SKAM f£ hertig karel i tioe.

kal han fik der inne en ange,
han sknle der få et försten döme
skam få m. m.

4 .

Han trodde tå ret försan

ban hade fleske vthi sin hand

och en specket det feta

der med at smöria Jesabels leppar

5 .

Der kom då tidender för wist
at några hade fleske mist
the begijnte fast efter leta
Carl begijnte at kneka

Han gapade för wit med sin mnnd

sluckte flesket i samma stnnd

gaf i stor fara,

lop red som en hara

skam få hertig karel j tide

hawe Jesebel bade sorj och k[w]ida Amen.

Digitized by v^.ooQle

195

30 .

Välönskningar till Kon. Sigismund.
1598 .

Ur Handlingar til up lysning af Svenska Histo-
rien, saml. och ut g. af E. M. Fant. Första stycket
Ups. 1789. 8:o, sid. 109.

En ny Wisa, önskande vår aller Nådigste Herres och Ko-
nungsSigismundi tillkommelse, med the Nother altsjunges:

Glädh thig thu Christi Brudh. etc.

Anno Christi 1598.

1 .

Sigh frögdhe qvinne och mand,
som bygge i Sverigis Landh,

Atth vår Konung thend dyre,

Gud vähre honom och styre.

Sigismundus månde Hand vare,
som alle böre vyrde och ähre.

2 .

J mercken vell sorgheligh tingh,

Thets seer mand ald omkring

13 *

Digitized by v^.ooQle

VÄLÖNSKNINGAR TILL KON. SIGISMUND.

I thetta Sverigis Rike,

Ibland personer liike och olike,
The varda förtryckte så svåre
För sind Tro, hnldskap och ähre.

3 .

Giff ännn mer härpå acht,

Och thet medh all sinne och kraft.

Huru landet monde varda

Med hunger uthan lijsa.

Gud nådigt thetta afvände,

Och giffve oss vår konnng till landhe.

4 .

Jagh thet ickhe dölje kand,

Thets önskar bådhe qvinne och mand.
Som älska vår Konnngh och Herre,
Ehvad han är nehr eller fierre.

The vilja honom lydighe vara
Sinh LiiT och Blodh ej spara.

5 .

Säll är Sverige och Pålandh,

Som Gndh gafT eenn sådan Konung,
Gudfruchtig godh till sinne,

Thets skall then fattighe förnimme.
Gud lathe Honom styre med lycke,
Sigh till behagh och tycke.

6 .

Minn vend eho tu äst,
Tu achte tig aldrabäst

- DigitizeeHsy v^.ooQle

VÄLÖNSKNINGAR TILL KON. SIGISMUND.

197

I thessa Sorgheligha dagha,

Om ta godh skäll vill hafva.

Ock halt tin tro och ähra

Til Gndh och tia Konung och Herra.

7 .

Olyckan är icke seend,

Thets seer hvar mand hoss sind
Som vill till någodt komma,

Mongen till glädje och fromma.

Then Gudh dock ville afverje
Frånd vår godhe Konang och Herra.

8 .

När man betänker sitt meen,

Och håller sigh frå synden reen,

Och Gadh ther hos åkalla,

Ehvad som kan infalla.

Han hjelper aff allan våndha,

Hvad helst oss bärs tillhånda.

9 .

Dock thets är och vist,
och thett föruthan all brist,

Att hvem sigh till Gudh vender,
Sin Ande han honom sänder,
Then vår bön vill framföra
Oss athan Sorg och mödha.

10 .

(Jverdigh är mandh och så,
Att sådana gaffvor nndfå,

Digitized by

Google

108

VÄLÖNSKNINGAR TILL KON. SIGISMUND.

Hvar Gudh ej till sin Son allene
Seer, som är Gnds Lamb thets rene.
Genom hvilken vi värdiglie bliffva,
Bådbe bär ocb efvigb tidba.

11 .

Snngit är om eenn Konungb boldb,

Thenn Gudb haffver giffvit stort våldb,

Med Carolo Landzens Förste
Nest vår Konungb tben störste.

Gudb giffve tbem fridb ocb gamman
Thets önske wij alle Amen.

Likheten med Originalet intygar,
Linköping d. 2 Martii 1788.

Sam . Jflfj

Archipp. Lincop.

Digitized by LjOOQle

199

31.

Om Hertig Carl, och Stångebro slag,
159T-98.

Efter en gammal afskrift bland Paltnsköldiana , i Upsala Uni-
▼ersitets-Bibliothek, N:o 31, 4:o, s. 595.

När man skref ett tusend femhundra nijolyo siu
Begyntes i Swerige itt wnderligit liu
Huru the finske wille Hertig Carl gästa
Till onde och icke till thet bästa.

Therföre på Michelsmässo dag
finge the finske ett annat lag;

Så att när the uppgåfwo åbo Slått

Till att bidia om frid tå wardt them brått.

När man sedan skref itt lusend femhundra nijotije otta

Kom thet Hertig Carl fast bättre till måtto

Tå hans furstelig Nåd med sin häär

Till Stägeborg kom the Pålacker när

Att wilia med Konungenom therom handla

Man kunde niuta friden gambla.

Then friden war the Swenska herrar emoot
Ty kommo the Heiduker strax till foot
Och föllo tå alle med ett fart
The innpå Hertig Carls Lälingknechter hardt.

I September måna then 8 dagh
Så wancka blod och mycken slagh
Alt uti en Eker backa,

Ther wunne the intet, utan tapte

Digitized by LjOOQle

200

OM UERTIC CARL, OCH STÅKCEBRO SLAG.

Och them gafs öfwerband
Ropte the alle slillastånd
Och lofwa ther till ined een Mun
Frid wille hålla i samma stund.

Thet Hertigh Carl tå strax trädde
Att äre och troohect i theras h ier la bodde
Och lätt så all sin heele krijgsmacht
Till Mem draga så sachta.

Men något ther efter blef thet kungiordt
Huru the Heiduker ryckte fordt
Genom dag och natt till Linkiöping by
Som I herefter få höra af ny.

När Hertig Carl månde thet förnimma
Slägeborgs huus lätt han strax winna,

Och sedan strax efter sin fiende ryckte
Ty thet mande Hans Nåde förtycke
Alt the skulle finnas så swika fulle
Och wille liwarken ord eller lyfte hålla.

Tå gode förmaningar ey wille gälla

Lätt hertig Carl strax sin stycker på markener smälla,

Så att måndagen för Michelsdag

Stod i Östergötland ett stort slagh

Wid wästan stångebro,

Skotter och Heiduker till mycken oroo,

På samma tijd wid östan stång
Soldater Polacker och Swenske till bång
Ja ett så stoort [förfång?]

The Swenska herrar med sorg och twång

Måste till Hertig Carl gånga

Som tillförende förde mycket prådga

Och wille icke efterlåla

Att Konungen och fursten skulle wara såta,

Utan förde them mycket emellan altijd
Att then eene then andre war oblijd.

Ty gick ther efterly en gammal sedolare
Sig sielfwort till mycken spått och spee
Som gropen gräfwa een annan wijda
Falla theruti med sorg och qwijda.

Men hörer nu till, huru thet mände tillgånga
Göran Posse och hans Ryssar många

Digitized by v^.ooQle

OM HERTIG CARL, OCH ST&NCEBRO SLAG.

Att när thet galt mäst uppå
Rände the alle uti Linkiöpings åå.

Honom fölgde Arfwid Drake then rigsmästare god
Med sine Ryttare och thet safnma mod,

Så att the kommo alla tillijka
Hufwudstupa i Elfwen och måste wijka
Sig till wanähra och irtycken spått
Hwilcket ey heller giorde the Pålacker godt.

Men här war fast fflera gny

Tå elden sättes på qwarnen ny

Ther inne utom Heiduker månge

Som tå begynte till att brånge

Att een af them genom fönstret språng

I kiortlen blå then Heiduk lång

Och wille tå sin Eriksgatu rijda

Och swor een Eed att han wille icke bijda.

1 samma stund war och Hans wäger
Med sine Ryttare red som een häger,

Sampt och gambla farengbeck,

Hans anslag wändes i en träck,

Så att then ganske Pålenske skare
Wore rädde på markene som een hare
Och wunno i striden som kåpa i dantz,

Them hade warit bättre blifwit hemma till landz
An sådan resa till Swerige fara
Och lijda ther så stoor een skada.

Så skole nu fara alla the

Som wille åth Sweriges ofärd lee

Och giöra till ryggia thet gud will hafwa fram

Therföre komma the mäst uppå skara

Som tröste på hake sabel l och yxe

Miste dock lickwäl alle byxe

Ty thet är swårt på marken utrijda

När Guds Engel begynner alt strijda

Therföre råd tig ehoo tu äst

Tu troo tig altijd sielfwan bäst

Och haf på tine saker god ackt

Så går tig wäl med gudz mackt,

Och strid så för titt fädernesland
Så kommer tu gerne till högre stand.

Digitized by v^.ooQle

202 OM HERTIG CARL, OCH ST&NCEBRO SLAG.

Nu wille wij alle både men och quinnor
Gud låfwa och prise i alla sinne,

Som hafwer gifwit seger och öfwerhand
Wår Nådige furste i Sweriges land
Sine fiender öfwerråda
Uti een sådan skräcklig wåda
Att hade (?) icke Gud i synnerheel wijst
Hans Nåde med sin helige christ
Hade bewarat, skyddat och beskärmat
Så hade wij alle måst gråtit och jemrat,

Och blifwit landzflycktige alle
Som icke wille på PåfFwe kalla.

Nu war Gud lofwat wår skapar kär
Som hafwer warit hans Nåde så när,

Han gifwe oss nu allom tillijke
Een ewig lön uti sitt Rijke.

t

Dtgitized by v^.ooQle

203

32.

Om Konung Sigismund, och Stånge-
bro slag, 1598.

Efter cn gammal afskrift bland Palmsköldiana i Upsala Uni-
versitets-Bibliothek, N:o 31, 4:o, s. 507.

Tå mann schref tusan fembundere nyiotie och bra åår

En mechtig Potentat i Suerige vvar

Öfuer Suerige Lifland och Konung i Polen

Sigismundus så war hans nampn

Gud hade honom stort wälde gifuit

Bland alle Suenske för honom hade lifuat

Från Suerige till Polan moste han draga

Ty Christus på Turken fast monne klaga

Han wille och skaffa the Suenske frid

Med Ryssen ty thed tarfdes wid

Gud gaf honom lycko i alla motta

Thär af hade Suenske ära och båtha

En Regerings Ordning gaf han sitt Råd

Effter hwilken the rijket skulle förestå

Endoch Konungen hade hälst seedt

Ath huar hade regeret sitt

Men hertig Carl kunne thed ey lijda

Ty begynte han strax thev emot strijde

Som konungen sielf wille han regera

Rijks-Rådh skulle gifve honom kongelig ära

’På en hendelse’ sade han ’will iag rådha

Om iagli elliest icke skall göre eder wåde’

Digitized by

Google

204 OM KONUNG SIGISMUND, OCH ST&NCEBRO SLAC.

Moste så kongen lalka honom sin willie

Så frampt han icke wille wenskapen spille

Kan skee kongen i sinnett föll

At merke huad hertigen förde i sköll

Ty loth han honom Regeringen fåå

Med sampUt^e Rijkzens Råd thenn förestå

Tå Konungen war i rijkett stilla

Hertigen till honom ey komma wille

Men så snart kongen seglade ifrå Sueriges land

Sflarligeii tögh hertigen in Stocholms hampn

Tils han Riksråd och Stender monne kalla

Sade sig ther wele eft herredag hålla

Etth nytt förbund wille han ther göre

Med them som skulle Regeringen före

Rijkzens föreståndare the honom skulle kalle

Sedan alle for Een, och en för alla,

Hertigen och Rijkzråd alle en mann

Wille swara för alt huad påkomme kann

Huru hertigen löste biuda opå

Skulle ingen fördriste sig eittoth stå

Om sijder monne Rijkzråd thär till ia ka

Men Ridderskapet will thär nödigt widtaka

The sade huäm skole wij then Titell gifue

Emedan wår Konung han är i lijfwe

Aldrig är os2 så förr skedt

Ty är thz osz både fremmed och led t’

Borgerskapet swarede och sammelund

Ty fandz thär vpå itth annatt fundh

Sörköping skulle thå lasset binda

Huad mann i Stocholm ey kunne winna

Gifwer nu grann acht vpå

En sielsin historia i höra må

Huruledes bräder wid Riddarööde

The äre ännu ey aldeles döde

The sade herre och högborne furste

Om i kunne ått rådom löste

Wele wij them påfinne wäl

Att the med sig sköle hafua skiäl

Aldrig kunne i eders willie fåå

Vtban på thetta sätted moste ded tilgå

— Digitized byAjiOOQlC

OM KOM DWG SIGISMUND, OCH ST&NCEBKO SLAG. $05

En Religions kåpa moste wij oss göre
Ther i wij kunne oss alla iföra
Och Swerie så på war Christeliga tro
Wij kunne ratt aldrig förr få någon roo
Ähn the papister huar och en
Drijfues af rijket och wara e y seen
Thet kunne och wårt vpsått wäl styreke
Om wij them kunne theres arfsrätt vthelycke*

Ther till swarade Ridderöös broder

’Then rådgifwaren Ur ganska goder

Bättre kann man ey finna vppå

Om wij skole menigheten med oss fåå

Elliest kan heele werlden merkia

Huad kram wij före i wåra säckia

Åått Religionen wele wij påskiulha

Till thes6 Regemented will med oss lutha

En ny Regerings ordning moste wij oss göra

Som skall bepryda altt thed wij taga

Och förtaga Konungen båda macht och rätt

Och tilegne oss hans myndighet altslätt

Ty huar Konungens bref båd och mandat skole gella

Kan han snart sättia oss af wårt välle

Så skole wij stå huar mann till rätta

Då will först begynnes en fanners trätta

Skatta och tunga wij komme ey wid

Ty kongen will hafua sina vndersåter frid

Huar blifua då skattar och många giäla

Der af befalningsmän pläga mest få stiela

Wårt eget will ey långt förslå

Om wij Öfuer Konungens ey råda få

Kongen är mild och en from mann

Jnted rijke betungar och förskattar han

Menn kunne wij så lagat att hans blifwer wårt

Klippingen skall igendkomme vp mz en farit

Wij kenne nw först hans art och lagh

Han skall ey aflegges för dommedag

All lnmpan och nyttan till oss föra

Attan skock tusen må räkenskap göra

Will thå Konungen thz förtryta

Wele wij altt ond t med honom byta

Digitized by LjOOQle

206 OM KONUNG SIGISMUND, OCH ST&NCEBRO SLAG.

Och säia — han will med hersköll till oss komma

Och göra wår Christeliga tro stoor wånda

Med lögn och fals han täcker allt slätt

I thed han seger wele skaffc eder rätt

Och rijket hafuer så högt förskoneth

Kommer han ihn så få i rönatth

Kalfskin och huder räcke icke till

Hwad Sante pers penning köpa will

Closter och kyrker skole i vpbygge

Och blifuen doch likawäl aldrig trygge —

Således kunne wij menigheten öfuertala
Presterna hielpa oss och thz samma vthgala
Teckes gud oss thenne lyckan gifua
Sedan wele wij wårtt spel wäl bedrifua
Wij moste gifua saken ett fergatt skeen
Och säia thz är kongen slätt inted till raeen
Hwad wij påbiude ordinerer och lage
Thz skall kongen altt wäl behage
Thed är Riket till gangn och kongen till lijsa
Thz tro sedan enfaldige och wijsa
Huem tå wår regering ey will vndcrgå
Hans wäl le wij honom wele taga ifrå’

Och han med god besked swera så

J Sörköpings besluth thz förmå

Befalningsmänn och ståthållare sättia af

Ty the äre konungens stödie staf

Hofmänn och knechtar moste wij förköpa

The pläga gärna effter peninger löpa

Borgare och bönder snartt effter lutha

Och sedhan alle effter wåra pipa tiulha

Ena kledning huar höfuidzman hafue ospar

Wij taget af Kongens och icke af wåår

Ehuru wij thed och bäst kunne laga

En stor penninge skatt moste wij och ther till hafua

Wij wele skiuta på konungens nampn

Så hielper der till både quinna och mann

Och nyltia oss medan wij kunne nåå

Kann skee thz står icke lenge vpå

Huad geller thz tager för oss gott lagh

Om gud icke säger hafuen sådant fördrag

Digitized by v^.ooQle

BONDEN OLOF VID ST&NCEBRO.

207

Der wele wij thz nw wåga vpå
Kongen kan annatt wäl göra få
Medan Turcken strijder på keiserens land
Kan skie wij få wår willia fram
*Will och lyckan ey med oss stå
Ahr tijd nog gråta och tiuta tå.’

Här wid will Schrifuaren thz nw latha blifua

Och see till huad tidender wår Konung will oss gifua

Endoch han är tolmodig och mild

Lijder han ey länger än gud will

För en ond ogudachtig man

Offta straffer Gud ett Konungs land.

33.

Bonden Olof vid Stångebro,

d. 25 Sept. 1598.

”Karl hade från Vårdsbergs socken tagit med sig som vägvi-
sare en bonde vid namn olop i v\nga. Denne sprang upp på en
höjd kallad Gumpekulla, hvarifrån han öfver dimman kunde se de
uppstickande fanorna af Sigismunds här och derföre äfven under-
rätta Karl om dess riktning. På kullen stod en sten, bakom hvil-
ken samma bonde säges sedermera hafva legat skyddad under hela
slaget, hvadan man ännu hör bönderna der i trakten upprepa föl-
jande rim:

Vid stenen på Gumpeknlla backe
Der gömde Ola sin tjufvenacke.

A. FryxeU . Berättelser ur Svenska Historien, IV, s. 296.

Digitized by

Google

208

34 .

St ångebr o slag,

d. !8 Sept. 1398 .

Uppteckningen A ar aftryckt efter Ekebladernes Al b om, for-
dom på Löberöd, nu mera Lunds Universitetsbibliothek tillhörigt.
Visan Sr der ofullständig och afbryter, på slutet af en sida } med
de två första orden i sista raden af trettonde versen; på den näst-
följande bar Cbrist. Ekeblad d. 6 Febr. 1622 antecknat den då till
honom ankomna underrättelsen om H. Karl Philips död. . . Slutet
af visan, jemte läsarterna, äro meddelade efter en afskrift i sjunde
tornen af Peringskiöldska Samlingarne, hds. i Riks-Bibliothe-
ket. Öfver densamma är antecknad t: ”NB. fins i en gammal song-
bok Biörksta kyrkio tillhörig;” vid slutet står: Biorkesta Prest-
gård d. 10 Aug. 1695. Concordare vidi Olaus Aroselius. Pastor
loci. En blyertsanteokning i brädden uppger 01 . Rabenius såsom
författare. Ekebladska uppteckningen är förut tryekt i Bela-
Gardiska Archjvet, VIII, sidd. 164 och £44. Lund 1837.

Peringskiöldska är tryckt hos Oeijer §f Afzelius , I: 245.

A.

Een Skön Vijsa om thz Stora Mcrkelige Slag Som Stod I 0-
stergotland mellan J-inkiöping och Stångebro om Måndagen for S
Michelz dag anno 1598.

1 .

Gudh Fader Son och Then helge And
Welsigne Ider alle Både Quinnor och Mann

Digifeed by Google

stIncbbro slag.

209

Som Boo I Snerlges Rike
förlof Will Jag af ider bidia
och Idra will [?] Jag En Wijsa queda
om hnad som ähr skedt [ förtijden.

2 ,

Ther Mann Screff ett Tusend 500 åår
8 och 90 thz war
Sååg Mann en Krigzhär wttkomma
från pålaland och till Sneriges Rijke
Effter Snenske Mens Blod monde the fijke
Sijgh siälff Till lijthen fromma.

3.

Thet förste the monde till Swerige komma
The acktade att fonnga ten Hogborne Bloma
som lande Så wäll försuarar
Som ij Må see Både fatig och Rijk
hnru offta Han wågar Sijtt lijf
och giffwer sig hart J fara.

4.

Tåå Hertigen fijck The tydender att höra
Snarliga monde han sig Redo göra
och Brefnen lätt han wttskrifa
till Ryter och Knecter och menige Man
som will forsnara Wårt federnesiand
Nu gälder thz förnöder att Strijda.

5.

The Ryter och Kneckther rett Effter Krygzwijss
Med wapen och werier the wunno stor Prijss
och Manliga Monde the strijda,
the wille förlåtha Både Blod och lijf

His t. och Polit. Visor, I. J4

Digitized by v^.ooQle

210

ST&NCEBR0 SLAG.

oc basta bade frå Kinder ocb Wijff
för En Suerge Skall komma wtij w&da.

6 .

Tber Krijgzmackten kom H. F. N. till banda

så foor ban I Östergotlande

ocb wille med Konungen tala

ocb mente att stella all ting wäll J lag

förutban Krijg Wpror Eller slag

ocb Ingen Mann aktade ban att skada.

7 .

Wenlig Breff lät ban tbill Stegeborg S[å?] Skridna

K. M. till kenna giffua

ban wille medb bonom tala

och önska honom welsignelse och lycka

ther thill Thet Stora och yperlig stycke

Sueriges Rijkes Krono med alla

8 .

Men tbe som stode Försten Emott

gudh giffue tbe kunde Bliffua wenner godh

tbe monde snart Brefuen wrenga

och sende then I staden Jgen

Baad Försten Mötha oss med sdjne krigzmen

I morgon att Blijffna wår fonge

Thz samma the actade Tben f. Mann
som Råder Ännu I Sueriges land
gud monde thz så till lenda
att The tbill Samma sengb Måtte gåå
föruthan Bolster ocb lakan Små
så wille gid hiulet omwenda

Digitized by

Google

211

ST&NCEBRO SLAG.

10 .

Pålakerne med teras Stora Mackt

the fora från Stegeborgz Slååt om En Naatt

Wastena Actade the gästa

och see huadh Lycko the kunde ther fåå

ändåg the Måthe thz icke Nåå

Theras Sijnne stodd eij till Thet Bästa.

11 .

Effter kom försten med sijn Krlgzhär

att the Icke fljnge Så långt fare

och them thill Baka Rörde

Såå drogo the Inn påå Lijnkiöpfngz Hnuss

thz actade att wtsläkia the förstelige liuss

Menn Jag troor Han fljk them annat att göra.

12 .

Om Måndagen for S Michelz dag
thå Stod thet stora Merkelig Slag
som mången mann weet att säia
Mellom lijnkiöpingz By och stånga Broo
ther aff gåår nu Ryctet så stoort
och Inthet ähr wärdt att tijgass.

13 .

Thet första Larmet gick wppå,
hör nu huru underlige till Monde gåå
Hedukarne woro så Monge
Mellom stonge Bro och Hjfle Stång
ther BlelT Hedukarnes wäg så trång
och theres hierta blef bångat.

14 .

Trnmeterne ropte kom ann, kom an.

14 4

Digitized by LjOOQle

412

StXnCEBRO SL AO.

the trummor Ihe ginge trnmmelum trnmmelnin,.
the bössor icke försnme,
the klingat alle bus bas bas bus
hededukerne krupo i qvarnehns,
och achtat sig ther at giömc.

15 .

Jag tror hau fick them annat at göre,
ner ellen fasnat omkring theras öron,
än sittie ther inne och rua,
the vore så snare och hastige i sinne
och glömde theras gudar ther inne,
som var Sancte Brita af Riga.

16 .

När the Bönder flnge wete i landet widt,
at thet stod intet annat till,
än slaget schulle angånga,
the trodde thet och förwist,
at försten gaf sig i fremsie spess,
och gaf sig sjelfwer i fara.

17 .

The bönder the hastat hvar man uhr hus,

och hastat sig til the försteliga lius,

the wiste han war kommen i wåda,

the hade fast heller warit döö,

än hans försteliga nåd scholle komma i nöd,

och hededukerne öfver honom råda.

18 .

När han fick see the bönder komma,
lät han them möta med pipor och trummor,
twå flygande fahnor uthbära,

Digitized by LjOOQle

stIncebro slag.

213

ta ståtelige hufwut ther ande monde gå,
gref Axel och hans broder ochså,
bewiste the bönder stor äre.

19 .

Wår N. F. slog op sin band,
haf tack baf tack hwar ärlige man,
som wille till mig komme,
så lenge iag lefwer i werlden här,
scball iag ider hafwe af hierte kär,
och ider af hierte gott nnne.

20 .

Konangen drog basteliga bort,

at Sweriges Rijke wiste icke hvart,

hvart hans Kl. Mt. vil lendes

onda rådgifvare tror iag förwist

the hafva vllit med sinnele (snille?) och list

at Konungen kom Swerie ifrå hånde.

21 .

(I) Holland är iag född och borln,
i Swerie är min kleden schurin,
min ähre vill iag bekenne,

Toll bokförer är mit namn,

som thenna wijsa hafwer kommit på gong,

hwem hon helst kommer till hända.

y.

V

V
))

1* 5, 6. En wijsa will iag för ider quedhe,
hon är giordt för Synnen.

2: 3. så månde — 5. lethe f. fijke.

3. Saknas .

4: 4. gifmens f. menige — 6. ihz saknas.

Digitized by

Google

stancbbro slag.

5: 1. rplt saknas — 2. stor saknas — 3. slånda f slrij-
da — G. wånda f wåda

6: 1. Hertig Carl f, H. F. N. — 4. monde f. mente att

6. förrän Swerie skulle komma uthi wånda.

7: 5. öpperste f \ yperlig.

8: 3. wende — wrånga f. månde — wränga

4. och andre sende the uth igen

5. oss felar.

10: 4. och mente ther uti scholle boo

5. nåd f. thz nå — G. står f. stod

11: 2. så the finge icke långan far

3. kiöra — 5. och menthe snipa

12: 4, 5. emillan Stånge broo och Linköpings by

så wide gås ther sägn och rychte

6. tye f. tygass

13: 1. aldremesl f. Larmet — 4, store stång f, slonge Bro.

B.

Efter Gyllenmärs Wisbok. Förut tryckt af Arwidsson,

Lofvet vill jag begära,

För eder en liten visa alt qväda,
Allt som är sked t för Swiamän.

2 .

Man skrifver ettusen fem hundrade är,

Åtta och nittio som var nu då,

Det månde en krigsman från Poland komma,
Allt efter det Svenska blodet stånda,

Dock sig till liten fromma.

3.

När hertigen fick de tidender höra,

Så låt han sig hastigt redo göra.

Han månde låta bref utskrifva,

Till ryltar, till knektar, hvar menige man,

Digitized by v^.ooQle

ST&NCHBRO SLAG.

215

Som skalle försvara vårt fädernesland;

Nu gäller för nöden att strida.

4 .

När hertigen fick sin krigsmagt samman,

Så drager han uti Östergöthland,

Han ville med konung maj:t tala,

Han önskar honom god dag och lycke,

Derlill mång tusend slåtelig stycke,

Sverges krona med parseler alla.

5 .

Heiduckar med sin starka magi,

De ryckte från Stegeborg om en natt,

De hade aktat Wadstena elända;

Allt de tyga icke så långt,

Sitt läger månde de vid Linköping slå,

Deras sinne står allt till det värsta.

6 .

Emellan Slånga bro och Linköpings hus,

Der akta de släcka hans försteliga ljus,

Men, trona, fick de annat att göra;

Emellan Stånga bro och Lilla Stång,

Der gjorde hertigen vägen trång.

Måndagen för Sancte Michaels dag,

Vid Linköping stod det märkeliga slag,

Som många deraf vela säga.

7 .

De trommer de låta trommelan, trommclan,
Falleran, falleran!

De tromper, de bössor de sig icke försumma,
Bus, bus, bus, bus!

Heidukar in i det qvarna hus,

De hade sig aktat att gömma.

8 .

Heidukar de fingo sin hatt i hand,

De nicka, de bocka för Svenske män:

”Oeh freden vele vi tega!

Digitized by LjOOQle

216 PARTI -VISOR OM T&CET TILL LIFFLAflD.

”1 går voro vi så näsevis,

”1 dag hade vi tappal både ära och pris,
”Våra stallbröder i marken lega;

”Så månde Gud lyckan omvända!”

9.

I Danmark är jag född och boren,

I Sverige är min kläder skoren,

Min ära vill jag bekänna.

Tove bokabinnare är mitt namn,

Som denna här visan hafver kommit på gång,
Ekvem hon kommer till handa.

35 .

Parti-visor om Tåget till Liffland,
1601 .

I.

HERTIG KARL VILL DÖLJA SIN FÖRLUST VID
KÅ.KENHUSEN.

Ifrän Historia Om t hen omilde Hertig cmi Re-
gemente och Regering uti Svverige, ifrå tlietÅ-
ret 1599. och in til tbct Året 1611, en afskrift i
folio, nu mera Upsala Universitets-Bibliothek tillhörig, s. 54.

”Och såsom llien lögnefulle Hertig bannibal, raäckla snart kunde
uptänka en lögn; altså war han färdig med thenna lögnen, så wäl
i Finnland ther som han framdrog, såsom ock i Svverige ocb sade:
att thet krigsfolcket som han hade haft med sig till Lifland; them
hade han left efter sig i fullt Borgläger. Ja, thet war them som

Digitized by v^.ooQle

PARTI-VISOR OM T&CET TILL LIFFLAND. 217

lågo slagne wid Kåkenhusen ett grufeligit Borgläger, ty ther lågo
några lusend döda kroppar på marken obegrafne.

En Finnska hade mist sin man,

Sade: 'Nådige Herre, hwar blef han,

Som fölgde med till Lifland,

Jag beder: hnrn går honom i hand?'
Hertigen swarade: 'honom går väl,

Thet swär jag wid min arma själ.

Han ligger i Borgläger, har fullt opp,
Thet masta som gick uti hans kropp.' —
’Än min Son, hwar är tå han?

Jag tror, att han har wisst fått skam,

Ty han war ung och näsewiser,

Ther till war han min^ askeflser.’
Hannibal log och såg sig om,

'Är här någon, som kjänner honom?’

En sven svarade: ’ja, är här så,

Jag sjelf stod och såg ther på,

Att han drack wattn och dräpte lus,
Thetta thet skedde wid Kåkenhus.’

Digitized by v^.ooQle

218

PARTI-VISOR OM T&GET TILL LIFFLAMh

II.

HERTIG KARLS KRIGS TÅG.

Ifrån ett samtidigt tryckt flyg-blad, på en folio-sida i 3 spalter,
utan tryck-ort och år, ibland Palmsköldiana i Upsala Univer-
sitets-Bibliolhek. N:o 31, 4:o, s. 505.

OM HERTIG KARLS KRIJGSTOGH OCH SÅGER
I L1JFLANDH.

I Swenske Bönder hafue giort beslult /

Ocb kört edre barn' af Swärge vtt.

Att intage flere land och rijke/

Ingen skulle ware eder lijke.

Vthi Finland loge i förste rooff/

Meer än en tijd hade giortz behoff.

Och sedhen thält lyckedes edher all/

Droge i til Lijffland mäd gewalt.

Först intage Rijga war eder acht/

Doch i thär til hade fast ringe macht.

Ty wtmätc sijdentyg mäd stänger /

Sämber ey wäl nogre bonde dränger.

Seden i Wilna fodre eder bäste/

Ofuer Wintren i Cracow gäste.

Män här blef oppå ett åtherkast/

Skyränneren fich wändt/ mäd en hast.

Ey häller torde wåge at bijd* kap/

Män war glad thält han vndslap.

See nu Bonde på tin beslulz hiärne/

Först förde Hertigen tig till Perno.

Seden thär ifrå och till Carckhwss/

Thär hölt sig Carl Carlson som en Narkus.

Ty han flydd’ båd’ ifrå Sadell och häst/

Män Swenske Landzknechten blef quar till gäst.

Digitized by LjOOQle

PARTI-VISOR OM T&CET TILL LIFFLAND.

210

Så nogre hundrede blefue hosz huar anners sijde/
Hofmannen wille halst wnden rijde.

Och gömbde sig så back om een Skogh/

Och sade: thätt ähr Landzknechten gott nogb.

Män för Wänden bewijste tlie sig smuckt f
Fyr’ hundrat Påler, slog’ sextusend på flucht.

Thär blef och Ihå mongen Landzknechts krop /
Thy åther Hofmannen skamlig förlöp.

Och wti en Åå mäd samme fartt /

Druncknede mäst thän störste part.

Thätt galt äntliå icke mycket Iwscn/

För än the komme til Kåkenhusen.

Thär förde Hertigen thäm til att storma/

Att thäm äther nu hunder och Ohrma.

Någet af muren skutte the sönder/

Män grafuerne ligge full’ mäd bönder.

Carl Carlson kom igen som för ähr sagdt /

Att bewijse sin Käckheet och macht
Och som en man skulle han sig bemanne/

Så skönlig late påskijne sin stamme.

Män thän mottc wäl lee/ som thz thå sågh /

Hwtu Krijgzhiälten åth sallknappen lågli.

Ey halp thå roope/ bijde äller wände/

Wthn loot stå badd / thz galt mäst at ränne.
Glömd’ så bort skiute äller spänne/

Ee mädlin fich landzknechten Pålnsk sabln känne.
Skötte ey häller sin Instruction/

Män förlöp husn och krijgz munition.

War ick’ thz tappert krijgzmans stycke?

Thätt mannen vtstod en sådane lycke.

Ah huad wil man seij? thän Ofuerst goodb.

Loot strax falle hiärte och moodh.

Altså tilliike i skarn och ask e/

Thär halp slät intz skryte äller braske.

Kiär sägh: tord’ ähn han så weefte om kring?
Wist får han af försten en ähre ringb.

Thän han alrede nu hafuer fått/

Gifuer honom fög’ ähr’/ vthen mer’ spått.

Och är så wijtt mäd honom tilkommet/

Hwru han slipper: sec han sigh ommet.

Digitized by v^.ooQle

PARTI-VISOR OM T&CET TILL LIFFLAiND.

Will thttn andr’ kämp’ atl sägren winne/

Går bonom intz bältr’/ skal thu befinne.

Så skuldet: om så wäl kunde blefuct/

Män lät bör’: liuad wart seden bedrefuet.

The ey fmg’ wnden Pålacken rijde/

Moste ynckelig i Dynan bijde.

Ocb så badede thå i samme badh/

Att mong bundratt flutte til Rig’ stadb.

Som wille fly te tii Swergie äfter iordh /

Märck nu Bonde tin stoore ord.

Som tilförnn will så mong land tuinge/

Kiäre see hvvru tin barn här ginge.

The wore ey wärde een iorde tor flf/

Twi tigb / thin flepär / ocb lin skorff.

Hwru tbu bafuer ropet Ja Ja/

Ocb kört tijn Son och mågh åsta.

Tycker lig thätt är tig icke så gotl /

At ihe nu ligg’ beele vvärlden til spott?

Som af tigh föddes till wärlden fram/

At tbäm äther nu hunder och Raam.

Och besinn’ lig ännu/ tin arme man:

Rätt thu Bond’ skalt swar’ för tin Sons siäl /

Ocb så mong’ Twsend som swulte ihiäl/

Tycker tig thu bafuer beställ thätt wäll?

Så och the som monde til dodz frysa
Hwi wille thu icke tin son hysa?

Eller sändt honom/ maat / skoor och skinpällzser /
Som hans lijf hade kunnet frälszet.

Wthen körde honom så gijnesl åsta /

Genom tijtt förbannade Ja Ja.

Hertigen slog för Rijga en Skanlz/

Wille thäm läre en Smålandz danlz.

När han fich hör’ gnyet af thän Pålnsk danlz/

Så förlopp han först sielff/ samme skantz.

Och gijnest thär ifrå och till Räfle/

Gaf så Landzknechten lusend knäfle.

Mond’ och strax öfuer Räflske bålnen segle/

Och leefd’ Greffwen af Nassow en Regle.

Han skulle före Landzknechten så ahn/

Til Swärge skulle ey komme en man.

Digitized by LjOOQle

PARTI-VISOR OM T&CET TILL LIFFLÅINO.

221

Han hafuer och wäll förlagdt thäm Paszet /
Jw så wall Josse/ såsora Laszc.

Att the liggie heel’ wärlden till neese.

Och aldrig mere löpe wli skiutzreese.

För Wolmar / Amsell och flere hwsz/
Afsompnede the wäl wthen liusz.

Thu molte wäl hafue taget Jogan/

Och latet honom tröskel pä Logan.

Så och latet thäm wed plogen gåå/

Och icke emott theres Konung slåå.

Om nu fremde wel’ i Landet infalle/

Huar mäd^wele i thäm wthe halle
Äfler folcket ähr slaget thätt bäste/

Så wäl til foot såsom och till häste.

Alt the äre omkompn’ i samme badh /

Nu skal Märit e/ Mäyse och Kaijs’ åstadh.
Hwi late i eder bedrage arme män /

Kunne i icke en gång wände igän?

I wttgöre skatt gärd öfuer gärd/

Och late eder barn mördes af suärd.

Om i thätt rätt wele besinne/

Thän högfärdige Holstenske Qwinne.

Hon will eder i grund förderfue/

Aleenest hon må Drotningz nampn ärfue.
Och seden säkert i Swerige få boo/

Thär inplante thän Caluiniske troo.

Och i få hwarcken friid äller roo/

Wthen swäfue i som störste oroo.

Så ärh’ i förderfued’ til lijff och siäler /
Och blifue så hännes ewig’ träler.

ÄNDE.

Digitized by LjOOQle

222

36 .

K. Kristian TV:s Infall i Sverige,

1611 .

fr Upsala Unirersitets-Bibliotheks hds. Qyllenmära Visbok, från
början af 1600-talet. Dag-anteckningarnc stå på samma sött i kan-
ten af handskriften. — Visan är förut ulgifven af Arwidsson ,
n, s. 376.

En kort Extract öffvev then stora löcka och seger vinningk
som kong Christian then III1 i Suerige v un i t ha fver; undher the
noter: Frygda tigh tu christi brudh.

1 .

O Dan marek liör och marek,

Prisa Gud med stemne starck,

Som har gifuit tin kong och herre,

Sådana pusser att lare,

Dermed han i desse tide,

Bedrägeligen kan stridhe.

2 .

Jagh thet förtelia vel,

Tu Norge hör och till,

Tå skal tit hiarta tuina,
Titt samvit skall och pina,

Digitized by LjOOQle

K. KRISTIAN IVIS INFAU. I SVBRICE. 223

Aff then olycka och vådhe,

Som henglier öffver edber bådhe.

3 .

Then tredie Mai skön,

Ther skogen sto så grön,

Reser tin kongh och herre, 3 Mai

För Kalmar med vanära,

Gndz ordningh han förkastar,

Sin nästa han antastar.

4 .

De som 1 staden boa,

Menthe setia i roo,

De som på slåttet vore.

Slet ingen fara bore;

Tå slogz leger vidhe,

O Kalmar, vedh tin sidhe.

5 .

Påå sin och tingende dagh,

Förr togh thet eij lagh,

Då monde han staden vinna, 37 Mai
Doch föge silke spinna.

Kasper Minlitz har tet förgätit.

Melchior Rantzon sit brödh npätit.

Snenske tå ryster sigh,

Och kommer sterckeligh,

Then Jytbe vill han giesta,

Medh faner och springande hesta,
Jytens broek hnn bäfvar,

Ther han sågh fanorna suäfva.

Digitized by LjOOQle

224 K. KRISTIAN iv:s INFALL I SVERIGE.

7.

Tå Suensken thet blef var,

Huat lathen i skölden bar,

Tå satte han till med alle, n Juni

Jyten monde och ntfalle;

Lackas Krabbes rygh han knackar,

Alle Jytar komme elj tilbake.

8 .

Ten Snenske slår sin tielt,
Bredevedh Iythen i felt,

Lath sig beskansa ocb grafna,
Togh nogra Iytar af dagga;

Tå flck lyten annat sinne,

Och blef i transiret inne.

9.

Ther tomlade mången helt,

J skijrmijssel och telt.

Mången tet förskrächte,
som inte hadbe lärt nt fechte,

The Lflneborger vitnesbörd bäre,

Ther skontes eij knecht eller herre.

10 .

Den Suenske flux förtröt,

At Inten skulle sofva så söd,

Innan stadsens murer; 17 luli

Et streck han honom aflurar,

Vndsatte staden med knechte,

Som vel kunne stridhe och fechte.

11 .

Huilka körde lathen at,

Digitized by LjOOQle

K. KRISTIAN IV.*S INFALL I SVERIOE. 225

Först med lodh och krud,

Och sedan med eldhen bin rödhe;

Mongen Iythe då monde blödha,

Mången Hol-Iythe togz tå aff dagba,

Öfver huilket galgerna klagba.

12 .

När then Snenske omsidher sågh,

At lytben i transiret lågb,

Och aldrij velie Ienger ut fara,

An stöcken kunde honom försuara,

Tå tenckte ban i sit sinne,

Uij moste noget annat på Unna.

13.

Rycbte så np der Ifrå
Inten han frögdades då,

Mente te skulle rygge med alle, u i„ii
Hela landet skalle honom tillfalla;

Män han flck annat att veta,

Te ännu effter lyten leta.

14.

Endoch Kalmarnes slåt
I medeltidh blef förrådt,

Gönom lyfter, skeneker och edar,

3 Agu.

Öland tock och sådant veder;
Ty lytens vapn och veria,

Är lofva, linga och suerla.

11 A^usti

15.

Så tackar man lickvel Gndh,
At mången lyte bnd,

Rist. och Polit. Visor, I.

15

Digitized by LjOOQle

B. KRISTIAN IVIS INFALL I SVERIGE.

Är sedan specht och färgat,

Med blod af bysse och veria,
Förndhan the hellest hafva fallet,
Af Frljser, Braher och Galler.

16 .

Här till är tett så gåt,

Mången sin dödh hafver fått,

Som här är för långt at nämna,

Tå Uns vel som tem kenna;

Anders Chrlstenson skulle hos varit,
Och sodant sielf förfarit!

17 .

Tu edle Tyska blodh,

Tin löcka hafver eij heller varit god,
At tu och för sodana Iutha,

Tit blodh så skulle utgiutha;

Tagh tigh ännu till vara,

Låt lythen stå sin eghen fara.

18 .

Huem nu i Danmarck är,

J Noriet fjern och när,

Af frygh må han vel springa,
Och latha sin lofsångh klingha,
För tette tacka vår herre,

Och altid venta verre.

19 .

Tacka och så tin kongh godh,
Som hafver törst efter tit blod,
Han hadhe vel thet kunne spara,
Ther han ville fredhsam vara.

Digitized by LjOOQle

K. KRISTIAN IVIS INFALL I SVERIGE.

227

Vor herre honom vel löner,

Om tn bruckar ret tina böner.

20 .

Thet år en väf vpsat,

Han lycktas inte bråt,

Innan han kommer till endhe,
Blifver månghen arm och elendigh,
Mongh faderlös barn lära qnida,
Mång enckia motgång lidha.

21 .

Men tette vore mitt rådh,

Bed Gndh om sin heliga nådh,

Tin koningz hiarta at vendha,

Så kommer dette til ende.

Ellest moste han niderslå ut före,
Som han med lagh vel kan göra.

22 .

Amen! J Jesu nampn,

Gudh hielpe oss vidare fram,
Som gema fredh vele hafva,
Te ofredige tagha af dagha.
Tit nampn ske evigh ära,

Tu kallas fredsens herre!

15 *

Digitized by LjOOQle

228

ST.

Parti-visor vid K. Carl d. IXrdes död,

d. 30 OkL 1611 .

I.

GRAF-SKRIFT ÖFVER HERTIG KARL.

FfrSn samma handskrift som den hvilken innehåller rimmet om
HBRTIG KARL, 1601, S. 86.

”Och efter Swenske män allreda hafwa glömt then tyrannen,
Hertig Carl, som the sig till en förderfwelig föreståndare tagit och
utropat hade, will man här anteckna then tyrannens grafskrift el-
ler Epitaphium, som honom till hans begrafnings beprydning i
Swerige (dock hemligen) skrifwen och förärad är, som så lyder:”

I thenna här graf,

Thet säger jag,

Ligger begrafwen
Till yttersta dagen
CAROLUS DCX
SVECORUM CR11X,

Finnlands förstörare,

The Eslars förförare,

Swenskom en plåga,

Höga som låga,

Rätt en tyrann,

Digitized by LjOOQle

GRAF-SÄRIFT OF VER HERTIG RARL.

229

Säger allo man.

Att han så war,

Bewises klar
Med hans Bedriffter,
Bref och skrifter.
Thesslikes war han
En sådan man,

Som alltid swor,

Jag thet ock tror,

Men aldrig höll t;

Hwad war som wöllt?
Hans egit sinne
Och onde lynne.

Han trodde ej Gud
Bröt hans bud,

Gjorde allt illa,

Lät blod förspilla
I onödigt krig,

Och inbördes strid;

Tog fast många
Oskylligt till fånga,

Lät tliem springa
Mäst öfwer klinga;
Somlige han hängde,
Någre hud flängde,

En part på stegel
Vpsattes till spegel.

En fräramand man
Jag ej nämna kan
Blef sunderrifwin,

En fru af landet drifwin.
Carl lät sig kröna.

Samt furstinnan skjöna,
Mot ord och Ed,

Som tyrannen wred
Lofwade i Vpsall,

Som spordes Öfwer all.
År för ty menedig
Worden, och bedräglig.
Fick med list in Riket,

TDigitizeb by LjOOQle

230

HERTIG EARLS BECRAFNMC.

Lefde sedan litet.

Blef mållös med hast,

Sålänge hjertat brast.

Regerade fem år,

Förr än han lades på bår.
Thenne Belials man
Ingen rosa kan,

Utan alle tillhopa
Måga ’We!’ ropa
Öfwer then tyrann,

Som gjorde skada och skam
AUestäds ther han drog fram.

ii.

HERTIG KARLS BEGRAFNING,
d. 16 April 1612.

Efter sistnämnde handskrift, s. 89.

K YRK JO-CEREMONIER I HERTIG CARLS BEGRAFNING.

Först war altaret intet beklädt
Stod blott och bart allt slätt;

Ej eller war ljus upsätta,

Som gemenlig brukas med rätta.

En Calvins Präst med swartan kappa,

Swart war både håsor och jacka,

Bar en bok uti sin hand;

Sökte länge förr än han then fandt

Then Text han läsa wille

Och hans församling kunde gilla.

Han las i Bok efter sitt sätt,

Alla mente thet war rätt.

Ther woru Calwar hwita och röda,

Slätt ingen offrade för then döda.

Digitized by

Google

HERTIG KARLS BEGRAFMING.

231

Sedan kom then andra fram,

Tala och swatza kunde han:

Han talte mycket om Guds försyn,

War klok och lärd, rätt som ett Swin.
Beslöt så sin predikan god,

Att carl som på Båren stod
War wisst hos Gud med lif och själ,
Bewiste thet hwarken med skrift eller skjäl.
Thermed blef begrafningen all,

Djäknarne söngo och klåckan small.

Jag såg ther ingen gråta eller grina,

Ej eller blef sungit: Salve Regina!

Utan hwar gick tå rätt hem till sitt,
Tackade Gud han maten fick,

Förutan Jesebell Carls Furstinna
Som är en obarmhertig qwinna,

Hon fick så mycket med allmosar gjöra,
Doch wille bon ingen ropa höra.

En fick tå wäl penningar twå,

Then andra han måtte se therpå,

Then tredje fick intet, tro thet wisst,
Likwäl war hon en godan Christ.

Hon sade ock them rätt ingen tack
Som wakat hade så mången natt,

Gjorde ej eller them Gästabod,

Hwarken med kål eller fiskesåd,

Utan lät them gå hwar hem till sitt;

Slätt ingen af them ther något fick
Förutan Per Lus then fattige man,

Som senast kom ther krypande fram;

Han fick ther litet stycke bröd,

Strax therefter blef han ock död.

Thenne war en fattig man,

En bättre bcgrafning fick tå han.

Honom fölgde fattiga och rika,

Som gåfwo allmosa alle tillika,

Blef begrafwen på Gråmunkeholm,

Också i hufwudstaden Stockholm.

Ther brunno ljus både höga och låga,

Han gjorde allt efter sin arma förmåga,

Digitized by

Google

232

HERTIG KARLS WAPBI*.

Testamenterade ock sin själ förwisst
Wårom återlösare Jesu Christ.

Kyrkjan och Scholan hade han gifwit
Allt thet som efter honom war blifwit.
Thet gjorde Carl, föreståndaren, ej —
Ty hans furstinna sade nej,

Att så ej war bruk ej eller sätt
Hålla en maltid sedan man är mätt.
Thet war så mycket sagt och ment,
Allmosa gifwa, är nu försent.
Testamente gjordes ej eller behof,

Ty han och hon hade barn nog,

Som allesamman wille ärfwa.

Eller the måtte i grund förderhva.

in.

HERTIG KARLS WAPEN.

1612.

Efter sistnämde handskrift, s. 91. Underst står afritadt ett
fyrdeladt vapen, hvars fält innehålla: bödelssvärd, stegel, galge
samt sträckbänk.

HERTIG CARLS, FÖRESTÅNDARE,
WAPN OCH KJÄNNE FANA WAR THENNA.

Stegel och hjul
Från Nyår till Jul,

Galge och gren
War alltid gemen;

Halshugga och räckja,

Pina och sträckja
Utan dom och lag
Mäst hwar 8:de dag,

War föreståndarens sätt,

Mot lag och rätt.

Digitized by v^ooQle

HERTIG KARLS WAPEN.

Ho som ej wille
Hans mening gilla
Och blifwa mened ig,

Falsk och bedräglig,

Måste strax gå
Oskylligt äntå
Lida pina
För trohet sina,

Såsom man seer,

Ju mer och mer,

Att han hafwer gjord l,

Som nog är spordt
Med Riksens Råd,

Sammaledes ock
Med Riksens Ädlingar,

Som bade befallningar
Öfwer Slott och Fäste
I Riket the bäste.

Med them gick så i hand
Både i Swerige och Finnland.
Somlige han steglade
Somlige hängde,

En part han i fängelse stängde,
Sedan lät han them springa
öfwer en Bödelsklinga.

Så skedde i Sjutton år,

Förr än han lädes på bår.

Digitized by

Google

234

38 .

K. Sigismund till Sveriges Rike,
1617 .

Efter ett flyg-blad, 8 sidor 4:o, tryckt 1617 tillsammans med sigis-
■urds Svar och Hertig cabls Slachtarebänck, förmodli-
gen i K raka u.

En förmaningz wijse/ til Sweriges Rijke/ lather sigh siange
som den wijsse/ wak vp wak vp i gudz nampn/ du werdige Chri-
stenhet.

1 .

Wak vp wak vp i Gudz Nampn
Swerige/ och see tigh om
Effter tin käre Maka

En Konung mild och from
Then tig månde behaga/

Och war af Gudh beskärt/
Men tu låst tigh bedraga/

För Gull ett Trull att taga/

Tig till en stor oferdh.

2 .

Ty äst tu nu förblåttat/

På ympnoghet och macht/

Titt gode mäst alt bårtte/

Tin Rijkdom stora pracht/
Tina Hieltter äre slagne/

Digitized by

R. SIGISMUND TILL SVRRICRS RIKE.

235

Titt Rijderskap mäst hän
Tin Frögd och så bårtagen
Tu äst full wehe och k lagen
Stor wåld skeer tinom Män,

3 .

The äre Vsle worden/

Wahnwyrdet och föracht/
Kommen i Trälars orden
Om theres frijheet bracht
Husset och Hassct bleffwen

Dräpt/ Steglat/ hängt och mordt
Föriaget och fördreffwen/

Till Roffs och sköfling gefwen/

Så sligt bleff aldrig hört.

4 .

Huar är de Män så lärde/
Förståndig klok och wijss/

Som wore ähra wärde/

Och tigh till mycken prijss/
Them haffwer tu lathit drage/

I Rätten falskelig/

Beliuga och beklaga/

Aldeles oskyldigt taga
Af daga/ ochristeligh.

5 .

Hvar är nu tin Armada/

Skyt/ Skep/ så Margefalt/

Ther tu stoor ähra aff hadhe/

När thet med alffwer galt/
är sompt i främmandes händer/
Sompt ligger i sjö och Strand/
Han aldrig åther wänder/

För än tu äst all sänder/
Fördärffwet slät och grant.

6 .

Hwar är de Män vtkorne/

Som hade hierthet och modh/

Digitized by

Google

236

K. SIGISMUND TILL SVERIGES RIKE.

Greffwer/ Ridder/ och Frijborne/
Edell/ och Krigzraän godh/
The ther säger och lycke/

Hade och myckin rooss
Kunde i mareken Rycke/

Tina Fiender vndertrycke/

De äre nu sin koos.

7 .

Hwilke han ey kan öode/
Vttrijkes göra meen/

Hemma dräper och dödher/

Och är rätt inthett seen/

Hans frögd är när blodh rinner/
Och handier iämwäl så/

Med Swenske och med Finner/
Med Barn Fruer och Qwinner/
Att Man thet gråta må.

8 .

Han achter plat förderffwa/

Tina och theras äätt/

Att främmande kunne ärfwe/
Theres goda altslätt/

Till Folk är nu de siemste/
Betrodd om inthet gått.

Men fremmande de förnemste
Och allestädz de främpste/

Bisittie Land och Slått.

9 .

En dåre skulle kunne/

En sider en Wijs Man/

Vpå hans upsått finne/

Och huadh som me enar han/
Att han Främmande högt sätter/
Och gör them stoor och gill/
Twinga titt Folk thes bätter/

Och kunna så thes lätter.

Vträtta h««dh han will/

ms*

ligitized by

K. SIGISMUND TILL SVERIGES RIKE.

237

10.

Sådent borde begrunde/

Titt Folk/ och lijde ey /

Huah skeer/ och ey tillstunder/
För orätt säija ney/

Sa giorde fordom tina/

Hieltar/ och tappra Män/
Theres Mandom lathe skina/
Förswarade sigh och sina/

Från Träldom frälste dem.

11 .

Från tina haffwer tagit/

Wist hierthet hug och modh
lemmerligen bedragett/

Huru han spiller blodh/

Them plågar och hårt twingar/
Kommer om all wälfårdh/

Er leel som ring på finger/

Till alt han will them bringer/
Dätt är iu klage wärdt.

12 .

Hwar är nu titt Folks hierta/
Huar är nu Götha modh/
Huar torde för annen störtta/
Och wåga liff och blodh/

Nu ligger alt i Aske/

AfF kärlek ingen wett/
Främmande Rusa och braske/
Tina om wärlden traska/

1 nöd och älendigheet.

13 .

Ingen Konung förmätte/
Twinga på sådent sätt/
Tina/ och them för blötte/
Och lik wäll ware Rätt/
Te liggia wist i dwale/

Vthi Fantasij och dröm/

Digitized by

Google

238

K. SIGISMUND TILL SVERIGES RIKE*

Meden the så förhaale/

Huarken see eller tal e/

Dell är enn fahrlig sömpn.

14 .

Sköfla röffwa och taga/

Måste Swänske från swänska Män/
Hielpa till att föriaga/

Bror / Syster/ Måg och Wän/

Emot lag sådent händer/

Naturlig kärlek all/

Förföllia sine Fränder /

Närskylde släkt och Wänner.

Och komma dem på fall.

15 .

Sancta Brigitta skriffwer.

En Qwinna wijss och klook.
Här om tilkenna giffwer
I sin legende book/

När thenne skulle rådha/

Och tage tigh wedh håndh /

Tå skulle stå i wådhe/

Tu och så titt folk både/
Andeligh och wärldzlig Ståodh /

16 .

Som i en spegel klare/

Har hon framför åt seet
Tin olycka och fahre/

O Swerie tin Elendheet/

Står icke tu i wåda /

Och högste fahra nu/

Förderff och störste skadhe
Titt folk och Ständer bådhe/

Så döma ther om du.

17 .

Trijfs ey skalker och Boffwer/

Och haffwer theres gångh /

Digitized by

Google

K. SIGISMUND TILL SVERIGES RIKE.

239

Föriages ey tlie fromma/

Och lijde nödh och twångh/
Såffwer icke dygd och ähra/
Kärlek / troohet och så/

Tör sanningen sigh ens röra/
Lagh / rätt/ och myndighet föra /
Vthen krypa vti wrå/

18 .

Aller ingen kan förgylla/

Hans saak lögnachtig ordh /
Hans wäsen iu opfyller/

All land/ är wijda sportt /
är ey hans falske lyffter /

Och Tyrannije klaar/

Hans handeli och bedriffter/
Mång bööker breff och skriffter/
Helle wärlden oppenbar/

19 .

Han haffwer wäll Studeret/

Fast flitigt Natt och dagh/
Efftertänckt/ och Prachtiseratt/
Mehre än Sweriges Lagh/

En hether Machiauellus/
Tyranners lährefahr/

Huru han kunne bedraga/

Folk land och Rijke intaga.

Med lögn och listigt försuar

20 .

Ty månde han och stänge/

Sig till lithet beröm/

Och från sin Arfs Rätt tränge/
Sin Konung och Bror Sohn/
Titt Folk åffte samman hade/
Och lög dem Aldeles full/
Mång ordh på skogen ladhe/
Med dyra Eder sadhe/

Att han war honom huldb/

Digitized by

Google

240

K. SIGISMUND TILL SVERIGES RIKE.

21 *

Och sig alzinthet skämde/

Bruka falskhet och list/

Så åffta han Kongen nämpde/

Då tog han sigh på brysl/

Med list och Edher täcke/

God ord och smeklerij/

Tina månde först lock e/

Sedan truga och Pocke/

Att stå med honom bij.

22 .

Ty tänck du vppå tin ähra /
Troohet eedh/ ordh och Plicht/
Emott tin Maake käre/

Slepp gnistans falske dicht/

Och troo wist huar han slepper
Hans Söner tage wedh/

Och achta ey tin skadha
Först the man måge rådhe
Och ducka tig plat nedh.

23 .

Ty radher iag tu sender/

Till Konungen titt budh /

Aff hierthet tigh omwände/

Till honom biuder Gudh /

Tin lycke som sköne blommer/
Kunne tå fast härlig stå/

Och tu kant igen komma/

Till allt gott myckin fromma/
Fridh/ Rooligheei och nå.

24 .

Gud gifwe at tu kunde/

Besinne tigh en gångh /

Frid Rooligheet å stunde/

Korame vhr dette twång /

Och ey länger ont siude/

Tin gniste hänge wedh

Digitized by v^.ooQle

VISA OM R. GUSTAF ADOLF.

241

Ett ordspråck månne så lyd e/
Mott drotten är ondt at biude/
Dett tör komma en annen tidh.

25.

Om dette tii att säiie/

Wore fast myckit än/

Jag wil ey länger dröije
Men tig sampt tinom Män/
The ther på Troohet acht ej
Och sigh så föresatt/
Theres eed att betrachte/

Och på förlossning wachta/
Önska tusendt godh Natt.

39 .

Visa om K. Gustaf Adolf,

1626 .

Efter ett flyg-blad, 8 sidor 8:o, under titel:

”En ny Wijsa/ Then Stoormechtige Högborne furste och Herre/
Her Qustaff adolph/ Sweriges Götes och Wändes Konungh/ Stor-
furste til Findland / Hertigh vthi Estland och Carelen/ Herre vth-
öffuer Ingermanland/ etc. — Niliil est praestabilius ver o,
quam perieulis patriam li ber are: beatique hi

sunt, quibus ea res honori fuerit. — Tryckt i Cal-
mar/ Aff Christopher GUnther / Anno 1626.”

I.

Glädh tigh tu Swea Rljke/

Vthi all stund och tijdh/

llist. och Polit. Visor, I. 16

Digitized by LjOOQle

242

VISA OM B. GUSTAF ADOLF.

At Gudh ey wil undwijke
Tigb/ Vtban wara blijdh/
Tigh ock så wel bewara/
vtlii all sorg och nödb/
frija ifrån all fahra/

Och giffua mast och£Brödb.

2 .

Uthi förfäders dagar/ v
Har Gudh hafft på tigh acht/
Thet också änna lagar /

Vthaff sin Gnddoms macht/

At mensklige påfunder/

Äre förderffne platt/

Genom hans Hielp och Vnder/
Falsk Religion affsat.

3 .

Stor tingh månde vthrätta/

En Konungh myckit wijs:

Wiltu hans Nampn rätt wetta/
Kongh Gustaff medh stor prijss/
Som medh Gndz hielp och nåde/
Falsk Lära niderslogh/

Och wåra fienders råde/

Wäldeligh emoot stogh.

4 .

The som oss öffuerfalle/
Månde aff gammal art/
Föriagdes ja alle/

At medh en ganska fart/
För Feigde och för Ofrtdh/
Han igen roligheet/

Digitized by LjOOQle

VISA OM K. GUSTAF ADOLF.

243

För skaffade sin Lijffztijd /

1 Swerige hwar wål weet.

5 .

Aff hans Länder vth sprang/
Mång gröne Trädh förwist/
Ett aff them wij ock finge/

Thet herligast vthan brist/
Vnder hwars grener wij de/

I fridh Ieffde hwart Hion/

I Swerige vthan qwide/
för Wargh biörn/ och Leyon.

6 .

Förtorckat och förswnnnet/

Är nn thet Trädh förwist/
Doch är igen vprunnet/
thes frncht och edel Qwist/
som Rijksens Crone drager/

Och omsorg för oss bär/

I tijdh och alle dagar/

Ehwar han stadder är.

7 .

Alt i god Politie/

Har han laget och stält/

Thet iagh ey kan förtije:

Vthan bliffne förtål t/

Hnru i alle tijdhe
Han haffner brukat sigh/

I skårmyssel och strijde/
för Swenskom mannellgh.

16 *

Digitized by

Google

244

VISA OM K. CUSTAF ADOLF.

8 .

Dragom oss nu i minne/

Huru manhaffteligh/

Han lät sigh wäl beflnne/
Moot fienden som sigh/

Moot oss månde vphäffua/

Och sin Krljgzhäär så stor/
Lät här ibland oss swäffua/
Weet tu i Swerige boor.

9 .

Om Troheet hade warit/

Som thet slgh hade bort/

Tå har hwar man förfarit/

Ja ock så wijda sport/
Hwadh seger Gudh har giffhit/
Wår Konung wisserligh/

Och om hwar man har bliffnit
Widh sin Eedh oryggeligh.

10 .

Litet the hade wunnit/

Hwar ey förräderij/

The hos oss hade funnit/

Thet/ Gndh bättre/ at wij
aldrig thet bliffue qwitte/
Wittnar förfarenheet/

Thet kommer ey til nytte/
Them som ther vmgås medh.

11 .

På Jorden the wäl grönskas/
Och stå i högsta flor/

Digitized by LjOOQle

VISA OM K. GUSTAF ADOLF.

245

Til en tijdh/ Dock skal minskas/
Thens modh och håffnor stor/
Som i falskheet sigh öffuar/
Emoot sitt fosterland/

Och sin Konung bedröffuar/

Ty skal Gudz högre Hand

12 .

Honom medh hårda Plåger/
här straffa timmelig/

Sedan i Eeidzens låge/

At brinna ewiglig/

Ty Gudb som kan ransake/

Ens sinne och intent/

Öffoer then fromma waker/

Både bittidh ock seent.

13 .

Så tackom Gndh wår fader/
Och så wår Öffuerheet/

At hwar man nu är glader/
och boor i säkerheet/

Här vthi Sweriges Rijke/

Ty bör oss alle man/

Wår Konung ey vndwijkc/
Som oss elskar försan.

14 .

Wåre fiender hätske/
the Rysser haffuer han/
Som wore oss så bäske/
ja niderlagt försan/

Them hårdeligh och twingat/

Digitized by LjOOQle

246

VISA Oil K. CCSTAF ADOLF.

som allom kunnigt år/

At Distan bleff förskingrat/
hwad Ryssen kade kart.

15 .

Ey kan man si til pricke/

Hans manlige bedrefft:

Som han sig månde skicke:
Emoot the Rysser häfft,
Beskriffue/ som sigh borde/
Witnar hwar Krigzman godh
Hurn ban wåga torde/

Sitt egit Lijff och Blodh.

16 .

Rättelig må man kalla/
then Herre starck och båld/
En Rijgzhiålt öffver alla/

Som Rijken har i wåld/

Vthi all Land berömmes/

Hans dygd och manligheet/
Ey bör aff oss förglömmes/

Hans sinnes stadigheet.

17 .

Ja Rijke Land och Städer/
sampt Slått och Byar medh/
Haffuer han medh stor Heder/
Wunnit från Ryssen/ thet
Berömmes allestädes/

Aff mången vthlensk man/
Huru han måugeledes/
fienden öffuerwan.

Digitized by LjOOQle

VISA OM K. GUSTAF ADOLF.

247

18 .

Giort haffuer han och thette/
Them sigh skattskyllige/

Ja medh skäl och godh rätte/
Ganska wälwillige/

At the nn måste Inta/

In vnder Swenskes Hand/
Ehnru the dock tiuta/

Både til Watn och Land.

19 .

En stor nådh och wälgerning/
Har Gndh och oss beteedt/
Igenom then förening/

Som nn är händt och skedt/
At wij få trygge bliffua/

Vthi wårt eget Land /

Och i säkerheet leffna/
för flendernes Hand.

20 .

Sådant månde Tthrätta/
Then vnge Konnng wijs/
Ty bör honom för thetta/
Aff oss ähra och prijs/
At wij honom och trogne/
Måge befinnas wi st/

Bör oss wara redbogne/

Ja vthan swick ock list.

21 .

Klart see och påtaga/
hnrn Gndh vnderlig/

Digitized by

Google

VISA OM K. GUSTAF ADOLF.

Han sina alla dagar/

Bewarar nådcligh
Som hans Ord hår förfrämia/

At thet haffuer fortgång/
them gheer han frid och semia/
frijar från Plågor mång.

22 .

Olycka sorg och qwijde/
skal Gndh borttaga wist/
Och frögd i alla tijde/

Giffue förutan brist/

Som oss år wederfahrit/
Genom wår Öffuerheet/
Thet bwar man har förfarit/
Hwilken i evigheet

23 .

Nn och föruthan anda /

Wari ähra och priis/
som oss alt gott mon senda
Genom tlien Konung wijs/
Bidiom ån yttermeera/

Then helge And ther til/
han altijd wil regera/

Wår Öffuerheet så mild.

24 .

Uthi all nödh och fahre/
Gudh honom altijd wäl/
Ifrån Stemplingars snare/
både till Lijff och Siål/
beware aff sitt råde/

Digitized by v^.ooQle

VISA OM K. GUSTAF ADOLF.

249

från them som listelig/
Emoot hans högbeetz Nåde/
här handla swijkelig.

25 .

När soin the minst påtånckie/
Som handia falskelig/

Tå sitte the i länckier/

Seent är tå ångra sig/

Stat aff med sådant sinne/
Ehoo tu wara kan/

Eliest i onsko tine/
fördärffuas tu försan.

26 .

Giff Gudh allena ähra/

Och så tin Öffuerheet/

Then han tig mon beskära/

Aff nåde ock mildheet/
at wij få trygge wara /
och i Frid sammanbo/

Ja för the ondas skara/

Som oss göra oro.

27 .

Här med iag nu fulländer/
tli[e]nne här ringe dicht/

Och E. Mayt. tilsänder/

Henne til Nyåhrs Skrifft/
Långt Lijff/ Helsa och sundheet/
Sampt roligt Regement/

Önsker iagh E. Mayt.

I all trooheet wälmeent.

Digitized by

Google

250

40 .

K. Gustaf Adolfs Krig.

1.

KRIGARENS AFSKED.

Frän en handskrifven vis-bok uti Riks Bibliotheket, i Stockholm,
ifrån 1640-talet. Sid. 93, 94.

1 .

Döden han är ehn Jägare snäll,
som ingen man kan vndlöpa.
i dag tahr han ehn, i morgon fäm,
så mon werlden Ythöda,
orsaken hwij kämpar alla falla segerlöse.

2 .

Dn ware dig fattig dn ware dig rijk,
dn ware dig gammal eller vngh:
det sidsta man spor till tigh och migh,
ähr döden hafwer bracht oss om.

Ohrsaken hwij m. m.

3 .

Hwar will dn segla hwar will dn roo,
att döden dig icke skall finna,

Digitized by LjOOQle

K. CBSTAF ADOLFS ERIC.

251

han blifner din gäst ehwar dn boor,
det skall dn sielfwer förnimma.

4 .

Mången söhr sin win som war dragen i krig,
effter så många blifwa slagne,
men knnde ey frälsa sitt egitt lijff,
fast de wore med honom dragne.

5 .

De brnka det gambla ordasätt,
att krigzmän falla segorlösa,
inen lijka hwad stånde eller lljka hwad slecht,
frå döden kan ingen sig lösa.

6 .

Aff werlzlig stånd vthkohrar iag det,
ehn krigzmän heeta och wara,

Ty om iag ähn låge baak vgnen med,
genom döden skulle iag hädan fahra.

7 .

Jag prijsar dig gnd och skapare blijd,
som mig det stånd hafwer gifwit,
han sände migh lycko vtj all strijd,
och frögd effter detta lljfwet.

8 .

I fält bereder man dagligh stgh,
ifrå denna werlden att wandra,

Nn hahr iag bekommit min konnngz bref,
dijt drager iag lnstigt med andra.

Digitized by v^.ooQle

252

R. GUSTAF ADOLFS KRIG.

9.

Nu drager iag dijt i Jesu nampn,
gud vnne oss alla god lycko,
att Jaga wår fiende vthu swerlges land,
h. maystet och rijket till nytto.

10 .

fahr wål alla ståder, fahr wäl alla slott,
far wäl alla der äro ihune,
far wäl mitt käre fädernes land,
för dig will mitt hierteblod rinna.

11 .

Farer wäl mihna wänner, fahr wäl mijhn slecht,
sampt fruor och Jungfruer alla,
hwar jag hafuer giordt dig förtreet,
wärdigas låta wreden falla,
ohrsaken hwij kämpar alla falla segerlösa.

II.

FÄLT- VISA.

1628.

Efter elt tryckt flygblad, 8 sidor 8:o, under följande titel:
Een fältwijsa eller tågz önskningh: Krigzmän til tröst och frij-
modighetz vpwäckelse/ som sig för Gudz ordz lära/ och Fädernes
Landzens wälferdh wåga och vthdraga thet til at förswara. Stält
öfwer Thens Stoormächtiges/ Högbornes Fwrstes och Herres/ gö-
stavi adolphi. Sweriges/ Giötbes/ Wendes etc. Konungz nampn:
Stoorförstes til Finland/ Hertigs til Ehslland och Carelen/ Herres
vthöfwer Ingermanlandb/ etc. Therraedb vnderdånelighen önskas
Hans Konungzligba Majestät/ Sampt heela thet Konungzligba Hw-
set / Långt Lijff/ godt och roligit Regimente/ Lycko och welsignel*
se: Och allom tbem som i högt eminenlz ähro/ Sampt heela Krigz-

Digitized by LjOOQle

K. GUSTAF ADOLFS KRIG.

253

machten/ aff Gudh then Alswåldigeste/ a t han nådigst ihem wille
Lycka/ Seger och Fraragångh öfwer Gudz församblingz Fiender
gifwa och förläna/ och med helsa/ Fridh och önskeliga fiender til
Fädernes Landet låta igen heemkomma: Thet liwar och een Relt-
sinnigh Chrisltrogen Swänskman afT hiertat önskar. Medh all öd-
miukhcets ocii trooplichtigheetz vnderdånigheet sammansat och com-
ponerat Anno 1628. af Andrea Andrece Zot, Smolando, Regise Ma-
jestatis Slip. Upsalise. Men Anno 1653. noch 1674. aff samme
Aucthore Andrea Anderson Zot. Smolando på 39. Åhr Lagläsare
mest i Juneköpingx Lähn: någrestädes effter tiden och lägenheten
emenderal, och augerat Stokholmise in mense Augusti, try wers
O. R. S. Såsom märekia/ Olim, Rex, Svcci®. Siunges såsom
Gudh Fadher vlhi Himmelrijk/

Sin heliga wilia oss kiände/ När etc.

Nu sist tryckt åhr 1674.

1 .

6rVdh Zebaoth Konung starck i strijd/

Aff alla werldennes tijdhar.

Tu hafwer nådigst ståt mz them bijdb/

Som tin hielp monde förbijdha.

2 .

Uth\ thetta krijget wij Swenske Män/

Moot ) Takens ( förgifftlgha Lära/

Sökiom wlj frldhen medh oss hecm/

Genom tljn wäisignelse skiära.

3.

Så knnne wij merckia ock ther hoos/

Sann Gndz ordz förstånd vthrota/

Wille the/ och skaffa oss sijn koos.
FädernesLandsens frijheet gödha.

4 .

Ta åst then Gadh som aff ewigheet/

Digitized by v^.ooQle

254

K. GUSTAF ADOLFS KRIG.

Altijdh them som tigh rätt dyrckia/
Beskyddar tu sanna tre enigbeet
Som kan icke wrängan wägh styrkia.

5 .

i 41 zwåldige Gudb skodha bär nijd/

Titt wijnträ til at besökia/

Halt tbz widb macbt/ tia högra band sigb/
Planterat/ vthwaldt har/ förökia.

6 .

Fändt tigb til oss tijn högra hands folck.
Tijn foster får och barn kiära/
Beskärma oss wäl för fiendens wåld
Som Fädernes Landet förswara.

7 .

tftgiut tijn grymheet o Gudh öfuer them
Som titt nampn ey rätt åkalla/

Wändt them til ryggia mz stoor skam heem
Som wilia forderfwa oss alla.

8 .

Sänd t hielp aff Sion titt heliga bärgb/
öfwer tijna Krijgsmän kiära/

Från fiendens list och påfund wärgh,
Oss segher och lycka beskiära.

9 .

i 41 t hwad wij slå på/ i lEsu nampn.
Baneret och Fahnor vpråtta/

I Gudz förtröstning dragom wi flram
Moot Gudz ordz fiender att fechta.

Digitized by LjOOQle

K* GUSTAF ADOLFS KRIG.

255

10 .

Dragom wij vth/ eller liggiom 1 Felt/

Gud sielf til wår starckheet wij hafvom.
Effter hans budh wårt lefwerne stält/
Och aff hiertat effter tig wandrora :

11 .

O Gudh/ wår hielp kommer oss af tigh/
Som altiog hafwer i händer/

Låt icke wår foot här slinta nidh/

Mz tijn krafft omgiorda thes länder.

12 .

Xycka ware innan wårt pallas/

Tijn fridh och innan thes murar/

Efter tit nampn Gudh wij nu kallas
Hielp oss, styrk hierta och niurar.

13 .

På tigh o Gudh förlåtom wij oss
Som örligh i Werldena stillar/

Giff fridh och drijff Fienden sijn koos/
Som Gudz Försambling förbryllar.

14 .

DErre Gudh haff nu tijna Krijgzmän
Wijd helsa/ lycka/ godh sundheet
Och föör mz önskeligh tiender heem/
Från fiendens arga påfunder.

15 .

Ftbredh tijn hand Gudh öfwer tit folck/
Med fridh hwar til sitt heem korama

Digitized by LjOOQle

256

K. GUSTAF ADOLFS KRIG.

Giff seger som dricka här aff tijn kalck/
Låt them alting wäl bekomma.

16 .

Så skulle wij prisa tigh här timineligh/

I alla wåra lijffzdaghar/

Och sedhan raedh frögd ewinnerligh/

När tit Majestet så behaghar.

17 .

O milde Gudh huru nögdt mistes/

En Fader åt barn och Lande/

Then sitt folk hugnar/ som wäl tröstis/
Medh trygg troo och rett kärleks ande.

18 .

Äidderligh striida som en stark hiält
ährligit nampn behålla/

Styrker modh och mandom i fält
Medh fast troo/ sann Gud åkalla.

19 .

Sions Gudh bör loff i all Land/

Som kungör oss wägen till lijfwet/

Ther lustigt wäsand på Guds högra hand/
Har IEsus lifzens förste gifwit.

Thenne twenne effterföliande sidste iver*/ som ock begynnas på
R. S. concordera i meningen medh bemelle begge näst öfrige/ un-
der en annan dicht och thon/ siunges shsom

Waka vp/ waka vp i Gudz nampn
Tu wärdige Christenheeet.

Digitized by LjOOQle

K. GUSTAF ADOLFS KRIG.

257

Äen Bön will jagh begära/

Tu ährliga Blodh

Bewara tln heder och ähra/

Fcchta medh et friskt modh/
Vthwäig theu sköna Cronan/

Som är it ährligit Nampn/

Thet wåre gamble Förfäder/

Hwars rykte migh änun gläder
Som klingar vthi all Land.

Slons Gndh/ bör loff hembära
All Land/ som kungör oss wägh
Til liff och Instigh ähra/

På Gudz högra handz stigh/

För honom glädie til fyllest/

Vtan haat och förtreet/
lesu sannn förste.

Hör wår bön O Christe.

Giff andligt och timligh fredh } eller
1 Ewigheet/ Amen.

III.

KR1/1SMANS-VISA.

Efter clt tryckt flygblad, 8 sidor 8:o, med titel:

Then Stormechligstc Högborne Furste och Herre/ Herr - cu-
WATO adolpho medh Gudz nädhe Swcriges/ Götlies och Wendes
Konung/ Storfurste til Finland/ Hertigh vthi Estland/ och Carelen/
Herre vthöfwer Ingermanneland/ etc. Min allcrnådigste Herre och
Konung/ Thenna Krigzmans Wijsa til ähra och beröra/ säsom och
allom rättskaffens Swenskom blodom en rörelse til at wäl bidia
Hist. och Pol it. Visor , I. j y

Digitized by v^.ooQle

258 K. GUSTAF ADOLFS KRIG.

för H. K. M. ödmiukeligen och vnderdånligen Componerat Aff E-
rico Johannis Falk ostrogotho. Yndei then Thon:

Ein Soldat ist vorhanden /

Allhier vor diesem Hauss:

Eller

Ach hiertans tröst och glädie/

Jagh effterlängtar fast.

Tryckt på nytt i Stockholm/ 1640.

På baksidan af titeln stå följande verser under Sveriges vapen:

THetta Sweriges Wapn är/

Som på sigh en Gullkrona bär.

The tree gyllende Kröner små/

Hwilke som här vnder stå/

Betekne och låte oss see/

Sweriges mechlige Rijken tree/

Thesse tu starke Leyones macht/

Affmålar oss Göthernes krafft/

Hwilke alltijdh strijdsamme Män
Hafwe warit och äre än.

Och såsom en Waase försan/

Hårdt bunden/ ey aff brytas kan:

Altså troor iagh ett Regement

Samdrächtight blifwer oförkränckt.

Yisan är förut tryckt i Calmar, ”Hoos Chrislopher Gynther /
Anno 1626”, men utan ofvanskrifne verser.

1 .

ÉrUSTAVE ADOLPIIE,

Sweoskes sköld och bijstånd/

Tu måchtige Krijgzhielte/

Både til Watn och Land/

Tin lijke iagh ey finner/

Vnder then klara Sool/

Ey heller han vprinner/

Här vppå thenna Jool.

Digitized by v^.ooQle

K. GUSTAF ADOLFS KRIC.

259

2 .

Ftaff sitt Himmels fäste/
nafwer Gndh wisserligh/
Oss Swenske Män til bäste/
Nidsändt och skickat tigh/
At wij knnnom oss hwijla/
Och tryggelighen boo/

För Fiendernas Pijlar/

Vnder tina wingars Roo.

3 .

Skal man någhen tijdh prijsa/
Een Konung och Krigzhielt/
Som sigh månde bewijsa/
Manlighen vthi Felt/

Och fienderna grymma
Förjaghat och förgjordt/

At the hafwa måst rymma/
Platzen / och giffwa tapt.

4 .

Tk finnes ey hans lijke/

Tn ädle Konunge Blodh/

J månge Land och Rijke/

Som medh ett friskare modh
Hafwer Fienden raska/

Genom Gudz nådh och And/
(Fast hurn han mon braska)
Nidherlagdt medh sin hand.

5 .

itldrigh kan iagh beskrifwa/

All theu Segher och Prijs/

17 *

Digitized by v^.ooQle

260

K. GUSTAF ADOLFS KRIG.

Som Gndh tigh månde gifwa/
Storinechtigh Konung wijs/
Fast Sool och Stiernor alla/
Togho Penna i hand/
och kunde nedherfalla/

Migh til hielp och bljstand.

6 .

Fthan iagh wil loffsiunga/
HErrans nådh och godheet/
Medh hietra och medh tunga/
För sådan Öfwerheet/

Genom hwilken Gudz Anda/
Mång stoor och trädigh Ting/
Hafwer fördt oss til handa/

Som icke äro ring.’

7 .

Fthi stoor nödh och wånda/
Swea och Götha Land/

En tijdh monde vthstånda/
Vnder Tyrannens hand/

Men Gndh månde så lagba/

At en Htelte vpran/

Som Vlfwen monde jagha/
Gustavus heet then Man.

8 .

Sammalunda iagh menar/
Hafwer Gndh ytterligh/
VtafT hans båål och greenar/
Vpwächt och dragit tigh:
Och vthgntit så wijdha/

Sin Anda öfwer tigh/

Digitized by v^.ooQle

R. GUSTAF ADOLFS KRIG.

m

At ta kan manligh strijdha/
Och Segersainmeligh.

9 .

Aff Skrifften flns beskrifwit/

Huru Gndz Ande godh/

Krijgz Hieltar hafwer gifwit/
Förståndh och ett friskt modh/
At the hafwa tordt wågha/

Sitt rödha Blodh och And/

Och alt thct som the ägha/

För sitt Fädhernes land.

10 .

Oer aff the hafwe förwärffuat/
Stort Loff/ och Prijs försan/
Och effter kommandom erfwat/
Ett Odödeligit nampn/
Hwilket aldrig förswinner/
Eller gråffiz vnder Mnll/

Fast werlden än förbrinner/
Eller faller omkull.

11 .

O huru myckit häller/

Blifwer titt nampn vthsprijdt/
Tu som Kyrkior och Scholer/
Vprätter medh all flijt/

Och HERrans ord thet reena/
Fordrar och hielper fram/

At ingen thet förmeena/

Eller förhindra kan.

Digitized by LjOOQle

262

K. GUSTAF ADOLFS KRIG.

H.

L andh och Rijken regerar/

Tu och derhoos fullwäl:

Såsom och them formerar/

Medh godan rätt och skäl/

Och frälsar oss aff mödha/

Och wår Fienders hand/
Wågandes sitt Blodh rööda/
Badhe til Siöö och Sand.

12 .

På Herrans nampn then starcke/
Reesar tu titt Baner/

Vppå fremmande Marke/

Vthslår tu tina Fhaner:

När titt Swerdh höres klinga/
Och tina Mnscheeter gny,
Moste Fienden Springa/

Bäfwa/ och vndanfly.

13 .

/fErran derföre prijsa/

Tu ädle Swenske Blodh/

Medh en klingande wijsa/

Aff friskt hierta och modh/
Som wäldeligen hielper
Tigh och tin Konung håld/

Och tin Fiender stiälper/

Som tigh wil göra wåld.

14 .

Fendt tin ögon om wijdher/

Och märek/ Swea/ ther hoos/
Tu hafwer alla tijdher/

Digitized by LjOOQle

K. GUSTAF ADOLFS KRIC.

Florerat som en Roos/

Men Synden hafwer slaghit/

Titt friske modh omkull/

Och tin fägringh borttaget/

Och täckt medh Swarta Mull.

15 .

Seendt och arla/ Gudh åkalla/
At then Bielke och stödb/
Icke må omkull falla/

Ifrån titt hufwnd nedh/

Then titt Hierta Firmerar.

Vthi tin nödh och twång:
Sigh styrar och regerar/

Wall vthi åhren mång.

16 .

Rusta tigh moot then stygga
Synden/ och onda gäst:

Och drijff henne til ryggia/
Eliter som tu kan bäst/

Så skal Gudh låta komma/

Som en godh Trägårdz wård/
Lillior och Roosen Blomma/

Vthi tin Örtegård.

17 .

See Herre Gudh medh nådhe/
Til oss tin Egendom/

Låt tin Wrede ey råde/

Medh nådhen til oss kom,

Låt ingen från oss tagha/

Then Roos och Lillje Green/

Digitized by LjOOQle

264

K. GUSTAF ADOLFS KRIGS-PSALM.

Vtbi wårn lijffzdagba/
Then wij bafwa alleen.
Amen.

41 .

Kon. Gustaf Adolfs Krigs-Psalm,
Sov. 1632 .

Enligt flera instämmande uppgifter, bar Gustaf Adolf, samma ar
han dog, författat följande uppmuntrings-psalm för sin krigs-här
och sjungit henne före slaget vid Liitzen.

Den är flera gånger tryckt; stundom med den uppgift att den
hlifvit skrifven af Michel Altenbur g , som likväl endast tillagt
två verser till de ursprungliga trenne. Uti Stockholraisches
Teutsches Gesangbuch, 1683, liten 8:o, är den äfven in-
tagen N:o 382 såsom Altenburgs , under melodien: Den Herren
meine Se el, och sednare under melodien: Kommt her

z u mir.

Psalmen offentliggjordes först, så vidt bekant är, den l.-staMajår
1633, af Churfurstliga Hofpredikanten Arnold Mengeringen, uti
hans Blutige Siegs-Cro ne/ Das ist: Kurlzer Hi-

storischer Discursz vnd Bericht Den

gifftigen Jesuwiderischen Lästermäulern vber
dem frtikzeitigen/ doch seligen vnd glorwtir-
digsten Todesfall oustavi adolbphi, Königs in
Schweden/ &c. Zu reiffern Nachdenckcn auff-
gesetzt. Leipzig 1633, 4:o, s. 73.

S. KÖN. MAYT. ZU SCHWEDEN LIED,

WELCHES S1E VOR DER SCHLACHT GESUNGEN.

1 .

Versage niclit/ du Häufflein klein/

Ob schon die Feinde willens seyn

Digitized by v^.ooQle

K. GUSTAF ADOLFS KRICS-PSALM.

265

Dich gäntzlich zu verstören/

Vnd suchen deinen Vntergang/

Davon dir wird gantz angst and bang/
Es wird nicht lange werden.

2 .

Tröste dicli dess/ dass deine Sach
Ist Gottes/ dem beflhl die Rach/

Vnd lass es jhn nar walten/

Er wird darch einen Gideon/

Den er woi weiss/ dir heiffen scbon/
Dich vnd sein Wort erhalten.

3.

So wahr Gott Gott ist/ vnd sein Wort/
Muss Teuffel/ Welt vnd Helienpfort/
Vnd was dem thnt anhangen/
Endlich werden zu Hohn vnd Spott.
Gott ist mit vns/ vnd wir mit Gott/
Den Sieg wolln wir erlangen.

På Svenska är denna visa oftare öfversatt, förslå gången år
1652, i Några nyja Psalmer ti i Gudz ähra &c. alT
Josepho Mattice Fougdonio &c. Strengnäs, liten 8:o. A. m.

GUDZ FÖRSAMBLINGZ
TRÖST OCH FRIJMODIGHEETZ SÄGERSÅNG
aff Tyskan förswenskat,
vnder the Noter; Kommer hijt til migh <fec.

1 .

War oförskräckt tu lilla Hiord,

Som troor på Gud och håller hans Ord,

Fast lina Fienders skara,

Aldeles sökia tin vndergång,

Tlier aff tu hafwer stoor ångest och bång,

Then kan ey länge wara.

Digitized by LjOOQle

266

K. GUSTAF ADOLFS KRICS-PSALM.

2 .

War tröst, tin Saak hör Gudi til,

Som ock tin skada hämpnas wil,

Bed honom för tigh fechta,

Gudh finner wäl en Gideon,

Som tin strijdh wäl vthföra kan,

Sitt Ord, sampt tigh wäl wachta.

3.

Så sant som Gudh är och hans Ord,

Saki [Skal] Diefwul, werld och Helfwetis port,

Endligh medh skam förfalla,

Wij äre Gudz Folck, han är wår Gudh.

Gudh är medh oss som hålla hans Budh,

Segern wij wist behålla.

Sedermera utkom en annan öfversättning, uti ett flyg-blad på
8 sidor 8:o under titel:

"Twenne Andelige Wijsor/ Then Första. Sammansatt
aff Sahl.och Högl. i Åminnelse gvstavo adolpho fordom Sweriges Giö-
tes ock Wendes Konung och aff Hans Kl. May:et kort för des död
wijd Slaget för Lutzen icke allenast påbegynt/ vthan och genom
des Feldt Trumpetare låtit bläsa/ Och sedan för heela Armeen —
Siungas. Vnder Thon:

Kommer hijt til mig säger/ &c.

Then Andra. Ar effter hans Kongl. May:tz högstbeklagelige
ocli alt för hastiga frånfälle Componerat aff Mathia Höe von Hö-
enek S. S. Th. Doct. och Superintendente vthi Leiptzigh; Hwar
medelst hela Tyskland beklagar sig öfwer denne Hieltens alt för
hastiga dödeliga affgång. Vnder Thon:

Wijd the Eifwer i Babylon/ &c.

Förswänskade aff P. O. — Tryckt åhr 1693.” '

1 denna, troligtvis icke första upplaga är Psalmen utvidgad
till 10 vers. Vi lemna den första såsom prof:

Förskräcks ey här du ringa Häär/

Fast din Fiende är
I grund digh at uthrota/

Och söker städz din Undergång
För hwilket digh är ångst och Bångh/

Gudh lärer sådant bota.

Digitized by LjOOQle

K. GUSTAF ADOLFS KRIGS-PSALM.

267

Sista öfversättningen är den i Nya Svenska Psalmbo-
ken N:o 378:

1 .

Förfäras ej, du lilla hop!

Fast fiendernas larm och rop
Från alla sidor skalla.

De fröjdas åt din undergång,

Men deras fröjd ej blifver lång;

Ty låt ej modet falla.

2 .

Din sak är Guds: gack i ditt kall,
Och i hans hand dig anbefall;

Så räds du ingen fara.

Hans Gideon skall än bli spord,
Som Herrans folk och Herrans ord
Skall manligen försvara.

3.

I Jesu namn vårt hopp är visst,

Att de gudlösas våld och list
Ej oss, men sig förstörer.

Till hån och spott de skola bli!
Med oss är Gud, med honom vi:
Och segren oss tillhörer.

Digitized by LjOOQle

268

42 .

Öfver Kon. Gustaf Adolfs död,
d. 6 Noy. 1632 .

I.

ACH, THENNE KLAGAN QWIJDHER!

Efler ett tryckt flygblad, utan årtal, men troligen ifrån 1633, 8 si-
dor 8:o, under titel:

2. Sam. 1. Klagadhe Dawid thenna klaghan öffuer K. Saul och
hans Son Jonathan &c. — Öffuer Then Stoormechtigste, Högtberöm-
ligste, Oöffuerwinligste Högborne Furste, Herre och Hielle Her gu-
stafp adolph then Andre och Stoore Sweriges, Göthes, Wendes &c.
Konung: Stoorf urste til Finland, Hertigh vthi Estland och Carelem
Herre vthöffver Ingermanland &c. Hwilken högstprijsligste Salig-
ste Konung then 6 Novembris 1632. widh Leipziks stadh i Saxen
sitt ädla Konuogzliga Blodh rinna lätt och lijffuet ändadhe Klaga-
dhe och än klaghar thenna klaghan: Såsom,

Adels och Presters ähra, etc.

Ericus Danielis Achrelius Rofl. Illust. Bielk. stipend. Vp-
sala, hoos Eskill Matzson.

1 .

Ach, thenne klagan qwijdher,
0 arme Swenske män,

Nu och i alla tijtlher,

Ewlgt för ää ocb ähn.

Digitized by LjOOQle

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS D(iD.

269

2 .

Then edbrom barnom lärer,
Medb suckan ställa ahn,
At strljdhen så förtärer,
Hieltcn aff Swea land.

3 .

Sij, thet är och wäl skrlffult,
J the redhligas Book,
Tllförende ahndrijffuit,

Vthaff the arghas hoop.

4 .

Then Edleste är slaghen,
På Jorden nåntijd war,
På Leipzik berg förtaghen,
Sweriges Crona baar.

5 .

Ach huru är then Hielten,

Så fallen hasteligh,

På Lelpziks plaan 1 Fälte,
Christnoin til största qwijd.

6 .

På gatomen i Praga,
Bebodher ingalundh,

At Hielten så aff dagha,

Ähr taghen tbenna stundh.

7 .

J Rom icke förkunner,

Then stoore Hieltens fall,
För hwilken alla stunder,
Påwens hierta thet skalff.

Digitized by LjOOQle

270

OF VER K. r.USTAP ADOLFS DÖD.

8 .

At sigh ey frögda måtte,
The Jbesuwiter hädsk,
Ey theras Döttrar sååte,
Dantza och hålla fest.

9 .

Papisterne sigh glädia,

Ey må aff wåra nödb,
Theras Döttrar oss qwälia,
Och twioga så til Dödh.

10 .

Lelpziske berg och Daler,
Ach ta Leipzlske plaan,
Ey dagg heller regn falie,
På tigh som för är waan.

11 .

Ey Åkrar heller bliffne,
Ther offer kommer aff,
Förbannat i all tijdher,
Til sidste Domedagh.

12 .

Ty Hieltens sklöld affslaghen
Ähr ther, fast grymmeligh,
Gustavi Ilielm affdraghen,

Så ganska ynkeligb.

13 .

Gustavi skiöld afftaghen,
Som han ey hadhe smord
Medh Olio warit taghen,

TU Swea Konnng giord.

Digitized by LjOOQle

ÖFVfiR K. CUSTAF ADOLFS DÖD.

271

14 .

Then altijd manligb sridde,

Til flychten aldrig togb,
Frijmodigt altijd bidde,

Grymma Fienden slogh.

15 .

Gostavi boghe icke
Feladhe någon tijdh,

Ey plägadhe at swijke,

I slachtning, kamp och strijdb.

16 .

Gostavi bössa altijdh
Fålde, honom ey sweek,
Pistoler hans än aldrigh,
Tilförende slog feelt.

17 .

Gostavi Swård thet bleeka,
Fåfengt kom aldrig doch,
Vthaff the Hieltars fetma,
Ifrån the slagnas blodb.

18 .

Gostavi Swärd thet skarpa,
Aldrigh än bögdes om,
VthaiT the Hieltar raska,
Blodigt altijd heemkom.

19 .

Gustavus och hans Hieltar,
Liufligh och mykit teck,

I lijffuet altijd fächta,

Göra Fienden breck.

Digitized by v^.ooQle

272

ÖFVER K. CDSTAF ADOLFS l>ÖD.

20 .

I dödben nn åthskilde
Ey heller ähre the,
Förlåtas icke wille,

Hwars annars ända see.

21 .

Raskare än som Örnar,
Grymme som Leyon starck,
Hefftigare än Biörnar,

Som Drakar vtbaff krafft.

22 .

Qwijdher aff wee och jemmer,
O vsle Swenske män,

A t edher så i händer
Gånger, nn lyckan hän.

23 .

J Swea Döttrar gråter,

Och klagher innerligh,
Qwittrer och ynkligh låter,

Aff hiertat bitterligh.

24 .

Öffner then Hielten stoore,
Gnstaff Adolph medh qwijdb,
Som så mykit gott giorde,

Eer altijdh sin lijffztijdb.

25 .

Then edher kräsligt klädde,

I Rosenfärgo skijnt,

Medh mång Clenodier täckte,
Aff gullet ganska fljnt.

Digitized by LjOOQle

ÖFVKR K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

273

26 .

Huru är na i strijdhen,

Then Hielten fallen snart,

På Leipziks höghar bliffuin,
Gustaff Adolph medh fart.

27 .

VVij sörie tigh wår Fadher,
Gustaff Adolph medh qwijdh,
At tu ifrån oss taghen,

Ähr nu så hasteligh.

28 .

Tin kärleek war oss närmer,
Ähn Qwinno kärleek stoor,
Gudh giffue at tu länger,
Leffuat hadbc på Jord.

29 .

Frökastat doch then Daghen,
Förkastat och then stund,
När tu så är knllslaghen,
Förkastat och thet rum.

30 .

Förhannat then man worden,
På tigh sin händer baar,
Förbannat och then Jorden,
Titt blodh vpswulgit haar.

Uist. och Polit. Visor , J.

18

Digitized by v^.ooQle

274

ÖFVER R. GUSTAF ADOLFS DÖD.

II.

G VST AFF ADOLPH THEN EDLE HIELT!

Efter ett tryckt flygblad, 8 sidor 8:o, under titel:

Rei Sveci® Rcx Gloriae. — Een Christeligh bådhe Sorgh och
Trtistwijsa, Öffuer thet hastiga, oförmodeliga och (effter Menniskio
Dom) alt förtijdeliga W. A. N:digste Herres och Konungz här i
Swerige, dödeliga afflijdande; På then Thon:

Widh the Elffuer i Babylon.

Gloria Altissimo Suorum Refugio. — Magnus Ov as Findel Go-
thico-germanicus Astris. • — ■ Aff Tyskan transfererat, och tryckt i
Stockholm aff Chr. Reusner then äldre, Anno 1633.

1 .

GVstaff Adolph then Edle Hielt,

Aff Swerige Högboren :/:

J all Werden berömd til Felt,

Til Gndz Krijgh wald och sworen:

En Fnrste wijss, modlgh och starck,

En Tndersam Konung i marek,

Medh Ridderlige Stycke,

Ther genom Gndh sin Cbristenheet,

Aff Fahra och Hiertans Förtreet,

Har teckts hielpe och rycke.

2 .

Hwad han haffner för Vnder giordt,
Är omygligt alt skriffua,

Men mädan är Himmel och Jord,
Skal åminnelsen bliffna,

Jämwäl bland then Tyske Natjon,
För hwilken han Spijra och Cron
Haar Ridderliga wågat:

Och farit öffuer Slö och Sand,

Digitized by LjOOQle

ÖFVER K. CCSTAF ADOLFS DÖD.

At hielpa thet arma Tyskland.
Hwar warder slijk vpfrågat?

3 .

Pomeren, Marek och MächeJborg-,

Har han medh bast intagit :/:

Och thesse Landens störste Sorg

Medh Heroisk Kraflt nidslagit,

I öffre och nidre Sacbsen,

I Dyringen och i Hessen

Kend, 1 Schwaben och Francken,

Hwad Gudh genom honom har giordt,

Elsas och Bayrn bekenna fort;

Widh Rheinström tackar mången.

4 .

Här aff tn goda Meisner Land
Föör tigh til Hiert’ och Sinne :/:

Hwad Pant then Herren i tin Hand
Qwar lät, haiT thet i minne:

Sitt stenekte Pnrpnrröde Swerdt
Har han sampt medh sijn Blodh förährdt,
Och åter öfTUergntit,

Som bland then Papistiske Hoop,

(Then Gndh sigh til stoort förtreet skoop)
Har merckligh öffnerflutit.

5 .

Ach högste Gudh i Himmels Thron,

Som thenne Hlelt mon glffna :/:

Tin Församblingh til Tröst och Cron,

Hwtf fick han ey längre leffiia?

Hwij legges then så snart på Bår?

18 *

Digitized by LjOoq le

ÖFVEfl K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

Som war werd leffna mång godh Ähr,
För then Dygd han lät skijna.

Ty thet Folck han alltijdh beredd,

War til Tröst och Bijstånd som leedh,
Effter Befalningh tijna.

6 .

Ach Fadher kär, hwlj gick thet så,
Hwij år thet Lins förswunnit? :/:

Som för oss mon lysa och gå,

Wårt Hierta är sorghbnnnit.

Thet frögdade Jerusalem,

Thet baar then ädle Friden heem,

Sampt medh then Frijheet goda,
Hwilken then leede Antichrist,

Medh Tyrannij och arga List,

Alf Tyskland mon vthrota.

7 .

Sij, Gndh så war tin Wilie, sij
Tin Dom är oss förborgat :/:

Tin Willia, HErre, merckie wij,

Och må medh ängslan sörgat,

Then manligh haffner fört titt Krijgh,
Then tn har anfört Wägh och Stijgh,
Then fechtat har för tina,

Then har bortryckt och krönt tin Hand
I wårt råtte Fädernesland,

Medh Martyr Crono fljna.

8 .

Martyr Cronan är nu påsatt
Konung Gustav then stoora :/:
Then han hölt för een sådan Skatt,

Digitized by LjOOQle

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

277

At han medh Frögd förloora
Wille Lijff och Blodh för Gudz Nampn,
Och Evangelj Låro sann,

Then han hiertligh kär hade:

Medh Beröm han sitt Lopp beslött,

I Himmelen han frögdas sött,

Och lider ey meer Skade.

9 .

Men wij qwijde som gå igen,

Och äro i stoor wånda :/:

Then som år rättsinnig Christen,

Mon wist i ängslan stånda:

At oss wår stoore Gideon
Är fallin så hastigt ifrån;

Och i otijdli bortrölfuat,

Wagn och Rytter i Jsrael,

Han tröste, så mång tusend Siäl,

Som nu är högstbedröffuat.

10 .

Doch är HErrans Hielp icke så
Slocknat eller förlorat :/:

Then för the Christtrogna skal gå,

Är altreda vthkorat;

Vthaff Edle Furstlige modh,

Warder Kongens vthgutne Blodh,

Wist alwarligen bemnat;

Och wisserligh ther begynt på,

Som Konung Gustav låt thet stå,

Thet Hopp är oss ey lernnat.

11 .

Judas der Maccabeers Hielt,

Digitized by v^.ooQle

278

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

Fast han ån togz aff dagha :/:

War doch Gudz Werck icke knllfålt,

J stadken mon Gndh Jagha,

Then Edle Fnrsten Jonathan,

Han satte friskt Fienden an,

Och HErrans Krijgh vthförde,

Gndh halp sitt Folck, stodh Fienden moot,
Antiochus haa thet eytroodt,

Gndz Rådh aldrigh vphdrde!

12 .

Således haflTuer sin Kamp endt
Thenne Stoormächtigh 1 Hielte :/:

Then medh sin Dödh och Saligh’ End
Tyskland tröste och hielpte;

Fienden haffner fått sin Lön,

Hans Tråtz och Macht år krossat skön,
Han moste vndan rymma.

Men nn får tu först see titt Håån,

Tu snöde Dotter Babylon,

Gndh skal sigh ey försumma.

13 .

Hår widh hwar Christen trösta tigh,
Som tigh mon högt bedrölfua :/:
Bedh flitigt och troo innerligh,

Hoo weet hwad Gudh wii öffua?
Then i Lijffuet war ett Jernrijs
För Drakans Bijke, Skal sin Prijs
J döden ey qwitt bliffua;

Om Påwans Lig 1 , iagh troor försan,
Een tijdh hår effter warder man
Få vnderligh ting skriffna.

Digitized by LjOOQle

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

279

14 .

J medier tijdh, slem Babylon,

Halt vp aff spott och löye :/:

Tu får snart tln förtlente Lön,
Man warder intet dröye;

Ty Norstiernan glffuer än Glantz,
Än finnes til then Rutekrantz
Som alt Gifft mon fördriffna,

Och then slemma Antlchrists Root;
Nn seer man at rätt Antldot
I Gudz Rådh altijdh bliffua.

15 .

Wälan 6 Patientla

Bliff qwar, låt oss än töffua :/:

A mor, Fides, Constantia
Lät sigh aldrigh bortröffua,

Så haffner thet doch ingen nödh,

Gudz Werck thet är, Han är ey dödh,
Han warder Medel wijsa,

Hållom man här widh festigligh,

Och hielpe hwar een til för sigh,
Christum willie wij prijsa.

Amen.

En bearbetning af denna öfversättning utkom Sr 1693, i ett
flyg-blad, hvars fulla titel återfinnes ofvan, under Kon. GUSTAF
ADOLFS KRIGS-PSALM (N:o 41). Såsom prof på behandlingen,
anföra vi första versen:

gustaff adolpb en Hielte stålt
Aff Swerige Höglboren
Han liar nu instält sigh i Fält
Til Herrans Krigh uthkoren>

Digitized by

Google

280

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

En Furst, a(T Modh, Hierta och Stärck
En Konung aff all goda Wärck
Och Ridderliga Gåfwor,

Som Hafwer frälst hela Tysklandh
Aff den grymma Darios Hand
Och krönt medh sloora Håfwor.

m.

WAKER VP DALAR SKÖNA!

Ffter etl tryckt flygblad, 16 sidor 8:0, under titel:

Threni Eller Klagoskrifft, öfwer then Stormächtighe Hogborne
Furste och Herres, Her gustavi adolphi Andres och stores Sweri-
ges, Götes och Wendes Konung, Storfurstes til Finland, Herliges
vllii Estland och Carelen, Herres vthöfwer Ingermanneland (nu
glorwärdigast hoos Gudh i åminelsen) Sorgelighe frånfälle vtbi
Tyskland then 6 Novembris 1632. Och nu then 22. Junij 1634.
medh Högh berömmligh Konungzligh Process bleff i Stockholm i
Gråmunka Clösler begrafwen, Gudh H. Mtz. Siäl medh alla Chri-
slrogna bewara wille. Siunges vnder then Thon.

Adels och Prästers ära, Borgares, etc.

Componerat aff Tona Sigon. Sponge Nortel. Tryckt i Stock-
holm, 1647.

1 .

WAker vp Dalar sköna,

J Europé Skogli,

Waker vp Lunder gröna,
Som vthi Swea boo.

9

J Palmeträ ther stånda,
Medh Ympa Quislar sin,
Sec doch then stora wånda,
J ären stadd vthi.

Digitized by v^.ooQle

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

281

3 .

Sampt florerande Roser,

Som och vprinna t her,

Vt i thes gröna Skogar,

Lyffter vp ögon här.

4 .

Waker vp Luteraner,

Swea och Göta Män,
Skodha then sorge dwale,
Tigh nu wist är tilscndt.

5 .

Lyffter vp ögon all,

Anseer medh iemmer stoor,
Sorgsens dagg är nidfallen,
Vthöfvver Sweriges jord.

6 .

En Rosenlund planterat,

Haar Gudh i Swea daal,
Medh fruchtbar trä formerat
Til ilt berömligit taal.

7 .

Ilt Wijnträä war vprunnit,
Vthi then lunden grön,

Thes frucht är dyrbar funnen,
Sielff bär hor. sitt beröm.

S.

Thess dygd om iagh må tala.
Ar så wijdha bespordt,

Intet trää ibland alla,

Kan liknas ther emoot.

9 .

Ofwer all Firmamenter,

Lyser then Solen klar,
Tillyk thes Trädz Affecter
Skijner aff Swea daal.

Digitized by LjOOQle

382

OF VER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

10 .

GVstaff andre och stoore,
Mächtigh genom Gudz Hand,
Svveriges Konung edsworne ;
Betydher thet trä sann.

11 .

Hans Nampn i werlden wijdha,
Vnder then röde Sol,
Berömligit är vthsprijdat,
Klingas aff Swea stool.

12 .

Som then grönskande Mijstel,
Pryder thet äpel trä,

Om kalla Winters tijdher,

Medh sijne blomster grön.

13 .

Then Monarchens bedriffter,
Guslavi Adolphi,

Medh stoor fägring beprydher,
Swea och Götha by.

14 .

Som Arons Staff medh mandel,
grönskas medh blomer godh,
Så och thet ädla Landet,

Stodh vthi bästa floor.

15 .

Om Änglar medh sin stemma,
Wille röra min dicht,

Kunde the ey vthnämna,

Then Konungz högh bedrifft.

16 .

Troheetz hierta at bära,

Månde then Herren godh,
För Vndersåter kära,

Som vthi Swerige boo

Digitized by LjOOQle

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

283

17 .

En fridförsteligh Fadher,
Swenskom och Gotom war,
Finnars, Carelers, Lappers,
Trogne sköld och förswar.

18 .

Then Luteriska skara,

War han en Herre godh,
För them ey wille spara,
Sitt ädla Lijff och biodh.

19 .

Land och Städher regera,
Medh all Gudfruchtigheet,
Aldrigh i werlden mera.

Kan finnas hans gelijck.

20 .

För sina vngar kära,

En Pelican sorg bäär,
När tbe a(T Ormen leda,
lil Jorden slagen är.

21 .

Sin rödha Biodh vthgiuter,
vppå sin vngar små,

Sitt Lijff fä the tå niuta,
A(f Jorden strax vpslå.

22 .

Gustaff then Hielten fijna,
En dyrbar Pelican,

Lät sitt ädla biodh rinna,
För sina kära Barn.

23 .

Then Honungz daggen söta,
Som är Gudz helga Ord,
Förswara och omskola,
Monde then Herren godh.

Digitized by

Google

284

ÖPVER B. GUSTAF ADOLFS DÖD.

24 .

ltt Leyon monde tiuta,
såsom en arger Hund,

Och kora afT mörkret diupa,
Ja vr en torran Lund.

25 .

Och wille platt förstöra,
then ädla fruchten reen,
Gudz Folck i mörkret föra,
Thet war en jemraers pijn.

26 .

Thcl Leyon monde sigh gifwa,
In vthi Tyska Land,

Och wille ther fördrifwa,

Then ädla fruchten sann.

27 .

Then Luterske skara,

Medh myckin gråt och skrij,
Tilhodo Gudh sin Fadher,
Skoda afT högden nidh.

28 .

Och them en tröster senda,

Yl hi sin stora sorgh,

Thet Leyons mord affwenda,
Och wara theras borgh.

29 .

Gudh tå ey länger kunde,

Höra thes klago röst,

Vtaff sin nådes Brunnar,

En dyr Hielte framsköt.

30 .

Gustavum han tiltalte,

”Tu Swea Konung godli,
Tin sköld skal tu påtagha,
Och gå thet Leyon mool

Digitized by

Google

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

285

31 .

Bindt Swärdet wedh tin Sijdha,
Baneret i lin Hand,

För ligh tå skal iagh stridha,
Slöta thet Leyon gram.

32 .

Vthslå tu tina wingar,

Lägg Sadel på tin Häst,

Tin Fiende skal iagh twinga,
Wara tigh aldra näst.

33 .

Läät Glafwen lysa klara,
Pistoler wid tin Saal,

Tå skal tlien Påwens skara,
Tina hand blifvva war.

34 .

Som Benaia then Hielten,
Manligh på Platzen stodii,
Tw Moabiters Läyon

Medh sin band nederslogh.

35 .

Tillijk then gruffligh Mannen,
Och Egyptiske Hielt,
Segerligen nidherladbe,

Medh egen Spitz nedfält.

36 .

Som Abraham och stridde,
Fyra Konungar slogh,
Manligen på platzen bidde,
Lott aff tbes hender togh.

37 .

Så skal och tu Gustave,
Genom min mächtigh hand,
Frija the Luteraner,
och göra them bijstånd.

Digitized by LjOOQle

286

OPVER R. GUSTAF ADOLFS DÖD.

38 .

Tu skalt medh titt Swärd skarpa,
Påwens grymma partij,

Manligh läggia til Marke,

Och göra mitt Folck frij.

39 .

Segher skal tu hembara,

För heela Jsrael,

Tigh wil iagh strijda lära,

En Konung ästu säll.”

40 .

Gustaff then Hielten fijna,
Herrans röst lydigh war,
Hans kerleek nionde brinna,
Moot then Luterske skar.

41 .

Sin vndersåter kallar,
Tilhopa vppå stund,
Trolighen them befaller,
Regera Sweriges land.

42 .

”Gudz helga Ord rena,
Håller i wyrdning stoor,
och medh thes frucht allena,
Försörgier Sweries Jord,

43 .

Lagh och Rätt tillijka,

Gifwes i eer hand
Låter thess frucht vthsprijdas,
Widt vthi alle Land.

44 .

Regerar såsom Herrar,

Och Sweries trogne Män,
Vthi kärligheet lefwer,

Til lijka hwar och en.

Digitized by LjOOQle

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

287

45 .

Sampt Yndersåter alla,

Hwart stånd i synnerheet,
Wil iagh hafwa befallat,

Wandren medh hörsamheet.

46 .

Hålt i wyrdning och ähra,
Gudz Lagh och helge Ord,
Sampt tin Öfwerheet kära,
Regera skai tin Jord.

47 .

Så skal ock Gudh then högste,
Edher alla tillijk,

Wälsigna medh stor frögde,
Gifwa en ewigh fridh.

48 .

Här medh wil iagh nu alla,
Min vndersater kär,

Troligen Gudh befalla,

Til önskeligh wälfärd.

49 .

Faar wäl o Sweries Rijke,

Mitt kära Fädersland,

Tigh wil iagh aldrigh swika,
Om min Hiertblodh är warm.

50 .

Farer nu wäl j alle,

Min Yndersåter godh,

Gudh vnne migh medh glädie,
Finna i bästa floor.

51 .

Manligha skal iagh strijda,
Såsom Jasabeam,

Igenom Gudz macht blijdha
För en san Religion.

Digitized by C.ooQle

288

OFVEK K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

52 .

För Gudz Försambling kära,
Wågha mitt Lijff och Blodh,
För thet Leijonet grymma,

Frija then rene tro.”

53 .

GVstaff sigh tå hastar,
Frijmodigt vppå stund,

Och raedh sin arm starke.

Reser aflf Swea lund.

54 .

När hans Nampn monde klinga,
Vppå then Tydske Jord,
Käyserska Herrar grymma,
Förspilla tå sitt modh.

55 .

önska medh hiertans sorge,
Aldrigh hafwa sedt dagh,

An medh then Hielten store,
Skulle gå vthi slagh.

56 .

Keyserska moste luta,

Såsom en mednatz ty (T,

När Musqueten monde sputa,
Röda Eeld, Lodh och Bly.

57 .

GVstavi wingar dundra,

Vtaff Musquele skall,
Käyserske måste vndan,

Eller the wänta fall.

58 .

Gustavus tå ställer,

En Scharmutzserning an,
Mång Påwisk Hielt han fäller,
Medh sin stormande hand.

Digitized by v^.ooQle

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

289

59 .

Mäng sköne Land och Städher,

Genom Gudz raacht intogh,

Påwiskom störte nedher,

Och them til flychten slogh.

60 .

Han slridde som en Herre,

Han kämpa som en man,

För Ewangelij lära,

Jn til hans Hiertablodh ran.

61 .

Som Eliaser stridde,

Manligen medh sitt Swerd,

Nederslogh the Phi lister,
til hans hand domna nidh.

6 2 .

Gustave seger röra,

Nu ey medh gifwas kan,

Crönikor witne bära,

Om hans bedriffter san.

63 .

Doch i then sidste Slaohtning,

Medh sine Fiender hölt,

Fächtade han rätt raanligh,

Alt som en dyrbar Hielt.

64 .

Hans Swerd ther monde klinga.

Hans Bössa ey feelt slogh,

Blodhen han monde rinna,

Som en slrömande flodh.

65 .

På then Käyserske sijdha,

Föll Tijotusen man,

På then Swenska tillijka,

Föllo femtusend man.

Hist. och Polit. Visor , I. J9

Digitized by LjOOQle

290

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD,

66 .

Mången dyrbar Hieltc,

Sampt Officerer högh,

Satte sitt lijff i spelet,

Thes Hierteblodh vthflöt.

67 .

Högst ibland Hieltar alla,

Ynder then röde Sool,

Monde Gustavus wara,

Ther vlhgöt och sin Blodh.

68 .

När tå then ädla Hielten,

Kenner han sargat är,

Fattar medh handen ena,

Ythi sitt skarpa Swerd.

69 .

Then andra hand at föra,

Fick ey then Hielten godb,

Ty hans edla blodh rödha,
Sorgeligh ther vthstodh.

70 .

Sitt modh han tå ey fälte,

Vtaff then sorghen här,

Vthan som en frisk Hielte,

Medh en hand föör sitt Swärd.

71 .

Sin hielm lät han tå skina,

Then segerförsten godh,
Förmante Krigzmän sina,

Hafwa oförskreckt modh.

72 .

Moot sin Fiend scharmucera,
Monde then ädle Hielt,

Mång Krop på Platzen neder,
Lade han medh sitt Swerd.

Digitized by LjOOQle

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

291

73 .

Så länge monde fächta,

GuSlaflF then Hielten From,

Jn til hans Kropp then ädla,

Tree dödeligc skott bekom.

74 .

Hans dyrbar Kinben twenne,

Jtt lod igenom rann,

Hans Konungzligh Bröst sköna,

Ther trädde och ilt fram.

75 .

Vthaff the hårda Pijlar,
och tre dödeligh Skott,

”Föll han aff Hesten nedher,

Tröst oss Gudh Zebaoth.”

76 .

Sitt skarpa Swerd insticker,

Tå then Hielten försan,

”Tigh aldrigh meer vtbrycker,

Min Konungzligha Hand.”

77 .

Til sin högh Officerer,

Talar then Herren bold,

”Min Krijgzmacht wäl regerer,

Jagh gifwer edher i wåld.

78 .

Tillijka iagh och beder,
feller ey edher modli,

Vthan Manligh strider,

Ståår edher fiende emoot.

79 .

Min dödh j och så hempnen,

Om j hafwen migh kär,

Jn til thes en qwarlemnar,

Som ståår på platzen här.

19 "

Digitized by LjOOQle

292

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

80 .

Faar wäl faar nu alle,

Far wäl min Krijgzmacht kär,
Låter modhet ey falla,

Gudh ware edher när.

81 .

Faar wäl min Drotning kära,
Min elskeligh Gemål,

Gudh tröste och regera,

Tigh i then sorgh tu fåår.

82 .

Xårka flytande Tårar,

Vtaff tin ädle kinn,

Lät titt hierta hugswalas,

Aff högha kärleek min.

83 .

Milt Lijff tu aldrigh finner,
Meer på then sorge Jord,
Doch i then höghe Himmel,
Med frögd i Ängla Chor.

84 .

Faar wäl min Dotter lille,
Fadherlös ästu nu,

Vnder Faderligh wingar,

Hålle tigh Herren Gudh.

85 .

Faar wäl o Swea Rijke,

Faar wäl tu Göta Land,
Gudh tigh vthi all tijdhe,
Regere medh sin hand.

86 .

J gåår war iagh en Konung,
Mächtigh, Frijmodigh, starck,
J dagh tå är iag fången,

Alf dödzens pijlar skarp.

Digitized by

Google

OFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

293

87 .

J gåår tå bleff iagh likat,

Widh then Hielten Simson,

J dagli tå är iagh gripen
AfT dödzens hårda ram.

88 .

Frijmodigt Läyon förde,

Jagh i min sköld i gåår,

J Dagh swart sorghakläder,
Dragés öfwer min Båår.

89 .

J gåår alt som en Ören,

Spente Fiender min,

J dagh i all rum höres,

Falla Tårar på Kinn.

90 .

J gåår monde iagh fächta,
Ridderligh medh min handh,
J dagh vtaff Gudz Änglar,
Föres i Jesu fampn”.

91 .

Bloden honom affrinner,

Han ey meer tala kan,

En Fridförste nu lägger,

Jgen sin öghon san.

92 .

Han lyffter vp sin hender,

Ropar til Himmels högd,
”Gudh anamme min ande,
Skänck migh cn ewigh frögd”.

93 .

Gudh tröste oss nu alle,

Trösta oss sorgafull,

Sweriges trogne Fadher,

Är nu slagen omkull.

Digitized by v^.ooQle

294

ÖFVBR K. GUSTAF ADOLES DÖD.

94

Jt tusen sex hundrade,

Tretiyo och andra åhr,
Sielte Novembris Dagen,

Til bar oss thenna sorgb.

95 .

Fördömd ware then timma,
Osaligh och then dagh,
Hwilken then Monarch fijne,
til jorden bleff nedlagd.

96 .

Swart moln och mörk dimba,
Sorgelig tecke tigh,

Alt för the sorga strijmor.

Tu förde i wår by.

97 .

Solens ansichte blijdha,
Bortgömme sin klarheet,
Och aldrigh på tigh skijna,
Tu sorgzens dagh oblidh.

98 .

Mörckheet för tigh och draghe,
Himmelens Orion,

Medh stoor sorgb på tigh klaghe,
Tu sorgzens dagh ofrom.

99 .

Gråter och sörier swära,

J som på Jorden boo,

Fäller blodige tårar,

Öfwer then Konung godh.

100 .

Synnerligh Luteraner,

Vnder then Solen rödh,

Klädh tigh i sorghaklödher,
Gråt tin Fridförsles dödh.

Digitized by

Google

ÖFVfift K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

295

101 .

Åch tu högborne Drotning,
Gustav i Gemål kär,

Begråt tin Herra Konung,
Som nu alfallen är.

102 .

Lätt heta Tårar rinna,

Yppå tin kinne godh,

Hans Lijff ey meer finnes,
vppå then sorge Jord.

103 .

En Änckia ästu blifwen,

J thenna jemmerdal,

Doch i thet frögdelijfwe,
Finner tu tin Gemal.

104 .

Then sorgh toleligh drager,
Hon doch ey warar här,
Men Frögd i Lustesalen,
Blifwer i ewigheet.

105 .

Alt som en dyrbar Hielte,
Ar han nu slaghen nedh,
Effter Gudz eghen vvillie,
Gångit all werldzens stigh.

106 .

Ythkora Drotning lille,
Sweriges Arff Furstin,

Lät ädla ögon rinna,

Gråt nu Herr Fadher tin.

107 .

Tec an tigh sorgekläder,
Jemra tigh aff tin Slool,
Til Jorden slaghen nidher,
är tin Herr Fadher godh.

Digitized by LjOöq le

296

ÖrVEB K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

108 .

Tu florerande Swea,

Tu ädla Göta land,

Bögh tigh til Jorden ned her,
Angrip en sorgadantz.

109 .

TwäUa tin Säng medh tårar,
Gör tin Dunbädd wåt,

All tina frögdeströmar,

Ar wendt til qwale gråt.

110 .

Cronan vthi titt Hufwud,
Curbitsen vr tin skogh,

Ar tigh til sorg nidh kufwa,
Som stodh i bästa floor.

111 .

Lät sorga röst vpklinga,
Medh itt högdt sorga skal,
Lätt tin ögon rinna,

Öfwer thet stora fall.

112 .

Gustaff tin Konung smorda,
En fridzbaar Hielte högh,
För tina synder stora,

Sin röda blodh vthgöt.

113 .

Konungar, Förstår, Herrar,
Söria nu hierteligh,

Gånga i söria kläder
För thet fall Gustavi.

114 .

Ja Adel och Oadel,

illijk hwar i sitt stånd,
Wända sin frögd til qwal,
Vthgiuta sorgesång.

Digitized by LjOOQle

ÖFVER E. GUSTAF ADOLFS DÖD.

207

115 .

Sampt Firmamenter stoora,

Vppå then Himmel högli,

Diwr, Foglilar vthi Skoghar,

Fisken i Haffsens siö.

116 .

Grönskande trä förfalne,

Wilia ey bära fruclit,

Blomstern på Mareken alla,

Krökia blomer til bucht.

117 .

Lillior i Daggen stånda,

Nu sorgha wilne bär,

Thess blommer ey vtgånga,

Och intet grönskas meer.

118 .

Mislillens fägring sköna,

Monde ock falla nidh,

Medh sina bladher gröna,

Jemmer är til at see.

119 .

Gudh Zebaoth oss tröste,

Hielp oss o Herre mild,

Vthi wåra nödh högsta,

Sce tu oss nådigt til.

120 .

Orsaken monde wara,

Til thenna sorgen stoor,
Blodrödha synder wåra,
som lodha, bedreffz på thenna Jord.

121 .

Gudh oss dagligh hootar,

Medh Döddzens plåghor swår,
Som skola medh oss stå,

Ther han sielff sägher så.

DigitizecHsy LjOOQle

298

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD,

m .

”Titt Wijnträ skal förtorkas
Tin åker jemmerligh,

At tu min bodh ey achlar,
som iagli befaller tigh.

123 .

Tin Konung aff titt Lande,

Jagh och borttagha skal,
Sända tigh sorgh til banda,
Medh jemmer och stoor qwal.

124 .

Min wredhe skal hård brinna,
Som en förtärande eld,

Mitt straff skolen i finna,
Hunger, Dyrtijdh och Swerd.

125 .

Jdher tå skal iagh spijsa,

Medh then Malörten bäsk,
Galla skolen i dricka,

J edher ståltheet häsk”.

126 .

Sitt lyffte Gudh fulbordar,

Om synden ey affstås,
som stofftet vlhaff Jorden,
Genom hans hand förgås.

127 .

Wist må och så betydha
t het stoora fallet hftr,

At Herrans dagh then blijdha,
Nu wist förhanden är.

128 .

Himmelen, Firmamenter,

Bära oss witne klar,

Sampt alt på Jorden weier,

Nu stoor förändring haar.

Digitized by i^.ooQle

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

299

129.

Kom nu o käre Herre,

Kom medb tin frögdeskåål,

Och wendt wår sorgb lil glädie,
För oss till Himmels Saal.

130.

Kom, kom o JEsu Ch riste

kom medb tin vthrcchte fampn,
Ocb föör tine Barn sijste
Vthi titt frögda Land.

IV.

FÖR P APISTERS HOOT, WÅLD OCH TYRANNI J!

Författad af Gabriel Rolstenius 9 Noraemonlanus, och tryckt
i ett Oyg-blad, 8 sidor 4:0, under titel:

Cardialgia Suecorum Perpetua In Obilum Gloriosissimi, Invi-
ctissimi & Augustissimi Principis ac Domini dn.gustavi adolphi Se-
cundi Et Magni Suecorum, Gothorum, Vandalorumque Regis In-
comparabilis, Orthodoxae Religionis & libertatis Germanicae defen-
soris ac vindicis felicissimi, Palris Patriae exoptatissimi. Qui 6.
Novemb. 1632. in campo Lutzcnsi moriens cruentam nobis oblinuit
Vicloriam: Cuius Exequiae Solenni Et Regia Pompa å maestissimis
Sueciae incolis non sine infinitis Lacbrymis & gemitibus Holmiae
22. lunij M. DC. XXXIV. devotissimé celebratag sunt. Holmiae,
Typis Ignatii Meureri. M. DC. XXXIV.

1 .

FÖr Papisters hoot, wåid och Tyrannij,

Gnstavns dragen är i Krigh och Stridh,

Alt fechta medh sin weldigh band
För wår Troo, Lijff, Städhcr och Land:

Här trädher Waasen fram,

Och slridhen gånger an,

Men Fienden fåår skam.

Digitized by LjOOQle

300

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

2 .

FÖrst Waasen Tilly wldh Leiptzig schlager,
Äbret ther effter til Lötzen drager,

Medh Wallstein hölt en blodig slacht,

Och Nedherladhe all hans macht:

Men Waasen stielper Knld,

1 Stofft och Swarta mald,

Som war wår Konnng hnld!

3 .

Här seer man Walsteln til Flychten gånga,
På platzen liggia qnar tnsend många,
Then af Fienden bäst löpa kan,

Höltz för en tapfer Ridders man:

Dock blecknar Waasens hy
Och höres roop och gny
Ther Wallstein måster fly.

4 .

J Tijske Förster all, Chnr och Stender,
Til edher mitt taal hwelfer och Lender,
För edher Fridh och Wälfärdh sknid,
Ähr stnlpen Swenskas Konnng hnld!

Här ligger Waasen godh
På platzen i sin blodh,

Then som itt Leijon stodh!

5 .

Swenske medh tårar Waasen sin klaga,
Söriand medh Lijket til Swerge draga,
Byggia en kostlig graff af steen,

Att hielten må hwijla sin been:

Så legges Waasen nidh,

Som fallen ähr i strldh,

Ther bäffna Swenska widh!

Digitized by LrOOQle

OF VER K. GCJSTAF ADOLFS DÖD.

301

6 .

Här qnidher en Enkla och hårdt gråter!
Här qnidher itt Barn och Sorglig låter!
Medh tårar blandas theras taal,

Söria bitterlig thetta fall,

Öffner den Waasen stoor,

Som til sin hwylo foor,

Och nn i graffnen boor!!!

V.

ACH, ACH HWADH QWIDH OCH JEMMERLÅÅT!

Efter ett flyg-blad, 16 sidor 8:o under titel:

Klaghe Wijsa: öfwer Tliet fast klageliga, och för heela then
rätta Christenheetenne, bedröfvvelige och oförmodeliga Then Stor.
inechtiges (fordom) och Höghborne Herres och Konungz k. gdstafp
adolphs then 2 . och stoobes, Sweriges, Göthes och Wendes, &c. Ko-
nungz, Storfurstes til Finland, Hertigz til Estland och Careelen,
Herres vthöfwer Jngermanland, Wår Aller Nådigste Konungz och
Herres, Sitt Fädernesland^, then reena Lutherska Religions, sampt
tlien twungna Ewangeliske församblingennes wprättares och för-
swarares vthi Tyskland, Ifrån thenne jemmerdaal hädanfärd och
affall, Vnder then melodie

Widh the Elfwer i Babylon, etc.

Maximus Occubuit Victor gostavus adolphus. — Stockholm,
Åhr, 1644.

Andra sidan innehåller en Latinsk dikt, hvarefter den Sven-
ska Visan vidtager, s. 3. Sista sidan innehåller också några La-
tinska verser undertecknade af Visans författare, Michael O.
Wexionius.

1 .

Ach, ach hwadh qwidh och jemmerlååt,
Ar oss kommen til handa,

Hoo skal vvår ögon lära gråt
I denna hiertans wånda?

Digitized by LjOOQle

302

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

Ach at iagh kadhe tåra flodh,

Bred Ii e widh mitt sorghfulla modh,

Och Öghon som een Kalla!

At iagh kunde som thet bör sigh,
Öffuer thet fall fast ömkeligh,

Medh söriande migh stalla.

2 .

All frögd ftr vthi sorgh förwänd,

All glädhie haffuer ända;

Wår öghnalust är oss affhänd,

Hwart skole wij oss wända?

Ja, wij må vväl bortläggia nu
All wår Prydning sampt kostligh skru,
All Music må vphöra:

All frögdespell all lustig sång;

Här är ey vthan sorgh och twång,

Som kan wårt hierta röra.

3 .

Then sorgh är stoor och myckit swår,
Jagh bäfwar at omtala,

Cronan föll nedh aff huflfwud wfir,

Hoo skal oss nu hugswala,

Een Crona som ey war geraeen,

Hwars lijke man ey finner een,

Wäl ibland tusend många:

Söök eliest alla skrifTter frijtt,

Historier ja hijt och tijt,

Nätter och daghar långa.

4 .

Samma Cron Gustaff Adolff war,

Then Edle Konung och Herre,

Som nu til marken fallit haar,

Ey kund oss henda werre,

Han war een Crona allom man,

Adel och Ridderskap försan:

Theras frijheeter godba,

Han aldrigh nidher tryckia låt,

Digitized by LjOOQle

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

303

Hwar en rättsinnig witnar thet,

Ja och medh låra flodha.

5 .

Ty är thet sland lil sådan floor,

Ythi hans daghar kommit,

Al ingen som i Swerige boor,

Haar sljkt förra förnummit:

Nu finnas ther Hög h lärde män,

Och the medh flijt studera än,

I alle frije konster,

Ja Adlat är mången gemeen,

Doch för trooheet och dygd alleen:
Adlen wexte som blomster.

6 .

Wil man och see til Lärostand,

Skal man storligh förvndra,

At än doch oss til Watn och Land,
Fienden tänckte plundra:

Mon doch then Konung wijs och from,
All sin Arffgodz och egendom,

Til Ypsala förähra^

At byggia Academien,

Och vppehålla Vngdomen,

Sampt them som then ther lära.

7 .

Een störr rundheet är alrigh spord,

I mång Konunga Rijke,

Hoo håller daghligh sådan bord,

Hoo gör expenser slijke?

Thet war MagniGcentia,

Som är een virtus Regia,

Sådant må andra lära,

Han giorde för sitt fosterland,

Hwars fadher nu ey kallas han,

Han mon sökia Gudz ähra.

Digitized by

Google

304

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

8 .

Ty Ypsala Collegium,

nu söria medh rätta,

Tliet har mist sin Nutricium.

Sijn Öghon må the twettaj
Ja, Jagh kan ey medli torra kin
Meer skrifwa nu i thetta sin,

Tårar begynna rinna,

När iagh hugh kommer then mildheet
Såsom Ypsala är beteedt:

Ey alla thet besinna.

9 .

Öfwer Gudzfruchtan och hans Ord,
Hadhe then Konung och Herre,
Ett sådant nijt, at iagh ey troor
Moses eller David större.

Han lät vpläggia Biblia,

Så wäl som fleer volumina.

Kyrckior han främia wille:

Han war altijdh en Prästawen,

Ty gråta the: Ja hwar och en
Säger: Ach wår Konung mille!

10 .

Lagh och rätt han handhadhe wäl,
At ey kunde förtyckia
Någrom, thet skee skulle oskäl,

Lagh boken lät han omtryckia,
Domare högt föifarne Män,

1 then Konungligh Hoffrätten:

Sampt och så andra flera,

Lätt han til sättia i all Lan,

Hwar och en hafwa sin förman
Then han må sigh för kära.

11 .

Krijgzmän och älskadhe medh nijt,
Och wille heller mista,

Ån them fattas i någon tijdh

Digitized by LjOOQle

303

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

Skulle något och brista,

Han kalla tbem kar Söner sin,

Ther medh han gaff them modli in
Til at så lustigt fächta,

Såsom thet hadhe warit leek,

Eij mångher aff hans Krijgzm8n sweek,
Hans fromheet giorde thetta.

12 .

Jagh troor och wist j Handelsmän,

J måste thet bekenna:

At aldrigh någhon Konung än,

Fordrad edber som thenna:

Han hafwer på åthskiligh sätt,

Mång prijsligh Compagnio vprätt,

Som kunde Kijket båta,

Om man ey wil försumma thet,

Städher han och vpbyggia lät.

Men nu må j wäl gråta.

13 .

Bönderne gå medh sorgfult mod b,

Som iagh eliest wil mena,

Om the hafwa Christeligit blodh,

Aro til gråt ey seena,

The hafwa mist sin Konung mill,

Then the så dristigt trädde til,

Hon mon them ey bortwijsa,

När the för honom konimo fram,

Han war them blijdh och miskundsam,

Thet giorde them stoor lijsa.

14 .

Ey kan iagh fyllest nu här medh,

Konungens bedriffter skrifwa,

Een man kan ey fulborda thet,

Han låter thet wäl bliffua:

Man kan icke allenast een,

Aff hans dygder fulkomligen,

Rist. och Polit. Visor, f. 20

Digitized by v^.ooQle

306

ÖFVfiR K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

Vthläggia och berömma:

Doch skal mången understå sigh,

Xhet om röra margfalleligh :

Ja mången ther om drömma.

15 .

Ty then wil see hvadh han bestelt,
Haar i sina lijffzdaghar,

Ut hi åtskilligh Krijgh och Fält,

Ett stoort werck han förtagher.

Han måste först til Danmarck gå,

Och sedhan til Rysland och så,

Til LijQand, Pryssen, Pålan:

Thet wore seent besökia the
orter som han bekrigade:

Ja förra tröttnar Fålan.

16 .

Wil man allena förtagha sigb,

Hvadh han monde utlirätta,

Nu sidst uthi thet Tyske Krijgh,

Een stoor Book gofvo thetta.

Thet syntes först omögel igt.

Och för mångom nästan dårligt,
Konung Gustaff mon förtagha:
Dragandes moot Keysarens macht
Som många haa under sigh bracht:
Gudh mon thet annars lagha.

17 .

Keysaren hadhe i sin hand,

Och skylte medh sin winga,

Heela thet ganska Tyskeland,
Begynte Danmarck tvinga,

Thet voro seent uptälia the
Land honom äro lydighe,

Och all hans starcka Fästa.
Hvadh war Sverige räkna ther moot
Kunde alleen fästa sin foot,

I Slrålsundz litzla näste.

Digitized by LjOOQle

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

307

18 .

När doch thet arma folck framkom,

Och begynte fast qvida,

För Gustaff Adolph Konung from,

Gat han thet icke lijdha:

Drogh så för the Tyske Nation
Moot them som Gudz son aff sin thron
Nidhkasta sigh förmeena,

I kamp och stridh, wågandes alt
Sigh i thenna werlden bcfalt,

För Christi ord thet reena.

19 .

Öfver alla hieltar een Hielt,

Ja en Hielt öfver alla,

Som sigh så willigh gaff i Fält,

För them honom mon kalla.

Codrus berömd en Konungh båld f
Gaff sigh wäl uthi dödzens wåld,

Doch för sitt folck allena:

Gustavus för Fremmande Män,

Gaff sigh i dödhen willigen,

Thet war mer, wil iagh meena.

20 .

Poöler hafwa skrifvvit fast,

Om Herculis bedriffter,

Hvadh merkcligh ting han medh hast
Giorde, ha theras skriffter:

Thet är dicht, thetta icke så,

Gustavus monde wist framgå*

Hvars Ridderlige stycke
Widt öfvergå alt hvadh som thet
Utbaff Poeten dichtat är.

Ach Sweriges ädla smycke.

21 .

Han nidladbe then Armee
Som trodde sigh cy winnas

20 *

Digitized by v^.ooQle

308

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD.

Kunna, eller sijn lijke see,

Hon skulle aldrigh finnas:

Men Gustavus genom Gudz maclit
Hafwer them som Simson nidhlaght
The lärde honom kenna:

Gudh gaff them Gideon här nidh,

A t trösta sin Försambling widh,

Rätt Maccabe war thenna.

22 .

Men Gudh, ach Gudh, hwj är Han s&
Hastigt oss ifrån taghin?

Skulle then Hielt ey lefva få,

Skulle han så wardha slagin?

Hvj lägz then nu på swarta bår?

Som werd war lefwa tvsen åhr?

Ach ach Hielten är slagen.

Then Hielte godh i Israel,

Som tröstade mången trogen siäl:

Vår glädie är borttagen.

23 .

Thet hafwer gjordt wår synd så snödh,
Wij må bitterligh gråta:

At påkommen är oss then nödh,

Så monde synden båta.

Ach, ach hwart skole wij nu hän,
Hvadh tröst är oss mera igen?

Flym nu til Gudh allena,

Han är then man som hielp förmå,
Honom vij och så tröstc på,

Ofall skal han förmena.

24 .

Doch annars ey nu wara kan,

Ån hwar man är bedröfwat,

”Hwar är Hector min käre man?

Hiertat är migh bedröfvat,’ ,

Klaghar nu Andromache from:

”Hwar är min tröst och läkedom?

Digitized by

Google

ÖFVER B. GUSTAF ADOLFS DÖD.

309

Ach, ach min arme Enckia,

AU frögd och lust migh bor to är,
Glädie får iagh ey meera här,

Så roon migh sorgen sänckia.”

25 .

Och så then unge Fröken godh,

Wår uthkorade Drotningb,

Drager ett klent och sorgfult modh,
Kullslogs hennes förhoppning?

Ingen stoor glädie hon tå får,

När hon kommer til myndigh åhr,
Hon warder sällan gladher:
öfver teer hon sigh söriandes,

Medh suck och tårar säyandes:

”Hvar är min käre Fadher?”

36 .

Ja och the höghe Embetzmän,

I wårt Konungerijke,

Klagha öfver olycka then,

Ey mindre medh ord slijke:

”Ach, ach wårt Hufwudh och förman,
Huru hastigt han oss förswan:

Låtom oss nu upwakna.”

The rifwa sigh sitt ädla håår,

”Ach borta är Konungen wår,

Hans wijsa Rådh wij sakna.”

27 .

Bispar, Präster, gemene man,

Borgare och så Bönder
Gråta, ja the må och försan,

Gråta och slijta sigh sönder:

Ey kommer Gustavus igen,

Fast om werlden stådho än,

Mång åhr, ja än wäl tusen.

Hans lijke icke warit haar,

Ibland the förra Konungar

Thess gråta wäggiar ock husen.

Digitized by

Google

310

Öfver k. Gustaf adolfs död.

28 .

Wåre Krijgzmän the jemra sigb,

Och liiertelighen klagha:

At theras Fader ynkeligh
Och hastigt togz aff daga.

The willia ty hempnas hans dödh,
Fast the ey skola ätha brödk:

The fruchta ingen wådhe,

För sin Herre och Konungh godh,
Then them förr trösta och gaff modh,
Gudh unne them sin nådke?

29 .

Fast monde och ängsla thct fall
Wår Förbundzbrödher trogne:

Ja öfver Christenheeten all
Aro tijenden flogne:

”Gustavus Adolph är nu dödh,

Wij fruclitc thet bod har oss nödb,
Ach, ach, then Hiellen stoore,

Thet är oss ledt, thet gör oss sorg,
Wij höl lo honom för en Borgh,

Hans Rijke wij troo swore.”

30 .

Wij gräte men Fienden leer,

Thes större är wår möda,

Fast effter wårt förderff han seer,

Och wil oss alla dödha.

Min Herre Gudh statt up och kom,
Och frels t in trengda egendom,

Nu uthalf thenna fara:

Til tigh allen ståår all wår tröst,
Ångest är i hierta och bröst,

Tin dagh mon ey långt wara.

31 .

Ty wij som lefwe här igen
Låt oss ey säkre hlifva,

Fallom till Gudh allwarligen,

Digitized by LjOOQle

ÖFVER K. GUSTAF ADOLFS DÖD. 311

Han warder sin nådh giffwa.

Enigheet och trobeet Iher hoos
Lålom aldrjg swinna sin koos,

Gudh warder oss wäl hielpa,

Effter sitt ord och löfften klar
Skal han, såsom han lofwat har,

Xhen skiökian omkull stielpa.

32 .

Giff Herre Gudh en hiertaus tröst
Allom här öfver gråta,

Hwghswala the sorgfulla bröst,

Torka ögonen wåta:

Men thet öga här åt mon lee
Låt thet, o Herre, aldrigh see
Mera, Dagsens lius klara:

Tu sitter hwar och enom näst,

Hiertans tanckar kenner tu bäst,

Allwijs monde tu wara.

Digitized by LjOOQle

312

43 .

Sjö-slaget vid Femern,
d. 13 OkL 1644 .

Efter ett tryckt flygblad, 8 sidor 8:o under titel:

Canticum Triumpbale. Eller Triumph~Sång, Om then stora
slachtning, Ja endtligh lyckelghe (!) Victorie som Gudh them Swen.
skom gaff vthi Östersiön på den 13. dagen vti Octobri Månadl.
Siunges rnder then Thon, Såsom

Adels ocb Prästers äbra, etc.

Anno M. DC. XLU1I.

1 .

Af Swea Land vtbdragne,
Skeppen medb Rustning stoor,
Polsaneme vtbslagne,

Gingo i stadigb floor.

2 .

På thet åbret Cbristi,
Sexhnndrat fyretijo fyra,
Tingande dagb Septembris,
Ottonde reestom wij.

3 .

Flottan från Daalan lade
Åtb Calmar rätta koos:
Hollendske wij där bade:
Som lågb ocb wänte oss.

Digitized by LjOOQle

SJÖ-SLACET VID FEMERI*.

313

4 .

Namnen wil iagh beskrifna:
Hwart effter annat bär:
Androm tilkänna gifwa,

Som tå ey wore när.

5 .

War altså thet första,
Smålandz-Leyonet båld:
Räknadt ibland then största,
Som giorde Jnthen wåld.

6 .

Thet förde Commendanten:
Then ädle General:

Herr Gustaff Wrangel,

Som war wår Principal.

7 .

Snöde Drak thet andra:
Lustigt i Floden gick,
Admiralen ther på wandra,
Vthi sitt rätta skick.

8 .

Majors Skepp Regina:

Tredie i Ordning war,
Medh Flaggor månde skijna,
Vnder Solenne klaar.

9 .

Göthenborg medh Katten:

Vthi theras gestalt,

Komftto och mechtigh wackra,
Såsom them war befalt.

Digitized by LjOOQle

314

SJÖ-SLAGET VID FBMEIIN.

10 .

Effler them månde fölia,
Jägar medh Hwijta Swan,
Lnpo på Hälftens Bolla,

I Order boos annan.

11 .

Cbaritas thet sköna,

Sampt snälle Leopard,
Från Swenske Dalaröna,
Kommo medh samma art.

12 .

Gamble och Ny Fortnna:

Medh then Achllle starck,

Så och lnstigh Haffzfruna,

Gingo medh theras macht.

13.

Jbland månde och wara,

Then löpande PostPerdt:

Galllorten och then snara,

War medh i samma färdh.

14.

Ther til höga 3. Croner,

Phenlx medh spaka Lamb;

Medh goda Takel och Lnner,
Omsljder och ankom.

15.

Thenne beskreffhe Flotta,

Medh rätskaffens Krijgzmän,

Månde heet från sigh spotta,
Som spordt har hwar och en.

Digitized by LjOOQle

SJÖ-SLAGET VID FEMERN.

Fort Fienden vpsökte:

Vthi then Öster Siöö,

Modh och Blodh föröktes,

Vtaff godt Ööl och Brödh.

17 .

Och strax man Danske Flottan,
Wid Femeren liggia sågh,
Lustige öfuermåttan,

War både Högh och Lågh.

18 .

Modigt tå Sweuske Skepen,

At Danske Flottan gick,

Juten han fick wist brått om,
Hiertat lät them pick pick.

19 .

Vppå Trettonde dagen,

I Månan Octobri,

När Klockan war Nijo slaghen,
Begyntes thenne Strijdh.

20 .

Som war vppå en Söndagh,
Försanning säger iagh,
Efwen på Middagzstunde,
Angick thetta Quastbadh.

21 .

Först bleff Chorum höllit,

På jSwenske Skeppen all,
Och Gudh troligh åkallat,
Som Segeren har i wåld.

Digitized by v^.ooQle

316

SJÖ-SLÄCKT VID FBMERn.

22 .

När Gndztiensten war endat,
Sade wår General,

”Rätt nn må wij oss skynda,
k war och en rthi sin stadh.”

23.

Förmante Folcket meera,

Medh höfwelige Ord,
”betrachter eder ähra,”

Sade then Herren godh.

24.

”0 Swenske barn fromme,

Ach redlige Swenske Blodh,
Står nn bij Sweriges Crona,
frisk vp och har godh modh.

25.

J Jesn Nampn begynner,
gifwer nn Salwa an,

Jagh hoppas wij sknll winna,
fort, fort, rätt nn hnar man.”

26.

Trnmpeter medh stämma,
Blåste och högt alarm,
Slogz och på Pnker gärna,
Ther hördes Instig klang.

27.

Tå begynte dnndra,

Ja dnnder och så braak.
Hördes at sigh förvndra,
Tnsend på Landet satt.

Digitized by v^.ooQle

SJÖ-SLAGET VID FBMERN.

317

28 .

The Kopparstycker swåra,
Spottade treflllgr vth,

Lood och Kulor hårda,

Ther öddes myckit Krwt.

29 .

Röök och Damb månde fnncka,
Vthi timarne fem,

At enom tycktes sinnka,

Och alt i grund förbrändi

30 .

The store Skep och starcka,
Måste och bäfwa widh,

För thc Kwlor skarpa,

Som foro som en Pijl.

31 .

Takel och Togh måste rista,
Och rifwas såsom Näät,
Masterna och så brista,

Witnar then som sågh thet.

32 .

Och innan war vthrnnna,

Fem stnnders Timme glaass,
Mång Jnthe iadz at blnnda,
Som skarpt hade fått baass.

33 .

Förnemst vtaff the Jnthar,

War tå theras Prossmund,
Som most och vnderlota,
Somnade i samma stnnd.

Digitized by v^.ooQle

318

SJÖ-SUCET VID FEMERN.

34 .

Corffus som kallas Vlfeldt,
Bleff medb 1 samma Slacht,
Slaghen igenom Pälsen,

Ock nedb til Jorden lagdt.

35 .

På samma dagb ocb tijmma,
Vtbi tben Ostre Siöö,

Lade mång ögon sina,
Samman ocb moste döö.

36 .

Folket på Femerlande,

Vp i Kyrkspltzen stodh,
Ansågho thet medh bange,
Kolnadt war theras modb,

37 .

”Ach Ach” sadhe the alle,

”Gudh tröste oss tbenne stund,
Swenske haa öfwerhanden,

The Danske gå i grund.”

38 .

Tijo Skep medh alla,

Dansken wij wunno afT,

The Juthar måste falla,

Oss Gudh then Segeren gaff.

39 .

AfT Eelden bleff förbrände,
Lindorm medh Delmenhorst,
Tw och på grunden rände,

Som flychten tagha måst.

Digitized by LjOOQle

SJÖ-SLACET VID FEMER.1.

319

40 .

Pelican mind vndkoma,

Med ett som heete Lamb,
Lnpo som mest the kanna
Heem fort til Köpenhampn.

41 .

Nogh Fångar wij tå flngo,
Ammiraler ther ibland,
Som oss til handa gingo,
Måste taa Hatt 1 Hand.

42 .

Orsaak til thetta Krljget,

Haar Jnten gifnit stelff,

Och så mången bracht om Lijfwet,
Som endligb slogz ihiäl.

43 .

Gnckior söria och gråta,

Sampt Faderlösa barn,

J Danmarck illa låta,

Mist baa the mången Man.

44 .

Gement man säya plägar,
Falskheet sin egen Herr,
Offta gärna förråder,

Thet är wäl sant ty wärr.

45 .

Så mon hon Jnthen lnra,
Ty hon är honom kär,
At han måst in om Mnrar,
Nn sittia fast rädder.

Digitized by v^ooQle

320

SJÖ-SLACET VIO FEMEBN.

46 .

Ty är bäst Sanning braka,
Rittwijsa och troo Ord,

Så kan man Freden niuta,

Här vppå thenna Jord.

47 .

Then höge Commendanten,
Medh Åmmiralen Blom,
Sampt Officerer andra,

Prijser wist Sweriges Cron.

48 .

Capitener och Lentnampter,
Skeppare som Styremän,
Constapler, Adjutanter,
Hafwa tack hwar och en.

49 .

För the som tappert stridde,
Och wågade sit Blodh,

The Jnthar manligh bidde,
Tack bör them på all ortb.

50 .

För all ting skee Gndh äbra,
Och glori i all Land,

Thet wij honom heembära,
Hwar ährliger Krigzman.

51 .

Och bidie at han wille,

Wara oss allom när.

All Krijgh och Örligh stilla,
Både fierran och när.

Digitized by v^ooQle

SEGERN VID JANKOVITZ.

321

52.

WJjsan är Componerat,

Ocb enfaideligen släldt,
Tienstligh edicerat,

Them som war medh i Feldt.

44.

Segern vid Jankovitz,
d. U Febr. 1645.

IfrSn en gammal afskrift i 4:o, förvarad uti Kongl. Bibliolheket. —
Å hds. finnas följande anteckningar: — ”detta Öfverlemnade jag
lil Loenbom at i sina Samlingar införa och låta utkomma, som
skedde”, — samt — ”En wisa sänd” [af Hr Provincial-Medicus Dok-
tor Brodd ] ”til Herr Archialern Abraham Bäck.”

”Denna Hatzfeldt wart äfwen brukad som öfwerste i Kejserlig
tienst uti Salig Konung Gustaf Adolphs tid. Se Hisloire de Gu-
stav Adolph i hwilket föl iande om denna Öfwerste anmärckes:
Halzfeld Colonel dans 1’armée Imperial der i t une lettre pleine de
ménaces au Magistrat de stetlin.”

”P. M. Är öfwer Slaget wid Jankowitz den 24 Febr,*1645 j
der Götz blef slagen och Hatzfeld fången.”

Visan är tillförene tryckt af Loenbom , ibland hans Histo-
riska Märkwärdigheter till Uplysning af Sw en-
ska Häfdcr, Bd. I, Stockholm 1767, s. 150. — Den finnes äf-
ven öfversatt på Tyska.

1 .

Pertransiit Hatzfeldtus
genom den sklöna Skog;

Hist. och Polit. Visor, I. 21

Digitized by LjOOQle

m

SEGERN VID JANKOVITZ.

invenit Torstensonium,
som där för honom stod.

2 .

Hatzfeld.

O solve, solve Torstenson
dig önskar jag god dag;

Si vis mecum con/ligere.

Kom se här är na jag.

3 .

Torstenson.

Non sic, Non sie, O Domine,
da drifver med mig spott;

si velis hic succumbere,

Det skall göra dig godi

4 .

Miratur hic Hatzfeldius
Torstensons stolte sinn’,
voeat et rogat Gotzium,
hwar skall man na gå in?

5 .

Non moror clamat Gotzius,
fast Torstenson här står,
pu gnare nobis convenit ,
det gäller hud och hår.

6 .

Utriusque Tuba canitur,

Giötz träd fram frisker Hjclt;
eum generoso milile,
lät se dig uti fält.

Digitized by v^.ooQle

SEGERN VID JANKOVITZ.

323

7 .

Et dimieato strenue ,

Giötz sätter häftigt an;
sed viros, arma, gloriam,
i stiket lemnar han.

8 .

Fortuna tota vertitur,
det wardt ett farligt ref,
Hoc comperit Hatzfeldius
på platsen fången blef.

9 .

Torstenson.
Salveto post meridiem,
Hatzfeldt da gode wän,
qui nu nc finito prandio,
kommer till Swenska män.

10 .

Hatzfeldius.

Non mea sane culpa est,
Torstenson da wäi ser;
qui regit hcec imperia,
han iykan dig beter.

11 .

Flagellum Dei Attila,
så kalla dig hvar man,
qui arma fers vietricia,
genom hela Tyskland.

21 *

Digitized by v^ooQle

324

SEGERN VID JANK0V1TZ.

12 .

Chorns Svecornm.
Dabit Dei clementia,
dig Lyckones framgång,
ut hoc semestri spatio
må göra fienden bång.

13.

Et licet vitam trahere
i såker fred och ro.
ac Deo hymnum canere,
wi som i Swerigie bo.

Digitized by v^.ooQle

325

45 .

Öfver Westfaliska freden,

1648 .

I.

LIKA SOM LJUS HIELPER ANDRA UPTÄNDT.

Aftryckt efter en hds. in 8:0 ä Kongl. Bibliolheket, kallad Små-
ländska Wi$-boken y s. 88 — 93. Samlingen gjord af en bonde i
S. Småland på 1720-talet. Rättskrifningen har ej kunnat bibehållas.

Den här följda afskriften har förmodligen varit tagen efter nå-
gon äldre tryckt skillings-visa. Så vidt kändt är finnes af denna
nu mera intet fullständigt exemplar. Men ibland utgifvarnes sam-
lingar förvaras ett gammalt tryckt titel-blad, som vid jemförelse af
den deri angifna melodi, synes hafva tillhört just den visa som
här är i fråga. Titeln, hvilken i alla fall icke saknar märkvärdig*
het, lyder fullständigt:

Een Lijten Fridz Wijsa/ Til at loffsiunga Gudbi och gratulera
H. K. M:tt wår allernådigaste Drottning och Högha Öfwerheet,
sampt heela Fäderneslandet öfuer thet långliga Krijgsens och blo-
di gha Örligz onskeligbe vthgång och hugnelighe fridh/ på thet at
then Himmelske Fridfursten icke allenast aff wijsa och förståndi-
gha/ som Crönikorna och Fridz Contractcn sielfwa läsa och Öfwer-
wägha kunna/ må ährat blifwa/ vthan och at eenfalldighe/ ia och
små Barn som på galorna/ och vvijdh waggorna wistas/ måtte och
nu/ sampt i tilkommande tijder/ weeta hwadh godt oss allom i Fä*

Digitized by LjOOQle

326

OF VER WESTFALISKA FREDEN.

tl her nes landet vthi H. K. Mtz Augustaniske Regemente wederlarit
flr/ och hans Gudommelighe M:lt. therföre i tberas eenfalldigheet/
loff och prijs heembära. QwSdhes s&som then Wijsan.

Her Par och lijten Chrislin sittia öfwer Bord/

Then Elskogh wele wij nu gömma/

Snacka så många skemtes ord/

Aldrakäraste min / Jagh kan edher aldrigh förglöma.

Eenfalldeligh Componerat a(f Andrea Tohannis Pastore Lof-
tensi. Anno 1649.

1 .

Lika som Ijos hjelper andra npptandt,

Sina hjelper Gud visserliga af våde,

Jn båttre det lyser jn förr blifver åndt.

Herren Gud hafver lof för fred och alla sina nåde.

2 .

Så halp Konnng Gustaf mång Evangelisk man,
Sina hjelper Gud visserliga af våde,

Både i Sverige och fråmmande land.

Herren Gud hafver lof för fred och alla sina nåde.

3 .

När en af de bnlpne vek honom ifrån,

Sina m. m.

Jn mer måtte han i farlighet stå.

Herren m. m.

4 .

Fåkta för läro sann in till sin död;

Dotter hans var då så liten en mö.

5 .

O hvad jämmer i landet då var,

När kongelig hjelp [var] borta och fienden var qvar.

Digitized by LjOOQle

ÖP VER WESTFALISKA FREDEN.

327

6 .

Då botas hvart llf i Svea land bor,
Med Romska Örnens blskeliga klor.

7 .

Den motgång föröktes med farligt besvär.

Som sten på bördo, af Danske mans här.

8 .

O krig, hurn länge har du plågat [vårt] land,
Att allmän fred ingen minnas kan.

9 .

Land, städer, enkor och faderlös barn
Har da gjort elenda med din garn.

10 .

Mången utarmat som förr har varit rik,
Horn många tusen lagda i lik.

11 .

Fängslade, sargade, drifne af land,
Lemmalös och halt, ingen räkna kan.

12 .

Skonte ej svag, ej den hjelte var.

Slog ut af häst den gullkronan bar

13 .

O att man kunde dig binda vid sten.

Sänka i hafvet, vänta aldrig igen.

14 .

När synden vår straffas med denna krigs-nöd,
Upväckte Gud en Svensk ädel mö.

Digitized by LjOOQle

328

ÖFVKR WESTFALISKA EREDHN.

15 .

Hon beder först God om bjelp och god råd.
Sedan strider bon emot krigs-bärar två.

10 .

Fast de voro mäktiga och Jnngfrnn rar nng,

Lell vaktar bon sina både för Kejsare ocb Kung.

17 .

Gnd, den bon tröste uppå, gaf seger god.
Fienden begynte hafva passeligt mod.

18 .

Så som hon älskade mer fred ocb ro,

Än många segervinnare som ntgjnta blod.

19 .

Ty gjorde hon fred med kong Cbristierns här,
Först bort iade Ör[ligjsens mång besvär.

20 .

Vidga sitt rike dn ymniga land,

Slott, städer, öar och mången god ham[n],

21 .

Tillhöra barnen na Götas och Svens,

De ligga så vackra vid Danemarks gräns.

22 .

Sex[tou] hundrade fyratio och åtta rid lag,
Den andra November, en lycksalig dag,

23 .

Gjorde hon fred efter allas begär,

Med Romerska Riket och Kejsarens bär.

Digitized by v^.ooQle

ÖFVER WESTFALISKA FREDEN.

329

24 .

Vidga sitt rike öster om strand,

Med bärliga städer ocb ymniga land.

25 .

Halp Evangeliska i Tyskeland
Njuta sin frihet ocb lärdom sann.

26 .

Sin bjelpares tjenare och religion
Med privilegier befordrar hon.

27 .

Hjelper all stånd, straffar synd, skam och hot,
Aldrig [? månde landet tyckas] bättre i flor.

28 .

Na göras beredda ok, yxa och bötestång
Af gamla hillebårder och mnskcte lång.

29 .

När svärd blifver lie och harnesk till bill,

Så går det väl nti bohaget till.

30 .

Ty hoppas vi alla att friden förmå
Stora besvär någon lindring få.

31 .

Välkommen fred, Gods nådiga skänk,
Vi tackom Herren som dig har ntsändt.

32 .

Tack hafver hon, den stor-mäktiga mö,
Som bar oss freden och halp oss af nöd.

Digitized by v^.ooQle

330

ÖFVER WESTFALISK* FREDEK.

33 .

Tack hafva Riks-råd, herrar och mån,

För goda råd till freden igen.

34 .

Fält-herrar, gesandter, hvar krigsman tro,
Tack hafva de för sitt manneliga mod.

35 .

Så hafver ock hrar tålig undersåt,

Som drager krigs-tunga och hjelper åt.

36 .

Gnd bjelpe oss nn fly synd hvar och en,

Att han ej sänder oss örlig igen.

37 .

Hjelpe oss Gnd freden brnka så;

Sina hjelper Gnd visserliga af våde,

Att vl alla Gnds vänskap få.

Herren Gnd gifre det af gnnst och faderliga nåde.

II.

THEN TYSKA NATION OCH IDLA LAND!

Efter ett flyg-blad, förvaradt i Upsala Universitets-Bibliotkek
ibland Palmsköldiana (N:o 373, 4:o, s. 585), 8 blad 8:o undertitel:
Plausus Suecicus Seu Gratulatio ob Celsissimi et lllustrissimi
Prineipis ac Domini caholi gustati Comitis Palatini ad Rbenumin
Bavaria, Ducis Julie, Clivi» Se Monlium, Comitis Yalentim, Span-
hemie, Marchie Se Raffensburgi, Domini in Ravenstein; Exercitus
Se Actionum in Germania Svecicarum Generalissimi felicissimi;
Ex Germanica expeditione secundå eaque propitio cum Deo, yeré

Digitized by v^ooQle

ÖFVER WESTFALISKA FREDEN.

331

secundå, redilum omnibus exoptatum. CoDtinens brevissimam nar-
ralionem belli Germanici ejusque clausulae felicis, In humilimse
subjeclionis & gratulantis animi testificationem scriptus å Laurentia
JLaurentij Laurino Seniore P. St P in Häredzhammer. — Lin-
copiae, Excudebat Christoplierus Gtlntherus. Anno 1650.

Visan meddelas först i Latinskt drägt, hvarefter den s. 8, be-
gynner på Svenska.

1 .

Then Tyska Nation och ädla Land/

War råkat vthi itt ynkeligit stand/

Aff Krigh och Blodzvthgiutelse swår/

Som warade ther i trettijo Åår.

o

Påfwen/ Keysaren/ Span ioren och så/
Tilhopa i förbund och Liga gå/

Förbinda sigh och flera Förstår ther j/
Emoot Landet och Läran att föra krigh.

3.

Thetta straff Gudh aff högden see lät/

Medh een förskräckeligh Comeet /

Then och i trättijo Dygn fast bran/

Men sädan slåknade och förswan.

4.

I thenna feigd kommo Påfweska fort/

Moot them wan Ungerska Konung ej stort/
Then Bhemiska Kong måste fly och så/
The Danska kunde ey heller stå.

5.

Sampt flera Herrar i thetta förbund/

The tappade segeren sammal und/

Gudz försambling sorgde margelund/

Hennes wälfärd syntes gåå til grund.

Digitized by LjOOQle

332

ÖFVER WESTFALISKA FREDEN.

6 .

Alf then seger finge Påweska modb/

At ställa oeh effter Ihe Swenska Blodh/
Som lå i Prytzen hade krigh/

Moot the Påler fast hefiteligh.

7 .

Til Poler sände the Folk / her medh
Att hielpa läggia the Swenska nedh/

Och komma oss under Påwens Ook /

Ther effter han längtar och trängtar nook.

8 .

Doch wunno the inthet annat ther med /
Än at the giorde wår Konung sigh wred /
The t ta at hernnas förreste han /

Medh sin Krigzmacht in i Tyskland.

9 .

Fiendens skantzor han slogh omkull/
Fienden fick hugg all huden full /

Och dreffs tillbaka långt up i Tyskland/
Från Siösidan/ genom Gudz bistånd.

10 .

I Meissen monde tå Tilli infalla/

Honom lade wår Konung nedh medh alla /
Å.th Beieren måste tå Tilli fly/

Men widh Lech månde han sielfwer blij.

11 .

Strax Wallensten i hans ställe kom/

Then Norenberg beläde om/

Then belägring wår Kånung förtogb
Förmåtte at Wallensten tädan drog.

12 .

Then Blodige seger skedde thernäst
Widh Lutzen / ther fienden stupar mäsl /
På Platzen måste här Papenhem blifwa/
Men Wallensten sigh på flychten gifwa.

Digitized by v^.ooQle

OFVER WESTFALISKA FREDEN.

333

13 .

Een segerherre wår Kånung här doo/

För Landsens frijheet och Christeligh Iroo /
Som een Gudz Martyr och Christen godh /
UthgiÖt han här sit Kongliga Blod.

14 .

Hans dödh oss Swcnskom gjorde wee/

Ja all Gudz Kyrkia mon sigh tee
Fast sorgs e/ för then Hielten godh/

Som hennes Fiende stodh emoot.

15 .

Men Dråtning cbhistina på sin Härfaars Slool
Ar nu vpstigen/ som een klaar Sool /

Aff Wijssheet och Dygder högt lyser/

Wår Sorgfulla hiertan hon wist lijser

16 .

Gudz fruchtan henne bewäpnar så/

At hon moot fienden fast kan stå/

Och winna seger och öfwerhand /

Intaga Stader och många Land.

17 .

Fem Regenter Gudh Rijket haar gifwet/

Som Rikzens bästa li af vva drifwit/

A t hemma i landet wäl tilgår/

1 Dråtningens Ellefwa vngdoms åhr.

18 .

Gudh hafwer henne och Hieltar beskärt /

Som stort vthrätta och ähra är wärt/

Och föllia Kong Gustaffs manliga art/

I marken moot fienden medh modigh fart.

19 .

Genom thessa medel förmåtte hon ihet/

At fienden måste göra fred/

Ty Keysarens egna Arfweland/

Woro nw vthi the Swenskas Hand.

Digitized by v^.ooQle

334

ÖFVER WESTFALISKA FREDEN.

20 .

Keysarens Slätt/ thet Behmiska Praga/
Monde tbe Swenska och så intaga/
öster ijk/ Mehren och Bejeren/

Kund’ ey moolstå the Swenska Man.

21 .

Sampt flera Landh alt ther omkring/
Togo the Swenska medh Wapn in/

Ty Gudh anseer sin församblingz saak/
Gifwer godh framgång i godh anslagh.

22 .

Antager och Hennes Mayestet/

1 Swerige nu Regementet /

Gudh gifwe henne lycka och walsignelse/
Sin H. försambling til beframielsc.

23 .

Effter Hennes och Rijksens Rådz beslut/
Förreser Hans Furstlige Nåd ther vth /
Generalissimus ther at blifwa/

Och fridzens beslut til anda drifwa.

24 .

Och hafwer han saken så wida drifwit/

At fciden ar all och friden blifwit/

Effter som i Tractaten i Tolff åhr/

Ther på är drifwit medh kostnat swår.

25 .

E. F. N. ware wälkommen /

Til dss heem igen medh mycken fromme/
En lyckosam tijdh ar thetta skecdi/

At J hembara oss stadigh fredh.

26 .

Ja een sådaa fred som wij begära/

Then giord ar medh wår frögd och ähra/
För eder til Gudh wij böön liafwa giorl/
Gudi skee loff som war bön hafwer hördt.

Digitized by LjOOQle

UPVER WESTFALISKA FREDEN.

335

27 .

Wår höglofTlige Konungz vpsååt/

Hafwer hans Dotter wäl genom gått/

Ty Landen hafwa nu Friden nått/

Gudz ordh och Lära sin frihet fååt/

28 .

Så måste ock then Påwiska Liga
Til egit förtreet tilbaka stiga /

Alt thetta bestält vthi execution
Haar eder höga flijt och egen Person.

29 .

Ty warder eder dygd och prisliga nampn/
Aff alla berömd ?thi all Land/

ACf alla bekändt och ährat högt/

Som Landzens bästa så hafwer sökt.

30 .

Och warde fridzwärket berömmande/

Både wij och wår’ efft er kommande/

Wår S. Konung hans Dotter och så/

Som ther hafwer giort god vthgång på.

31 .

Ty lackom Gudh vthi Sweriges Land/

För friden både Qwinno och Man /

Ooh bediom vthaff hiertans grund/

Gudh oss then Ynne i alla slund.

Rijmen siunges såsom thet Gyllende ABC.

Digitized by v^.ooQle

336

46.

Oda Eucharistica,
den i dan. 1649.

Efter ett tryckt flyg-blad, 8 sidor 4:o, under titel:

Ad Deum T. O. et M. Oda Eucharistica, Til Gudh Alzraäch-
tigh en LofF och Ahresång. Ther v th in nan mäst öfwer hundrade
åhrs tijdh / Wasarnas höghlofllige Regemente in til närwarande tijdh/
korteligen förståndigas/ och ordsaken gifwcs tilkänna medh passe-
rande tijda rächning/ hwadli then hugneliga Frijden hafwer turbe-
rat och hindrat/ att man den ey här til hafwer kunna nutit: Och
Gudi tack och loff hembärande/ thet then Sloormächtigaste/ Stoor-
vnächtige/ Högborne Furstar och Herrar/ Romerske Keysaren/ Stoor-
fursten Ryssen/ wåra grannar ihe Danske/ Hafwa bekommit: Medh
innerligh suckan och begäran til Gudh/ som alt will Regera och
Härska effter sitt budh/ thet then önskelige Frijdh/ wårt käre här
til förtrychte Fädernes Landh til hugnat länge blifwa måtte och
fulsträckias. H:s K. M:tz Then Stoormächtigaste/ Högborne Frö-
ken/ Fröken cbristira, Sweriges/ Göthes/ och Wändes vlhkårade
Drottning och ArfFFurslinna/ Stoor Furstinna til Finlandb/ Här-
tiginna vthi Esllandh och Carelen / Fröken öfwer fngermanlandh
&c. Min aldranådigaste Drottning och nådige Öfwerheet Vnder-
dånligen dedicerat och tilsändl/ afF den; hwars Symbolum ähr.
Constantia Juncta Labori. Junaköping den 1 Januarij 1649. Tryckt
i Linköping hos Christopher Gynter/ Åhr 1649.

Årtalen stå utmärkta i kanten.

Digitized by LjOOQle

ODA EUGHARISTICA.

337

Oda Euchamtica Vnder then Xhon:

FrÖgda tigh tu Christi Brudh/
Emoot tin 0Erre och Gudh &c.

1 .

Sweriges och Götha skrudh;

Loffsiunge tigh HErren wår Gudh/

Som oss frijden hafwer gifwit:

Och oss så nådigh är hlifwit;

At wij nu om frijdh må siunga /

Både medh gamble och vnga,

2 .

Vthöfwer hundrade åhr/

Om man thet hälst vthsiunga thår;

Hafwer frijden sigh måst bort giömbt:
Doch är han oss nu först wäl rönt/

At man nu om frijdh må siunga/

Både medh gamble och vnga.

3 .

Näst thenne confusion
Christiern omildh moot Union;

Ej ringa buller tå in kom/

Then Påfwiska Religion:

At man ej haar kunnat siunga/

Om frijdh medh gamble och vnga.

4 .

Kungh Gustavus then förste/

Effter wårt bästa han törste:

At hielpa oss vlhafF nöda;

Måtte mångens Skiorta blöda/

At man een tijdh haar kunnat siunga/
Om frijdh medh gamble och vnga.

5 .

Man will nu heelt förtijga
Effter ej kan här beskrifwas;

Hist. och Polit. Visor, I.

ed by LjOOQle

338 ODA EUCHAR1ÄT1CA.

Månge inbördes Lumulter;

Lybbs’skes tilwuxne insulter,

A t man ey haar kunnat siunga /

Om frijdh medh gamble och vnga.

6 .

Förvthan slem’ practiker;

Genom tbe afwijkne slijker;

Som medh Tyrannen jämst hölio:
Och oss medh alt ondt öfwerföllo/
At man ey haar kunnat siunga/

Om frijdh medh gamble och vnga.

7 .

Kung ehich den Fiortonde:

War äbr’rijk/ doch genom onde
Rådgifwar’/ sigh heelt förstörde:

Och från Regementet förde/

At man ey haar kunnat siunga
Om frijdh medh gamble och vnga.

8 .

Här til Konung JOBåit sågh;

Och Swerige effter sitt förmågh /
Från Danske och Ryssar sliltej
Och sin Son til Pålandh hylte/
At man skulle kunna siunga /

Om frijdh med gamble och vnga.

9 .

Ther aff myckin oreede/

Genom Sigismund brast til wrede:

At man nu mäst i åhren mångh/

Moot them haar öfwadt krijg med bång
At man ey haar kunnat siunga /

Om frijdh medh gambla och vnga.

10 .

Hwar til stoor nijtälskan baarj
cabl ix 7 Ja ordnat waar;

Digitized by v^.ooQle

ODA EU€HARI$TICA.

m

Aff Gudi/ Swerge at frälsa/

Ifrån Påfwesk wilfarelse/

At man skulle kunna siunga/

Om frijdh medb gamble och vnga.

11 .

Jämwäl hafwa the Russer/

Öfwat medh oss månge pusser/

Och ey länge hållit fördragh/

Ythan städes reetadt til slagh/

At man ey haar kunnat siunga/

Om frijdh medh gamble och vnga.

12 .

Men Gudh wari lofwadt wist/

Höres aff Ingrer ingen twist/

Sedan gustavus then Stoore/

Them twingad’ til frijdh medh Flore/

At man nu om frijdh kan siunga/

Både medh gamble och vnga.

13 .

Regerande Gustavo
Adolpho; Rättligh Augusto,

Christenheetennes Hielte stark/

Som slogh mången fiend’ til Mark/

At man skulle kunna siunga/

Om frijdh medh gamble och vnga.

14 .

Trjr farlige swette badh/

Åhre medh the Danske å radh /

På hundrade åbrs tijdh skedde;

Hur’ wäl man thet ey förmodde/

At man ey haar kunnat siunga/

Om frijdh medh gamble och vnga.

15

Ar thet nu wäl heelt stillat/

Och Swerge til godo hyllat;

22 *

- ed by v^ooQle

340

ODA BUCH AR1 STIC A.

Herrdalen- ÖselUjämpt- och Gott-landh
Medh Rijksens Fäste i Hallandh/

At man nu haar kunnat siunga /

Om frijdh medh gamble och vnga.

16 .

Regerande chhisiina,

Ja revera Christiana:

Och Christenheetenes förswar/

I the Chrislnas fälte och skaar/

At man nu om frijdh må siunga /

Både medh gamble och vnga.

17 .

Moot the Påler vthan Landz /

Haar man sedan warit i skantz;

Så at mången tapper Hielte/

Ähr’ aff Hästen nederfälte/

At man ey haar kunnat si unga/

Om frijdh medh gamble och vnga.

18 .

Så är medh them schargerat /

At the haar måst transigera:

Först vppå någre åhrs tijda /

Sedan tiugo sex åhr wijda/

At man ey haar kunnat siunga/

Om frijdh medh gamble och vnga.

19 .

Nu är förmodandes wistj
Att hela thenne långa twist

Skal och så wäl blifwa ändat/

Och frijden warda oss händat;

At man ther om frijdh må siunga/
Både medh gamble och vnga.

20 .

Man hafwer och måst krijga /

Medh then Chatoliska Liga:

Digitized by LjOOQle

ODA EDCHARISTICA.

341

Moot Kejsaren i adorton åhr;

Långt är thet rächna Thogen wår /

At man ey haar kunnat siunga/

Om frijdh medh gamble och vnga.

21 .

Först glorwyrdigast’ Hielte/
gustay then Stoore i Fälte
Til thes han vthi segeren doo;

Som en Christen Riddar vthstodh/

At man ey har kunnat siunga/

Om frijdh medh gamble och vnga.

22 .

Sedan ähr’ Wapnen öfwadt/

Theri mångh Hielte är söfwadt.

Långt wore them här at nämpna/

Ähre wäl til som them känna/

At man ey haar kunnat siunga/

Om frijdh medh gamble och vnga.

23 .

Sidst haar Gudh thet lämpat så/

At man rätt honom tacka må/

Som then plåga och älände/

Wille vthi glädien wände/

At wij nu om frijdh må siunga /

Både medh gamble och vnga.

24 .

At een reputerligh frijdh/

Then Chrislenheeten tarfwar widh/
Medh Guldh Vörpomeren wäna/

Skal/ medh thes lähn Swerige tiäna/
At man nu om frijdh må siunga/

Både medh gamble och vnga.

25 .

Näst önskar man nu ChrÖnas/

Och medh wälgärningar lönas.

Digitized by v^.ooQle

342

«0A EVCHARfSTICA.

W as ar nas eendesle gnista/

Och til kärleks eldh vthbrista/

Åt [wij] nu om frijden må si unga/
Både medh gamble och vnga.

26 .

tilädh tigh tu Sweriges Brodh/

Medh lyck* antaga Sweriges skrudfe;
Och sedan medh gisslan och grndh;

Fijras effter Lagh och Gudz Budh.
At wij nu om frijdh må siunga;

Både medh gamble och vnga.

27 .

Sedan jämst regera wäll/

Swerige och Göther häll och säll/
Öfwer flend’ Triumphera:

Och sit Hijke slädz förmeera/

At man nu om frijdh må siunga /

Både medh gamble och vnga.

28 .

Här aff man skött lära thåc/

Ingen Monarch på waal eller Cbor:
Sigh förlåta / vthan på Gudb;

Som härska will effter sit budh/
Om man om frijdh wil siunga/

Både medh gamble och vnga.

26 .

Ther til medh städes warna ;

För andras fall och alarma:

Ey förskiutandh’ goda rådh;

Vthan wara medh them i dådh/

Om man om frijdh will siunga /

Både medh gamble och vnga.

80 .

Swerges och Gölha skrudh/

Loffsiunge tigh HErren wår Gudh/

Digitized by v^.ooQle

HONCERS-KÖDEN.

343

Som oss tben Öfwerheeten gaff;

Oeb will regera medh Gudz slart.
Al man / N. O. F. M. S.

B. M. G. O. V.

47 .

Hungers-Nöden.

1649 .

Efter ett flyg-blad, 16 sidor 4:o, under titel :

”Hungersnödz bedröfliga Påminnelse, Som: Anno 1649. ulhi
Swea, nästan öfwer alla orter, genom een skräckeligh och öfwer
naturligh Wattuflod begyntes. Hwarigenom, 1650. Åhrs, Naturs
Spijs, och nödige brödz vppehälle, så aldeles förminskades och
afkortades. At

Drifwande Diur i Skogen, Vthtrotter Arm widh Plogen,
Qwittrande Foglar på Qwistar, wahnligh födho bortraista
Lärarna woro tömde, Spannen gistnade sönder,

Mycket folck med rödh ögon, Bleka kinner för nöden,

Tå intet war pft Logan, Sökia sigh brödh i Skoghen.

Aff

Rötter och Knopp, Draff och Barck, som ringa til födho dogher.

Anno Manente a Data paCe aLtero. [1650.] Eofaldeligen sam-
manskrifwen Aff Nicolao Lofftandro . Tryckt Åhr 1650.

På titelbladets verso är en tillegnan till Drottn. Christina.
Sidan 3 begynner visan.

Utg. ha sett en annan upplaga: ”Vthi thenna dyra ochswåra
Tijden, å nyo vplagdt Åhr 1697.” Kan siungas under thenThon:

Himmelrijket är lijknat widh tijo Jungfrur, &c. 8 sid. 8:o.

1 .

Åhr effter Tusend Sexhtmdrad,

Nijood, näst Fyratijo:

Digitized by v^.ooQle

344

HUNGERS-NÖDEN.

Sin wrede lätt HERren dundra,
Öfwer sitt Folck och Hiord.
Gudh trdste oss Syndare arme.

2 .

Skyarna månde tå Regna,

Få Daghars och Nätters stand.
Och syntes fördolda Källor,

Röra sin Jordiska grund.

Gudh tröste oss Syndare arme.

3 .

Himmelen gaff Jorden wäta,
Som rinnande flodher Siöö,
Boskapen tå måtte ätha,
Vissna och blecknade Fröö.
Gudh m. m.

4 .

Engier som man skulle bärga,

Och fordom war waan at slå,
Kunde man näplig åthskilia,

Från rinnande Ström och Åå.

5 .

Creaturen nödgas Simma,

Ther the för kunde wäll gå.

Om han wille födha finna,

På Engierna aff the strå.

6 .

Ther Folcket för kunde låssa,

Sin Wagn och Kärra medh Höö,
Ther brukas Miälor och Rösior,
Som fordom i diupan Siöö.

Digitized by LjOOQle

HUNGERS-NÖDEN.

345

7 .

Tlier Qwiunorna förra ntbbredde.
Sin Galra, Hampa och Too,
War Watnet såsom i Beckior,
Tber som the seghla ocb roo.

8 .

Tber reesande Man medh Hesten,
Kunde för rijdha fnlsäll,

Tber brnsade starcka Forsen,
Såsom för backar och häll.

9 .

Tber Bonden förr knnde hota,
Harfwa, plöja, wälta, såå,
Ther roddes Fiskiare båther,
Ocb knnde ther Fisken få.

10 .

The Så ger i starcka Strömmer,
Som skåro Bräder aff Stock,
Motte för watnet rymma,

Ty Fiodhen brnsade starck.

11 .

The starcka Broer på bredder,
Vthöfwcr rinnande Åå,

The måste rijfwa sitt werckie,
När watnet swäfwade tber på.

12 .

Säden medh kernan then Adla,
Som Jorden tå tijdigh baar,
Tben man hadhe trnskat gerna,
Rotnade, för än folck skaar.

Digitized by LjOOQle

346

HOKGBRS-nÖDBN.

13 .

Hwete, Rogh och Kornet bästa,
Aff Regn och wäta i Fhiol,
Grodde i röök, ocb tber wexte,
Hwaraff bleff hunger så stoor.

14 .

Några medh nödh flngo berga,
Sitt Höö, Gräs och Åkerfrocht,
Men mycktt wardt förderfwat,

Ty Jorden war blöt och slok.

15 .

När Höst tijdhen war förhänder,
Folcket begynte att såå,

Wart Bonden vhr gärdet stengder,
För watn knnde han ey gåå.

16 .

Jorden aff watnet war blotnat,

Ey knnde Öök draga Plogh,
Thet sådde wart mast förrotnat,
Ther bleff ingen redning godh.

17 .

Ther af tå åhrs brödh bleff ringa,
Ther tömdess Lårar och Span,
Af nödhen mycket blef twingat
I hwset Qwinna och Man.

18 .

Then Man som förra wäl knnde,
Medh Tnnna, Skeppa och Spann,
På tljd, och affsagda ständer,

Läna och gifwa: Är arm.

Digitized by LjOOQle

HCNGERS-INÖDEN.

347

19 .

Then man som för kände hämpta,
Aff Åkren kärna och fréö,

Suckar: och the som stämpla,
Clenätter och hwetebrödh.

20 .

Thet Folck som war want at födas,
Medh brödh och kärna fulgodb,
Thet wandrar medh ögon rödha,
Men Kinnerna bleka nogh.

21 .

Then brinnande Eld som tiente,
Then knodde wälbrnkte Deegh,
Han måste blifwa vptänder,

För Drafwet och barkabrödh.

22 .

The rödha wälbrände stenaar,
Som torkade Rogh och Malt,
The torka affplokna grenar,

Ther til bådhe Draff och barck.

23 .

The wäxande Trä medh grenar,
Affkläda sin wanligh barck,

Nu torkas rötter och telnar,

Ty hungren är blifwen starck.

24 .

Furo är Barken bortröfwat,

1 thenna här hungers nödh,
Hasslen slår illa bedröfwat,

At thet hafwer mist sin leöflr.

Digitized by LjOOQle

348

hungers-nöden.

25 .

The små Dior måste högt skwäkia,
Ty födan blifwer them trångh,
The store måste vthwräkias,

O Gudh hwadh jemmer och twång.

26 .

Then skrålande Geet i skoghar,
Wrålar then affskalne barck,

The grymtande Swijn wldh logar,
Gråta sin agn och draff.

27 .

Foglar med sockan i Toppen,

Vppå the wisnade trä,

Sörja, at borto är knoppen
Som pläger förr wäxa ther.

28 .

Then godhtrogne dörewäktar,
Hunden, med lindande skall,
Förmår ey Liudh vthnr Käfftar,
Widh bösian han tööt och gnall.

29 .

Tnppen som för pläghar gala,

Om Ottan i Bondans hnns,

För hnnger ligger i dwala,

Til daghen blifwer all lins.

30 .

WelsigneJsen synes nn feela,

När brödhet vthspijsas skal,
Thet kommer aff HErrens wrede,
Som hatar wår synd och fall.

Digitized by v^.ooQle

HUNOERS-INÖDRiV.

349

31 .

Ty then som kunde vthdela,
Mång måltijdh medb en Span,
Honom skal tliet wist feela,

Och räcker näpligh halfannan.

32 .

När bnngren så war i Landet,
Och Folcket ledho stoor nödb,
Tben Penning hadhe 1 handen,
Knnde ey köpa sig brödh.

33 .

Så bafwer aff gunst och nådhe,
Then Swea Giöthiska Möö,
Hulpet at lindra then wåde,

Och hielpa sitt Folck af nödb.

34 .

Sitt Kongligit Mandat vthsände,
Till Städher i Swea Land,
Nembligh at ingen Vtländsker,
Skulle tulla Sädh i hampn.

35 .

Altså genom Herrans wilia,

Och Kongligit behagh,

Är tillförsel giord åthskilligh,

Aff fremmande Länder och Stadh.

30 .

Then torfftiga flck tå köpa,

Then fattigha hulpen war,

I Skoghcn som förr skulle löpa,
Plocka Knopp, mättas aff Draff.

Digitized by LjOOQle

350

HVNGER8-MÖOEN.

37 .

Wiljom wij ordsaken wetta,

Til thenna hunger och nödh,
Så skal thet ingom förtreta,

Om Pennen thet rörer wedh.

38 .

Dryckenskap är Satans snara,

Skrifften oss lärer medh skäl,

Men för then tagha sigh wara,

Hålles för drafwel och flärd.

39 .

Hordoms synd, Dråp och Mörderij,
Thet hålles för Ingen blygd,

List, Sweck, Förtaal, Bedrägerij,
Wäxer i Städer och Bygd.

40 .

Och högfärd, som hiertat winner,

Och fångar Mennisklors hngh,

Är then som oss mächtigh twinger,
Medh hnnger: Ty så sägher Gndh.

41 .

Aff Klädher många ey kännes,

Om the äre Adams slächt,

Thet wil iagh HBrren tigh hemnes,
Ty mlgh thet intet är täckt.

42 .

The Fattigha blifwa tryckte,

The Fadherlösa ther til,

Änckiorna blifwa ryckte,

Thet HERren ey hafwa wil.

Digitized by v^.ooQle

HOISCEHS-NÖDEN.

43 .

Sombliga måste nogh swälta,

Endock then arbeta skal,

Oeh stoor miseriam smälta,

Thet är sncb, stoor gråt och gnäll.

44 .

Sombllga slössa i kätio,

The armas Silfwer och Gnid,
Med brask the brnsa 1 lätio,
Then Fattigha ligger omknll.

45 .

Swäria om Djeflar och Satan,

Thet är nn dageligh seedb,

Thet höres på wägh och gaton,
Mången ther stygges ey weedb.

46 .

Talet nn måste bekräfftas,

Medh Siälen, och Herrans Dödh,
Som Siälen vhr Sathans käffter,
Hafwer frälst, och ifrån nödh.

47 .

Oss hafwer HErren nn Rijsat,

Med Swärdet i många åhr,

Doch wari hans Nampn prijsat,

At Fridhen är worden wår.

48 .

Wiljom wij ondskan bortkasta,
Och lefwa effter hans Ord,
Med hnnger han oss ey straffar,
Som han hadhe ärnat giordt.

Digitized by v^ooQle

352

HCNCERS-!SÖ0£S,

49 .

Medh böön wij therföre wiljom,
Fatta i rljset medh Gudh,
Synderna ifrån oss skiljom,

Och lefwa effter hans Bndh.

50 .

O Gndh som oss hafwer Skapat,
Och lofwat Födha i nödb,

Lät oss ey warda förtappat,
Förläna daghligit Brödh.

51 .

Wälsignelsen oss föröka,

Tin grymma wredhe bortwänt,
Ty om tn wilt skulden sökia,
Ärom wij wärde tin hämd.

52 .

Giff Brödh, förlåt wåra skulder,
Tin wilja oss följa lär:

Örligh bortwänt, och stoor hunger:
Lät nödhen ey qwälja meer.

53 .

Ledsaga titt Folck medh Lära,

Tin Ord warde Stiernan wår,
Gott Regemente beskära,

Lät blomstras åhr ifrån åhr.

54 .

Gustavi Blodb, Swea Drotningh,
Som Spiran nu bära skal,

Lät warda tin Andes boning,

Och frelsa titt Folck från fall.

Digitized by v^.ooQle

VARftlNGS-ROP TILL SVBRIGB.

353

55.

O HERre werdes bekröna,
Tbeo Swea-Giöthiska Möö,
Medb Dygder ädla ocb sköna:
Beskerma för hastlgh dödh.
Gndh tröste oss syndare arme.

48.

Varnings-rop till Sverige.
Omkring är 1650.

Ifrän Arvid Brynolphi A n t eck n in g s-bo k (frän medlet af
1600-talet), hds. i Kongl. Bibliotheket.

Een annor Vijsa.

1 .

Gndh Nådhe tigh Snerlge hnrn to äst bllndb
Tn kan tigh ieke besinna
Tn kan icke kiänna tinn egen Syndb
Ey straffet som öffner tig hänger.

Gndh spaTe thet landh som foJgier sin Herres villla.

2 .

Tn ligger så hårdt i synden tin
to kan tigh icke besinna
för ähn Herren ban kommer och kastar omknll,
och skinter tigh aff sina hinder.

Gndh spare thet landh som folgter sia Herres villia.
Hist. oek Poltt. Visor, I. 23

Digitized by LjOOQle

354

VARNMCS-ROP TILL SVERIGE.

3 .

Then skapnadt Gndh hafuer tig gifott
han ähr tigh icke till måto,
ta skapte tigh sielf i stort högmoodh
Thet kan tigh så litit båta
Gndh m. m.

4 .

Vproor och Vrede ähr vorden så stoor
som trä ij Bökc skogar
Och ähr så vijda 1 verlden nthspriden
som kornet för harfuen och plogen.

5 .

Här skall komma blodstörtning så stoor
medh bössor och kalla värior
Vthgjntass så mången oskyllig manss blodh
som aldrigh kan glöra värre.

6 .

Här skall komma een hnnger så stoor
som the fattiga nn lida
och the skola äta barken af trä
och döö i stoor hnnger och qnida.

7 .

Stoor Pästilentia ähr oss beredh
som dageliga kan komma oss nppå
Han nlnter bäst lyckan som säia vill
som först komma här ifrån.

8 .

The frågor och höfniske Jungfrur
Vthi tberass kläder så boide,

Digitized by v^.ooQle

VARM1SCS-R0P TILL SVERICE.

355

The skola komma i fiendens händer,
och blifaa ther tagin medh våldha.

9 .

Barnet skall liggia på moderens Bryst
och snge tbe spenar småå
längesedan döden hennes hlerta haar kröst
och fienden ähr farin ifrån.

10 .

Gndh hafner oss een vissan tidb satt
som ther i åhren try
Antingen vij skole omvända oss
eller vij skole synden fly.

11 .

Gndh gifne oss sina nåder ther till
att vij knnde oss omvända,
som folket thet giorde i Ninive stadh
när Gndh them Jonam sände,

Gnd spare thet landh som fölgier sin Herres villia.
Amen Finis.

Digitized by LjOOQle

18 JY 63

Digitized by LjOOQle

357

N:o 3 .

Högtidligt.

Utur P. Grönlands Alle Schwedische Völki-
melodien. Kopenh. 1818 .

Ir.mw m mmw*m

2 *

SSSE iM

mm

Hist. och Polit. Visor.

24

Digitized by

Google

358

N:o 7.

Uiur P almsköldiana N:o 23; 4:o s. 180.

Digitized by LjOOQle

Digitized by v^.ooQle

Nw 13 ,

Från En Vijsebok fr. 1500-talet i R. B. Tonen, som förekom-
mer vid visans slut, h$r (ill öfverskrift: Gottland wijsa her

före schriffuil:

I l l l 1

Wij claghe thett al - le for herrar och vel - de och vlh-len-
II vad er ige ©r sked mz svech och falscheett som dana far»

ske st©-der Swenske m©n j wachte thett enn n©r j hö - ren
medh.

Digitized by v^.ooQle

hörenn thett quedhas.

Digitized by v^.ooQle

Digitized by Gc — ^Ie

383

Digitized by LjOOQle

384

1

ivrpMrpi

ps

1 — Jm

Digitizec

Google

365

N:o 88 .

G. Ps. B. 224.

De tvenne sista versarne ha samma melodi som n:o 38.

Digitized by LjOOQle

367

N:o 41. A.

G. Ps. B. 215.

Digitized by LjOOQle

v

1

Digitized by v^.ooQle

370

Digitized by v^.ooQle

N:o 42. V. har samma melodi som n:o 42. II.

Digitized by v^ooQle

N:o 45.

N:o 46 liar samma melodi som n:o 30.
N:o 47 liar samma melodi som n:o 8

1 — zed by Google

SAMLADE OCH UTC.IFNA

AF

O. HYLTÉN-CAVALlrlUS

0C1I

G. STEPHENS.

FRÄN ÄLDRE TIDER INTILL AR 1«5«.

MED MUSIKBILAGOR.

Digitized by

Digitized by

Digitized by VjUVJ^LC